Hej på er!
Hoppas allting är bra med er hemma i Sverige. Med mig är det mindre bra för tillfället faktiskt. Det har varit en fantastisk men intensiv helg och jag måste ha fått i mig någonting dåligt i maten för min mage är riktigt bråkig. Skickar tillbaka allt jag äter om ni förstår vad jag menar utan att gå in på detaljer...

Jag vaknade på lördagnatt och var sååå illamående, usch! Det är inte alls kul att må dåligt när man är så långt hemifrån. Man vill bara ligga under ett normalt duntäcke hemma i Sverige, nära till dom man tycker om och ha tillgång till normal mat som man känner igen! 

Oj vad jag ska uppskatta grovt bröd när jag kommer hem till Sverige! Maten är supergod här verkligen men vissa saker som vi tar för givet verkar dom aldrig hårt talas om i Sri lanka. Jag har varit inne i veranda bageri här i Digana och frågat efter grovt, mörkt bröd men ingen verkar förstå vad jag menar. Dom frågar bara "chocolate?" Nej ingen chokladkaka jag vill bara ha danskt rågbörd med avokado och philadelphiaost!

Jag trivs såå bra här verkligen, de är så snälla och det är så mysigt. Egentligen var jag nog bara lite Home of Hope-sjuk. Var så glad när vi var framme på home of hope igen. Att åka bil hela dagen på serpentinvägar där man måste hålla i sig för att inte slungas runt i bilen när man är illamående. Det är ingen bra idé alltså. Det var så skönt att komma fram till barnhemmet igen. 


Adam's Peak

I fredags åkte vi till Adam's peak. Här är en bild som jag tog på bussen på vägen tid. Det ser nästen fånigt ut när man ser det såhär. Ett så konstigt berg egentligen. När vi såg det kändes det helt overkligt att vi morgonen därpå skulle stå längst uppe på toppen och kolla på soluppgången. Väl där kändes det faktiskt också helt overkligt.

Vi hade bokat ett hostel för våra väskor och där vi kunde sova i några timmar innan vi skulle börja vandringen kl 23.00

Eftersom att det var helg och dessutom någon typ av holliday för lokalbefolkningen var det otroligt mycket folk. I vanliga fall brukar det ta ungefär 4 timmar att gå upp till toppen men för oss tog det 7 timmar på grund av alla köer. Dessutom var armen var där med några skadade medlemmar som dom bar upp för berget och det tog också lite extra tid.

From the very beginning of Adam´s Peak. Här börjar leden.

Nästan alla från lokabefolkningen hade sånna här söta fleecemössor. Från början skrattade vi åt dom och tyckte att "hallå så kallt är det inte!" men väl uppe på toppen hade det faktiskt inte varit så dumt med en sån mössa, Trots den katastrofala designen... haha!

Det var ganska gulligt sen på morgonen när solen gått upp och alla mössor började åka av, då kunde man se spår av mössorna i människors hår. De släppte nämligen massor med små fleecefjun från sömmarna. Kanske något man får räkna med hos en mössa som inte kostat med än några kronor.

Tepaus i vanlig ordning. Både varmt och skönt och gott.

Här kan man se när armen passerar med sina bärstolar. Vi försökte luska ur människorna runt omkring oss så mycket information som möjligt men det var svårt då det inte var många som förstod eller kunde prata engelska. Iallafall hade de här skadade soldaterna varit med om någon form av terrorattack för några år sedan. Flera hade förlorat sina ben och vissa armarna.

Det var otroligt tungt att se så unga människor som varit tvungna att gå igenom något så fruktansvärt. Man har ju hört om sånna händelser där människor förlorat benen, och inte minst sina vänner i attentat. Man vet att det händer, men aldrig träffat någon i verkliga livet. Det var stor skillnad. Det blev så tydligt på något sätt. Ett tillfälle stannade dom och ställde ner en av killarna precis där vi stod och vi hann få lite kontakt. Glada och trevliga och hjälpsamma allihopa. De svarade på frågor och hjälpte oss att komma förbi en del av kön.
Tidigare har det känts så långt borta men nu var den killen framför mig som inte kunde ta sig någonstans utan hjälp och han kan inte varit äldre än mig ens. Många tankar hann passera.

Två lyckliga tjejer som lyckats tag sig upp till toppen precis i tid och sitter förväntansfulla och väntar på att solen ska kika fram.

Det var en helt obeskrivlig känsla. Just soluppgången var inte så speciell, vi såg knappt solen för den gick upp bakom några moln, men det var ljuset.
Att vandra i mörker hela natten utan att ha en aning om hur omgivningen ser ut, förutom den upplysta trappan. Och sedan sitta på toppen och sakta se hur allting blir ljusare. Hur världen tänds till en ny dag och man plötsligt kan se allting som varit svart. Få se allt det vackra på en och samma gång. Det var som att ta av sig en ögonbindel.
Ljuset är så viktigt på alla sätt. I alla sammanhang.
Det var obeskrivligt.
Vi hann i tid, vi satt bland alla människor och såg hur solen reste sig över det mest fantastiska landskapet jag någonsin sett. Wow.

Jag har såå mycket bilder från det här så kommer dela upp dom och lägga ut resten imorgon. Då kommer alla bilder från vägen ner då vi fick se allting i dagsljus för första gången. Jag var så fascinerad!

Likes

Comments

Batiklektionen var inställd igår så jag följde med tjejerna och hjälpte till i köket istället.
På menyn stod Jackfruit. Det är en stor grön frukt som växer i träden här och var. Jag har aldrig sett eller hört om den här frukten förut men den var faktiskt väldigt god. Den är lite nötig i smakan och ganska söt. Det är dock väldigt mycket arbete med den. När jag kom till köket vid 9.00 på var de redan i full gång med skalandet och vi äter inte lunch förens kl 13.00.
Man delar den först och separerar det ätbara fruktköttet från alla smala strån som man kan se på bilderna. Stråna är väldigt klibbiga och fastnar direket på fingrarna så man måste varva med vatten hela tiden.
Efter det öppnar man de små kokongliknande fruktköttsbitarna och ta ut kärnan. För att sen även hacka loss skalet från kärnorna, man äta både fruktköttet runt kärnan och själva kärnan. När det är klart hackas allting och läggs i currygrytan. Som självklart serveras med ris.

Även här är det så himla mysig stämning. De sitter på golvet ett helt gäng tjejer och skojar med varandra och skrattar. De lyssnar på någon indisk från en mobiltelefon av den lite äldre modellen och bara umgås mitt i allt stök. Så fort jag kommer bjuder dom in och ger mig en stol och en skål och en egen kniv att skala med. Jag kan inte låta bli att le av allt det här härliga!

Den här lilla söta missen strosade runt köket hela förmiddagen. Den ser ut som en liten kattunge själv men den ska faktiskt snart ha egna små kittens. Den bor också på Home of Hope, så jag hoppas på att få se dom innan jag åker.

Jag som tedrickare är glad att Sri Lanka är ett te-land och att dom är bra på te. Har hört att kaffet är lite speciellt här. Det dricks väldigt mycket te faktiskt. Vart man än kommer får man en kopp i handen. De är förvånade över att jag inte vill ha något socker till teét, själva häller dom upp en stor hög socker i handen som de doppar tungan i mellan varje slurp.

Vi planerar faktiskt att åka och kolla på en teodling någon gång undertiden vi är här. Det hade varit kul att se!

Likes

Comments

Måndag igen! Dagarna går fort här i Sri Lanka måste jag säga. Igår kom vi tillbaka från vår lilla weekend i Kandy. Det var kul att komma iväg och se lite mer av den här vackra ön. Men än har vi mycket kvar att se! Det är tur att jag hade de här tjejerna från Holland som jag kan resa runt med!

På fredagen var det "Navam Full Moon Poya" så det var en röd dag. Därför kunde vi åka redan på fredagsmorgon.

Kandy är en väldigt fin stad som ligger mitt bland bergen. Vi hade väldigt vacker utsikt från vårt hotell som låg ungefär 15 minuter väldigt brat backe ifrån. Det är mycket djur överallt. Lösa hundar som springer lite här och var. I början trodde jag att alla hundarna var hemlösa vilda hundar men har nu fått lära mig att det är normalt här att man har hundarna lösa, ungefär som katter i Sverige.

På Lördagen besökte vi ett buddistiskt tempel. The Tempel och Tooth. Det var häftigt att se men också väldigt varmt och hur mycket folk som helst. Vi gick som i en lång kö genom hela templet och såg inte mycket. Det hade att göra med Full Moon's day som var på fredagen.
Varje månad när det är fullmåne är det röd dag här på Sri Lanka. Varje fullmåne har olika namn och firar olika viktiga händelser inom Buddismen. Den här månaden firade de utnämningen av två första lärjungarna efter Buddas bortgång.
Alltså var det många från lokalbefolkningen som var där och offrade blommor eller bara besökte templet.
Hade vi vetat det hade vi helt klart valt en annan dag att gå dit! Museet som låg på samma område var roligare. Vi såg olika Budda som var över tusen år gamla.

Lotusblommor som människorna hade med sig in i templet. Väldigt vackra, tyckte vi men även en hel drös med monster-bin som flög runt våra huvuden när vi stod i den långa kön.

  • 232 readers

Likes

Comments

Det är helt sjukt att jag har varit här i en vecka redan! Tiden har gått så fort. Samtidigt känns det som att jag har varit här längre, det är både och. Jag saknar såklart alla där hemma men jag trivs otroligt bra här. Ju mer jag lär känna människorna desto mer tycker jag om dem.

Nu har alla tjejerna från Holland kommit också. De har kommit i omgångar under veckan. Dom är supertrevliga, jag gillar dom redan! Imorgon ska vi iväg på vår första lilla trip. Vi har bokat hotell över helgen i Kand, den lite större staden som ligger ungefär 45 min från staden vi bor i nu.

Idag var jag med på tjejernas Batiklektion igen. Jag älskar det. Det är så mysigt! De lyssnar på lankesisk musik på en krasslig liten radio och skrattar och har roligt medan dom arbetar. De vågar prata mer och mer engelska för varje gång vi ses, vilket också är väldigt kul.
Det är så himla spännande att se allting dom gör. Idag fick jag lära mig nästa steg, dvs själva färgningen. De skrattar åt mig för att jag alltid är där med kameran och vill fota när det händer nånting nytt. För dem är det här vardag och de kan inte se varför jag är så fascinerad.

Här blandar hon färgen till ett av vattenbaden. Det behövs två olika vattenbad till varje färg. Det första, gula badet, är någon slags kemikalie som gör att färgen stannar kvar när man sen ska koka den. Det andra är själva färgen. Svart den här gången.

Alltid te.

Det här den väldigt duktiga batikläraren. Henne tycker jag mycket om.

This is the very good batik teacher. I like her a lot.

Ser ni att hon precis stoppar in en bit plast i elden... Hela "rummet" fylls med rök, men det är inga konstigheter.

Det är väldigt väldigt varmt att stå i närheten av den där tunnan. Det är redan är väldigt varmt i luften och där är det ännu varmare. Värmare än bastuvarmt.

En färdig väggdekoration, så otroligt vackra färger!

De stora dukarna är lite knepigare, här kravs det att man hjälps åt!

Här är barnhemmets alldeles egna sömmerska. Hon syr allt från skoluniformer till bordstabletter som på den här bilden. När färgningen och all batik är klar fållar hon kanterna eller syr ihop till färdiga kuddfodral.

Likes

Comments

Hej på er!
Vi har precis ätit lunch här i paradiset. Det är verkligen ett paradis. Snart ska jag ha en engelskalektion med några av de minsta barnen. Så sitter ute på terassen och ska försöka förbereda inför den.

Den här gången har jag inte så mycket bilder. Det är omöjligt att ta kort på allt som händer. Mycket av det jag upplever här är sånt man inte kan ta kort på. Det är samtal och möten med människor som är så otroligt lärorika och spännande.
Igår till exempel fick jag följa med på en workshop för de anställda kvinnorna som fungerar som "mammor" i de olika hemmen. Det var så gripande att lyssna, jag kände att tårarna började trycka på redan efter 30 sekunder. Det var så fint.
Hon som höll i workshopen är från Holland. Hon pratade om att trots att vi är vuxna så har vi alla ett inre barn inom oss. Hon öste ut massor med små gubbar på bordet framfår oss och vi fick alla välja två gubbar var. En som skulle representera våra vuxna jag och en för vårt inre barn. Sedan fick vi föreställa oss olika problem som vi kan stöta på i vardagen och avgöra om det är vårt inre barn som reagerar eller vårt vuxna jag.
En situation kunde till exempel vara om barnen inte lyssnar när man säger åt dom. Vårt inre barn vill att vi ska skrika och bli arga men vårt vuxna jag måste trycka bort dom känslorna och agera som en vuxen. Om vi inte gör det, förklarade hon och ställde upp en grupp med barngubbar på bordet, står vi där som ett barn och ska försöka hantera en hel grupp. Det var ju lätt att se med gubbarna att det är ju helt orimligt.
Det var sån fin öppen stämning och vi fick öppna upp oss och dela med oss av våra minnen från när vi var barn och känslor som kommer upp osv.

Här kommer en bild på min smoothien som hittills blivit min favorit: Banan, papaya, lime.
Alla frukter är så söta här. Hemma brukar jag ha dadlar i smoothien för att göra den sötare men här är den nästan för söt utan dadlar!

Passade även på att fota mina nya lankesiska byxor på dagens Batiklektion. Det är svårt att veta var man ska ha på sig här. Det är viktigt att täcka knäna och axlarna när vi är på barnhemmet och i Sverige är det ju nästan svårt att hitta sånna kläder.... Det är antingen hellångt eller helkort. Dom här är iallafall svala och sköna och har fått flera komplimanger från barnen så dom verkar ju gilla dom iallafall!

Här är dagens lilla mästerverk. Idag fick jag lära mig hur man gör när man vill ha mönstret i färg och resten i vitt, alltså tvärt om mot det jag gjorde i måndags. Det är svårt men visst går det framåt?

Likes

Comments

Det är måndag, alltså det första "riktiga" dagen. Nu startar vardagen på riktigt. Jag ar fått en liten mjukstart innan så jag hade chans att sova ikapp osv. Också har det ju varit helg. Vi ska snart äta lunch så tänkte hinna blogga lite innan.
Hela morgonen har jag hängt med några av de äldre tjejerna som gått ut skolan men som fortfarande bor här. De visade dom mig hur man gör Batik. Det är en slags teknik dom använder för att få vackra mönster på tyger. Otroligt kul att se!

Först skissar man upp de mönster man vill ha på en vit tygbit och spänner upp tyget på en slags ram så att det hålls rakt. Sen fyller i mönstret och de delar av tyget som man vill ska vara vita. Till det använder man hett vax. Dom har ett vattenbad för behållarna med vax och eldar under för att hålla det i rätt temperatur.
När "täckandet" är klart doppar man hela tyget i ett färgbad. Efter det kokar man tyget så att vaxet smälter och lossnar. Man kan använda flera färger om man vill, då täcker man bara de delar av tyget man inte vill ha färg på och doppar igen.

Jag fick prova på en liten bit tyg, det var jättesvårt! När dom målar flyter det på som om dom aldrig gjort något annat men för mig var det jättesvårt haha! Dom var superduktiga. Duken som en av tjejerna gjorde kommer ta en vecka att göra så ett sånt här arbete kostar mycket pengar att köpa! Alla tjejerna jobbade med beställningar som ska säljas.

​Här är färgbaden som man doppar tygerna i.

De sista bilderna är färdiga dukar, dom blir så roligt vackra!

Och det här är mitt mästerverk haha, I tried at least! Deras lärare sa att jag innan jag åker en ska få göra en fin som jag kan ta med mig hem. Den här var mest för träning. Så snällt!!!!!!

Likes

Comments

God morgon Sverige!
Här är klockan 12.30 så hos er är den 8.00 . Imorse åkte vi till kyrkan i Kandy. Det var fantastiskt! Det var nästan som hemma och alla var så glada och hälsade när vi kom, det var nästan som att träffa familjen. So much love!

Igår var det Sri Lankas nationaldag. Det firades med en liten sermoni på gården. Jag är så otroligt imponerad av barnen. Dom ställde upp på PERFEKTA led utan minsta krångel. Alla barnen var som ljus. Inget flams eller trams utan alla bara visste vad dom skulle göra och gjorde det. Även de minsta barnen klarade av att stå stilla och tysta på sin plats under hela ceremonin. Eftersom att jag varit vikarie i Sverige vet jag att det kan vara svårt nog att få ihop en någorlunda sansad matkö!
I slutet sjöng dom Sri Lankas nationalsång och det var så fint! Gråtfint var det!

Dom här barnen imponerar på mig varje dag. Dom är så snälla med varandra. Visar respekt för varandra och de vuxna och hjälper varandra och dom har alltid ett leende på läpparna. Inga sura miner. Helt otroligt!

Likes

Comments

Idag fick jag följa med till köket med och lära mig att göra "fish balls". Allting är så annorlunda! Väldigt kul att se faktiskt. Det var några av de äldre flickorna som hjälpte till i köket och jag fick också hjälpta till att gegga ihop allting, väldigt konstig känsla haha! Rätt kul faktiskt! Vi skrattade och dom sjöng några lankesiska sånger för mig och jag sjöng några svenska. Det fanns flera sånger som vi har i sverige som dom brukar sjunga fast på sitt språk eller engelska! Så himla mysig stämning.

Hela tiden tränade vi att prata på engelska. Dom var blyga i början men pratade mer och mer. Så kul att se. Vi jämförde massor med ord hur man säger på tamil och singalesiska och hur man säger på svenska och engelska. Jag kommer inte ihåg ett enda ord... det är så svårt!!

Likes

Comments

Resan gick väldigt bra faktiskt och nu är jag framme på barnhemmet i Kandy. Egentligen i en liten by som heter Digana utanför Kandy. Det är fantastik! Alla är så snälla och barnen är så fina och allting är så vackert.

Jag vet inte vart jag ska börja, det är så mycket nya intryck och saker som jag aldrig hade kunnat föreställa mig. Alfy och Sarmini som driver själva barnhemmet är superfina människor.

Mina huvudsakliga uppgifter kommer vara att hänga med de äldsta barnen på barnhemmet och bara prata massor med dom så dom får öva på engelska. Även hålla några enklare små engelsklektioner med de mindre barnen.
Det ser jag väldigt mycket fram emot, jag har inte pratat mycket alls med barnen än. Dom är blyga men väldigt artiga. De hälsar alltid Good mornign eller good afternoon när man möter dom. Så söta!
De pratar bra engelska här eftersom att Sri Lanka var en Brittisk koloni tills någon gång i mitten på 1900-talet men det är inte deras officiella språk.

Jag har inte tagit några bra bilder här än, lovar att det kommer mer och bättre bilder väldigt snart! Här är några som är tagna från Altanen i huset som jag bor i. Det är ett separat hus för de som kommer hit som volontärer.
Det kom en tjej från Holland idag och det kommer 4 tjejer till på måndag.

Det är otroligt vacker natur här! Här där vi bor är det väldigt bergigt landskap. Man ser det litegrann på första bilden.

Gissa om det var någon som blev glad när hon fick den här påsen full med solmagen mango plockade på gården? Och gissa om det är någon som kommer äta mango till frukost imorgon?

Likes

Comments

Hej på er!
Tänkte lägga in ett livstecken här på bloggen.
Jag sitter just nu på Doha Airport och väntar på planet som tar mig vidare till Sri Lanka. Första delen av resan har gått jättebra, allting har faktist flutit på alldeles enligt planerna.

Mackan på bilen är från imorse och har slutat mätta för länge sen. Jag behöver alltså gå och leta efter nånting att stoppa i magen! Måste ändå säga att dom hade väldigt god mat på planet! För att, ja som sagt, vara på planet. Ris med curry, linser och grönsaker. Inga alls problem att behöva vänja mig med den typen av mat de närmaste månaderna!

Kram på er där hemma!

Likes

Comments