View tracker

Lite känner jag nog av i går kväll. Lite sliten. Försöker piffa till mig. Först valde jag olika sockor. Hade väldigt snygg matchning. Men ångrade mig snart. Downsyndrom skall hyllas, visst. Budskapet är iof fint men det går ju att tolka olika... Jag önskar denna trend hade startat för autism eller någon med Psykisk sjukdom. De är minoriteter som behandlAs uselt av samhället. Men: De är inte lika gulliga. Och är inte lika bra för ditt ego.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Alla är dom wannaBis. Beundrar i killen som gråter när hans husdjur sk ett litet odjur, måste avlivas. Han ser ut att lyssna på hårdrock. Sånna har alltid varit lite udda men ändå mjuka. Va är de alla vill? Vara ägare. Men få vill tahandom ett skadat djur. Djurens hjältar tar oftast livet av djuren. Skickar dem rakavägen in i himlen.

Likes

Comments

View tracker

Tag plats var FI slogan i valet. Som min gymnasiegång då man snarare stängde av musiken och drog undan min stol när jag pratade. Visserligen kvinna bland kvinnor. Men! Härskarteknikerna flödar med vuxnamänniskors uselhet. Kalla mig patetisk. Visst! Jag håller inte med. Hur vet man att de menar va de säger? Alltigt är det subjektivt! Jo, de skyr inga medel att komma till "samförstånd".Ser de patetiskt ut när man ensam står framför en här av fanatiker med en vattenpistol? Kanske, men sen blir man salig. På tex begreppet demokrati, jämställdhet, rättvisa eller sanning. Då kan man istället gå in i rollen som religös martyr och leva lycklig med sin tro. Vänligt "Dryga politiker som tror de äger allt, blä". Ha ha! Folkvald, va? Asså valt folk ;)

Likes

Comments

Beteendet är det som främst bedöms vid psykisksjukdom.

För i tiden utfördes invalidiserade in grepp för att få en patient lugn ochfoglig. Främst var de kvinnor man opererade. De blev apatiska - metoden fick applåder. En del dog. Än i dag finns behandlings metoder som är direkt skadliga. Moderna mediciner förkortar levnadslängden på patienter med 20 år och inte botar de häller. Läkemedels bolagen tjänar pengar. Läkarna har inget vetenskapligt bevisat.

När avdelnings personalen tar sig mer makt än va de har rätt till och skriker åt mig att uppföra mig blir jag mer förbannad. De kan ju börja med att uppföra sig själva först!

De beter sig som att de är där för att uppfostra mig, inte bota mig. Och när jag tar tag i mitt psykbryt själv genom att gå och lägga mig utan pyjamasen och tänka lugnande tankar kan jag läsa om att jag är sexuellt galen förhandlings papper. Och är det något Psykvården visat att de inte stödjer så är det denna kvinnas sexualitet. Bara att jämföra med en äldre man som fick gå lös inne på rummen bland kvinnorna och ändå hade stor respekt hos personalen. 


Likes

Comments





Jag har sett mig i min drömroll som frihetskämpe och rätts aktivist. Jag trodde på min "paranoia" och ville inte ge upp utan kamp. Jag har själv hävdat jag har civil kurage. Mystiska minnen. Övertygelse. Om hypnos, inga tvivel Och tro på att andra skulle hålla med mig. Att samla tankarna och reda ut dem var nästan omöjligt. Och försök gjordes för att tysta ner mig. Men jag hade en kärlekenslåga som brann för mig och det som varit min värld. Anorexia, den sjukdom som gjorde mig galen. Min kropp och uppgivet hopp. Ny kamp och nu kom misslyckandet. Sjukdomen blev sedd mer än min egen röst. Mina motståndare lyckades vända allt emot mig. Nu är jag trött och känner att det var förgäves. Men jag drömmer fortfarande om att bli hörd och få erkännande och ursäkt för de övergrepp och orätt som jag utsatts för.

Likes

Comments




schizofreni + konst = sant

Idag träffade jag min privata bildlärare för första gången. Just nu är jag ganska tom inuti. I våras då jag led av allvarlig psykiskstörning var jag full av liv. Det känns som att intelligensen är uppskruvad på Max och dina tankar är som folkvimmel på världens party. Miss.

Galna genier är ingen myt! Inte så konstigt kan jag tycka, det handlar om mer aktivitet. Tex Vincent van Gogh den kände konstnären var sjuk, han fick ett sammanbrott och skar av en bit av sitt öra och gav bort i present. Lixom.

Nu vet jag inte om jag kan få några bra idéer, vilket ju vore himla kul! När jag läste nyss, läste jag inte då "att tänka utanför boxen är en hårsmån från att vara galen". Usch luktar ju.

Likes

Comments

Min diagnos är inte Asperger eller autistisk syndrom utan atypisk autism. De innebär att jag inte uppfyller alla kriterier för någon av de två förstnämnda diagnoserna. När utredningen gjordes för fyra år sedan svarade jag nej på nästan alla punkter som passade in på tillstånden. Ja jag har störningar i utvecklingen och svårigheter, men de har kommit att bli tydliga först senare i livet. Tex inga special intressen eller behov av ständiga rutiner.

På ett sätt känns det som autismen kom i samband med schizofrena sjukdoms utbrottet. (Tänk om det var livmoderhals vaccinet jag fick månader innan jag började uppträda annorlunda?) Fast jag aldrig passat in. När jag var lite minns jag att jag berättade trots att jag visste andra skulle tycka jag var barnslig att jag kissade på mig på nätterna. Ville inte kalla leka för va, använda smeknamn mm. Det kändes obekvämt. Jag lyssnade på min mamma och var ganska töntig, detta gjorde mig trots att jag ville vara annorlunda väldigt bitter. På ett sätt formade väl jag mina tankar och åsikter där i låg och mellanstadiet tills tiden stog still och jag gick miste om det mest normala tonårslivet. Troligen var det lyckopiller höll mig i chack många år, att sluta med dem kan vara problematiskt har jag hört. Vad jag ville säga här är att det är många medvetna val jag gjort. Fast nja, man är väl beroende av sina föräldrar. 

Jag ägnande mig mycket åt skolan och fick anorexi när gymnasiet började. Jag blev riktigt folkskygg och mådde dåligt av min låga sociala status. Det blev nog social fobi men ätstörningen gav mig nytt självförtroende. Jag kunde leva på komplimanger och att vara söt. Som dropp vid undernäring för själen, ett like på en modellkropp leder till att en tjej inte äter en dag och att två lever på bekräftelse. Dock var jag rädd för killar. Jag hade aldrig blivit tillsammans med någon. Jag hade haft de märkligaste försök till uppmärksamhet. Dessutom var jag van att killar drev med mig. En sak jag gjorde var att bestämt hävdade det var fel att andvända bh när man inte kunde ha de vuxna storlekarna än. Jag tejpade därför bröstvårtorna med kirurgtejp under tajta kläder. Bröstens icke existens var en stor anledning till min anorexias utbrott. Från och med 10-12 lider jag mycket över min vikt och min stora näsa!!! 

Jag är och har varit ganska tuff i förhållande till mig själv. Allt från att vara bråkig i låg och mellanstadiet till att vända upp och ner på töntighet.

Var jag mobbad? Var jag det? Lite.

När jag plötsligt varvvuxen, ingenting förändrades för att jag fyllde 18! Att passa in med världsvana jämnåriga utan diagnos ni förstår ju själva. Men jag såg inte skillnaden och jag hade inte dåligt självförtroende längre. Jag var galen och glömsk, sa typ wtf till allt, tankar skenade förbi men inte säkert att jag faktiskt insåg att ja sa dem, typ så fanns de inte för jag ignorerade mig själv. Och mycket lite visste jag, de som inte varit utanför och ägnat all tid åt sitt utseende och en modeblogg, hade väl lärt sig av varandra. Med mina betyg kunde jag väl allt? Jag tyckte jag var väldigt duktig.

Livet omkring mig blev allt mer kaos. Plugget var det enda jag tog ansvar för. Och bara det gjorde mig utbränd. Ätstörningen hade tagit mycket kraft. Jag blev egoduple, dvs tömde jagets energier. (Helt fel självbild, alltid haft tror jag.) Vilket ingen doktor någonsin har sagt till mig. Tänk om man fått lite förklaringar och information. Att ha svårt att klara enkla vardagliga sysslor hör till autism, men med psykosen blir allt mer än sju reson värre.

Kommunikations svårigheterna har ändrats från frivillig hemlighetshållning och val av informationsutbyte till att inte kunna komma till det jag vill ha sagt, disorganiserat tal, som helt saknar sammanhang. Det blir lite som förträngning, vilket kan orsaka psykiska problem. Men ingen har frågat de frågor de borde. Finns så mycket jag vill berätta om vårdgivarna nu på engång och tratten smalnar av vid munnen. 

Men det som är jag i den atypiskaautismen, som leder till ensamhet. Det är svårt att få grepp om för mig, exakt vad som gör att jag inte någonsin blivit omtyckt. Kanske är det autismens bristande fantasi och humorlöshet. Jag har många gånger haft idéer. Men de har blivit dissade precis som jag. Kanske är det att så att man duger inte en med handikapp.Fascineras står jag grön brevid tjejen som alltid får sin vilja igenom.

Jag har diagnoser och Alla har de min historia med sig. Alla är vi unika. Det var väl det jag ville påminna om. Min pappas sjukdom, min syster sjukdom och framför allt min mosters bortgång är sånt jag också skulle kunna berätta i min historia. Men inte denna gång. En ung person har gått denna väg och den personen har helt klart behövt mer stöd, handikappet i vägen. 

Likes

Comments

Jag har handikapp. Det begränsar mig oändligt. Min autism hindrar mig från det mesta. Från att hitta vänner, från att uttrycka mig, i samtal och text. Från att bli sedd och hörd. Inte lyckas jag ofta stå på mig i argumentationer då att säga vad jag tänker är oerhört ansträngande. Kvävande huggormar kör över mig vart jag än kommer. Långsam och lätt att styra och ställa med. Jag får ta mycket skit. Människor har ingen som hälst behärskning när det kommer till sitta över så fort de får chansen och sen gladeligen blunda för att man finns och inte är den dom vill ha en till. Man blir missförstådd men man lider redan. För att man inte kan kommunicera och läsa av underförstådda sociala koder. Det gör ont. Sen tycker andra illa om dig för att du inte lyckas anpassa dig. Med andra ord är det synd om mig. 

Likes

Comments

Att fly till för kärlek när rädslan kommer, att vara sårad när de, visar vem de är. Deras offer, spelad från alla håll, våldtagna själ. Bilden förändras när du kan släppa säkerhets nätet, när du blir stabil, kan du gå dit du vill. Jag hatar dig för att du tror jag frivilligt ger upp kampen för någon som aldrig gett mig nåt. För att du tror jag vill ge dig något. Att jag skulle vilja hjälpa de som tagit mitt liv och de mesta ifrån mig. Att du tror jag är osjälvisk i kärleken och det är vänner som misshandlar. Hur kan du äns tänka så?

Likes

Comments




Man har hört sorgehistorier när de plockat av sig alla fjädrarna av sorg. Tänk att jag är så lik dessa sköra vackra själar. Men jag är ju ingen fågel. Det å andra sidan är väl som att inte va en man. (Jäklar en man  är så fin. Jag ville säga det till honom.) 

Likes

Comments