Okej, vi hade en amazing helg! Jag blir glad bara av att kolla på bilderna.
Dricka lite kokosnöt, snorkla lite, lära sig att surfa, och att få gå runt i bikini hela dagarna. Vi hade verkligen en liten minivacation.

Det var en speciell vibe runt beachen som vi kände av direkt när vi hopppade av bussen. Vi klev av bussen och hade på andra isdag gatan och vi såg spotlight från partyn längst stranden, krabbor överallt. Det här är första gången vi såg havet sen vi kom hit och vi har varit här i 6 veckor redan. Galet! Det var verkligen på tiden!

I just love this place, kommer bara slänga in alla bilder, tror inte jag behöver säga mer!

Vi åkte och snorklade men en kille från stranden. Båten Solona är döpt efter killens 3.5 åriga dotter som bor i Italien. Vi smälte! Snorkla var för övrigt sjukt härligt. Jag har inte gjorde förut så det här var första men definitivt inte sista gången!

Vi testade även på att surfa, hej det roligaste jag gjort! Det gick jättebra! Så kul, vi alla stod upp typ på första försöket och våra lärare var såå roliga! So much fun! Nästa gång är vi redo för mer utmaning. Möjligtvis inte den störta nyborjarbrödan som har och större vågor :D

Flera gånger under dagen hörde vi om ett "beachparty" som bara låg några meter från vårat hotell. Så vi tänkte, varför inte? Innan vi gick dit spelade vi lite skippo och beställde en provsmak av den lankesiska typiska drinken "arrackattack". Ingen höjdare helt ärligt haha!

Kvällens innehåll kortfattat : Skippo, provsmakning av den lankesiska drinken "arrack-attack" (ingen höjdare), massor med trevliga människor och skrattattacker, planering av de två kommande helgerna när vi enligt killen här ovan ska komma tillbaka och följa med till någon speciell strand, eldshow med tillhörande galen dans på dansgolvet (Galen dans = nypa i näsan, slänga runt med varandra i piruetter, göra vågor med håret osv) och sedan ombyte till bikini för att åka vidare till en helt tom strand och sjunga lite stämmor, beställa rotti och vänta på soluppgången.

Lever vidare den här veckan på lyckorus, INTE på sömn!

xxx


Likes

Comments

Hello!

Jag är här med nästa del av helgen! Det blir ett snabbt inlägg, om en timme har jag engelsklektion och sen åker vi direkt till en strand som heter unawatuna, nära Galle längst ner på Sri Lanka. Det är 7 timmars resa så kommer nog inte vara framme förens någon gång inatt. Man brukar få räkna med några timmar extra när det gäller lankesisk tid har vi lärt oss.

Iallafall. Nästa dag, alltså lördag åkte vi till The nuckles mountin range. Sååå fint!

Vi vandrade först upp till hotellet som låg mitt uppe bland bergen. Ungefär 3 timmar från där vi lämnade bilen. Och det spöööregnade. Inte som svenskt vanligt regn utan nästan som att ha duschen på max! Vi var blöta överallt, allt var blött, så blött så man inte orkar bry sig om att akta sig för pölar trots att man har vanliga sneakers. Så blött.

Väl framme på hotellet fick vi i oss en snabb middag, fortfarande droppande blöta, och efter det åkte bikinin på och vi badade i ett "vattenfall" i närheten, såå härligt!
Hotellet var sååå fint! Verkligen mitt uppe ibland molnen. Och utsikten var magisk. På kvällen hade vi ett helt galet åskväder över oss och en gång när vi stod ute på altanen fick vi se en stor blixt som slog ner i dalen nedanför oss, blixten var alltså lägre än oss i höjd. Vi bara gapade!

Nästa dag väntade djungelvandring. Vi skulle upp till the Nuckles. Vi kom inte ända upp för vi hade inte tid innan det skulle bli mörkt men nog högt! Och själva vandringen var sjukt cool även den. Verkligen mitt i djungeln!

Vi hade en extra guid som vi hittade i en by på vägen som kunde vägarna uppe på berget. Han gick hela tiden med en stor sabel redo att skydda oss om det kom något djur.

Här är Guiden, helt galen, han gick barfota! Man kunde inte stå still i 10 sekunder ens för då hade man hela benen fulla med blodiglar och han går barfota. Blodilarna var typ det vidrigaste jag varit med om haha! Dom nästan hoppade upp, dom var så snabba! Usha! Jag hade minst 30 på mig under dagen, dock hann man få bort som flesta innan dom sög sig fast på huden.

Även här började det regna! Nästan, om möjligt, MER än dagen innan! Stigen vi gick på förvandlades till ett vattenfall och vi fick ibland vada med vatten upp till knäna för att korsa tidigare beckar som nu förvandlats till floder! Verkligen ett adventure!

Sist men inte minst! Hemresan, inte så tokig den heller! Vi var en person för mycket i bilen på vägen hem så jag fick äran att åka bak på motorcykel. Ganska söt i den röda flugsvampsliknande hjälmen ändå!

Okej, vad hände med "snabbt inlägg" Nu är det bråttom! Hörs igen efter helgen!

Kram

Likes

Comments

Hej på er!!
Nu var det länge sen! Jag är inte alls lika duktig som i början att uppdatera. Men måste faktiskt skylla på att jag har mer att göra nu. Och oj vad det hela tiden händer grejer här. Nu har jag haft fullt upp med att förbereda inför några tjejgrupper som jag ska hålla. Kommer berätta mer om det senare.

Vi hade bokat en guid hela helgen som tog oss runt på olika ställen. Guiden har faktiskt själv vört upp på Home of Hope så det var så vi kom i kontakt med honom. Jag kan verkligen rekommendera att boka en guid, det var toppen att ha någon som kunde berätta om saker vi åkte förbi och som kan området och vet vart vi ska och vart det är värt att åka. Vi kunde bara snappa av och njuta av resan 👍

Vi åkte tidigt på fredagen och första stoppet var ett tempel uppe på ett högt berg.
En liten detalj med alla de här templen här är att man måste ta av sig skorna. Inte alls så trevligt när man ska klättra upp på berg av sten och sand i stekhet sol och inte har någonstans att kyla fötterna på hela vägen upp, på hela toppen eller på hela vägen ner.

Wow alltså, smärtan var brutal!! Tänk er stranden utomlands när man måste springa till vattnet för att det är så varmt, förutom att DET FINNS INGET VATTEN! Vi hade blåsor under fötterna allihopa, fruktansvärt dum idé det där med skorna måste jag säga. Men efter ett tag vande sig fötterna tror jag.

Bortsett från friterade fötter var det ett väldigt vacker ställe. Massor med djur i träden och väldigt vacker utsikt!

Men seriously, ingen förstår hur skönt det här var efter att vi kommit ner från det där stekheta berget. Det var som att springa omkring på en stekpanna!

Safari

Okej, så next stop var elefantsafari. Wow. Det var det coolaste hittills tror jag. Det var så overkligt att se dom där enorma djuren som man bara sett på tv tidigare. Vi hade väldigt tur att vi ens såg någon elefant och vi såg hela 45 stycken! Det var väldigt coolt.

Helgen var helt amazing! Jag är sååå glad och tacksam att jag får vara med om så mycket coolt nu hela tiden! The time of my life verkligen! Försöker njuta av vajer minut. Jag lär mig mycket. Om människor, kulturer och saker om mig själv och samtidigt får jag se så mycket coola platser och djur och ja, jag är mållös!

Dock är det inte bara underbart varje dag. Vissa dagar är sådär häftiga och coola och bland de bästa jag har varit med om men jag har också haft dagar som varit bland de värsta.
Jag har fått se en baksida som inte alls är lika skimrande och fantastisk som framsidan ser ut, och det tar väldigt hårt att se och höra om. Jag vill hjälpa alla och rätta till hela världen, men jag är bara en enda liten människa. Jag känner mig ibland så liten.

I nästa inlägg kommer bilder från bad i vattenfall och djungelvandring! Ha det bra sålänge! xxxxx

Likes

Comments

Wow alltså vad kul det här var! Att stå med utsträckta armar medan någon snurrar in en i flera meter glittrande tyg av olika färger, sååå kul! Man fick känna sig som en liten prinsessa för en stund, löjligt roligt haha!

En av tjejerna som jobbar på Home of Hope ska gifta sig i maj så därför köpte alla varsin saree att ha på bröllopet. Olyckligt nog har jag min hemresa bokad två veckor innan bröllopet. Så åker jag med den kommer jag missa det. Och det är även då Erik åker hem. Vi får se hur jag gör. Det hade varit sjukt coolt att gå på ett lankesiskt bröllop där alla har på sig sånna här fantastiska mästerverk! Och framför allt kul att kunna vara med på hennes bröllop!

Det är alltså en enda lång tygbit, flera meter lång! De knyter den runt midjan först på ena änden, snurrar några varv sen börjar dom vika sicksack som de petar ner fram och sen slänger man sista biter över axeln. Sjukt avancerat ser det ut, jag skulle aldrig klara av att få på mig en sån här själv alltså!

Hundratals olika färger och mönster och wow alltså vilken butik! Flera våningar med allt från vardags-sarees till brud-sarees. Priser från under 100 kronor till flera tusen!
Saree är ett väldigt vanligt plagg här, man ser det överallt hela tiden. Inte bara till bröllop alltså. Nästan alla kvinnliga lärare jag har sett är klädd i saree. Då är dom utan glitter oftast, inte alls såhär blingblingiga iallafall!

Vi hade våra vanliga kläder under nu men tanken är att man ska ha en liten minitopp under. Den är som en urringad, tight t-shirt som slutar strax under bh:n. Samma är det för alla åldrar, även äldre damer går i magtröja.

Magen och urrigningen är alltså inte så farligt men axlarna däremot, dom måste täckas! Lite intressant haha, konstigt! Men allt kan man inte förstå!

Här har vi gänget! Det är hon i mitten utan saree som ska gifta sig. Hon kommer ha på sig en vit saree, tung av diamanter och stenar och glitter. Ååh jag vill så gärna gå!

Likes

Comments

De andra tjejerna åker till Lions Rock i helgen, men jag stenar hemma faktiskt. Lions Rock är nog bland det häftigare på Sri Lanka. Googlar man Sri Lanka så kommer massor med bilder på den. Och jag ska se den, med Erik, senare. Nu behöver jag bara vara ensam för ett litet tag. För mig funkar det inte att var bland folk 24 timmar om dygnet 7 dagar vi veckan. Jag blir tokig!
Inte för att jag inte tycker om tjejerna eller för att nånting är fel utan bara för att jag behöver lite lugn och ro ibland och det får man inte när man bor 6 tjejer tillsammans. Därför tar jag tillfället i akt och stannar hemma.

Även om man inte, som mig, är lite överkänslig för att ha människor omkring mig all the time så tror jag att det är viktigt att man drar sig undan och rensar i tankarna lite då och då. Egentligen skulle jag nog behöva mer än en dag.

Den här grabben alltså. No words. Det är en av killarna jag har engelska med faktiskt. Har aldrig sett honom såhär lugn och stilla förut...
Vad tänker ett barn på när det bara sitter såhär på en stol? Vad skulle samma kille, i samma stund, tänka på om han var uppväxt i Sverige med båda sina föräldrar och hundratals coola leksaker på sitt rum?

Hur som helst är jag är så glad för barnen som bor här. De lever med så mycket kärlek omkring sig, och det är viktigare än alla leksaker i världen!

Likes

Comments

En liten blandning av bilder från veckan.

Här om dagen hörde jag hur det dundrade på taket i butikssalen så jag skyndade ut och fick se en hel apfamilj i träden runt omkring! Vi matade dom med hoppers som batikläraren tagit med sig som litet snack. Hoppers är som pannkakor som man steker i en skålformad stekpanna.

Hur underbart är det inte att bli ompysslad i håret? Batiklektionen förvandlades till en hårsalong och jag klagar inte!

Idag är det faktiskt precis en månad sen jag lämnade Sverige. Tiden går sjukt fort! Är rädd att det ska vara över för snabbt. Samtidigt ser jag sjukt mycket fram emot tiden som kommer när jag kommer hem. När jag flyttar till Stockholm och äntligen äntligen får flytta in med Erik! Han bokade föresten flyg hit igår faktiskt så han kommer hit i mitten på april. Jag är så glad! Fina Erik.

Mina engelsklektioner går bättre och bättre faktiskt! Beroende på hur man ser det , haha!
Jag har börjat släppa litegrann på ordningen. Jag kan inte förvänta mig att jag kan börja lektionen 15.30 som det är bestämt - tider verkar inte vara speciellt viktigt här i Sri Lanka - och jag kan inte förvänta mig att alla kommer sitta på sin plats och räcka upp handen när dom vill säga nånting. Det är omöjligt när jag inte kan säga åt dom och förklara hur jag vill ha det så dom förstår. Det är ingen mening att bli arg när ingen fattar vad jag säger så jag laddar bara med massor av tålamod istället!
Ibland står hela klassen ända framme vid tavlan och hoppar för att se och alla pratar i munnen på varann men det är okej, vi har kul! Det är lite speciellt men lektionerna går framåt och vi lär känna varandra mer och mer.
Dom pratar mer också. Det är så kul att se när dom verkligen försöker säga saker, de vill så gärna kommunicera med för att jag ska förstå måste dom prata engelska! Ibland är det svårt och vi får visa med teckenspråk eller rita bilder för att förstå varandra.
"Hänga gubbe" är en favorit! En annan favorit har blivit att låna frökens mobil och ta selfies, det gillar fröken också!

Likes

Comments

Hej på er!

Nu har vi äntligen fått internet tillbaka! Wow vad skönt alltså!! Man vänjer sig så snabbt med bekvämligheter men oj vad långsamt det går att vänja sig med "obekvämligheter".

Vi har haft regn nästan hela helgen och veckan. Jag kom på mig själv sitta med en varm stickad tröja för att jag frös trots att det var 26 graders värme. Apropå att vänja sig... Tröjan fick åka av. Någon måtta får det vara!

Jag måste berätta om en blomsterförsäljare vi stötte på förra veckan! Utan tvekan den bästa jag har träffat. Snacka om att göra någonting speciellt, snacka om att sticka ut och göra sig ihågkommen! Wow!
Det står många försäljare efter vägarna här, de säljer blommor eller småprylar som handdukar och smycken osv. Det är ju sällan man stannar och köper någonting...

Vi åkte förbi honom och han sträckte sig över bilen och sprang efter oss. Vi noterade honom eftersom att han var lite speciell, jag tänkte "stackare, det är förmodligen ingen som köper hans blommor". Där hade jag fel!
Vi åkte vidare på den slingriga s-formade bergsvägen och till våran förvåning kommer samma kille igen utspringande framför bilen. Han hade kastat sig igenom terrängen och lyckats springa ikapp bilen precis i tid till nästa etage. Här hade han fångat våran uppmärksamhet! Vi skrattade men fortfarande var det ingen som kände för att köpa någon blomma så vi körde vidare.
Lika överraskade denna gång ser vi honom komma ut genom buskarna på nästa etage och har ännu en gång lyckats springa ikapp oss. Nu har hela bilen vaknat och illamåendet var redan bortglömt!
Gång på gång, sprang han ikapp oss. Det var långt mellan gångerna, han måste ha sprungit flera kilometer! Undertiden vi hade alla hunnit ta fram våra väskor och var villiga att betala nästan vad som helst för dom där stackars blommorna!
Vi stannade köpte vårsinn blomma och alla ville kliva ur bilen och ta en selfie. (Jag kommer inte att publicera någon selfie på mitt magsjuka ansikte dock... haha)
Han hade kunnat sålt vad som helst, vi hade köpt! Jag lovar att det säkert funkar 9 gånger av 10.

Här har vi en grabb som har förstått vad försäljning handlar om. Sjukt rolig och imponerande!

Likes

Comments

Hej vänner!
Ursäkta avbrottet. Vårt internet kraschade i början på veckan så det är därför jag inte har kunnat publicera resten av bilderna från adam’s peak förens nu. Idag fick jag nog och tog med mig datorn upp till ett annat hus där de har internet som fungerar. De har öven för tillfället ett pågående byggnadsprojekt på gång. Så jag sitter just nu mitt ibland massa arbetare som håller på att bygga solenergi på taket.. De har iallafall internet, nöjer mig med det.

Det har varit en fantastisk, omvälvande och emotionell vecka. Jag har fått veta att jag har ett otroligt spännande projekt framför mig. Jag kommer berätta mer om det senare.

Här kommer del två av Adam’s Peak. I ljus denna gång. Så fantastiskt vackert! Tänk att vi hela tiden haft det här vackra bakom våra ryggar utan att veta om det. Det var en väldigt cool känsla!

så otroligt mycket människor! Alla går. Vuxna som barn som döende farbröder. En man berättade att han hade gått den här leden över 200 gånger i sitt liv. Det låter mycket men om han startade när han var ett litet spädbarn och har gått två gånger om året till nu när han är inne på sina sista år så är det kanske inte helt orimligt.

Vi hade laddat med bra vandringsskor och träningskläder men den vanliga klädstilen var jeans och flipp flopp, många gick till och med barfota.

Hela tiden hördes sång, de var en person som sjöng före och sen svarade en hel grupp.

Jag hoppas verkligen att vi får internet tillbaka snart. Vi har haft en kille från internetbolaget här och kollat på våran trasiga router så jag hoppas han kan fixa den. När det är klart kommer jag börja publicera som vanligt igen!

Sköt om er hemma där hemma!

Likes

Comments

Hej på er!
Hoppas allting är bra med er hemma i Sverige. Med mig är det mindre bra för tillfället faktiskt. Det har varit en fantastisk men intensiv helg och jag måste ha fått i mig någonting dåligt i maten för min mage är riktigt bråkig. Skickar tillbaka allt jag äter om ni förstår vad jag menar utan att gå in på detaljer...

Jag vaknade på lördagnatt och var sååå illamående, usch! Det är inte alls kul att må dåligt när man är så långt hemifrån. Man vill bara ligga under ett normalt duntäcke hemma i Sverige, nära till dom man tycker om och ha tillgång till normal mat som man känner igen! 

Oj vad jag ska uppskatta grovt bröd när jag kommer hem till Sverige! Maten är supergod här verkligen men vissa saker som vi tar för givet verkar dom aldrig hårt talas om i Sri lanka. Jag har varit inne i veranda bageri här i Digana och frågat efter grovt, mörkt bröd men ingen verkar förstå vad jag menar. Dom frågar bara "chocolate?" Nej ingen chokladkaka jag vill bara ha danskt rågbörd med avokado och philadelphiaost!

Jag trivs såå bra här verkligen, de är så snälla och det är så mysigt. Egentligen var jag nog bara lite Home of Hope-sjuk. Var så glad när vi var framme på home of hope igen. Att åka bil hela dagen på serpentinvägar där man måste hålla i sig för att inte slungas runt i bilen när man är illamående. Det är ingen bra idé alltså. Det var så skönt att komma fram till barnhemmet igen. 


Adam's Peak

I fredags åkte vi till Adam's peak. Här är en bild som jag tog på bussen på vägen tid. Det ser nästen fånigt ut när man ser det såhär. Ett så konstigt berg egentligen. När vi såg det kändes det helt overkligt att vi morgonen därpå skulle stå längst uppe på toppen och kolla på soluppgången. Väl där kändes det faktiskt också helt overkligt.

Vi hade bokat ett hostel för våra väskor och där vi kunde sova i några timmar innan vi skulle börja vandringen kl 23.00

Eftersom att det var helg och dessutom någon typ av holliday för lokalbefolkningen var det otroligt mycket folk. I vanliga fall brukar det ta ungefär 4 timmar att gå upp till toppen men för oss tog det 7 timmar på grund av alla köer. Dessutom var armen var där med några skadade medlemmar som dom bar upp för berget och det tog också lite extra tid.

From the very beginning of Adam´s Peak. Här börjar leden.

Nästan alla från lokabefolkningen hade sånna här söta fleecemössor. Från början skrattade vi åt dom och tyckte att "hallå så kallt är det inte!" men väl uppe på toppen hade det faktiskt inte varit så dumt med en sån mössa, Trots den katastrofala designen... haha!

Det var ganska gulligt sen på morgonen när solen gått upp och alla mössor började åka av, då kunde man se spår av mössorna i människors hår. De släppte nämligen massor med små fleecefjun från sömmarna. Kanske något man får räkna med hos en mössa som inte kostat med än några kronor.

Tepaus i vanlig ordning. Både varmt och skönt och gott.

Här kan man se när armen passerar med sina bärstolar. Vi försökte luska ur människorna runt omkring oss så mycket information som möjligt men det var svårt då det inte var många som förstod eller kunde prata engelska. Iallafall hade de här skadade soldaterna varit med om någon form av terrorattack för några år sedan. Flera hade förlorat sina ben och vissa armarna.

Det var otroligt tungt att se så unga människor som varit tvungna att gå igenom något så fruktansvärt. Man har ju hört om sånna händelser där människor förlorat benen, och inte minst sina vänner i attentat. Man vet att det händer, men aldrig träffat någon i verkliga livet. Det var stor skillnad. Det blev så tydligt på något sätt. Ett tillfälle stannade dom och ställde ner en av killarna precis där vi stod och vi hann få lite kontakt. Glada och trevliga och hjälpsamma allihopa. De svarade på frågor och hjälpte oss att komma förbi en del av kön.
Tidigare har det känts så långt borta men nu var den killen framför mig som inte kunde ta sig någonstans utan hjälp och han kan inte varit äldre än mig ens. Många tankar hann passera.

Två lyckliga tjejer som lyckats tag sig upp till toppen precis i tid och sitter förväntansfulla och väntar på att solen ska kika fram.

Det var en helt obeskrivlig känsla. Just soluppgången var inte så speciell, vi såg knappt solen för den gick upp bakom några moln, men det var ljuset.
Att vandra i mörker hela natten utan att ha en aning om hur omgivningen ser ut, förutom den upplysta trappan. Och sedan sitta på toppen och sakta se hur allting blir ljusare. Hur världen tänds till en ny dag och man plötsligt kan se allting som varit svart. Få se allt det vackra på en och samma gång. Det var som att ta av sig en ögonbindel.
Ljuset är så viktigt på alla sätt. I alla sammanhang.
Det var obeskrivligt.
Vi hann i tid, vi satt bland alla människor och såg hur solen reste sig över det mest fantastiska landskapet jag någonsin sett. Wow.

Jag har såå mycket bilder från det här så kommer dela upp dom och lägga ut resten imorgon. Då kommer alla bilder från vägen ner då vi fick se allting i dagsljus för första gången. Jag var så fascinerad!

Likes

Comments

Batiklektionen var inställd igår så jag följde med tjejerna och hjälpte till i köket istället.
På menyn stod Jackfruit. Det är en stor grön frukt som växer i träden här och var. Jag har aldrig sett eller hört om den här frukten förut men den var faktiskt väldigt god. Den är lite nötig i smakan och ganska söt. Det är dock väldigt mycket arbete med den. När jag kom till köket vid 9.00 på var de redan i full gång med skalandet och vi äter inte lunch förens kl 13.00.
Man delar den först och separerar det ätbara fruktköttet från alla smala strån som man kan se på bilderna. Stråna är väldigt klibbiga och fastnar direket på fingrarna så man måste varva med vatten hela tiden.
Efter det öppnar man de små kokongliknande fruktköttsbitarna och ta ut kärnan. För att sen även hacka loss skalet från kärnorna, man äta både fruktköttet runt kärnan och själva kärnan. När det är klart hackas allting och läggs i currygrytan. Som självklart serveras med ris.

Även här är det så himla mysig stämning. De sitter på golvet ett helt gäng tjejer och skojar med varandra och skrattar. De lyssnar på någon indisk från en mobiltelefon av den lite äldre modellen och bara umgås mitt i allt stök. Så fort jag kommer bjuder dom in och ger mig en stol och en skål och en egen kniv att skala med. Jag kan inte låta bli att le av allt det här härliga!

Den här lilla söta missen strosade runt köket hela förmiddagen. Den ser ut som en liten kattunge själv men den ska faktiskt snart ha egna små kittens. Den bor också på Home of Hope, så jag hoppas på att få se dom innan jag åker.

Jag som tedrickare är glad att Sri Lanka är ett te-land och att dom är bra på te. Har hört att kaffet är lite speciellt här. Det dricks väldigt mycket te faktiskt. Vart man än kommer får man en kopp i handen. De är förvånade över att jag inte vill ha något socker till teét, själva häller dom upp en stor hög socker i handen som de doppar tungan i mellan varje slurp.

Vi planerar faktiskt att åka och kolla på en teodling någon gång undertiden vi är här. Det hade varit kul att se!

Likes

Comments