Header

Jag känner mig så fruktansvärt ensam ibland. Jag gillar att vara själv, men jag hatar att vara så där fruktansvärt ensam.

När ångesten bara helt plötsligt äter upp mig och jag känner att ingen någonsin kommer förstå hur det känns inuti mig. Och jag försöker förklara för andra, till och med mig själv men de går inte, så tillslut tröttnar jag och bara gråter. Man blir så trött på skiten helt enkelt. Jag vill inte dra på mig offerkoftan, men jag känner då att inget nånsin har varit lätt eller gått till på det sättet jag vill och att det aldrig heller kommer att göra.


Och när jag känner mig såhär fruktansvärt ensam, då vill jag bara fly. Åka så långt jag bara kan och aldrig komma tillbaka, börja om på nytt. Jag vill att någon ska komma rusande till mig och bara fixa allt, men det kan ju ingen.

Det finns inte så mycket jobbigare saker än att känna sig helt ensam som jag gör ibland. Som en liten sten på botten av havet dit ingen nånsin kommer nå, så känns det. Och fy fan vad man bara vill råka lyftas upp av en ström och sedan plötsligt hamna med i ett fiskenät och åtminstone komma upp på land bara för en stund.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Bussen skakar i guppen och väser mot mig som småkrypen gör på åkern utanför dig. Jag sitter i sätet med väskan i knät och nycklarna i handen, redo med spetsen ifall, ifall. Stoppsignalen tjuter, sista guppet passerat och fötterna landar på den hårda asfalten. Utanför bussen är det knäpptyst, nästan som när nysnö lagt sig en halv meter djup och isolerar hela stan i vitt.
Jag går under björkarna på stigen uppåt för backen och mörkret mellan gatlyktorna omfamnar mig med stora armar lika svala som du är efter dina kalla duschar.
Trapporna upp är mycket tyngre när jag går här själv och att känna vinden i gången mellan husen som ständigt är där känns inte lika påtaglig när jag inte håller i din hand.
Himlen börjar snart ljusna och men än skänker lyktorna ljuset på asfalten under mig. Snabba, snabba steg och minst tio blickar bakåt. Här kramar jag nycklarna hårt istället för dig.
Jag slår in koden och dörren är tung, brukar ju faktiskt inte vara jag som öppnar den. Hissen åker långsamt utan dina blickar i spegeln, flackande men koncentrerade när du drar handen över ditt skägg.
Glömmer låsa dörren för jag brukar hinna in först och nu är alla kuddar i sängen mina men den enda jag vill ha inatt är du.






Likes

Comments

Den sämsta sidan av mig är den med ångest. Jag hatar den. Den liksom mullrar och gror i mig och varje dag växer den i mitt bröst.

Många dagar kan jag springa sönder den, prata sönder den, skratta sönder den. Ännu fler dagar kan jag gömma den. Jag liksom plastar in den, döver min kropp från dess muller och skrik. Kollar serier tills hjärnan är i ett trans, köper kortvarig lycka eller höjer musiken tills inga andra ljud än trummorna och gitarrens plock når mig.

Men de allra flesta dagar går det inte. Jag ser tillslut att mitt sätt att plasta in ångesten inte kväver den, det får ångesten att gro. Som i ett växthus bildas kondens och ett litet kretslopp. Solvärmen får den från mina höga skratt som hela tiden försöker överrösta knakandet när den växer. Ångesten har nu växt sig stor, kryper upp i halsen på mig tills jag vill spy.
Sen skriker jag.
Sen gråter jag.
Min värld faller samman och jag går sönder i ljudet som när man krossar en spegel. Sen binder ångestens kvistar samman mig igen och blir en ännu större del av mig själv än innan.

Likes

Comments

Jag har panikångest. Den kom i samband med min psykisk ohälsa och är säkert ärftlig från pappas panikångest. Min panikångest är inte en vardags-sak, den är mer en vardags-förstörare. Jag tar upp detta för jag vill nu upplysa, för jag är trött på vad många av er förstört för mig o alla de andra som lider av detta.

Panikångest är en psykisk diagnos, den visar sig genom panikattacker med en extremt hög ångestkänsla. I vissa fall kan attacken utlösas av någonting, dödsfall, stress, jobbiga situationer och även riktig livsfara; men många gånger kan den komma helt utan förvarning och behöver inte ha en utlösare. Panikångest är just ni tabubelagt, ungefär som depression. Det är inget man talar om.

När jag får en panikångestattack börjar jag hyperventilera, hela min kropp skriker till mig att jag MÅSTE fly, men jag vet inte var jag ska ta vägen så kroppen börjar rycka och skaka. Under en attack fruktar jag för mitt liv, jag är rädd att jag ska dö, även fast det inte kommer hända. Jag blir också så sjukt rädd för mig själv, för under en attack kan jag få för mig att jag vill springa till balkongen och hoppa från femte våningen, därför måste jag ha någon nära, för jag är rädd att jag ska göra något helt okontrollerat.
Det kan börja med att jag står upp, sedan sitter jag hukandes med kroppen på golvet och slutar alltid i fosterställning, skakandes och med en extrem andnöd. Jag kan få kvävningskänslor av en tajt tröja eller behå och allt känns väldigt overkligt. Oftast domnar mina händer och det börjar sticka i fingrarna, då håller jag så hårt runt armarna att naglarna gör djupa märken i huden. Hjärtat slår snabbare än normalt, kroppen spänner sig så mycket att efter en attack har jag så kraftiga magsmärtor så att jag knappt kan stå. Jag har gråtit så mycket att ögonen i princip har svullnat igen och det är svårt att se. När attacken är över är kroppen HELT SLUT. Oftast börjar jag gråta ännu en gång, för jag blir så ledsen. Sedan halvsomnar jag, men vaknar av att jag glömmer att andas och är väldigt yr och har svårt för att se klart, något utav det läskigaste som finns.

Efter 2 timmar ungefär är jag lugn igen. Jag har väldigt ont och jag är väldigt trött, men jag är lugn, ångesten är borta.

När jag sedan fortsätter med mitt liv helt som vanligt, precis som alla andra får jag ofta höra från människor hur oseriöst de ser på depression och panikångest. På fester kan jag höra tjejer säga "Han svarade inte på sms på 2 dagar, asså jag fick värsta panikångesten!" eller någon i mataffären utbrista "Jag blev så deprimerad", över videon på facebook med en fågel som dog.
Jag kämpar varje dag med min panikångest och psykiska ohälsa. Varje dag. Varje år för jag höra från lärare att jag har bristande intresse, är lat eller att jag måste ta mig i kragen på grund av att jag är sjuk ofta. De vill ha ett intyg från ett sjukhus, men det är inte ett sjukhus jag behöver vara på. Min psykiska ohälsa har blivit förminskad och tolereras inte, för den är inte på riktigt enligt människor omkring mig eller lärare. Detta på grund av att så många förminskar, förlöjligar och generaliserar panikångest till höjden av ett blåmärke på benet. På grund av att så många gör detta, tas inte jag på allvar av varken sjukvård, skola eller människor omkring mig. Jag får ingen hjälp av skolan, vänner omkring mig som faktiskt måste känna till min panikångest förstår inte allvaret.


Jag kan känna på mig att en attack kanske är på väg, så jag måste sjukanmäla mig från skolan för att försöka slappna av en dag. Det jag behöver då är att gå en långpromenad, sitta själv på ett fik och skriva ner mina tankar, eller sitta på ett berg och titta på solnedgången. De enda som förstår min panikångest är min pappa, mamma och mitt ex på grund av den enkla anledningen att de har sett på riktigt, bredvid mig, hur mina attacker ser ut. Ofta när andra frågar varför jag varit hemma från skolan får jag kommentarer om hur jag missbrukar sjukanmälan när jag inte ens är sjuk, för min panikångest är bara en ursäkt. Och det är inte så jävla konstigt att folk säger så, för människors sätt att prata om panikångest får alla andra att inte förstå allvaret, panikångest har blivit någon man slänger ur sig lika ofta som tandläkar-ursäkten när man kommer sent till skolan. Jag är så fruktansvärt jävla trött på att inte tas på allvar, att få höra att jag vill ha uppmärksamhet eller att jag ljuger. Det sättet många pratar om detta leder till att de som behöver hjälp inte får det och det gör mig ledsen. Inte bara för mig, utan för alla andra som lider av exakt samma sak som jag.



snälla SLUTA förminska psykisk ohälsa, NU.


Likes

Comments

​osminkad och halvsjuk. Ja då vill jag bara hålla händerna framför ansiktet när någon kommer emot mig, för jag har ju inte skölden på mig. Idag trotsade jag dock detta. För fan allt jag gått igenom i mitt liv, ska jag låta prickar i mitt ansikte hindra mig från att le och gå ut? - absolut inte. Idag gick jag ut i skolan osminkad med mitt akne och mens-ansikte inför alla och brydde mig inte alls. För vissa kan detta låta urtöntigt, men för mig och många andra är detta ett stort steg fram - jag känner mig stark.

Nu kan jag inte heller låta bli att bli tävlingsinriktad, hur många dagar kan jag gå runt utan smink i skolan? Vet att min hy kommer skrika av glädje, förmodligen även min hudterapeut som velat tvätta bort sminket sen dag ett. Fan vad jag är bra. 

Likes

Comments

Min fina polare som man alltid har kul med

Hej på er! Idag har varit en himla bra dag och det blir nog imorgon med! Ligger just nu i sängen o vilar efter rensning och packning inför flytten till mamma på lördag. Sjuuuuukt tråkigt att packa ni förstår verkligen inte..

Imorgon ska jag på bio i Stenungsund vilket kommer bli så så så mysigt och efter det vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Ha en underbar kväll,P&K

Likes

Comments

Har aldrig varit borta från gymmet såhär länge OFRIVILLIGT. Har haft halsont sen Jesus födelse känns det som och när jag väl blivit frisk har jag inte ens varit hemma..

Nu är jag äntligen tillbaka, körde lite lätt idag med några fria benövningar och lite kondition, göttgött.
För er som gymmar och bor i Kungälv tipsar jag verkligen om nordic nere vid kakfabriken, lite mindre men den har allt!

Träna hårt nu kompisar, P&K

Likes

Comments

Eftersom vi nu snart ska flytta, både mamma och pappa helgerna efter varann är det mycket jag tänker på hur jag vill dekorera. Hos mamma lär det inte bli så mycket då vi bara ska bo där ett tag tills vi hittar något annat, men hos pappa blir det annat.

Jag vill få in LP-spelaren i ett hörn, ställa upp lite skivor på en bokhylla och hänga upp lite på väggen. Har hittat en massa på Grandpa, en butik på grönsakstorget, som jag vill hänga upp, men det kostar en del. Skulle också vilja hänga upp en stor fin spegel eller en häftig målning ovanför sängen med lite ljusslingor.

Ja ni ser ju jag har mycket tankar! Ska iallafall ha det väldigt vitt och grått sedan får vi se vad "dekoration" blir i för brytning men förmodligen guld eller något liknande. Ska göra ett inlägg senare med tips på affärer, sidor osv som sånt här finns på!

Likes

Comments

Supetrött men supernöjd efter dagens studiotid! Får så otroligt bra hjälp och råd, sanslöst mycket erfarenhet kommer detta ge mig. Tror att detta kommer bli riktigt bra och kan knappt vänta tills vi fortsätter jobba på låten!

Nu sitter jag äter någon utav de godaste bigmacsen nånsin, så hungrig är jag. Snart kommer Amanda hit för bilhäng som vanligt! Efter det blir det förhoppningsvis telefonsnack med en fin och sedan sova!!

Ha en underbar kväll, P&K

Likes

Comments

Nu ska jag snart pallra mig bort till jobbet och servera lunch, sedan åka in till stan och käka lite innan studion. Har saknat att spela in så det blir kul, himla avslappnande att vara i studion och bara spela in utan någon prestationshets utan bara mest för att det är roligt! Är otroligt lugn idag vilket är såsåså skönt, ska när jag kommer hem sätta mig ner och kolla på en film eller åka ut och träffa vänner. Imorgon är det stan med pappa som gäller sen eventuellt in till Ale för att träffa Julius!

Ha en super dag, P&K

Likes

Comments