View tracker

​Den här bloggen är inget för mig just nu, sorry. Men jag har börjat ta tag i mitt viktproblem jag har,

enlig mig då, såklart.

Och vill bara säga att det går bra. Sist jag vägde mig hade jag gått ned 4 kilo. Och jag funderar på att väga mig när jag kommer hem också. Just nu är jag förkyld och mår inge bra, så det blir antagligen ingen skola imorgon. Varit dålig i fyra dagar nu. Men halva klassen är ju förkyld så vi smittar varandra typ hela tiden. Det är ganska drygt. Plus att jag har mycket med mitt liv nu. Jag mår inte bra psyksikt. Vilket jag vill reda ut. Just därför funderar jag på att skaffa en helt ny blogg och försöka igen på nytt. Men jag har inte hjärta till att lägga ned denna. Det är liksom typ 4 år som ligger skrivet här. Så den kommer finnas kvar men jag kommer inte skriva något här skulle jag tro, utan skaffa en ny när jag mår bättre. Detta är inget hejdå, än. Men jag ska dra mig tillbaka och fundera ut en ny blog med nya möjligheter. Jag kommer lägga in ett nytt inlägg sen när jag bestämt mig hur det blir, och vad jag då kommer heta på min nya blogg.

För er som är intresserade av min vikt  resa så finns jag på instagram under namnet

"NyStartByELin"

Jag lägger upp någonting varje dag, och ibland uppdaterar jag mina resultat. Hoppas vi ses där till jag startat ny blog!

Puss älskar er, hörs igen inom kort, hoppas jag!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag brukar blogga när jag har tid över i skolan. Men just nu har jag en svacka i mitt liv som inte vill ta slut, så därför har ni inte sett eller hört av mig här :).
Dessutom har jag varit sjuk nästan hela förra veckan och denna vecka har jag 2 prov, 1 prov nästa vecka och jag lär koncentrera mig på det. Så jag hör av mig när jag känner att tiden är inne och att jag har tid över.

Puss och kram

Likes

Comments

View tracker

Hellu! nu sitter jag här igen. Måndag, härligt... Eller inte, vi ar fått nytt schema och är inte jätte nöjd över det.

Slutar senare idag än vanligt. Men det är ju inte sent. Men vi hade kunna slutat senare imorgon istället när man ändå ska gå till 11.20 bara.. Men men, det är ju bara ​"preliminärt" så man får väl se hur det blir å se ut när allt är klart :)


Vi hörs senare, jag har måndagsångest så vi hörs


Puss å kram

Likes

Comments

Det spelar nästan ingen roll. För jag orkar inte bry mig om alla människor som försöker förstöra mig. En liten sak blir as stor för mig och nu har jag haft ångest varje kväll innan jag ska somna och idag på bussen höll jag på börja gråta. Det känns som någon har ett järngrepp om mig och bestämmer hur jag mår. Men det är väl så att vara deprimerad antar jag. Ja, jag är deprimerad.

Om jag vill vara det ?, ja men absolut det är jätte kul att vara begränsad utan att någon säger någonting. Det är jag som begränsar mig undermedvetet och alla som försöker lägga sin skuld på mig. Det funkar inte. Tyvärr, sån depression har jag inte. Så att försöka sänka mig går inte. För jag vet vart jag står.


Jag har sömnproblem. Det känns inte som att jag ska få känna ren lycka. Många tror att man skär sig och tar droger när man är deprimerad, snusar, röker , dricker alkohol. Och bara för att man är deprimerad kan man bli stämplad för att "Hon gör det för att hon mår dåligt". Men alla gör inte sånt för att man mår dåligt. Saker går i generna, omgivningen formar en. Grupptryck.

En psykisksjukdom är IBLAND en ursäkt. Inte alltid. Precis som med adhd. Jag kan inte gå fram och slå ned någon och säga att jag är deprimerad. Eller ja, kan, kan jag väl. Men jag kommer ingenstans på det. Man kan inte skylla på sin sjukdom, inte alltid. Som koncentrationen i skolan, då kan man skylla på sina sjukdomar. Ibland är vissa dagar värre än andra. Men man kan alltid försöka, och anstränga sig. Det skadar inte någon. Även om det är jobbigt. Jag, som idag berättar för de jag ska vara omkring. Så att mina vänner vet om jag fäller en tår, blir arg, skakar eller bara sitter i en annan värld.

Om ni mår dåligt, sök hjälp. Ja det kan vara jobbigt att säga det till sina föräldrar och sina nära. Att berätta det för ens partner. För vi som är deprimerade är oftast dem bästa skådespelarna.  Det var ingen som visste att jag var deprimerad. Innan jag sökte hjälp. Nu väntar jag på att få göra en ny utredning för att leta på det rätta felet så jag får den rätta medicinen.

Jag förstår om folk som är ovetande om psykiskohälsa känner "back off"

 Men nejdå. Jag är ju inte farlig precis, så länge man inte förtjänar någonting tragiskt.

Personer som känner

"men vad ska jag göra för att du ska må bra"

ingenting, särbehandling lider man bara mer av, En varm kram kan behövas. Och det värsta är att när någon frågar

"ja men vad är fel då menar du?, du kan ju inte ens förklara?!"

Ne,j man kan inte förklara hur man mår. Det är det som är tjusningen med en depression. Man vet inte vad som är fel. Och när någon vill ha fram felet blir man ställd som en idiot.

Så försök inte lista ut vad din vän eller familjemedlem lider av. Tillåt det åt läkarna och finns där bara som stöd och en vän som kan torka tårar eller prata ut med när det är jobbigt.  


Det är det viktigaste. Vänner fulla med tålamod och kärlek



Puss och kram

Likes

Comments

​Hello everyone!

Sitter i skolan och chillidillar lite, har jobbat färdigt så då får jag sitta och göra vad jag vill. Vilket resulterar med att jag sitter och hjälper Frida med svenskan istället :). Vet inte vad som hänt med mig eller varför jag känner att jag älskar livet, men varför ska jag klaga när jag väl mår bra? Nu ska jag koncentrera mig i mig själv, lära mig att tycka om mig själv, sen ska jag lära mig att träna på kvällarna. Bara någon liten övning, så kanske jag sover bättre också :)

Om en halvtimme så får vi äntligen rast så då ska vi ut i kylan och svalka oss innan mattelektionen.......

blä....


Vi hörs nå mer,

puss å kram

Likes

Comments

I sjuan var jag klappkass i skolan.
Jag var en riktig trottsmupp.
Jag lyssnade inte, vela inte lära mig, lärde mig inte och fick usla betyg.
Till då när vi hade sista utvecklingssamtalet i 7 an då de sa
"Klarar du inte ämnena får du gå om"
Skräcken satt sig på mig.
Blev jag bättre?
Nej, inte till en början. För jag TRODDE inte på mig själv.
Om jag hade F , hur skulle jag då klara att få C i de ämnen de trodde?
Jag hade F i matte, historia, religion och i No
Sen hade jag bara E.
I åttan klarade jag allt. Utan problem.
Jag gick upp massor i vikt och tappade mitt förtroende, men jag blev bättre i skolan.
Jag glömde bort min egen hälsa för skolans skull.
Jag hade i åttan klarat alla prov med minst E på allt. Visst, någon uppgift hit och dit fick man väl rätta till...
Till jag började nian såg mina betyg helt annorlunda ut. Men också mitt liv.
Mitt liv var ett kaos, men mina betyg var en dröm jämfört med sjuan.
Kunde verkligen en tjej som låg på treans matte få nästan D i matte i nian?
Ja.
Det kunde hon.
Men ingen sa att det skulle bli lätt. Och det blev inte lätt.
Men jag klarade det.
På utvecklingssamtalen som var kvar i nian sa de hela tiden att de aldrig sett någon som ändrat sina betyg så mycket.
Jag hade gjort en magisk förändring.
Det var magiskt att höra.
Till skolavslutningen hade jag kämpat som ett as. Jag hade gjort allt jag kunde och ja.. Hur gick det ?

Jag hade 3 E'n....

Resten, bara C och två D
Jag låg på skalan över dem med högre betyg.
Jag kom in på gymnasiet och dessutom linjen jag ville och rätt gymnasium.
Nu har jag gått i gymnasiet i nästan ett halvår.
Idag är mina betyg obegripliga
I två ämnen ligger jag på B
I ett annat har jag C
Och i kärnämnena har jag E
Men i svenskan är jag snart uppe i ett C
Engelskan ska jag också försöka höja.
Sedan så pluggar jag bara matte till sommaren.
Sen avslutas några kurser, åsså kommer det nya.
Eftersom det går så bra nu känner jag att jag aldrig vill sluta gymnasiet. Men om ett år är jag nog ganska less.
Men visst.
7-8-9 är äckligt drygt.
Betygen är missvisande och jävligt svårt att uppnå.
Men allt blir så underbart lätt i gymnasiet.
Och alla har skrämt upp mig att det är svårt, man klarar inte betygen, det är svåra prov osv,
Än så länge har alla prov utom matten varit lätt.
Så jag vill bara säga till alla andra F barn i 7-8 , kämpa.
Det blir så mycket lättare bara du kommer in där du vill och rätt linje.

Så från att vara ett stort F till att vara ett litet B
Det är overklig lycka.

Man kan bara man vill, jag har lärt mig det nu!



Puss och kram.
Sluta aldrig kämpa för det du vill nå,

Likes

Comments