Header

Jag var så sjukt nära på att slockna efter att ha gjort lite pannkakor runt 18 tiden.. TUR att jag satte mig och tvingade mig att plugga på den där jäkla teorin för nu är jag ett test förbi iallafall. Det fick ta sin tid, ungefär en timma och prickade in lagom för att köpa godis. Fick bli en liten belöning för jag har verkligen inte orkat. Jag har en skola att sköta, ett jobb, en lägenhet, mitt psyke, sociala medier och mycket mer.. Sociala medier är ju det jag vill lägga mest fokus på, haha.. Men tyvärr det som måste prioriteras bort om jag ska klara mig här i livet. Jag har ju det som ett jobb och för att orka handskas med det och alla runt om mina grejer fick jag stänga av mina aviseringar på både Instagram och Snapchat.. Det stal all min fokus och tid för att tillslut sen orka lyfta telefonen när man hela tiden rörde den när den lät. Jag har strukturerat upp det ganska bra med tanke på att så många skriver.

Jag kollar den inte lika ofta (inte lika stressad eftersom det inte plingar) och när jag väl gör det har jag ork för att rulla igenom lite vad folk skriver till mig. Tyvärr så svarar jag inte dom jag inte har träffat och lärt känna för bara det gör mig jätte utmattad. Jag kanske bara är lat? Men jag har så mycket annat som måste göras. Att ha ett rullande flöde är viktigt, samtidigt som det ska lockas och matchas in på mig och mitt liv, som vilken ungdom som helst. Jag får tänka bort mycket på hur många och vilka som kollar, när jag skämtar eller känner mig smårolig på Snapchat t.ex.. Haha. Jag är inte chockad när jag ser över 10,k på Snapchat, det är normalt att ha mina följare där. Jag har dock inte vant mig att allt blir så nära när allt sker i "verkligheten".. När folk vill ta kort på mig eller med mig. När söta små barn (äldre också) vill komma fram och hälsa ute på torget.

En annan grej är när man åker till andra städer och det blir så. Jag var ju i Trollhättan i Lördags och då var det samma veva.. Några tog kort, smålog försökte få kontakt och andra skrek mitt namn, "kändis" påpeka någon. Jag är ju en helt vanlig tjej egentligen och när jag är med mina kompisar så blir det ju mer "hur ska jag bete mig?" haha.. Mina vänner blir ju chockade. Jag är ju ändå van och jag blir mer såhär "HEJ VÄNNER!!" för jag är ju så personlig så flertal känner ju ändå mig på ett sätt även om det inte alltid är vant. Dom följer ju mig i vardagen. Det jag gillar med mina följare är att alla är så aktiva, jag har sett flertal tjejer med mängder av följare som typ inte finns där på ett sätt. Jag har haft det lite såhär på endast 8k.. Det är ju alla respons som har fått mig att verkligen gilla det jag gör. Jag har ju hållit på sedan ung ålder men till en början var det ju en "ungdomlig-grej" som gick på rutin att uppdatera (tyckte det var kul då också såklart), man märkte ju vilka som hela tiden gjorde nya bloggar och nya försök och andra som alltid gjorde samma skit men alltid höll uppdateringen.. Det är ju på ett år som allt har blivit så stort.

Jag är ju ändå nyinflyttad i Skövde och trodde aldrig att jag skulle komma in så snabbt bland människor. Jag försöker ju fortfarande vara mig och inte vara rädd för att gå ner och köpa godis med fula hängiga bröst och osminkad, haha.. Även om jag ser att folk kollar och drar åt sin kompis. Det är ju jag lixom, som vilken människa som helst. Jag får finnar, jag får rufsigt hår, mörka ringar och jag har dagar då jag inte orkar göra något åt allt. Det var mitt första tänk när allt börja rulla på så fort bland folk att "nu måste allt ser bra ut".. Nä Elin, ditt liv är inte perfekt och inte dina bilder, inlägg och flöde heller.. Jag tror man tappar mycket intresse ifall man har en bild utav att allt ska vara perfekt.

Det är iallafall mycket jobb bakom att klara hantera det, om ni fattar vad jag menar? Det är inte bara att ha ett konto med många följare.. Inte om du vill skapa något roligt med det. Jag har fått en heldel kritik från mina följare t.ex att jag ska svara. Det är nog det som har tagit hårt på många till en början.. "Vem tror du att du är?" eller mycket personangrepp tack vare det. Nu har nog många fått förståelse och velat betala mig för att nämna folks namn på mina Mystory haha.. Det blir så omvänt men du får hantera mycket. Ibland vet jag själv inte vad jag ska göra, för på ett eller annat sätt försöker jag hålla väldigt mycket avstånd från att svara också, alla får se samma och får samma del av mig, fattar ni? Sen försöker jag skilja mycket på tjej och kille.. Jag försöker svara så många tjejer jag hinner och kan, framförallt dom som delar med sig av "problem" och som behöver hjälp. Det är ju en brinnande passion för mig men den raden försöker jag finnas där för killar också men många gånger förr när jag svarade då var det ett sätt att bara försöka få tag på mig så därför gör jag inte det längre. SEN såklart.. Kan jag ju svara.. Jag menar, jag svarade någon kille förra veckan som rådfrågade mig om någonting, haha.

Jag tycker det är super roligt när folk kommer fram (på ett trevligt sätt såklart) och vill prata/hälsa.. Det har ingenting med att jag inte svarar att göra.. Så att ni vet det! Jag har dock jävligt svårt att finna intresse i någon när folk vet vem jag är. Det är det som är så sjukt tråkigt. Jag vill ha någon som inte vet om mig, vet att jag ens finns, haha.. Jag har så svårt att leva det ungdomliga livet där man kan hålla på med någon utan att få mega ångest över vad den kommer att säga till andra. Det skulle bli en riktig snackis om jag började göra det naturligaste som finns så många gånger som jag känner att jag kanske vill, för visst får jag avstå för att hålla mig i skinnet ändå. Jag har aldrig brytt mig om rykte men jag vet att jag själv skulle må dåligt om en annan person jag väljer att vara med + alla hans hundra vänner som han lär prata till vet något så personligt om mig. För även om man inte tror att jag har ett privatliv eller gräns så känner jag att när man klär av sig och verkligen rör varandra, då kommer man en person nära. Det är ju en stimulans människor har som jag önskar jag skulle ha kunnat ha mer i mitt liv faktiskt.

Sen vill jag ju att någon ska gilla mig och vem jag är personligen, därför har jag nog svårt för att bemöta killar och känna att "ha, han hälsa på mig för att han tycker jag ser fin ut just nu" och inte för ett Instagram-konto på 38,k.. För många konversationer som har startas till en början har varit "Åå vad roligt med någon random" till att ha slutat med "Jag vet vem du är, sett dig på Snapchat/Instagram m.m".. Jag TYCKER det är skit kul ändå.. Jag säger inte att min framtida kille inte vet vem jag var innan, jag har bara en viss oro att jag låter någon får mig att tro något som inte är. Jag är en jäkligt hård tjej på den fronten ändå, jag kan känna av ganska väl vad än människa är ute efter men även jag har blivit lurad på både vänskap och förhållande.. Så varför inte igen? Sen måste man ju bli kär först, haha.. Det är ju det som är det svåra med mig. Jag vet inte hur många pirr i magen jag har fått för något som egentligen inte finns där men som jag har trott, det är ensamheten som skriker märker jag då. Jag behöver något för tillfället, för jag har ju faktiskt ingen, jag har ju ingen kroppslig stimulans i vardagen. Jag fick en smäll i ansiktet utav en kille för ett tag sedan som jag ändå gillade lite smått, något enstaka tillfälle när jag har fått någon slags.. Asså jag vet inte vad jag ska kalla det för är egentligen inte ens sugen men bara närheten ni vet.. Då har jag fått en snabb kommentar "Ge dig Elin" utav min närmsta vän, haha.. Och då skippar jag den tanken rätt snabbt.

Jag har faktiskt cravings efter en person, som jag aldrig har träffat eller hälsat på.. Men som bor här i Skövde. Jag vet inte, jag kanske har för höga förväntningar eftersom jag inte har träffat han "ännu" ;) .. Skulle aldrig droppa hans namn (sett att han känner människor jag känner/vet om), sen är jag tjejen som aldrig hör av mig (hur intresserad jag än är, haha). Men han tränar, väldigt mycket, har jag märkt, haha. Kommer nog skriva "haha" efter varje mening för jag blir alltid lika generad när jag pratar om sådant här. Jag är verkligen urusel på att flirta och ens försöka få någon. Hans namn nämnde jag nog första gången för min närmsta vän förra veckan och tror ändå jag har vetat om hans namn sedan i somras? Eller kanske längre men inte tänkt på det. Jag märker även hur torr jag har blivit som person när jag fantiserar om någon jag aldrig ens har träffat men hans Instagram-bilder på hans kropp, WAOW. Så stor och beskyddande (hahaha).. Nu får jag ge mig. Han har säkert en tjej som han inte har nämnt och min drömkille läser säkert detta och väljer säkerligen att ta avstånd.

Det kanske låter viktigt att hitta någon för mig, det är nog bara att jag hade större förväntningar utav singellivet? Som jag äntligen upplever efter fyra år i förhållande. Det är roligt, frihet och mindre tårar.. Men det är inget att komma hem till, ingen att prata ut med, skratta med.. Du delar ditt liv med dig själv, du försöker binda starka band med vänner som träffar nya partners och så vidare. Jag tror inte heller det är konstigt att jag kikar mycket på vad killar jag möter har för jobb eller utseende. Jag vill inte sätta mig i något som är halvdant, inte att jag får jobba för två som jag gjorde när jag var 16.. Vilket jäkla onödigt slit för en person som borde ha klarat sig själv, han var ju ändå några år äldre.

Jag vill ändå avsluta detta inlägg med att jag är jävligt nöjd med mitt liv.. För alla fina aktiva följare, tjejer som killar. För alla mina vänner och min familj. Jag är en väldigt upptagen person men som försöker hinna med allt alla i min ålder gör. Jag festar en heldel och är alltid ute och gör något, samtidigt som jag har ett vuxenliv att sköta. Jag har alltid haft ett vuxenliv trots min unga ålder och det har varit svårt att få ihop ibland (skapat mycket ångest för mig).. Men som jag ändå har velat ha i grund och botten just med lägenhet, jobb och så. Jag tror inte detta är mitt stopp på sociala medier och mitt jobb där och ni kommer få följa mig och min utveckling helt enkelt. Jag är ju fortfarande ganska ung och det är så sjukt kul att livet bara precis har börjat!! Tack för att ni följer mig, ni får mig att skratta (Roliga snaps haha) och uppskatta livet mer.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Idag är en sådan där dag där jag kunde ha fått mycket gjort MEN, jag kom knappt upp i morses haha.. Trots 9 timmars sömn så stod alarmet på 08:50 och jag blundade mig hela vägen till skolan, för att sedan få reda på att vi får gå och jobba på valfri plats.. Blundade mig hela vägen hem (över gatan) för att fortsätta sova. Skulle luncha men sov över lite av den tiden med men tur man även bor rakt över lite restauranger här i stan så jag missa inte någon lunch. Så jag är fortfarande ganska trött och skulle jag lägga mig ifrån datan så skulle jag somna..

Något som är spikat är iallafall gymmet, fått tillbaka suget av att bygga upp min överkropp igen. Jag blev förkyld i samma veva som jag åkte in på KSS och den svängen, när jag kom hem så höll jag igång med 1-2 pass i veckan bara för benens skull (körde kanske något pass mer men ni fattar).. Jag började få plats i min skinnjacka igen haha, som jag mer eller mindre har fått pressa mig i men min kropp reagerar så starkt (på så kort tid) när min kost blir förändrat och samma med träningen. Jag ligger ändå kvar på samma vikter skulle jag vilja säga, det är ingen skillnad där men min kroppsform förändras jämnt, hela tiden. Jag är en obalanserad tjej och jag har inte strikta regler förutom massvis med träning, det är dock en prioritering som jag inte ens känner av eller tänker på. Det är inte "jobbigt" för mig att gå till gymmet utan det ska göras och jag gnäller inte.

Jag har lixom gått upp 15 kg tack vare min livssituation. Jag äter mat istället för godis, jag äter MYCKET mat dessutom. Jag har kvar min ångest men jag hanterar den på andra sätt än utmattningar. När jag hantera den fysiskt var det som ett konditionspass, på en kropp som redan var uttömd på energi. Den ständiga oron jag gick med var så bisarr!! Men jag tar mer om det längre fram. Träning blir det idag iallafall, kanske gå hem till mamma efteråt.

Blivit en del mindre men fortfarande i form.

Likes

Comments

Trött Elin, såklart, har lixom sovit totalt två timmar på två dygn, haha.. Är dock hemma nu och kämpat igenom 13 timmars pass, väldigt hungrig så försöker överväga om jag ska sova eller ställa mig och göra pannkakor. Lär dock nog göra pannkakor om jag känner mig själv rätt.. Har ju bara en lektion i skolan i morgon så lite mindre sömn ännu en natt är ju ingen fara, snart lär jag väl dock hallucinera...

Köpte denna bodyn precis, ni vet mig och mina jävla bodies :) Helt makalöst. Denna är dock inte "waow" för mig men älskar det tunna och genomskinliga vid bröstvårtorna. Är den så genomskinlig som jag hoppas så lär det nog vara mitt vågaste köp, haha.. För inte använder jag den som något sexigt underklädesplagg, nej.. Denna ska jag bära på torsdag när vi ska ut och äta på Pinchos och slå klackarna i taket för min vän Theresa som fyller 21!!

Längtar, för det kommer vara så jäkla nice detta. Jag fyller ju år veckan efter det och ska beställa ett till plagg för just det. Har dock inte hittat något alldeles utmärkt ännu.. Har inte heller klurat ut helt hur mitt firande blir men jag smider planer. Detta året är jag ju singel och ska verkligen göra något för mig själv. Fick dock väldigt fina presenter utav mitt ex när jag fyllde 18.. Älskar mina Steve Madden skor, det bästa jag har i skoväg faktiskt. Enkla, perfekt höjd och bara hur sköna som helst.

Nä dags att få gjort mina pannkakor kanske, haha.. Och hoppa in i duschen för att sedan krypa sig ner i sängen!! Kram

Likes

Comments

Igår satte jag mig i bilen med ett härligt gäng för bilrace i Trollhättan. Räkna med att vara hemma runt 2-3 men vi hade lite svårt att vifta av polisen för att tävla så vi var hemma efter 5.. Tjejen som skulle börja jobba 8 fram tills 9 på kvällen, haha.. Jag beslöt för att åka direkt till jobbet och vila tills jag börja så jag slipper gå från mig, är ju en bit ifrån stan. Så jag var runt 3 timmar tidig men slapp ändå att gå.

Ett väldigt bra beslut faktiskt, grejen var dock att jag aldrig vilade utan satte mig med min kollega som jobba natt och prata. Är inte så trött nu faktiskt men lär väl komma senare, speciellt när solen går ner.. Så ska allt slockna när jag kommer hem, haha..

En väldigt bra helg för övrigt! Måndagar och framåt i veckan är dock sega för mig.. Ska försöka fokusera på bra saker. Gym framförallt!!

Likes

Comments

Som sagt, så hade vi en super rolig kväll/natt! Var på gymmet nyss och svettades ut all skit, tack gode, hehe. Blev lite axlar och biceps. Jag vet inte vad som händer ikväll men jag och Mysan ska nog allt hitta på något. Just nu tar vi det lite lugnt, båda ska duscha och fixa oss om en stund. Allt går väldigt långsamt idag, haha.. Känner mig helt utslagen faktiskt, måste piggna upp nu!! I morgon vankas 13 timmars jobb men ska bli så skönt att få gjort det. Hoppas den dagen går snabbt.


Likes

Comments

Jag har haft en sådan jäkla bra kväll/natt.. Fest, fest och massa åkande. Jag älskar att vara spontan, träffa gamla och nya ansikten. Jag älskar att dansa, dricka goda drinkar, skratta.. MÅ BRA.

För just nu sitter jag med tårar rinnandes och en klump i halsen. Jag ringde mamma såhär tidigt på morgonen, jag tänker på han sa jag. Jag har känt mig så mogen och klok gällande det som har hänt hela dagen men någon gång måste man få gråta ut rejält. Jag försökte få kontakt med han, jag fokusera inte riktigt på om han egentligen fanns där, jag ville bara prata. Det är en fucked upp värld vi lever i sa jag, jag är avundsjuk, den är inte till för mig heller. Vi tänker på dig fortsätter jag, du kämpande och det är det som är det fina med dig. Du försökte, i varje liten människa sökte du hjälp.

Asså att jag inte kan röra han, prata med han, krama han när jag ser han. Att den sista blicken av hans ansikte och hälsning var det sista av han som jag fick se förra veckan. Han bara fanns där, även om vi inte pratade mycket så pratade vi. När han behövde lätta på hjärtat, när han behövde sovplats, när han behövde hjälp, då fanns han där. Inte ute efter något annat än hjälp. Fan, asså jag önskade det kunde bli bra ni vet.. Men jag hoppas du fick lyssna på bra musik och avsluta ditt sista andetag på denna jorden med en riktigt fet jävla låt!! För du, du gjorde aldrig något ont och förtjäna inte allt som har hänt. Du är älskad och jag brydde mig alltid. Vi gråter, varje gång ditt namn kommer på tal och vi lever för dig, för jag vet att du vill det. Vi lever lite extra din sjuka jäkel, för den där jävla skålen med fimpar och spott som du drack upp för en tusen lapp, haha.. Åå, tårarna bara rinner, fina du..

Likes

Comments

Denna fredagen brister mitt hjärta.. Några inlägg ner skrev jag hur fint det är att leva när människor lyckas.. Tyvärr så gör inte alla det och det betyder inte att man inte har kämpat!! För det var exakt det han gjorde, han kämpade så jävla mycket. Jag fanns där, han tackade mig varje gång.. Skrev att "nu ska du äntligen få vara ifred" men det handla inte om det, det handlar inte om att vara ifred när man lägger ner sin tid på att lyssna på någon som man vill lyssna på. Han störde mig aldrig, även om jag en gång sa till han att jag inte orka mer. Det tyngde mig, när det aldrig gick så bra som jag hoppades. Men det är exakt så livet är och jag hoppas han har det så jäkla bra, jag hoppas han äntligen finner lugn och ro.. Jag hoppas även han besöker mig i min ensamhet och delar lite energi med mig.

Idag går alla tankarna till dig fina du, jag har fällt tårar och jag tänker på dina fina killkompisar som stod dig nära och jag tänker på din familj. Tack för att du vände dig till mig, tack för att du dela med dig över saker som tyngde dig. Jag ska leva mitt liv lite extra åt dig. <3

Likes

Comments

Yeay, fredag! Jag har lunchat på Redfellas med två tjejkompisar. Starkaste pizzan jag har käkat, haha.. Och då äter jag mycket stark mat :) Slutar ganska sent idag och efter det ska jag hem till min familj och äta lite käk. Ikväll ska jag och min tjejkompis Jasmina dela på en box vin.. Hype!! Haha..

Likes

Comments

Super trött, var på gymmet en sväng förut också. Fick bli lite senare för jag ville inte röra mig ur soffan när jag kom hem från skolan, hehe.. Nu borde jag också sova för den delen men jag gjorde en inlämning och rullat lite vid sociala medier. Så kluven gällande det, har aldrig varit det förut, jag uppdaterar och gör min grej lixom.. Nu har jag dock blivit fundersam på hur jag vill ha det. Bloggen känns inte jag riktigt heller, förändringar måste skeee.. När ska jag få tid bara? Eller ork.. Det är väl lite det de handlar om.

Imorgon vankas skola, är sugen på fredagsmys hemma hos mamma, innan man kanske drar ut och träffar lite vänner? Jag jobbar ju på söndagen, ett riktigt långpass så tänkte göra något roligt eller bara mysigt i morgon (fredag). Vi får se helt enkelt, jag lär ju uppdatera er. Ska även luncha med Mysan i morgon, tänk att det var lite sådant man drömde om när man bodde ute på landet, att allt ska vara snabbt, smidigt och enkelt. Bara kunna ta en fika på stan och sådana grejer. Här har vi det livet, stressiga vuxenlivet jag har levt i två år nu. Det är intensivt och jag vill bli mer än det här!!

Jag har så mycket kreativitet som stängs inne nu när jag både pluggar och jobbar. Har så mycket att sköta men hade jag fått spendera så mycket tid jag hade velat vid sociala medier och min dator.. Waow! Jag är en väldigt trött men energifylld människa, ska alltid ha saker på gång, egentligen då jag mår som bäst fast jag själv tycker det är som jobbigast. Mhm..

Likes

Comments

Hur mäktigt?! Jag trodde jag hade snurrat runt lite när jag väl beställde den och förvänta mig den suuuuper ful, haha.. Dock var den bättre än någonsin när jag fick hem den. Älskar mitt tänk och val till den vita texten. Kändes mig på något sätt, det röda bandet står för just Omvårdnadsprogrammet, det bästa är att jag älskar just sådana färger, som hör ihop med det bruna och lite mörkare, så detta passa mig perfekt. En annan grej är ju min valda text i bak och det är väl mer en hyllning till någon som har alltid fått mig att inse vem som bestämmer över mig själv och min kropp. Hon har visat mig att knipa är bra men att aldrig förminska sig själv och backa i något som är en självklarhet att stå upp för. Att hon även satt i fängelse för att ha stått upp för sin vän och ljugit i rätten (kanske är en dum sak mot lagen) men samhället är uppbyggt på så mycket mer!! Kärlek, tillit och respekt. Hon tog ett straff på ett år för att skydda någon annan.. Jag älskar henne och hennes musik. Jag älskar hur nere man som person kan ha varit/är och hur stor och framgångsrik man kan bli. Jag har flertal vänner i min omgivning som har rest sig upp och det är just det som är så fint med att leva. När man lyckas.

Tänkte även rista in min familjs namn men texten "MAKE YOURSELF HARD TO KILL" passa in på det helvetet jag har haft det senaste, inte runt om men med mig själv. Jag har aldrig haft det så lugnt och skönt i mitt liv som nu och månader tillbaka men jag har fått psykiska problem tack vare det livet jag har levt.. Jag har kämpat med mitt egna huvud och nu när jag verkligen får bearbeta allt och har fått dra upp mycket som har hänt i min barndom med olika personer efter Falbygden så har jag haft en healing tid rättare sagt. Försökt sammarbeta med olika läkemedel, nya vänner, livssituation.. Med mig själv helt enkelt. Många utav mina vänner tänkte "Hur ska Elin kunna lämna honom när hon ogillar så mycket att vara själv".. Och det blev lite den domedagen som förr eller senare skulle komma för mig. Psyket både skärrade mig och mitt liv men räddade mig, min mamma rädda mig. Jag lämnade ett positivt svar på psyket, inte för ett missbruksproblematik utan för att jag försökte ta kål på mig själv. Jag är ingen drogtjej men jag hade tagit mängder utav olika droger på bara en vecka, under denna tiden hade både folk stulit saker, människor jag inte ens kommer ihåg varit uppe i min lägenhet, bjudit mig på droger jag inte ens minns eller fattat att jag var positiv på. Jag hade ringar under ögonen som nästan var svarta, jag hade även armar som var skurna blodiga. Det var sådan pyskisksmärta att allt övergick till fysiska. Det värsta var dock inte där, jag hade morfinliknande preparat framför mig, med ett huvud som varken visste in eller ut. Jag skulle vilja påpeka att jag försökte få hjälp innan jag ens tänkte det beslutet. Jag vakna upp och hörde av mig till min mamma, att nu orkar jag inte mer och behöver hjälp.

Hjälpen jag skulle få skulle ta två dagar, TVÅ DAGAR FÖR EN SJÄLVMORDSBENÄGEN MÄNNISKA, då hade jag fått en tid på vårdcentralen. Som om att jag inte redan har suttit där innan.. Det var då jag insåg att jag inte skulle klara mig dom två ynka dagarna. Jag tänker på dessa människor ni vet, som får höra precis som jag "Du är en akutperson och ligger först i kön".. Men sitter utan hjälp. När man är en akutperson som jag, då tar det alltså månader, ligger du längre bak tar det alltså år. Tänk mig när jag fick reda på att det skulle ta två dagar, då fokuserade inte jag längre på att få hjälp, då fokuserade jag på hur jag skulle dö, hur jag skulle få tag på droger. Jag kastade sönder saker, fortsatte skura mig, jag höll på att dö utan att dö över att jag inte hitta någon med den drogen jag behövde för att få dö.

Det är med glädje jag får ta min student, det är med glädje jag lämnar det som har varit. Make yourself hard to kill säger jag bara, för under alla mina år har jag mött så många olika människor, lärt mig så mycket olika saker och jag har kämpat igenom så mycket skit att 16 Juni, kommer vara en utav dom bästa dagarna i mitt liv!

Likes

Comments