Hej underbara ni! Eller snarare god morgon för er. Men för oss har vi gått igenom halva måndag redan. Jag sitter här på hotellet och samlar mina krafter lite. Känns som jag bearbetar jetlag just nu men vi är inte ens hemma än(?). Jag kan inte fatta att detta är vår absolut sista dag här i Filippinerna. Det här har känt som en vardag nu i 3 veckor och jag kommer sakna detta stället så mycket. Det har bara inte sjunkit in än.

I fredags när vi fick tag på vårt rum så åkte vi till en tatuering studio eftersom Philip var inne på att göra en halv sleeve. Det slutade med att jag gadda mig och Philip fick en ritning på ungefär hur det skulle se ut. Sedan åkte vi till Mall of Asia vid runt kl 20 och sprang direkt till biljetterna för bion och kollade vilken filmer som gick. Vi drog en sen visning på den nya xXx ochh vi ville ju se den på IMAX. Det var 3D och skärmen var ungefär 3 ggr så större än dem vanliga som vi har i Helsingborg. 3Dn var dessutom 10 ggr bättre och det var bara så jävla bra! Cool upplevelse!

Igår åkte vi till Greenhills. Jag shoppade lite grann, två par converse, en handväska och ett par joggingtights. Philip tveka med sin tatuering så det blev tyvärr ingen. Sedan avsluta vi dagen med en god middag på en café/restaurang, himmelskt gott var det!

Idag har vi varit på Mall of Asia men vi har bara gått runt. Eller vänta, jag köpte ju en t-shirt. Som är randig. Åh älskar randigt, så stilrent och snyggt! 

Jag tänkte kanske gå ner och lägga mig vid poolen ett tag eftersom Philip är ute och går en rundan. Han tycker inte om att hänga på hotellet. Vi åker runt kl 6 imorgon bitti till flygplatsen och sen är vi på flygplatsen i Köpenhamn runt kl 23 imorgon. Sen får vi se hur man hanterar jetlagen, kanske lättare nu när man reser tillbaka i tiden? Vi får väl se. Jag tänkte faktiskt kolla nu om jag ska skicka iväg lite CV nu innan jag kommer hem. Jag är ju arbetslös just nu. Men det löser sig säkert på något sätt. Det är första gången jag inte har ett jobb på många år och inte har en aning om vad jag ska göra. Men jag tror det behövs!

Utanför Mall of Asia

Likes

Comments

Tjena hallå! Här rullar det på, är nu i Manila på vårt femstjärniga hotell(!!!) och det är dags för dem sista dagarna här på andra sidan jorden. Vi kom idag och igår stanna vi en natt i Puerto princesa och innan det var vi i Port Barton fem nätter. Åkte dock på en liten magsjuka där också men återhämta mig ganska snabbt. Vi åkte i alla fall på en Island hopping när vi där, snorklade lite och åkte runt bland öarna. Simmade nästan med en sköldpadda men tyvärr är man inte lika snabb i vattnet som på land. Eller okej, jag hade inga simfötter heller.

Här i Manila ska vi shoppa lite på Mall of Asia och Greenhills. Vi tänkte även gå på bio med såna sköna soffstolar. Funderar på en tatuering också eftersom det är lite billigare här men jag har ingen aning om vad jag ska göra i så fall. Helt clueless. Nu ska jag dela med mig av några bilder, dock visar bilderna inte mycket rättvisa för hur vackert det var. Men något är det i alla fall. Hoppas allt är bra med er, puss

Likes

Comments

Hejsan svejsan! Hur är det med er hemma i kalla Sverige? Tar snön hand om er?

Här sitter jag i baren vid poolen på hotellet i Angeles City. Vi beställde linser här på ett SM mall men det skulle ta cirka 3 dagar innan dem kom hit. När man har en stark styrka som jag så får man tyvärr ta det. Jag har nämligen +8.5 men mer i mina glasögon eftersom det är det högsta när det kommer till linser. Men fick ta 8.00 istället för det var det högsta dem hade här. Bara jag får se någorlunda bra är jag nöjd.
Så vi förlängda en dag till här i Angeles för linser men också så vi kan träffa Philips mamma som kommer hit imorgon. Tanken var att vi skulle åka till där hennes föräldrar bor men det så lång tid att resa. Som jag skrev så är det ganska bökigt att ta sig runt här i Filippinerna. Så det får bli en annan gång tyvärr!

Philip är ute och kollar runder och försöker även få tag på en bankomat för ibland är dem inte så samarbetsvilja. Men sen ikväll ska vi kanske gå ut dansa lite beroende på hur Philip mår från igår kväll. Detta även första dagen vi får soligt här i Angeles så jag la mig här på poolområdet istället. Min bränna är inte den bästa om man får säga så. Det är inte lätt när man inte riktigt planerat att ligga på stranden varje dag.

Nu ska jag ta en cigg till, röker som en jävla skorsten här, och njuta av min kalla Sprite. Hoppas det är bra med er!

  • 4 readers

Likes

Comments

Nu är vi i Boracay och vi kom i onsdags kväll. Vi har inte kolla på några vardagar här och det är rätt härligt det. Men vi började med att skaffa lite mat i magen och vi hitta ett grymt ställe. Bra live musik med helt okej mat!

I torsdags bestämde Philip sig för att laga lite mat här på vårt hostel och det slutade med att vi fick ihop ett awesome gäng. Vi bestämde oss sen för att gå ut och det blev en grym kväll! Vi trivs mycket bättre här på vårt hostel, dem lagar gemensam frukost här på taket på morgnarna och allt är bara så mycket bättre!

Sen dess har vi bara tagit det lugnt för vi har varit så trötta. Tanken var att vi skulle göra lite äventyr men nu börjar Philip bli sjuk istället när jag börjar känna som mig själv igen. Lite otur men vi har det bra ändå. Vi var lite på stranden idag men eftersom jag är så trög som inte smörjer in mig ordentligt så har jag bränt hela baksidan. Men white beach är helt fantastisk. Lång strand med en massa palmer längs sandstranden och bakom det ligger alla restauranger och barer. Så fint och bara så jävla bra! Definitivt min favorit just nu!

Vi har förlängt vår tid här med en dag pga vi ska flyga till palawan. Det är rätt jobbigt att ta sig runt för antingen är det långa buss/båt resor eller så måste man flyga. Så om ni ska åka hit så åk inte till för många platser för restiden tar upp för mycket av er tid här. Men åh vad jag älskar det här! Jag är kär i detta ställe. Ska definitivt komma tillbaka. Och jag tycker ni borde åka hit i alla fall en gång i ert liv.

Nu sitter vi uppe på taket där wifit är bäst och bara röker. Philip snackar med någon ny och vi kanske ska fixa något att äta snart. Klockan är strax 7 och då är ju klockan ca 12.00 hos er, om jag inte har helt fel. Vi hörs någon dag och ta hand om er där hemma! Puss

Likes

Comments

Hejsan fina människor! Hur är det med er? Hur är era dagar hemma i Sverige eller vart än ni håller hus?

Detta var nog bästa beslutet jag tagit på länge, att åka utomlands över vintern eller bara överhuvdtaget egentligen. Dem månaderna nu brukar vara rätt tråkiga och stressade. Det känns som bara jobbar hela tiden och att man inte kan göra så mycket när alla pengar går till jul och nyår. Så därför tycker jag ni borde göra det också, om ni har möjligheten. Annars bara försök ta hand om er ännu mer nu! Ta det lugnt lite då och då och andas ut. Livet är för kort för att stressa och ha sig och det är lätt att man hamnar i den onda kretsen. Var snälla mot er själva och njut av nuet. Det hjälper inte att längta vidare till sommaren. Det blir nog bara värre då.

Lite vardagstips. Det behöver vi alla ibland. Tills innan vi åkte var jag verkligen i den onda kretsen och det skadade även mitt och Philips förhållande. Vi var så inne i att bara jobba röven av oss så vi kunde njuta här. Det var väl det som fick oss att fortsätta också till stor del men det blev verkligen bara värre. Det kändes som vi levde i någon slags dvala och det är så det inte ska vara. Jag hade även mycket inom mig. Jag hade ju nästan precis börjat med min psykoterapi och där var mycket som låg under ytan som jag inte ens hade någon aning om att det fanns. Jag trodde också att jag skulle må betydligt mycket bättre här men under dem senaste dagarna så har ångesten hunnit ikapp mig lite. Jag har inte tänkt så mycket på problemen där hemma först men när jag var magsjuk så låg jag inne i ett rum i två dagar. Det satte nog igång det lite igen. Vilket gjorde att jag förstörde Philips tid med sin pappa i Cebu lite grann. Det är det som är så farligt, att ångesten tar över och verkligen förstör allt i sin väg. Jag hatar verkligen ångest. Jag vill inte vara en paranoid och svartsjuk person men när ångesten tar över blir jag det. Men det har även och göra med att jag är självdestruktiv. Allt blir bara en dålig kombination och det slutar med att jag skäms över mitt beteende och blir bara arg på mig själv. Jag har definitivt mer förståelse för andra på det sättet. Nu förstår jag mer varför andra människor beter sig som dem gör och att vi oftast anpassar oss efter vem vi umgås med.

Nu blev det en långt inlägg men jag behövde skriva av mig lite och jag vill dela med mig av det för jag vet att andra kan känna igen sig i allt eller bara en del av det. Och jag vill få fram att vi är inte ensamma i det. Vi går alla igenom någonting och även om det finns så många människor på denna jord så kan man känna sig extremt ensam ibland. Ni är inte ensamma och jag vet att jag själv är inte det heller men man glömmer det ofta.

Ha en trevlig lördag allesammans och glöm inte att ni är fantastiska precis som ni är! Massa kärlek till er därute ❤️

  • 6 readers

Likes

Comments

Hallå där! Det var ett tag sen nu, igen.. jag är inte så bra på att uppdatera. Men nu har jag något intressant att berätta!

Jag ligger just nu på hotell rummet i Cebu, Filippinerna. Vi har varit här nu i en vecka och det har varit lite upp och ner. Men det har varit jävligt skönt att komma iväg och upptäcka en ny världsdel. Känns som en helt ny värld nästan. Det är första gången i Filippinerna, men även i Asien. Allt har varit mer än vad jag har förväntat mig. Underbart vackra platser men det är så stor skillnad från Sverige. Största delen av Filippinerna är fattigt och det är bara så annorlunda. Det får en att tänka till en extra gång. Här lever man verkligen för dagen men hemma i Sverige så tänker man alltid ett eller flera steg före. In i framtiden.

Vi började med Bantayan som ligger ungefär 4 timmar härifrån med buss och färja. En lugn ö med underbara stränder. Vi bodde med Philips pappa som redan var här och vi delade ett stort hus. Vi tänkte att vi kunde komma ikapp där och bara ta det lugnt. En dag åkte vi ut till en ön och spenderade några timmar där och annars har vi bara tagit det lugnt. Efter 3e dagen(?), dagen innan nyår, började jag må bättre och vi stanna lite längre ute på kvällen och tog några drinkar. Runt kl 04.00 på natten vaknar jag och får springa in på toaletten. Där sitter jag hela natten och dagen där efter. Min nyår får jag spendera i sängen med en film, chips och vatten. Inte vad jag hade tänkt mig. Det var nog någon bakterie men redan dagen efter mådde jag lite bättre. Och med en tom mage tog vi oss sedan hit till Cebu för att jag skulle vila upp mig innan vi åker till Boracay imorgon.

Nu känns det som att jag är på ruta ett igen. Med värmen, jetlagen och allt det som man försöker anpassa sig för. Men det är på god väg och jag har fått tillbaka min aptit igen. Jag hade även otur på planet mot Hongkong då jag tappa min ena lins och det var mitt enda par. Jag glömde ju beställa nya innan vi åkte. Så nu får jag har glasögon varje dag. Men vi ska försöka fixa nya här. Det löser sig alltid. På ett sätt eller annat. Kanske inte den bästa början på resan, men jag ska se till att det blir ännu bättre hädanefter. Dels för Philip skull också. Som får ha och göra med en cranky Elin 24/7. Jag blir lätt fast i det negativa. Men jag ska försöka bli mer positiv och vara glad över att jag har denna möjligheten. Som många här inte har. Jag ska vara glad över det jag har. Och även ta allt med en nypa salt, det är ju trots allt bara vi två framöver. Jag måste lära mig att lägga energi på rätt saker. Och vi måste snälla mot varandra. Det är inte lätt när någon annan tar över. Jag vill inte vara den personen och jag önska jag kunde ta kontrollen men det är så svårt. Det är som att någon annan styr mig. Det är liksom inte jag.

Nu ska jag försöka sova, men jag lägger även upp ett inlägg imorgon med en massa bilder. Ni ska få se hur underbart det är här. Hoppas ni annars har det bra där hemma i Sverige! Puss

  • 7 readers

Likes

Comments

Jag är helt kär i denna lill killen. Emma och Håkan är i Köpenhamn över helgen och så passar vi lille Sam. Jag förstår verkligen hur mycket jobb det är nu. Jag hade en aning innan men nu förstår jag verkligen. Jag älskar varenda minut med honom. Han luktar så gott och han är helt enkelt bara så underbar. Han lyser upp min dag. Bästa helgen på väldigt länge! Dessutom får jag träffa honom varje dag tills vi åker. Och det känns så konstigt att vi åker om en vecka! Ska bli så fantastiskt, längtar som bara den!

  • 9 readers

Likes

Comments

Första gången jag såg artikeln på Facebook blev jag bara glad. Det händer äntligen en aning förändring här i samhället och att ett sånt stort företag uppmärksammar sånt här är riktigt bra. Åhlens valde att ha en mörkhyade pojke som en lucia på deras reklam. Den är så klockren, för det visar både att färgen på huden bör inte ge någon skillnad överhuvudtaget och att en pojke också kan vara lucia om han vill det. Det är så viktigt med sånt här och jag vill bara hylla Åhlens som gjorde det.

Men det tråkiga var att många drog rasistiska och sexistiska kommentarer om det här. Det är därför vår värld ser ut som den gör idag. För vi dömer så jädrans lätt. Jag är självklart inte oskyldig, men jag försöker varje dag att lyfta mina medmänniskor så gott jag kan. Det är så konstigt, för att vi föds inte onda Vi föds inte som rasister, sexister, homofober m.m. Vi föds med en massa kärlek och det är det vi behöver sprida mer och mer, oavsett hur litet eller stort det är. Kärlek gör världen en bättre plats.

Och ikväll såg jag en kille som skrev på Facebook om sin upplevelse med allt det här att en "lucia ska vara en tjej med långt blont hår". Han gjorde någonting som förmodligen förändrade alla dem barnens syn på livet och det är så fint. Så därför delar jag med mig av hans berättelse här för jag tycker att den borde spridas så långt det går.

Fredrik Olofsson:
Med anledning av vad som har skett med Åhlens kampanjbild av ett barn i Luciakläder vill jag berätta om en sak som hände mig för två år sedan.

För två år sen jobbade jag på en förskola i västra Stockholm där vi skulle arrangera ett Luciatåg. Vi hade övat i några veckor och föräldrarna var inbjudna till Luciatåg med pepparkakor och glögg. Barnen var förstås väldigt spända och det pratades mycket om vad man skulle ha på sig och så vidare. Två pojkar som nyss hade börjat på förskolan uttryckte en dag vid mellanmålet att de nog ville vara Lucior. Reaktionen från de andra barnen var omedelbar.

”Men du är ju kille!”
”Det är bara tjejer som får vara Lucia!”
”Vadå tror du att du är en tjej?”
”Men Lucior har faktiskt blont hår”
”Du får vara sån där strutkille”

Och så vidare. Detta blandat med mycket fnitter och skratt. Eftersom jag själv satt vid bordet såg jag att pojkarna båda två såg ut att skämmas och att de började tveka på om de verkligen ville vara Lucior. Så jag sa förstås till barnen att man får vara precis vad man vill och att det inte alls spelar någon roll vilken färg man har på huden eller håret eller om man är kille eller tjej. Och att jag också tänkte vara Lucia. Genast blev det tyst och barnen tittade storögt på mig. Mest storögda blev nog pojkarna. Många frågor följde om huruvida jag skulle ha en sån där lång vit sak och krona på mig. Skulle jag skaffa långt hår till dess och varför ville jag vara Lucia?

”För att jag tycker att det är fint och jag vill det”

Mycket riktigt åkte jag efter jobbet och köpte en Luciakrona och ett linne som jag sen hade på mig när det var dags för tåget ett par dagar senare. I tåget gick ca 80 barn och säkert 30 av dem var Lucior. Tre av Luciorna var av manligt kön. När Luciatåget var slut fullständigt strålade två pojkar i Luciakronor. De var stolta och glada och kände sig fina och modiga.

Som vuxna har vi ett ansvar gentemot de barn som finns i vår närhet. Vi måste visa att det är okej att vara precis så som man är och att ingen annan kan tala om för dig hur du ska se ut, vad du kan och inte kan göra baserat på ditt kön, hudfärg, hårfärg, sexuell läggning, politisk åskådning, religion eller vad det nu kan vara som begränsar oss.

När jag såg vad som hände med Åhlens bild på pojken i Luciakläder blev jag oerhört ledsen. Jag kan inte låta bli att tänka på de två pojkarna som också de hade mörkare hy. Jag undrar hur de hade känt sig nu.

Så till dig som är vuxen: kom igen nu. Det är snart 2017. Vi kan inte fortsätta att tala om för våra barn att de inte kan, får eller borde göra vissa saker baserat på deras kön, hudfärg eller vad det nu kan vara. Det är vi vuxna som har chansen att bygga för en framtid utan hat, begränsningar och diskriminering där människor bedöms på sin prestation och inte sitt DNA. En framtid där människor inte blir provocerade av en Lucia som har ett annat kön eller hudfärg än vad de hade förväntat sig.

Så snälla: låt barnen klä ut sig till vad de vill och säg att de är vackra, intelligenta och värdefulla så kanske vi får uppleva en snällare och mer tolerant värld i framtiden.

#svpol #jagärlucia


Likes

Comments

Title