Efter mycket svärord blandat med stress så har jag nu klarat kunskapstestet som man måste vara godkänd i för att kunna göra sin delegering.
Idag kom jag instamplandes till delegeringen i mjukisbrallor, pyjamaströja med hängpattar då jag inte har bh när jag jobbar, vattendroppar på glajjorna, trassligt hår och mörka ringar under ögonen (och finnig och blek!) och där sitter ca 30 pers i samma ålder och glor. (Var försenad också, så fick klart extra mycket uppmärksamhet när jag står där i dörröppningen) Så där stod jag som en, ja jag vet inte vad, och fick höra av sjuksköterskan att jag skulle ha med mig något diplom och skulle snacka med någon Gunilla. Det var inte nog med att detta var min första arbetsdag som var något av de stressigaste och jobbigaste jag varit med om, så var det att jag skulle hitta dendär Gunilla.
När jag väl hittade henne så var hon någon av de tjurigaste tanterna jag någonsin mött. Där förklarade hon att jag inte var godkänd på det, högt inför alla. Och att jag KANSKE kommer bli duktig på läkemedelshantering. Jaha ursäkta? Men nu jävlar klarade jag det och ska tycka upp "diplomet" i ansiktet på dem och ställa mig framför alla och skrika att jag klarade det.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Vad livet består av just nu: jobb, överlevnad, jobb!

Likes

Comments

.. och det är vinbrännbollen. Jag är så taggad! Förfesten börjar redan vid halv 2 och jag ska få mycket gjort innan dess så borde egentligen sova nu. Imorgon kl 18 kan ni se oss på fotbollsplanen utanför sunnerbohov, ni kommer inte missa oss då vi kommer va farligast. Gangsters och grejer, se upp nu resterade studenter!!

Från Mexican


Likes

Comments

Jag skrev precis en lång text med hur mycket ångest och rädsla jag känner just nu, inför studenten och vuxenlivet, men jag valde att sudda ut en halvtimmes arbete.

Varför ska jag lägga min tid att finna det negativa i den mest bästa tiden jag har när man istället kan stanna upp och ta till vara på allt det fantastiska som händer runt omkring en?

Jag ska sluta gräva i det mörka när jag istället kan sväva bland de ljusa. Jag behöver inte ens kämpa för att få detta till mig, men istället så kämpar jag med gräva upp allt de dåliga - kanske för att jag vet att allt detta roliga kommer hända mig ändå och man på något sätt tar allt detta lite förgivet?

Men VARFÖR? Varför ska vi alltid kämpa emot oss själva, varför ska vi alltid finna fel med vårat utseende eller våra val här i livet? Vi är så fruktansvärt nedlåtande och elaka mot oss själva. Jag vill, och försöker, kunna se mig själv som en av mina bästavänner. Jag lever med mig själv varje sekund, jag delar tankar med mig själv, känslor och upplevelser. Jag förstår mig själv bäst och jag vet vad jag vill. Just nu, från och med nu, ska jag älska mig själv och stötta mig själv i varje situation jag sätter mig själv i genom att tro på det jag ger mig in på. Istället för att tänka "klarar jag detta?" som jag för en kvart sen kunde relatera till mina tankar om framtiden så ska jag istället tänka "jag klarar allt!!"


Likes

Comments