​Jag har haft mensvärk sen igår men ingen mens ännu. När jag blev gravid var det så jag började ana att det kanske tagit sig, att jag fick mensvärk men mensen inte kom. Jag brukar oftast få det efter att mensen har kommit i vanliga fall. Men jag vågar inte ta något test, tänker att jag inbillar mig för att jag vill det så mycket. Jag tog test för 4-5 dagar sen och därför tror jag inte att jag är det nu. Och så länge jag inte tar något test så finns det fortfarande lite hopp kvar. Dag 30 just nu så mycket möjligt att den kommer om ett par dagar. Imorgon åker vi ju till Småland så skulle jag inte ha fått mensen till i helgen så ska jag ta ett test. Jag blir så ledsen över att jag har gett upp hoppet. Att jag känner att det aldrig kommer att bli verklighet. Och när jag tänker på att vara gravid så blir jag mest rädd och orolig. Det är så stor risk för missfall och kommer jag orka gå igenom det igen? Det senaste slutade ju med depression och ångest...

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Hej min lilla dagbok. Nu känner jag att det är dags att skriva av sig lite för att få saker ur mig.

Jag har nu haft depression/ångest i 5 månader och jag är så less på detta. Tröttheten och orkeslösheten är det värsta jag har varit med om i mitt liv.. Nu har jag äntligen fått börja jobba lite grann men jag blir så trött att det knappt går. Men jag kämpar på.

Melina har kommit in i trotsålder och får utbrott, säger emot och gråter mest hela tiden. Ibland kan jag bli så less att jag skulle vilja sjunka ner genom jorden. Fy fan vad jag lider med min mamma som fick utstå min trotsålder i typ 20 år.. Just nu är det faktiskt skönt att man bara har henne varannan vecka för min kropp orkar inte :(

Det här med att inte kunna bli gravid börjar verkligen ta ut sin rätt. Efter missfallet så tappade jag det helt. Och det har inte lyckats efter det så det känns hopplöst.. Jag har ingen lust att behöva genomgå IVF och stå i kö för det och allt sånt där. Att behöva ha tålamod med det här fungerar inge bra för mig. Men det är bara att fixa för att få hjälp snart eftersom hormontabletterna inte verkar vilja fungera igen.

På torsdag ska vi åka ner till Småland för att begrava Gabriels gammelmorfar. Jag är så glad att jag hann träffa honom i somras. Det känns tungt, speciellt när kroppen mår så dåligt men det är bara att samla all energi för att orka.

Likes

Comments

Melina har varit vädligt gnällig varje dag när hon kommer hem ifrån dagis så vi försökte fundera ut hur det kommer sig, hon är oftast väldigt snäll så det är inte likt henne att ha varit såhär senaste veckorna. Hon brukar somna i bilen på vägen hem så vi provade med att hålla henne vaken och igår var hon iallafall inte gnällig så vi hoppas att det är det som det beror på! Förra helgen när hon var hos oss så frågade jag henne om det var något men hon sa att hon bara varit trött och hungrig så hoppas att det stämmer!

Vi har börjat med ICAs familjekasse och det går lite sisådär med Melina. Hon är ganska kinkig när det kommer till mat och det är mycket som hon inte tycker om eller inte vill ha osv. Men vi kämpar på och jag tror att i det långa loppet så lär hon sig att äta mycket mer varierat. ​Vi sparar väldigt mycket pengar på att ha kasse istället för att handla iallafall, även om det ibland kommer saker som man själv inte gillar. Som idag till exempel när det blir falafel... BLÄ!


Likes

Comments

​Sista veckan med 50% sjukskrivning. Känner hur paniken stiger när jag tänker på att jag måste jobba 100% hela nästa vecka för att jag inte fick en tid förrän 5e December hos den nya läkaren jag ska gå till. Men vad ska man göra förutom att bita ihop så gott jag kan och hoppas att jag står ut iallafall 1 vecka.

Igår var en riktigt dålig dag. Hade fruktansvärd huvudvärk hela dagen/kvällen och klarade knappt av att hålla mig vaken hemma, slumrade till i soffan innan jag började med middagen. Det är så otroligt jobbigt att inte orka göra någonting. Att ta sig upp för att hämta ett glas vatten än nästan för jobbigt.. 

Gabriel. Min klippa. Vad har jag gjort för att förtjäna denna människa? Oavsett hur god jag känner mig, att jag aldrig har gjort någon illa och vill allas bästa så känner jag mig inte förtjänt av en sån kärlek som han ger mig. Sån kärlek man inte trodde fanns, som bara finns på film eller i fantasin. 

Likes

Comments

Jag måste säga att jag gillar att bli lite äldre. Jag har blivit mycket klokare, mognare och vet vad som är viktigt i livet. Att bli petad ifrån en match hade fått mig att bryta ihop för några år sedan. Idag vänder jag det till något positivt! Jag hinner fixa mer hemma, till ikea med Linda och hjälpa henne. OCH vänder det också till ett "I'll show you" moment. Jag tränar och rehabar varje dag för att komma tillbaka. För att hitta någon slags form igen och får göra det jag älskar med underbara människor! Och jag ska komma tillbaka, starkare än någonsin. Det enda som skulle kunna stoppa mig är att någon flyttar in i min mage men det är inte en så stor risk.

Jag har tänkt så mycket senaste tiden på hur lyckligt lottad jag är som har hittat min livskamrat och att vi har ett eget hem ihop och en alldeles egen familj med världens sötaste lilla tjej som jag älskar som min egen. Hur kunde jag ha sån tur? Alla jävla ton som föll ifrån mina axlar när jag äntligen blev behandlad bra, alldeles för bra.. Och att personen älskar mig mer än allt annat och den underbara känslan att man vet att man ska leva tillsammans hela livet. Slippa oroa sig och alltid ha denna trygg punkt. Det är allt!

Idag ska vi äta god mat med mami och papi sen ska Gabriel fortsätta med köket. Får se om jag åker hem för att fixa hemma eller stannar kvar sen. Vårt kök blev sååå bra!! Nu vill jag bara att han ska sätta dit socklarna och göra det helt klart så att man kan fixa i ordning allt. :D Det ska bi så himla skönt att vara helt klar med det. Tänk att ha ett färdigt hem (för nu) och bara njuta lite av vårt fantastiska hus! Jag ÄLSKAR allt jag bestämt och vi har gjort hittills.. Det är så fint hemma att jag blir lite rörd haha.. Drömhemmet.

Likes

Comments

​Det känns nästan lite som julafton idag när köket troligtvis kommer att vara klart! Eller ja klart och klart, om några år river vi ner det, bygger ut det osv men klart för nu iallafall :) Hallen blir väl klar någon gång nästa vecka och sen är det bara Gabriel som ska fixa en hallmöbel kvar innan den blir helt färdig. Känns egentligen inte prio, ingen går ju den vägen iaf då man måste gå runt halva huset för den ingången haha :P 

Idag börjar Gabriel riva kök hemma hos mamma och pappa så hämtmat blir det där ikväll och sen handbollsträningen innan jag äntligen få bege mig hemåt. Jag är så otroligt hemmakär och skulle helst av allt alltid kunna stanna hemma. Bara fixa och dona, laga massor med god mat osv. I framtiden kanske..

Helgen är smockfull och det ger mig ångest. Men Gabriel är ju inte hemma heller så. Ska förbi Linda på lördag iallafall för att åka till Ikea och fixa lite hemma hos henne och det ska bli kul. Annars är det handbollsmatch innan dess och söndag vill jag helst bara vara hemma hos mig. Ida kanske kommer en sväng på eftermiddagen, men annars ska jag bara njuta av att ha sovmorgon :P

Likes

Comments

Jag har fått äran att gifta mig med världens finaste människa. Jag är så lyckligt lottad och så löjligt kär! Jag har gift mig med en man som häromdagen säger till mig: "Jag vet att du är världens lataste så därför försöker jag att göra allt för dig såsom tvätta, diska etc för att du ska slippa göra det.." Och så är det verkligen! Han gör allt för mig för att underlätta min vardag. Maten klar när jag kommer hem ifrån jobbet så att jag hinner äta innan mina träningar. Och nu när vi håller på att renovera så står han ut på mitt tjat om vad han måste se till att få gjort och gör det alltid utan invändningar. 

Han må vara världens mest oromantiska killen och har otroligt svårt att förklara i ord vad han känner för mig, som säkert också har att göra med att han har dyslexi. Men han får mig att känna mig älskad genom handlingar och sen är han väldigt bra på att säga att han älskar mig eller genom bara komma förbi och ge mig en massa pussar och kramar. Det går inte att förklara mig några som helst ord hur tacksam jag är över att få kalla denna människa för mig man, min människa i livet och den jag ska bli gammal och grå med. Tänk att vi hittade varandra så pass ungt ändå, är gifta vid 24/26år och har förhoppningsvis så jädra många år kvar tillsammans för att skapa minnen, familj och bara njuta av livet tillsammans. 

Det här är med familj är en ständig kamp för oss, har varit en blandning av hopp och förtvivlan, men du håller mig ovanför ytan när jag känner för att ge upp och du kämpar för oss båda när jag inte orkar hoppas längre. Tack för det! Tack för att du aldrig ger upp, för att du tror att det kommer att ske på något vis och tack för att du gett mig en familj genom dig och prinsessan. <3

Likes

Comments