Header
View tracker

Jag har panikångest. Den kom i samband med min psykisk ohälsa och är säkert ärftlig från pappas panikångest. Min panikångest är inte en vardags-sak, den är mer en vardags-förstörare. Jag tar upp detta för jag vill nu upplysa, för jag är trött på vad många av er förstört för mig o alla de andra som lider av detta.

Panikångest är en psykisk diagnos, den visar sig genom panikattacker med en extremt hög ångestkänsla. I vissa fall kan attacken utlösas av någonting, dödsfall, stress, jobbiga situationer och även riktig livsfara; men många gånger kan den komma helt utan förvarning och behöver inte ha en utlösare. Panikångest är just ni tabubelagt, ungefär som depression. Det är inget man talar om.

När jag får en panikångestattack börjar jag hyperventilera, hela min kropp skriker till mig att jag MÅSTE fly, men jag vet inte var jag ska ta vägen så kroppen börjar rycka och skaka. Under en attack fruktar jag för mitt liv, jag är rädd att jag ska dö, även fast det inte kommer hända. Jag blir också så sjukt rädd för mig själv, för under en attack kan jag få för mig att jag vill springa till balkongen och hoppa från femte våningen, därför måste jag ha någon nära, för jag är rädd att jag ska göra något helt okontrollerat.
Det kan börja med att jag står upp, sedan sitter jag hukandes med kroppen på golvet och slutar alltid i fosterställning, skakandes och med en extrem andnöd. Jag kan få kvävningskänslor av en tajt tröja eller behå och allt känns väldigt overkligt. Oftast domnar mina händer och det börjar sticka i fingrarna, då håller jag så hårt runt armarna att naglarna gör djupa märken i huden. Hjärtat slår snabbare än normalt, kroppen spänner sig så mycket att efter en attack har jag så kraftiga magsmärtor så att jag knappt kan stå. Jag har gråtit så mycket att ögonen i princip har svullnat igen och det är svårt att se. När attacken är över är kroppen HELT SLUT. Oftast börjar jag gråta ännu en gång, för jag blir så ledsen. Sedan halvsomnar jag, men vaknar av att jag glömmer att andas och är väldigt yr och har svårt för att se klart, något utav det läskigaste som finns.

Efter 2 timmar ungefär är jag lugn igen. Jag har väldigt ont och jag är väldigt trött, men jag är lugn, ångesten är borta.

När jag sedan fortsätter med mitt liv helt som vanligt, precis som alla andra får jag ofta höra från människor hur oseriöst de ser på depression och panikångest. På fester kan jag höra tjejer säga "Han svarade inte på sms på 2 dagar, asså jag fick värsta panikångesten!" eller någon i mataffären utbrista "Jag blev så deprimerad", över videon på facebook med en fågel som dog.
Jag kämpar varje dag med min panikångest och psykiska ohälsa. Varje dag. Varje år för jag höra från lärare att jag har bristande intresse, är lat eller att jag måste ta mig i kragen på grund av att jag är sjuk ofta. De vill ha ett intyg från ett sjukhus, men det är inte ett sjukhus jag behöver vara på. Min psykiska ohälsa har blivit förminskad och tolereras inte, för den är inte på riktigt enligt människor omkring mig eller lärare. Detta på grund av att så många förminskar, förlöjligar och generaliserar panikångest till höjden av ett blåmärke på benet. På grund av att så många gör detta, tas inte jag på allvar av varken sjukvård, skola eller människor omkring mig. Jag får ingen hjälp av skolan, vänner omkring mig som faktiskt måste känna till min panikångest förstår inte allvaret.


Jag kan känna på mig att en attack kanske är på väg, så jag måste sjukanmäla mig från skolan för att försöka slappna av en dag. Det jag behöver då är att gå en långpromenad, sitta själv på ett fik och skriva ner mina tankar, eller sitta på ett berg och titta på solnedgången. De enda som förstår min panikångest är min pappa, mamma och mitt ex på grund av den enkla anledningen att de har sett på riktigt, bredvid mig, hur mina attacker ser ut. Ofta när andra frågar varför jag varit hemma från skolan får jag kommentarer om hur jag missbrukar sjukanmälan när jag inte ens är sjuk, för min panikångest är bara en ursäkt. Och det är inte så jävla konstigt att folk säger så, för människors sätt att prata om panikångest får alla andra att inte förstå allvaret, panikångest har blivit någon man slänger ur sig lika ofta som tandläkar-ursäkten när man kommer sent till skolan. Jag är så fruktansvärt jävla trött på att inte tas på allvar, att få höra att jag vill ha uppmärksamhet eller att jag ljuger. Det sättet många pratar om detta leder till att de som behöver hjälp inte får det och det gör mig ledsen. Inte bara för mig, utan för alla andra som lider av exakt samma sak som jag.



snälla SLUTA förminska psykisk ohälsa, NU.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

​osminkad och halvsjuk. Ja då vill jag bara hålla händerna framför ansiktet när någon kommer emot mig, för jag har ju inte skölden på mig. Idag trotsade jag dock detta. För fan allt jag gått igenom i mitt liv, ska jag låta prickar i mitt ansikte hindra mig från att le och gå ut? - absolut inte. Idag gick jag ut i skolan osminkad med mitt akne och mens-ansikte inför alla och brydde mig inte alls. För vissa kan detta låta urtöntigt, men för mig och många andra är detta ett stort steg fram - jag känner mig stark.

Nu kan jag inte heller låta bli att bli tävlingsinriktad, hur många dagar kan jag gå runt utan smink i skolan? Vet att min hy kommer skrika av glädje, förmodligen även min hudterapeut som velat tvätta bort sminket sen dag ett. Fan vad jag är bra. 

Likes

Comments

View tracker

Min fina polare som man alltid har kul med

Hej på er! Idag har varit en himla bra dag och det blir nog imorgon med! Ligger just nu i sängen o vilar efter rensning och packning inför flytten till mamma på lördag. Sjuuuuukt tråkigt att packa ni förstår verkligen inte..

Imorgon ska jag på bio i Stenungsund vilket kommer bli så så så mysigt och efter det vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Ha en underbar kväll,P&K

Likes

Comments

Har aldrig varit borta från gymmet såhär länge OFRIVILLIGT. Har haft halsont sen Jesus födelse känns det som och när jag väl blivit frisk har jag inte ens varit hemma..

Nu är jag äntligen tillbaka, körde lite lätt idag med några fria benövningar och lite kondition, göttgött.
För er som gymmar och bor i Kungälv tipsar jag verkligen om nordic nere vid kakfabriken, lite mindre men den har allt!

Träna hårt nu kompisar, P&K

Likes

Comments

Eftersom vi nu snart ska flytta, både mamma och pappa helgerna efter varann är det mycket jag tänker på hur jag vill dekorera. Hos mamma lär det inte bli så mycket då vi bara ska bo där ett tag tills vi hittar något annat, men hos pappa blir det annat.

Jag vill få in LP-spelaren i ett hörn, ställa upp lite skivor på en bokhylla och hänga upp lite på väggen. Har hittat en massa på Grandpa, en butik på grönsakstorget, som jag vill hänga upp, men det kostar en del. Skulle också vilja hänga upp en stor fin spegel eller en häftig målning ovanför sängen med lite ljusslingor.

Ja ni ser ju jag har mycket tankar! Ska iallafall ha det väldigt vitt och grått sedan får vi se vad "dekoration" blir i för brytning men förmodligen guld eller något liknande. Ska göra ett inlägg senare med tips på affärer, sidor osv som sånt här finns på!

Likes

Comments

Supetrött men supernöjd efter dagens studiotid! Får så otroligt bra hjälp och råd, sanslöst mycket erfarenhet kommer detta ge mig. Tror att detta kommer bli riktigt bra och kan knappt vänta tills vi fortsätter jobba på låten!

Nu sitter jag äter någon utav de godaste bigmacsen nånsin, så hungrig är jag. Snart kommer Amanda hit för bilhäng som vanligt! Efter det blir det förhoppningsvis telefonsnack med en fin och sedan sova!!

Ha en underbar kväll, P&K

Likes

Comments

Nu ska jag snart pallra mig bort till jobbet och servera lunch, sedan åka in till stan och käka lite innan studion. Har saknat att spela in så det blir kul, himla avslappnande att vara i studion och bara spela in utan någon prestationshets utan bara mest för att det är roligt! Är otroligt lugn idag vilket är såsåså skönt, ska när jag kommer hem sätta mig ner och kolla på en film eller åka ut och träffa vänner. Imorgon är det stan med pappa som gäller sen eventuellt in till Ale för att träffa Julius!

Ha en super dag, P&K

Likes

Comments

Jag väljer att skriva om detta för att jag vill kunna beskriva mina känslor, inte bara för mig utan för andra som kanske inte kan. Om mina ord isåfall hjälper någon annan är detta inlägget värt alla fördomar i världen. Jag gör endast detta för att beskriva, berätta hur det är för oss som lider av det och för att hjälpa andra.


När jag gick i åttan, 2014, fick jag min första panikångest-attack. Den hösten var helt ofattbart stressig och led bara till större ångest och mer stress. Tidigare hade jag mått väldigt dåligt och min ångest blev så stor att en depression började komma igen.
Den kvällen jag fick attacken minns jag så väl, jag kanske fått det innan i mitt liv men isåfall har jag inget minne av det så starkt. Jag hade kommit hem från skolan med ännu mer läxor och plugg och redan när jag gick till skolan den dagen kände jag att jag verkligen inte klarade mer. När jag kom hem försökte jag planera som jag alltid gör då jag är ett otroligt kontrollfreak och måste se allt framför mig i perfekt ordning. Allt som hände med plugget och runt omkring som ledde till otrolig ångest och stress, resulterade tillslut i en attack.

Jag började storgrina och hyperventilerade, hjärtat slog jätte snabbt, min kropp skakade och jag fick svårt att tänka klart. Det är ungefär som att beskriva som att hela ens värld går under, fast du sitter helt tryggt på sängen.

Sedan har jag sen det året fått mindre panikattacker kring stress inför något i skolan, viktigt möte, men främst när något jag planerat inte går som det ska. Jag kunde börja storgrina över småsaker och blev OTROLIGT känslig som person, oavsett vad det gällde. Jag minns att jag pratade med min dåvarande bästavän och sa till honom att jag inte längre kände igen mig själv när jag såg mitt beteende, för jag var så himla känslig och stressad varje dag. Han var nog den som kanske förstod mest från en annan vy än andra personer och han lärde mig att se det hela från ett annat håll vilket hjälpte mig otroligt.

Små panikattacker brukar oftast för mig komma när en rad händelser hänt som jag inte räknat med och när de blandas i min vardagliga stress. Större panikångest får jag när kanske en hel månad varit alldeles för stressig och ångestfylld. När något som det sedan blandas med stress inför ett viktigt möte, ångest kring hemmet och andra saker i vardagen kan det för mig leda till att jag får panikångest.

Panikångest är i sig inget farligt, men det måste ALLTID tas på stort allvar och man ska ALDRIG prioritera bort sitt välmående, speciellt inte om man lider mycket av stress eller ångest/oro. Det som hjälpte mig mest är verkligen att PRATA med de jag känner mig trygg med, TRÄNA och ibland bara ta en dag för att ANDAS. En person jag pratade mycket med hjälpte som in i helvete mycket och herregud jag är så tacksam. Den relationen finns inte kvar dock men det hjälpte mig också! Jag har märkt att vissa förändringar framförallt i personer jag omger mig i gör en stor förändring för då kan jag påverka mig själv och inte bli påverkad av andra.

Det viktigaste är verkligen att klara av att ha kontroll över sin kropp och verkligen lyssna på den. Jag hoppas verkligen att någon känner sig lite mer förstådd kanske eller lite mer normal eller helt enkelt lite bättre! Glöm inte bort er själva för guds skull!!

Jag är just nu så himla lycklig och glad mestadels av tiden och mitt liv är verkligen helt fantastiskt. Ibland mår man piss men så får det vara, P&K!!



Likes

Comments

​Usch nu är jag vaken lite för sent för jobb imorgon. Ska upp lite extra tidigt imorgon och göra mig iordning innan jobbet då jag åker direkt från jobbet till Alingsås, PUH! Min brun utan sol ser helt åt jo jag vet inte vad just nu, har verkligen inte haft orken att hålla den snygg under lovet haha. 

Är lite små-nervös och stressad vilket leder att jag får små mini ångest-attacker så får försöka hålla mig avslappnad så jag kan sova ordentligt. Blev mer utgifter denna veckan än vad jag väntade mig så min struktur i huvudet bara rubbades så fick verkligen en stressklump i magen, vilket jag lätt får av små eller stora hinder i vardagen som rubbar min planering. Kan berätta mer om detta i ett annat inlägg, då jag verkligen inte tror jag är den enda som lider av något sånt här. Jag kan inte kalla det social fobi, eller liksom sätta en etikett på det så, men man kan väl likna det med panikångest fast att det sitter mer i mitt huvud och inte i nerverna. MEN MEN, ska inte tjöta på om detta nu, gonatt fina ni!!

(fy vad flummigt inlägg, trött)

P&K

Likes

Comments

​Hade det helt underbart i Gran Canaria med mamma. Solen gassade nästan alla dagar runt 28grader och vi åt världens bästa frukost. Hotellet vi bodde på heter Lopesan Baobab och ligger strax utanför Las Palmas. Hotellet var hur stort som helst i en afrikansk stil, helt otroligt vackert! 

Under dagarna låg vi i något utav de sju (!!!) poolområdena eller shoppade i något närliggande shoppingcenter. Vi åkte även på delfinsafari ute på havet runt Puerto Ricos hamn och näst sista dagen åkte vi på Jeep-safari i bergen i mitten av Gran Canaria. Det var nog det sjukaste jag gjort i hela mitt liv, trodde jag skulle dö hela tiden haha, men vyerna över berg och dalar på 1200 meters höjd på en kurvig gata slog nog allt. Vill definitivt bo på detta hotellet någon mer gång i mitt liv, perfekt för en kompisresa och att ta en massa bilder, dock blev det inte så mycket eftersom jag inte hade en kamera med mig. 

Hoppas värmen snart kommer till oss här hemma!! P&K

Likes

Comments