Header

Åh herregud...
Jag har haft magsmärtor i flera månader och när jag äntligen har börjat
ta tag i vad det är så händer det värsta.
Jag lever fan i en mardröm just nu.

För ca 4-5 dagar sedan så kände jag att jag hade fått en knöl i magen, lite över naveln liksom.
Det är ingenting man ser, men man känner och min mage är helt uppsvälld plus illamående.
Igår så var jag till läkaren för jag började få alldeles för ont och jag kan knappt göra någonting..
När jag kommer dit så ska jag bli '' undersökt '', men läkaren tryckte vid min knöl så jag skrek rätt ut och sa att jag KAN ha en inflammation, sedan frågade han om jag äter några smärtstillande.
Jag äter några smärtstillande för buken.
Han sa åt mig att äta 4 stycken såna om dagen (fast han vet inte vilken medicin jag har)
sedan blev jag hemskickad.
När jag kom ut så började jag gråta, för jag vet att något var fel, det kändes så jävla oseriöst.
Några timmar efter jag kommit hem så börjar det komma var ur min navel, jag fick panik, men tog det rätt lugnt.
Efter en liten stund så känner jag hur det rinner vid magen, så rinner det verkligen ur var ur min navel.
Jag var tvungen att ringa 11-77 och hon jag talade med blev arg på läkaren då det är en inflammation (antagligen) och då ska jag ju ha antibiotika och inte äta smärtstillande bara, jävla as till läkare.
Om jag får feber/frossa, känner mig konstig och får ondare så måste jag vara inne på sjukhuset inom 20 min.
Att veta det när jag är ensam på kvällen, utan körkort, ont och knappt kan gå.
Jag trodde inte jag skulle leva när jag vaknade imorse.
Har knappt sovit inatt...
Men ska till en annan läkare idag, hoppas man kan få svar och verkligen bli undersökt. :/
Fred.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Hallå hej !

Inatt så fick jag ingen sömn alls, mina magsmärtor började terra mig. Har tid för ultraljud på buk och tagit prover för lever och gallan. Men det blir ju bara värre... 
Jag mår illa och spyr, får inte behålla min näring vilket gör att jag blir helt slut som människa.
Jag känner hur min irritation växer allmänt pga smärtan.
Menmen... Idag blir det att tvätta och försöka ta hand om magen på bästa sett. Har ringt min vårdcentral och hoppas på att dom kan hjälpa mig snarast.
Att ha dessa smärtor plus hund och hushåll är jävla jobbigt, tur Ice ger mig lite kämpar glöd så jag kan klara av vardagen. 

Han är väldigt förstårlig när jag har ont, han går fint med mig och tar hand om mig, även fast han får sina staff ryck och kan vara en pain in the ass xD 
Men det är ju kärlek <3 

Hoppas alla underbara människor får en bra dag :)
Fred

Likes

Comments

Hallå hej !

Jag har lärt mig en sak som jag tänkte dela med mig utav.
Jag har aldrig haft bra självförtroende och jag har inte riktigt
vetat varför.
Förutom att jag hatar mitt utseende och min kropp.

Sedan jag var ung så har jag blivit mobbad, jag har blivit kallat allt möjligt.
Hora, fetto, äckel, ja det '' vanliga ''.
Och nu tänker vi såhär...
Om du har blivit mobbad alla dom år du levt och blivit kallad elaka
och onödiga saker, hur ska man då kunna tro att man är vacker och få bra självkänsla ?
Om det enda man fått höra är sårande ord så blir det svårt att ta åt sig när någon berättar att
DU ÄR VACKER, DU ÄR FIN.

Men det är någonting jag inte kan ta in än, jag tackar, men jag tar inte åt mig.
För det är inte det jag har fått höra.
Vad tror ni om det ? För jag vet att jag inte är ensam.
Detta tycker jag är värt att tänka på.
Man har fått så många elaka komplimanger så man har tryckt ner sig själv och varit dum mot sig själv,
fast man absolut INTE är värd det.
Alla är vackra, alla är fina och ALLA är PERFEKTA som DOM ÄR.
Människor gör fel, det är naturligt och MÄNSKLIGT.
Man ska inte värdera ner sig för det.
Smärta ändrar människor och det är hemskt.
Stå på er, öppna upp er för era nära och kära, försöka att förklara
så kommer dom ställa upp, ställer dom inte upp så vet du vilka som är äkta.
Dom andra kan man kasta åt sidan till någon annan.

Ha en bra dag alla fina människor !
Fred.






























  • Filed under: Tankar

Likes

Comments

Tankarna tar över ibland... Jag liksom över tänker, på bra som dåligt.
Men just nu så är det bara dåligt.
Jag har så många känslor, tankar och funderingar som jag hade velat berätta för någon som inte dömer.
För mig så kommer ångesten på kvällen, när jag är ensam eller inte har någon att prata/skriva med.
Och när den ångesten kommer så blir en sak jätte stor pga att jag tänker
på ALLT dåligt som hänt mig.
Det blir rena rama kaoset i mitt huvud.
Jag har haft det svårt sedan barnsben och det gör mig redan osäker på allt och alla, men det folk inte vet
är att jag FÖRSÖKER, men INGEN ser det..
På ett år så har jag gått ner 26kg.
Jag har tränat, sprungit och gjort typ allt, jag kände mig jätte stolt...
Tills några i min familj pratade skit bakom min rygg och antydde att jag hade gjort någonting helt annat.
Och eftersom jag har gått ner så mycket och så fort så har jag mycket '' lös skinn '' vilken gör att
jag mår dåligt och har komplex över min kropp...
Liksom, kul att jag inte kommer klara av att bada/sola med mina vänner i sommar eller någonting sådan.

Och på tal om vänner så kan jag räkna på EN hand vilka som är mina vänner, dom äkta, dom som faktiskt finns där.
Men tyvärr så gör jag för mycket för andra än för mig själv...
Jag hade bara velat lämna detta elände på våran jord. Men tankarna om att lämna Ice och mina systersbarn gör ont. Jag brukar fundera på om dom ens skulle komma ihåg mig till slut ?
Tänk om jag har en chans att fly ifrån detta.... Komma till en plats där jag får möta dom saknade.
Jag vet att jag kan klara av detta och kanske få ett bra liv, men eftersom jag inte vet hur det känns
att vara lycklig så är det svårt... Jag kommer inte ihåg hur det känns.
Jag var lycklig för ca 2-3 veckor sedan.
Jag var med en person väldigt mycket och jag fick verkligen le och må bra, skratta ihjäl mig och hade det jätte bra, tills någonting hände då jag knappt hör någonting mer...
Men livet är inte lätt, det kommer aldrig att bli lätt heller.
Det kommer alltid vara motgångar. det kommer alltid gå upp och ner.
Det kan ta månader, dagar och år.
Jag brydde mig inte förr om vad andra tyckte eller tänkte om mig, men samhället har gjort så att vi tjejer ska konkurrera ut varandra osv osv.
Jag vet att jag inte är ensam, jag vet hur det känns, jag kan säga att jag förstår för att jag FÖRSTÅR, inte för att jag kan '' tänka '' mig hur vet är, jag vet.
Dagens ungdomar är våran framtid, vi måste hjälpa dom, alla som kan räddas är värd att rädda.
Tänk på era med människor och ta hand om dom.





















Likes

Comments