I lördags var jag på au pair möte i byn Leek utanför staden Groningen. Sammanlagt tog det 4 timmar att ta sig dit men då gick jag också av på fel station en gång vilket inte var inräknat i min resplan. Det var min byrå (Au Pair International) som anordnade träffen och vi var cirka 40 au pairen från runt om i världen på ett och samma möte. En var från Thailand, en från Kenya, en från Turkmenistan och sen några från Sydafrika, USA, Sydamerika och Europa såklart. Nästan alla världsdelar förutom Australien var representerade vilket var rätt coolt faktiskt. Vi lyssnade på ”föreläsningar” om hur holländare kommunicerar, våra rättigheter och skyldigheter som au pairer och hur man utför första hjälpen på små barn. Där emellan föreläsningarna åt vi lunch, fikade och snackade. Jag tyckte mötet var väldigt kul, intressant och värt timmarna det tog att ta sig dit vilket jag inte tänkte på morgonen eftersom jag frös konstant under timmarna jag satt på tåget. Men det var häftigt att träffa människor som var samma sits som en själv men som kom från helt andra länder i världen.

Söndagen därpå var jag svin trött men det blev ändå ett besök på IKEA i Utrecht tillsammans med Nora. Inte för att det blev nåt speciellt inhandlat, ett doftljus och lite krokar bara men det var ändå kul att vara där och bara gå runt. IKEAs upplägg för i vilken ordning de olika avdelningarna kommer (typ kök, badrum, garderober osv) ser likadant ut i alla IKEA butiker så det kändes i stort sett som om vi gick runt på IKEA i Jönköping. Restaurangen var såklart annorlunda då det fanns både svenska och holländska rätter. Jag beställde lax, Nora köttbullar och över maten fick man ett plastlock för att inte maten skulle kallna haha. Efter maten köpte vi lite smått och gott i the ”Swedish food market” och resten av dagen tog jag det bara lugnt.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Nu är inte dagarna fulla av nya intryck längre som först när jag kom hit utan nu börjar en vardag formas. Jag går upp runt 9, plockar bort efter att de andra har ätit frukost, äter frukost själv, gör någon typ av hushållssyssla, möter upp 2 av barnen efter skolan och sen skjutsar jag någon av dem till deras diverse aktivitet. Så ser dagarna ut på ett ungefär. På kvällen äter de av familjemedlemmarna som är hemma middag ihop och sen är jag ledig resten av kvällen. Denna vecka var jag i Nijmegen i tisdags och igår mötte jag upp Nora så gick vi och såg filmen Girls trip på bio i Utrecht. Biljetten kostade ”bara” cirka 100 kronor (10,50 euro) och själva biosalongen var jätte stor och fräsch. Fett värt det faktiskt. Hela veckan har det blåst väldigt mycket och i måndagskväll blåste ens stor gren från ett träd på grannens tomt ner på min studio. Värdpappan bara skrattade när han kom för att se vad som hade hänt haha.

Jo juste, när jag kom hem till Arnhem efter att ha varit i Nijmegen i tisdags och träffat min kompis så skulle jag på intervju angående vilken nivå av holländska jag ska läsa när min språkkurs startar. För en sådan kurs ska jag ta och för det måste de veta vilka och om man har några förkunskaper. Min värdmamma hade anmält min till nivå 2 utav 4 bara för att hon inte tycker det är stor skillnad på svenska och holländska. Mina förkunskaper är lika med 0 och jag har inte lärt mig något direkt av att bo i ett hus fullt av holländare. Lite har jag lärt mig genom språkappen Duolingo men det är mest småord som djur, mat och pronomen. Så när jag anlände till platsen där intervjun skulle hållas hade jag inga som helst förväntningar om mig själv. Som tur var var det även många fler där och det första man fick göra var att fylla i ett formulär med personliga frågor och frågor som varför man ville lära sig språket, om man var gift med en holländare och vilken nationalitet man tillhörde. Problemet var att alla frågor var på holländska. Inte ett enda engelskt ord. En av lärarna sa innan jag började fylla i formuläret att om det var något jag inte förstod så var det bara att fråga. Om det bara var några få saker jag inte förstod hade jag frågat men ville inte skämmas ihjäl genom att säga att jag inte förstod nåt. Enda lösningen jag såg var att ta upp mobilen och översätta nästan allt med hjälp av Google Translate. Vissa frågor förstod jag helt ändå eller kunde mig gissa till vad de betydde men långt ifrån alla. När jag sen var klar kom en av lärarna fram och då förstod han att nivå 2 skulle bli alldeles för tuff och tyckte därför jag skulle gå nivå 1. Jag höll med till 100% så det är så det kommer bli i framtiden. Två gånger i veckan hålls kursen med start från 28:e september. Det blir ungefär som att gå i skolan igen förutom att jag inte kommer förstå nåt. 😂

Imorgon, lördag, är det välkomstmöte med min au pair byrå ganska långt härifrån och det kommer bli en fullspäckad dag med aktiviteter. Över 40 au pairer väntas komma och jag är inte den enda svennen utan det kommer också en till (inte Nora) svenne så det ser jag fram emot. På söndag ska jag förmodligen mötas upp med en finsk au pair om vi båda inte är för trötta efter lördagen. Det återstår att se och om inte det blir av hittar jag på nåt annat skoj. Doi så länge.

Det var ingen liten gren som trillade ner hahah

Mellersta tjejen Mirte 😌

Translate, translate, translate...

Likes

Comments

Nu ska jag skriva om något som inte så många vet om mig. Jag känner faktiskt en person här i Nederländerna sedan 3 år tillbaka men igår var första gången jag träffade honom. Mamma och pappa, sätt inte ballerinakexen i halsen nu för ni måste förstå varför jag inte har sagt något förut. För 3 år sen var jag inne på en sida på nätet där jag mötte en kille och vi började skriva till varandra. Sedan fortsatte vi att snacka över en app och det ingen av oss visste då var att jag i år skulle flytta till hans hemland Holland och att vi igår skulle träffas i hans hemort Nijmegen. Konversationen pågick näst intill dagligen i cirka ett år från det att vi började skriva men sedan ledde en sak till en annan och vår konversation dog ut. Vi återupptog kontakten igen så helt bruten var inte kontakten men nästan. Där efter var det lite fram och tillbaka, det är svårt att säga hur mycket vi snackade men högst några veckor under loppet av ett år (alltså förra året). Sen den 1 januari detta år skrev jag till honom igen vilket har lett till att vi nästan har sms:at varje dag detta året med. Under vissa perioder skriver vi knappt alls för att man prioriterar andra saker men det är okej för den andra personen finns alltid i ens telefon oavsett vad, bara ett sms bort. När man skriver så pass mycket uppstår en relation som inte är värd att slösa bort. Trots att vi slutade skriva några gånger så återupptog vi alltid kontakten och det betyder något. Men här kommer det sjuka med det hela: vi snackade men bara via sms. Aldrig skype, telefon eller liknade. Vi hade/har varandra som vän på sociala medier vilket stärkte vårt förtroende för varandra men det var det. Hur kan ni inte ha sett eller hört varandra??? är en fråga jag fått ett antal gånger och ärligt talat har jag inget bra svar på den för jag vet inte själv. Det enda svaret jag har är att jag aldrig tvivlade på att personen i fråga inte var den han utgav sig för att vara.

Jag delar nu med mig av denna ”hemlighet” eftersom den faktiskt ledde fram till något. Om jag hade berättat om honom tidigare och fått frågan ”har ni sett varandra?” och svaret hade blivit ”nej” så vet jag vad folk hade tänkt (typ ni mamma och pappa). För om det var en person i min närhet som smsade med en person hen aldrig hade träffat så hade jag tyckt personen var dum i huvudet. Speciellt om de hade haft kontakt under en väldigt lång tid. Men om jag nu får frågan ”har ni sett varandra?” så kan jag svara ”ja det har jag faktiskt och vi bor nu cirka 20 minuter ifrån varandra med tåg”. En annan av anledningarna till att jag inte har sagt nåt är för att jag vet hur spännande det är och vissa gillar att gotta sig i andras liv och man får gärna ställa frågor men det behöver inte diskuteras mer än så. Och nej, jag flyttade inte till Nederländerna för att att han bor här utan för att jag valde familjen framför landet. Att han råkar bo här såg jag bara som en bonus och en chans till att faktiskt träffas på riktigt.

Efter att ha läst all denna texten är ni säkert väldigt nyfikna på vem personen jag har snackat med men aldrig träffat är. Han heter Don, kommer fylla 19 snart precis som jag och bor utanför staden Nijmegen. Det finns hundra saker till att tillägga men den informationen räcker. Skolorna började precis när jag kom hit vilket betyder att hans gjorde det med så därför är han upptagen till största delen på dagarna och på helgerna jobbar han. För mig har det varit massa nya intryck så det var skönt att landa lite innan vi bestämde oss för att ses. Igår tog jag alltså tåget så att jag anlände i lagom tid till när hans skoldag var över. Jag var så taggad men ändå skitnervös. Mitt hjärta slog säkert 120 slag i minuten om det är möjligt när jag fick smset ”I’m on my way”. Ni kan ju bara föreställa er min nervositet där och då. Men där kom han gående, inte catfishen Gunnar på 95 år utan precis den jag visste att han var och det kändes overkligt. Helt sjukt. Det sa vi också upprepade gånger att detta är helt sjukt. Dagen vi nästan aldrig antog skulle komma kom. När jag vaknade upp idag trodde jag nästan att mötet igår bara var en dröm haha. Fast ibland slår drömmar in och det var precis det som hände. Det är jätte kul att lära känna nya människor men det är också skönt att ha en vän här som jag känner sen innan. Nu måste jag bara nypa mig i skinnet en sista så att jag förstår att gårdagen inte bara var en dröm utan faktiskt inträffade på riktigt.

Vi försökte ta en selfie med min kamera men fokusen (och mitt ansiktsuttryck!?) blev inte som jag ville haha....

Likes

Comments

Igår gjord jag något som jag aldrig trodde att jag skulle göra: åkte och kollade på en racertävling i Tyskland. Say whaaat? Alla som känner mig vet att mitt intresse när det kommer till bilar är rätt lågt och min kunskap om bilar är ännu lägre. Vid 06:45 blev jag upphämtad av min au pair kompis Nora och vi var framme vid banan (Nürburgring ”the Ring”) cirka 3 timmar senare. Hela dagen var väldigt rolig men det var inte för att allt gick så bra utan tvärtom, ingenting gick bra för oss. Först när vi kom fram hade vi ingen aning om vart vi skulle och fick parkera. Det hela blev inte bättre av att parkeringsvakter ropade PÅ TYSKA i högtalare när vi stod i bilkö påväg mot där vi tänkte parkera. Eftersom ingen av oss kan tyska och fattade vad som sades i högtalaren så körde vi bara vidare och hoppades på det bästa. Tack och lov så blev det bra ändå och vi fick en parkering. Väl inne i en av utställningshallarna tänkte vi hämta ut våra biljetter som skulle finnas i ett kurvert som Noras pojkvän hade fixat till oss. Han jobbar som mekaniker och får då ge ut ett antal biljetter för det finns ingen chans i världen att vi skulle ha åkt om vi skulle betalat för biljetterna själva eftersom ingen av oss är speciellt intresserade av bilar. Vi frågade efter biljetterna på alla möjliga ställen där man kunde hämta ut dem men de fanns ingenstans. Dessutom så sög vädret och nätverket. Noras pojkvän var också upptagen största delen av tiden vilket inte gjorde saken bättre. Men tillslut kunde han möta upp oss och personligen hämta ut dem men dock så innebar det att vi missade det första racet vilket också var det största och viktigaste. Man behöver nämligen biljetterna för att komma in på läktaren och till där de mekar med bilarna. Sen när vi väl hade biljetterna kunde vi ändå inte komma in på läktaren trots att hennes pojkvän sa att vi kunde det. Det hela var så ironiskt att vi mest gick runt och skrattade över vilken flopp resan var. Fast det var också det som gjorde resan så rolig, allt blev bara skit. Många fina bilar såg vi dock och lite backstage-inblick fick vi allt. Slutet gott allting gott.

Likes

Comments

Då har jag snart jobbat min första riktiga vecka här i Nederländerna. Eftersom förra veckan var min första och på grund av alla förberedelser inför festen så räknas den inte. Denna vecka har jag skjutsat den äldsta till simning och den yngsta till ridning. Utöver det har jag tvättat, städat och gått ut med hunden. Det är väl ungefär så min jobbvecka har sett ut. I tisdags pratade jag ganska länge med en tjej som är i samma ålder som mig och som två gånger i veckan tar hand om några grannpojkar på min gata. Hon är härifrån Arnhem så hon var väldigt intresserad av mig, min au pair upplevelse hittills och hur jag upplevde hennes hemland. En vän till henne hade varit i Stockholm och hon tyckte att alkoholen i Sverige var väldigt dyr jämfört med Nederländerna. Jag kunde inte riktigt inflika med om det stämde eller ej just där och då. Hur som helst så var det en rolig pratstund och hon lovade att komma förbi fler gånger.

Vad har jag mer gjort i veckan? Jo igår var jag i statshuset (vid rätt tidpunkt denna gången), skrev in mig i kommunen och fixade så att jag kommer få mitt holländska personnummer hemskickat inom ett per veckor. Också igår så ”exploderade” hårfönen i min hand under tiden som jag föna håret. Det kom en blixt från den och lampan över badrumsskåpet slocknade. När jag sedan provade att starta fönen ur ett annat uttag så kom det rök från den och det luktade bränt. Ljuset över badrumsskåpet fixade sig och explosionen ledde till att min värdpappa gav mig en brandsläckare att ha i studion haha.

Här sitter mamma/pappor/syskon och tittar på när barnen rider vilket för mig var rätt långtråkigt...

Varje dag utanför skolan när någon förälder/släkting hämtar sitt barn ser det ungefär ut som en skolavslutning för en mellanstadieklass i Sverige. Barn, föräldrar, syskon och morföräldrar överallt.

Dagen då jag åkte. Natten innan hade jag inte sovit något alls och med tusen känslor inombords kramade jag min bebis för sista gången på väldigt länge.

Likes

Comments

I lördags var den stora festen för värdmamman och värdpappan som tillsammans fyllde 90 år tillsammans. Han har fyllt 50 och hon ska fylla 40 snart. Över 110 personer väntades komma men det är svårt för mig att säga hur många som var där samtidigt eftersom jag bara visste vem en person (deras gamla au pair) var förutom familjen. Trots att jag vanligtvis är ledig på helgen så hjälpte jag ändå till att förbereda en hel del. Sen när festen officiellt började vid 16 fick jag agera fotograf under hela kvällen även fast jag från början bara planerade att fota privat. Men det är svårt att säga nej när värdföräldrarna skulle bli ”sååååå glada” om jag kunde gå runt och fota för deras skull. Det gjorde mig inte så mycket i och med att jag nästan inte kände någon. Hellre gå runt och fota än att gå runt och vara awkward. Värdföräldrarna hade hyrt in en kock, alltså catering, som lagade mat från 16 till 20 så några som serverade gick runt med silverbrickor och delade ut plockmat under hela kvällen. Sammanlagt var det 5 vuxenrätter, 3 barnrätter och en efterrätt som delades ut. Några granntjejer fick också betalt för att ta upp beställningar och dela ut dricka till alla gäster. Trots att jag kände väldigt få så pratade jag ändå med ganska många personer. Den mesta av tiden pratade jag faktiskt med en annan mamma som också är svensk och som jobbar ihop med min värdmamma. Visst, till och från var det jättetråkigt för mig men i sin helhet tyckte jag att festen var helt okej. Glädjen från alla andra i rummen smittade av sig på mig tillslut. Det blev en bra kväll ändå.

Hilda (längst ner till vänster) är mitt minsta värdbarn på 6 år 😊

Likes

Comments

Idag var det dagen efter ”the big day”. Hur festen var kommer i ett senare inlägg. I alla fall så hade jag bestämt träff med en annan svensk au pair som heter Nora idag. Vi träffades här i Arnhem och gick runt i centrum. Hon bor i en helsvensk familj utanför staden Utrecht som ligger 35 min med tåg från Arnhem (Utrecht alltså, inte hennes stad). Hon har idag varit här i två veckor så vi har nästan varit här lika länge. Som sagt så visade jag henne runt i centrum, sen gick vi till en marknad i den närliggande parken Sonsbeek och avslutningsvis åt vi nachos på ett café. Men dagen slutade inte där. Hon hade inga mer planer för dagen, det hade inte heller jag så jag följde med henne till Utrecht. Det var väldigt bra för då kunde hon också visa hur det funkar med tågkortet eftersom vi nästan har ett likadant. Allting var faktiskt jätte smidigt så fortsättningsvis kommer det bli många tågresor för min del. Gatorna var väldigt fina i Utrecht men de kryllade av folk och cyklister. Det bor mer än dubbelt så många där jämfört med Arnhem så det var inte så konstigt. Hela dagen gick vi runt och pratade i stort sett och jag känner att vi kommer fortsätta umgås under hela året. Nästa helg kanske vi bilar till Tyskland för att titta på en racertävling hennes pojkvän på nåt sätt är delaktig i. Oklart än om det blir av men kanske. Dagen var en toppendag över lag och veckan som kommer blir säkert toppen den med.

Igår hade jag som sagt varit här i en vecka. Idag har jag varit här i åtta dagar och det känns så himla bra. De två första dagarna var värst eftersom jag kände mig så ensam. Ni där hemma vet att jag saknade er otroligt mycket i början. Det gör jag inte på samma sätt längre och några av er kommer jag aldrig att sluta sakna väldigt mycket. Min familj här är så kärleksfull (❤) att jag känner mig som en av dem och jag är spänd inför min framtid här i Nederländerna. Jag trivs verkligen till hundra procent.

"Typiskt holländskt"

Likes

Comments

Dagen igår bestod mest av att städa. Jag dammsög, jag dammade, jag vek tvätt och jag bar saker.. Utöver det spenderade jag några timmar i centrum i jakt på tjocktröjor, presenter till mina värdföräldrar, tandkräm och te. Alla de sakerna stod med på min inköpslista när jag cyklade iväg och allting var inköpt när jag cyklade hem. Utöver det körde jag också ”mammans bil”, en Wolkswagen som inte är automatväxlad. Två av tjejerna ville till ett av de två badhusen som finns i närheten för att simma lite så då frågade mamman om jag ville köra dem och det ville jag. Det läskiga är inte själva körandet i sig utan alla triljoner miljoner cyklister och moppar överallt. Mopparna måste för övrigt köra på cykelvägarna. Och i detta land har cyklister företräde så det gäller att se sig om väldigt noga vid varje korsning. Annars kan det sluta med en smäll.


På kvällen orkade ingen laga middag så då ringde mamman och beställde pizza. Pizzorna levererades hem till dörren vilket jag tyckte var lyxigt eftersom hemma i Mullsjö får man hämta pizzan själv. Det blev ett bra avslut på en lång och intensiv dag. Snart så drar festen igång här. Spännande…

Den äldsta av tjejerna, Anna 12 år

Likes

Comments

Ja i måndags fyllde som sagt min värdpappa 50 år och om några veckor fyller värdmamman 40. Därför ska de imorgon, lördag alltså, ha en jätte stor fest här på tomten. Över 110 personer förväntas dyka upp och alla kommer prata holländska. Jisses. De har hyrt en kock som ska komma hit och laga massa smårätter och sen har de också hyrt massa bord och glas, köpt viner, andra drycker och massa smått och gott att äta. Så denna veckan har varit full av förberedelser inför festen. Eftersom det är min första vecka här har jag inte behövt göra så mycket trots partyt på lördagen. Mamman är vanligtvis ledig på tisdagar men denna vecka är hon ledig idag istället. Festen påminner mig om att jag måste in i centrum och köpa nånting till värdföräldrarna men deras gamla au pair gav mig lite tips på vad jag kan köpa så det blir nog inte så svårt att hitta något.

Igår träffade jag en annan au pair som också bor i Arnhem vid namn Kirsten. Trevlig och lättsam tjej från Sydafrika som är klar med sitt au pair år nu i december. Vi gick mest runt i centrum, drack kaffe och pratade. Min värdfamiljs senaste au pair är också från Sydafrika och varför det är så vanligt med au pairen därifrån är för att deras språk, afrikaans, är nästan samma som holländska. Så de har redan språket med sig och har det därför lättare att komma in i det holländska samhället och Europa överlag. Men på söndag ska jag träffa en svensk au pair så det tror jag blir väldigt skojsigt.

Inne på Primark som finns här (yeey) har de just nu jätte mycket Harry Potter - saker. Och jag förstår absolut inte varför??

Även enhörningsgrejer finns det massor av, dessa tofflor var för svåra att motstå så de fick hänga med hem 😳

Likes

Comments

Halloj, i måndags började tjejerna i skolan för första gången efter sommarlovet. De två yngsta (6 & 9 år) går på samma skola men den äldsta (12 år) går på en annan. För de yngsta börjar skolan 8.15 och slutar 14:45 men på onsdagar slutar de 12:15. Så när klockan är 14:35 beger jag mig mot skolan för att tillsammans med flera andra föräldrar och familjer möta upp dem när de kommer ut. Skolsystemet här är helt annorlunda från det i Sverige. Istället för klasser går man i olika nivåer. Förstå deras systemet är ett helt eget kapitel för sig. Någon skollunch får de inte heller så varje morgon fixar de mackor som de tar med sig.

Idag (onsdag) trodde jag att jag skulle vara i stadshuset vid 13-tiden men tydligen skulle jag ha varit där vid 09:40…suck. Varför jag skulle dit är för att har man flyttat till en kommun i Nederländerna och tänker stanna länge (vet inte exakt hur länge) så måste man anmäla flytten via stadshuset. Eftersom jag nu bor i Arnhem så måste jag därför gå till stadshuset, lämna in papper, skriva under papper och sen får jag också ett BSN-nummer vilket motsvarar vårt personnummer. Med det numret kan jag öppna ett holländskt bankkonto, skaffa försäkringar etc. Så med skam i kroppen lämnade jag stadshuset och begav mig hemåt för att boka en ny tid. Jag körde också bil för första gången idag. Familjens förra au pair satt brevis och visade vägen för vi skulle köra den yngsta tjejen till ett ridcenter. Dock så visade det sig när vi kom fram att träningen inte skulle börja förrän nästa vecka. Men det gjorde inte så mycket eftersom det var bra för mig att känna på bilen och försöka navigera i den holländska trafiken. Tack och lov för automatväxlad, säger jag bara. Trafikljusen är väldigt tydligen men skyltarna är desto svårare att upptäcka. Sen är det snålt med hastighetsskyltar också. Sådant glömmer man säkert bort snart när man har vant sig och rör sig likt en fisk i vatten på vägarna. Eller inte.

Första uppgiften på dagen: städa efter frukosten 👊

Cykelvägarna här är röda

Husen är också stora på insidan, 1 av 2 vardagsrum

Likes

Comments