En sak jag har tänkt på det senaste är det här med att uppleva att man inte blir sedd och hörd, att man ser sig själv som för liten och för oviktig för världen. För oftast är det de stora profilerna på nätet eller inom media som får mest uppmärksamhet och som blir hörda och sedda av allt och alla. De kan bli uppmärksammade för bra saker men också för saker de sagt eller gjort som är lite mindre bra. Och ofta kanske det inte känns som att man kan bli sedd och hörd om man inte är jätte känd på nätet och har flera tusen som ser upp till en eller om man inte är ansiktet utåt inom media. Men även om man inte syns på löpsedeln eller är på förstasidan på nätet varje dag så har man all rätt att bli hörd ändå. Du är inte för liten för att bli hörd bara för att du inte har flera tusen som ser upp till det du gör och vet exakt vem du är och vad du äter till frukost varje tisdag. Det finns ingen som är för liten för att få sin röst hörd. Har man något att säga har man all rätt att göra det så vida det inte kränker eller skadar någon annan människa. Det finns ingen man kan se ner på för att den är "för liten", alla har rätt att framföra sin åsikt och sina ord ändå, det borde inte ens finnas något som heter "för liten". Visst att det kan finnas praktiska saker som man är för liten för att göra, det skulle till exempel inte vara rimligt att ta körkort när man är tio eller få gå ut på klubben när man är femton. Men att säga sin åsikt, att få sin röst hörd och att bli sedd, det har alla människor rätt till. Det finns ingen som ska tystas för att den är för liten, antingen till ålder eller till status, för ingen är mindre värd än någon annan. Och om man tänker ett steg längre så vet vi att ingen föds med status, det är något som man själv får jobba fram och inte ens den person som syns mest i media har varit stor hela sitt liv och fått stora grupper att se upp till den ifrån början. Alltså hördes de också för första gången när de var "små" när ingen visste om dem och när de inte var något speciellt för världen. Detta tycker jag är lite av ett praktiskt bevis på att det inte finns någon som är för liten för att få sin röst hörd. Ingen är för liten för att bli sedd, ingen ska bli bortglömd och jag tror att det är viktigt att man får höra detta redan som liten så att man kan förstå att man ska våga säga vad man tycker och vilja bli sedd. Men även att låta andra höras och synas, för rampljuset ägs inte av en person utan alla ska få ta del av det ljus som kallas rampljus. Du är inte för liten för att träda fram där och säga något, du är inte för liten för att visa dig i rampljuset om du har en vision om något, en tanke eller en idé. Alla är välkomna och alla får plats. Ingen är för stor och ingen är för liten, det finns plats för alla. Det handlar bara om att släppa fram de som behöver bli hörda eller den som inte annars får bli sedd. För världen ska vara rättvis och människor ska bli lika behandlade och då är det också viktigt att vi låter alla få vara med och vara delaktiga i den jämställda värld som vi vill ha.
Det finns ingen som är för liten, var ett gott föredöme och låt alla ta plats.
Kram

Likes

Comments

Det var ett tag sedan sist men nu finns det nya tankar och mer motivation till att skriva ner dem för att sedan dela dem. Mitt liv går precis som många andras i perioder, ena dagen är det bra och andra mår man kanske inte lika bra. Det är på det viset livet är uppbyggt och jag tror att man kanske måste få uppleva motgång ibland för att kunna uppskatta de små sakerna och de saker som är lätta i livet. För visst är det väll så att det inte spelar någon som helst roll vart livet tar oss om vi går in med visionen om att allt ska vara bra och att vi ska få leva det liv som vi vill leva. Jag tror verkligen att det beror super mycket på vilken inställning vi har till livet. Hur vi tänker att vi ska ta i tu problemen vi stöter på och hur vi ska komma vidare i livet, jag tror inte att det spelar någon roll vad det är för problem eller hur stora de är om vi bara bestämmer oss för att klara det. Och om alla skulle leva med tanken av att det inte spelar någon roll vart livet tar oss utan att vi istället ska lyckas att må bra oavsett vad som händer tror jag att iallafall jag skulle bli mer positiv. Jag kan givetvis bara prata utifrån mig själv men jag tror att det som du tänker är halva handlingen, tänker du att något ska bli bra så blir det nog också ofta det. Rent praktiskt kanske allt inte blir bra bara för att du tänker att det ska bli det, men då kanske du ändå kan se något positivt med ditt försök till att göra något bra.
Jag lever med tanken "No matter where life takes us, we can do it", alltså att det kan bli som vi vill även om livet inte alltid är perfekt och går exakt som vi vill, i vårt tempo och enligt våra förhoppningar. Ibland ställs man inför utmaningar och det gör alla men det bästa vi kan göra då är att försöka klara av dem och leva så gott vi kan ändå.
Detta blev luddigt och hälften av alla tankar fick jag säkert inte fram till fullo men jag hoppas att det kan finnas något litet budskap och något som sätter antingen ett ljus i ditt huvud eller kanske ett frågetecken som du kan ta med dig och tänka lite på. För det spelar ingen roll vart livet tar oss, vi kan klara det som vi vill klara ändå.
Sprid massa kärlek och uppmuntran till varandra!
Kram

Likes

Comments

Det finns en sak som så många tror sätter stopp för vad man kan göra och vilka drömmar man kan följa, åldern. Detta är något av det värsta jag vet då jag tycker att det viktigaste i livet är att komma dit man vill för ingenting kan stoppa dig om du vill någonting tillräckligt mycket. Och då anser jag att åldern är det sista som ska berätta för dig vad du kan göra eller försöka göra och inte. Jag tror att drömmar är något av det som vi ofta styr med hjälp utav åldern men jag tycker att det är så fel att tänka så. Vill du, kan du och då ska du. Detta kan vara ett motto för dig som tror att du är för ung eller gammal för att klara av att göra något. Åldern är en siffra, du kan följa dina drömmar oavsett vilken utav alla siffror det är. Och jag tror att fler behöver tänka så. Själv är jag ofta för liten för mycket saker i andras ögon men jag har bestämt mig för att motbevisa det i mitt liv och visa att jag faktiskt kan även om min siffra endast är 16. Min lillasyster är fyra år yngre än mig men hon kan faktiskt rätt mycket utav det som jag kan ändå, och jag tror att det sitter i hennes personlighet och sätt, inte hennes ålder. Därför tror jag att alla kan följa sina drömmar oavsett hur gammal men är, har du haft en dröm sen du var sex år och fortfarande inte uppfyllt den när du är sextionio så är det inte försent ändå. För det sitter i huvudet, i din vilja och inte i din ålder. Du är aldrig i fel ålder för att göra det som du velat mest av allt i livet, jag skulle snarare säga att ju längre du väntar desto mer kommer du uppskatta att klara av det du vill klara.

Ge aldrig upp på grund av din ålder, som sagt är det bara en siffra och låt det förbli så.

Uppfyll alla dina drömmar när det känns rätt!!

Kram

Likes

Comments

Det finns en sak som jag funderat på ett tag, en sak som stör mig dagligen och som jag kan tänka över precis när som helst. Det är det här med ideal, att det finns en bild av hur man ska se ut för att vara bra. Vi har det där idealet där tjejer ska vara smala och nätta med långt hår och ett fin leende, brösten ska vara stora och rumpan tränad. Killar ska vara muskulösa och vältränade, gärna bära det nya modet och se sådär varma ut i blicken. Men vad jag vet så kan inte alla se ut precis såhär, det finns ingen chans. Och det är fler som inte ser ut precis som idealet än som ser ut så och jag tycker att det säger ganska mycket om vilka sjuka förväntningar vi har på oss själva. För det krävs en hel del för att ha de där magrutorna och de smala benen, ofta kanske det krävs träning för att framhäva detta och alla kanske inte tycker om att träna. Ett av mina motton i livet är att göra det man tycker är kul och det som är viktigt för en i livet och för en del kanske det inte innebär träning och då tycker jag inte heller att man ska träna. Om man inte tränar kanske man inte kan se ut som dagens ideal men vem skapade det idealet som ger oss ångest varje gång vi äter en glass på sommaren eller dricker en kopp varm choklad på vintern? Och vem sa att det var detta som var rätt?

För jag anser att det som är rätt är att vara precis som man vill vara och träna om man vill träna. Man ska inte pressa sig själv för att andra ska acceptera en eller för att andra ska tycka att man ser bra ut. Varför skapar man inte sitt eget ideal och lever ett liv precis efter hur man är? Varför är inte du ditt eget ideal?

För du är skapad att vara just den du är och därför tror jag att det också är meningen att du ska se ut precis så som du gör. Om du skulle bestämma dig för att vara ditt eget ideal tror jag att du skulle komma så långt, att slippa må dåligt för att du äter som du gör eller tränar som du gör. För det spelar ingen roll den dagen du är nöjd i dig själv. Och vet du vad det mest charmiga är? Jo att du är perfekt och fin precis som du är, oavsett om du har magrutor eller inte, om håret är långt eller kort, brunt eller blont, det spelar ingen roll, du är fin ändå! Och detta skulle jag önska att alla kunde förstå för jag tror att självförtroendet hos många skulle vara mycket högre då. Och det sista jag vill säga är att du är perfekt och inget ska ändra ditt ideal, du är du och så ska det få vara. Ditt ideal är det bästa för dig!

KRAM

Likes

Comments

Att vara annorlunda kan vara något av det som är jobbigast i livet. Att inte känna sig som en av alla andra och platsa i gängen. Att hela tiden behöva känna att man måste anpassa sig efter alla andra och agera som dem.

Jag har själv varit sån tidigare, en tjej som skulle vara precis som alla andra och som aldrig vågade gå sin egen väg. Men med tiden märker man hur jobbigt det är att anpassa sig efter vad alla andra ska tycka och tänka och jag tycker verkligen att det är då du ska våga gå ur den bubblan och vara dig själv.

Det är väldigt svårt att definiera vad som är "annorlunda" och i mina ögon behöver inte annorlunda vara det som är "onormalt" eller det som är sämre. För mig är det som är annorlunda något som inte så många i din omgivning gör eller tycker, men då tycker jag att "annorlunda" är häftigt och starkt. Att det är sjukt vågat att vara annorlunda och bryta strömmen, att gå emot det som så många tror och tycker. Enligt mig är det starkare att vara annorlunda och inte tänka som alla andra än att stanna i massan och inte utmärka sig speciellt mycket. Självklart ska man göra det man trivs med och vill man vara precis som alla andra och trivs med det ska man givetvis vara som massan, men jag tycker att om du har en egen stil eller ett eget tankesätt ska du följa det oavsett vad andra tycker om det. Du har all rätt att vara "annorlunda" och jag tycker att det är extremt modigt att våga stå för sin egen åsikt eller stil. Jag tycker att annorlunda är något bra och jag önskar att fler vågade visa sig annorlunda, för normen är tråkig. Det är tråkigt att hela tiden vara som man "ska", varför inte leva lite vild och galen och bryta mot hur man "ska" vara?

Jag vill uppmana dig att våga leva annorlunda och visa vem du verkligen är, att sluta följa normen och vara så som samhället eller platsen du befinner dig på säger att du ska vara. I små samhällen är det ofta svårare att våga sticka ut för här är alla likadana och annars är det "fel", men kommer man till en storstad ser man alla typer utav människor och då kan man se de som vågar leva annorlunda. All cred till er, ni är starka!

Gå utanför din comfortzon och visa vem du verkligen är, du är stark och du är annorlunda på ett fantastiskt sätt.

Kram

Likes

Comments

Det finns två saker som jag tror är de absolut sista som får lämna oss, det är tron och hoppet. Tron på att allting som är dåligt kommer ordna sig och tron på att allt som är bra kommer att förbli så. Tron på att ditt liv en dag kommer få vara som du vill ha det och att ditt liv kommer vara perfekt ordnat just för dig. För alla möter vi problem och alla har vi medgång lite då och då. Jag tror att det är just detta som är livet. Att ta sig igenom svåra perioder och njuta av de enkla. För visst skulle livet vara enformigt om inga problem fanns? Och visst hade det varit tråkigt att leva i ständiga problem?

Jag tror att det är balansen här emellan som är den bästa, det som vi vill uppnå. Ett liv med lite utmaning men också ett liv vi känner att vi klarar av. Där vi inte mår dåligt över allting jämt men där vi får känna på de tunga punkterna som tar emot också. För jag tror att om vi inte får motgång förstår vi inte heller vad medgång är och skulle inte kunna uppskatta det på samma vis som om vi får känna på de tuffa problemen. Visst kan det vara surt och jobbigt att stöta på problem som man inte tror att man kommer klara av att ta sig igenom, men jag tror att det i dessa lägen är tron som är det sista som får lämna oss. Jag tror att det är tron på att allt ska bli bra som får allt att bli bra också. Att du vågar tro på en bättre dag och kämpar för att nå den dagen. Ju mer vi kämpar och ju mer vi vill något desto större blir chansen att det blir just så som vi vill. Och jag tror att det gäller det mesta som inte slumpen avgör. Det kanske kan vara svårt att tro tillräckligt mycket för att tex en bilolycka inte ska ske eller liknande, men om du tror tillräckligt mycket på att du kommer kunna springa milen om tre veckor så klarar du det. Det är för att tron väger starkare än allt annat och tron är det sista som bör lämna dig. Det kan gälla i princip vad som helst och jag tror att tron är viktigare än allt annat i alla lägen. Det behöver inte bara vara torn på dig själv, det kan även vara tro på något som du anser är större än det här. Att tillexempel tro på en Gud, något som är större än det vi förstår och jag är själv troende och anser att jag behöver tro både på det som är större men också på mig själv för att klara av motgångar och medgångar i mitt liv.

Jag vill bara ge er uppmaningen att aldrig låta tron lämna er, du kommer behöva den oavsett om det känns så just nu eller inte. Fortsätt tro, då är du halvvägs mot ditt mål!

Kram

Likes

Comments

Som du kan läsa i rubriken så har nog betygsstressen kommit för många av oss nu när det bara är några veckor kvar till sommarlov. Jag själv går i nian nu och känner hur paniken börjar krypa när det bara är några veckor kvar tills slutbetygen kommer, de jag ska söka gymnasium på. Men jag har nu gjort nästan alla mina nationella prov som legat och gjort mig nervös så länge nu och jag har konstaterat att betyg bara är en bokstav. Jag har alltid haft en väldigt hög press på grund av betygen i skolan och jag har alltid siktat mot att höja mina betyg i alla ämnen. Alltså har jag kört slut på mig själv och pluggat mer än vad jag ibland klarat av. Detta har lett till att jag fått ännu mer stress och panik över betygen. Och har jag inte höjt mig eller legat på ett stadigt betyg har jag varit väldigt missnöjd. Jag vet om att jag alltid haft det väldigt lätt i skolan och att jag är duktig. Mina betyg ligger på medel och jag borde vara väldigt nöjd för har man bara godkänt i alla ämnen har man ju klarat skolan. Men eftersom att jag alltid siktat högre och vet att jag har kompetens och potential att göra det blir jag väldigt missnöjd om det inte går så bra. Nu i nian har jag haft väldigt mycket och högra krav på mig själv och min prestationsångest har varit på topp i princip hela nian.

Men nu under nationella bestämde jag mig för en sak, en sak som jag tror har underlättat det en hel del för mig. Att jag ska se betygen som en bokstav och inte ett bevis på hur bra jag är eller vem jag är. För helt ärligt har jag varit väldigt missnöjd efter att fått tillbaka många av mina nationella prov och jag har satt det som ett betyg på hur jag är, hur bra jag är och hur bra jag är som person. Jag brukar aldrig citera lärare men en sak som en lärare sagt till mig är väldigt tänkvärt. "Du är inte betyget, det är inte ett betyg på hur du är som person, det är ett betyg på din insats". Alltså ska man inte ta ett betyg personligt, för det är en bokstav för hur bra din uppsats, ditt prov eller din inlämning varit, inte en bokstav som beskriver dig som person. Och helt ärligt så tycker jag att personligheten hos en människa är tusen gånger viktigare än kunskaperna som berättar vad man är bra på eller inte. Man kan inte vara bra på allt och det gäller alla, du kanske inte är duktig i skolan men det är inte hela världen, för så länge du försöker och gör ditt bästa räcker det. Du kanske är jättebra på att vara snäll mot andra och uppmuntra och i mina ögon är det mycket finare än om du har A i alla ämnen eller inte. Jag tycker att en människas egenskaper är värt så mycket mer än den bokstav som kommer stå i ditt brev på skolavslutningen. Den bokstaven spelar ingen roll, om det är ett F står det för Fantastisk ändå. Om det står ett E i pappret betyder det Elit, ett D betyder Dunder bra, ett C Charmig, B Bäst och ett A Alltid underbar. Jag tycker att man ska se på de där bokstäverna på detta viset, för ingen är ett betyg. Betygen är en bokstav för det du genomfört under året, inte en bokstav på dig.

Ta vara på den sista tiden istället för att stressa upp dig över betygen, det är viktigare att DU mår bra än att betygen är höga. Njut av er sista tid, kanske kommer ni tillbaka till samma klass efter lovet eller kanske börjar ni om på nytt, ta vara på er sista tid och låt den bli bra!

Kram

Likes

Comments

Det finns en känsla som jag tycker om lite mer än alla andra, denna känsla kallas för empati. Jag är en person som ofta känner empati och jag har väldigt lätt för att känna medkänsla med andra människor. Om någon mår dåligt blir jag automatiskt nedstämd själv och det kan lätt kännas som att det är jag som mår dåligt. Det är likadant om någon skadat sig, jag får lätt ont med andra personer. Detta kallas som sagt för empati och det är en egenskap som jag både är väldigt stolt över att äga men också blir väldigt glad av när andra äger. För när man mår dåligt finns det inget som känns bättre än att någon annan mår dåligt för din skull med dig. Att ha någon som alltid bryr sig är en väldig trygghet och något som man kan luta sig mot när det är jobbigt i livet. Jag har många vänner som alltid finns där för mig och ett av mina största mål i livet är att vara just precis sådan mot andra själv också. Jag tror att det är så man blir av med otrygghet och utanförskap, genom att människor börjar bry sig om varandra och visa medkänsla och omtanke. För om alla tänker endast på sig själva och inte bryr sig om hur andra mår och känner sig tror jag att det är större risk för ett sämre mående hos många av oss.

För att du ska göra skillnad tror jag att det krävs ytterst lite och varje människa kan göra det lilla för att få andra att må bättre. Om du vågar visa dig svag med andra och tillsammans med de personer som inte mår så bra bli stark tror jag att vi kan bryta den negativa trenden. Den trend som äger rum på så många platser så ofta, den trend där människor mår dåligt för sig själva, där människor inte vågar fråga, sträcka en stärkande hand eller hjälpa till. Jag tror att det är just empati som saknas i många lägen, den kanske inte saknas helt men den träder inte fram och lyser inte igenom människor. Det enda som behövs i detta fall är att överösa varandra med kärlek och känna med och för andra.

Ta hand om varandra och visa att ni finns där och bryr er, visa lite extra empati för dina klasskompisar eller familjemedlemmar. Jag vet inte vem som behöver din medkänsla just nu men jag är hundra procent säker på att det finns någon i din närhet som behöver lite extra omtanke just nu och du kan vara den som får fylla det behovet. Ta den chansen och känn dig stolt.

Kram

Likes

Comments

En enkel bön kostar inget, tar inte lång tid att be och skadar ingen. Att till ägna den som behöver det en liten tanke eller be en förebyggande bön finns det ingen som förlorar på. Att visa medmänsklighet och våga bry sig är något av det finaste men också lättaste man kan göra. Att inte gå förbi någon som mår dåligt, eller behöver oss som mest är en skyldighet och jag hoppas att varje människa tar sitt ansvar. Jag tänker ofta på den gyllene regeln, den som säger till oss att vi bör behandla andra som vi själva vill bli behandlade. Att inte gå förbi om någon är ledsen, att bry sig om någon mår dåligt och att stå upp för den som är svag. För jag skulle uppskattat om någon gjorde detta för mig. Jag vill inte sitta och gråta medan människor går förbi mig utan att lägga märke till att jag sitter där helt ensam och gråter. Jag vill inte att människor ska strunta i mig när jag mår dåligt eller strunta i att ta mitt parti om någon varit taskig mot mig. Därför vill jag göra detta för andra människor, jag vill visa kärlek och jag vill aldrig lämna någon helt ensam. En sårad person behöver din kärlek som mest, visa omtanke och hjälp till. Skänk din bön eller åtminstone en enkel tanke, det har du alltid råd med.

Jag tror verkligen att en bön kan göra stor skillnad och att varje tanke du skänker betyder mycket. Våga visa medmänsklighet oavsett vad andra tycker, be en bön och visa att du vill andra människor väl.

Min bön går varje dag till de människor som har det tufft och som kanske inte ser någon mening med livet. Till de människor som kommer till vårt land utan att veta vart de ska ta vägen, utan att veta sitt mål. Till de människor som sitter ensamma dag in och dag ut. Jag tror att varje bön är ett steg i rätt riktning och skulle vilja uppmana er att våga försöka, att våga göra något och visa omtanke för våra medmänniskor.

Sprid kärlek och välkomna nya människor in i ditt liv, tillsammans är vi starka!

Kram

Likes

Comments

Okej nu är det dax att gräva lite djupare. Och jag hoppas att jag ska få ut något bra av detta. Först och främst vill jag bara säga att det är okej att må dåligt och man får ha tuffare tider i sitt liv, det har alla. Men du ska veta att det alltid finns bättre och sämre vägar att ta sig ur en sådan period.

Jag är bara sexton år och inte speciellt livserfaren men en sak har jag fastnat för på ett lite speciellt sätt och detta är en sak jag vill få stopp på. Att människor, unga som gamla mår så dåligt att de vill lämna jorden. Att det finns människor som anser sig vara färdiga här, det spelar ingen roll om man är 14 eller 68 du är inte färdig här förens den dagen du går bort av naturliga anledningar. Det finns ingen som är tillräckligt färdig för att ta sig själv härifrån. Jag har personligen inte varit med om att någon i min närhet lämnat jorden men jag har däremot varit med om att få det där sms:et som i princip betyder hejdå. Detta fick jag av en 13-årig tjej. Jag kan säga att det är ett sms man inte vill ha, det är en känsla som gör en så rädd som får en kallsvettig och totalt knäsvag. Att inte veta om det är det sista du får höra av en person som betyder mycket för dig är extremt svårt att hantera. Många gånger kanske du inte ens vet om att den personen som en dag försöker ta sitt liv mått så dåligt att denna väg ens var ett alternativ. Ofta får du kanske inte heller veta det förens det redan är försent. Att det gått så långt är kanske också det helt ofattbart och något som kommer som en chock. Den kalla känslan som sprider sig i kroppen och alla de tårar som faller när man får reda på att någon mår så dåligt är något man inte ens vill uppleva. Du slits sönder på nolltid och försvinner ut i det tomma intet, du vet varken in eller ut. Det blir svart, och det blir tomt. Din värld faller samman och du kan inte hålla tillbaka paniken som faller över dig med stormsteg. Jag hade turen att få träffa denna personen igen och det är jag evigt tacksam över, jag är extremt glad över att det inte gick lika långt som det tyvärr gör för många andra.

Jag har så svårt att förstå att människor faktiskt kan må såhär dåligt och att tankarna kan gå så långt att de blir till handling, en handling som sätter skräck i hela samhället. Det som gör mig mest frustrerad är kanske ändå inte är att människors tankar försvinner såhär långt utan att människor faktiskt kan behandla andra såhär. För ofta är det något som hänt när en människa ser såhär på livet. Det behöver inte alltid betyda att någon behandlat någon annan illa, det kan givetvis finnas andra anledningar också. Men ofta beror det på hat och ofta drabbar det ungdomar. Det kan vara hat i form av ord, det kan vara knuffar, blickar och viskningar men där det mesta kanske händer idag är på nätet. För på nätet vågar människor skriva precis vad som helst. På andra sidan skärmen vågar man slänga ur sig de mest vidriga ord man kan och de mest hemska tankar utan att andra behöver veta vem man är. Man kan vara anonym, man kan använda någon annans namn och identitet eller skapa trådar där fler och fler bygger på med de hatiska ord och tankar de kan tänkas ha. Det är svårare att få tag på någon över nätet och mycket svårare att bevisa vem som sagt eller skrivit vad. Därför är det ett smart sätt att skriva där om man vill trycka ner någon utan att få skit för det.

Men har inte alla människor hjärta nog att förstå att varje individ är sårbar och inte kan ta hur mycket skit som helst? Förstår inte dessa människor som hänger ut och trycker ner andra att de gör fel?

Jag har partat mycket med den kompis som inte mått så bra om just detta. Vad som varit värst för henne och vad som varit svårast att ta emot. Ofta har det kanske varit just ett sms eller en blick från klasskompisarna i korridoren som fått bägaren att rinna över. Det har inte behövt vara någon stor sak, det kan ha räckt med ett litet ord och så är tankarna tillbaka. Ett inlägg på Twitter, Facebook eller Ask kan ha varit droppen för att sedan tänka om på hur man ska skada sig själv. Det behöver inte vara någon som ber dig att ta ditt liv, det kan räcka med att säga "ful" och den personen som inte mår så bra tar allt ett steg längre. Känner sig inte värd någonting och känner sig som belastning för de andra i klassen eller i kompiskretsarna och tänker också då att det är deras liv som förstör för resten. När någon tar sitt liv är det ofta för att få de runt omkring att må bättre, förstår ni att de gör dem som är elakast mot dem något gott. Att de försöker hjälpa de som kanske också varit taskigast mot dem att få deras liv bättre. Det sjukaste tycker jag ändå inte är att de utsatta vill hjälpa de som hatar, utan mer att de som hatar kan ta emot den tjänsten med gott samvete. Att de fått någon människa att vela ta sitt liv på grund av dem och sedan uppskatta att de försvinner?

Okej visst att man inte kan tycka om alla människor, men vem vill vara anledningen till någon annans död? Ingen vill vara en mördare, det blir man när man är personen som fått någon att avsluta livet. Att bära ett liv på sitt samvete borde vara det sista man vill göra men att ändå fortsätta hata och visa för människor hur mycket man har emot dem finns inte ens på världskartan. Det borde finnas spärrar och gränser hos alla och jag tycker verkligen synd om de människor som inte har den spärren, som inte kan förstå hur mycket de förstör och hur dåligt de kan få andra människor att må. Att se den människan man tryckt ner med hela sin potential ligga under marken kan inte vara det man önskar sig, att veta att man fått en annan människa att försvinna kan inte vara någons dröm. Om du någon gång gjort eller sagt något går det inte att göra ogjort, du måste alltså tänka ett steg längre innan du slänger ur dig ett ord eller publicerar en status på nätet. Ett hårt ord kan inte bli mjukt av ett förlåt, och ett liv kan inte återupplivas för att du ångrar dig. Det krävs att du tänker innan du agerar, tänk smart så slipper människor må dåligt på grund av dig.

Men det finns en part till i detta dilemma som man inte får glömma, och det är alla som vet eller ser men inte gör någonting ändå. Om man kommer i kontakt med en tråd på nätet där någon blir utsatt för hat eller kränkande handlingar borde alla göra något. Det minsta man kan göra är att anmäla, har du gjort något har du försökt och det är mycket bättre än att se men inte göra något. Om du hör en taskig kommentar i korridoren i skolan är det minsta du kan göra att säga till någon, men du skulle även kunna prata med personen som blir utsatt. Så fort du ser eller vet något har du som medmänniska en skyldighet att reagera och därefter också agera. Våga stå upp för de som blir utsatta, ingen ska behöva lämna världen för att vissa människor som lever här inte förstår vad medmänsklighet och ett lika värde innebär.

Och du som mår dåligt, det finns alltid en bättre väg än att lämna jorden. Visa dig starkare och tro på att livet blir bättre. Våga prata med någon och håll inte allt för dig själv. Ju fler som vet desto fler som kan hjälpa. Bli en förebild för andra utsatta och bevisa för dem att livet går vidare, tillsammans kan vi knäcka de som hatar med kärlek och visa att kärlek alltid vinner över hat.

Stanna med oss här, vi behöver varandra!

KRAMAR

Likes

Comments