I fredags sa jag slutligen hejdå till mitt älskade hunddagis för att börja på min nya praktikplats på Djurmagazinet här i Södertälje. Det var tråkigt att behöva säga hejdå, men sista dagen var så mysig. Massa gosande med hundar och lek i rasthagen. Jag måste åka dit och hälsa på någon gång snart!

Men som sagt, ny praktikplats! Idag var första dagen och det är verkligen något helt annat än de jag är van vid att göra. På mina andra praktikplatser har jag mockat, borstat hästar, myst med hundar och vägt hö. Nu packar jag upp varor, frontar och plockar insekter till kunder. Men det är alltid kul att prova något nytt! Dessutom tar det bara 20 minuter att åka hemifrån mig till praktiken vilket är så skönt då mina tidigare praktikplatser legat mer eller mindre en timma bort.

Hörrni, jag har typ exsistenskris. Tiden går så fort! Jag fyller år om två veckor och det är mindre än en månad kvar till julafton. Jag hänger verkligen inte med. Och vädret? Det var ju vinter och snö förra veckan, vad hände med det? Shit asså, jag behöver en riktig reality check.

Hur som helst, jag hoppas på en asbra vecka och en asbra fortsatt praktik vilket jag är säker på att jag kommer få.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

I fredags efter praktiken träffade jag min kompis Julia en stund i centrum. Vi umgicks ett tag och sen skildes vi åt .Julia gick till sitt tåg och jag till min buss. Jag satte mig ganska långt bak på ett säte närmast mittengången eftersom jag bara skulle åka tre hållplatser. En äldre man frågade om han fick sitta på platsen bredvid mig närmast fönstret och såklart fick han det. Det var ju den enda lediga platsen på bussen. När bussen börjat åka började mannen prata med mig. Han frågade om vi hade träffats förut, vilket vi inte hade. Han frågade om jag hade pojkvän och jag sa att det inte angår honom och hoppas på att han ska bli tyst. Men nej. Han fortsatte prata med mig trots att jag tydligt markerade att jag inte ville prata med honom. Efter att ha varit tyst en liten stund sa han "hur kommer det sig att jag fick sitta bredvid en så fin som dig?". Notera att mannen förmodligen var i 50 årsåldern. Jag kollar bara på honom, vänder bort blicken, sätter i hörlurar och hoppar längst ut på sätet. Han fortsätter kolla på mig och jag förbereder mig på det värsta. Skulle han lägga sin hand på mitt lår? Följa efter mig när jag gått av? Skulle jag bli en av de många kvinnor som blivit sexuellt trakasserade på en jävla buss? När jag närmar mig min hållplats frågar han om jag ska av och om jag vill ha sällskap, jag går av utan att se på honom.

Jag blir så arg. Jag satt på en buss, iklädd mjukisbyxor, vinterjacka och en hoodie. Trots det kan inte äckliga män låta mig vara ifred. Min första tanke när jag kom av bussen är att jag vore gått hem istället för att ta bussen. Som att det han höll på med var mitt fel?. Alla som säger att kvinnor får skylla sig själva att de får oönskad uppmärksamhet av män eftersom de var för lättklädda, inbjudande och lätta, har så fel. Jag satt på en buss vid fyra-tiden iklädd mjukisbyxor. Den enda anledningen till att han inledde den sortens konversation med mig var för att jag var kvinna. Jag kan erkänna att jag var rädd när jag gick av den där bussen. Rädd för att han skulle gjort något mer eller följt efter mig. Jag VILL INTE och SKA INTE behöva vara rädd för att bli sexuellt trakasserad på bussen vid fyra-tiden på en fredagseftermiddag. Jag har hört så många gånger hur jag ska skydda mig från den här sortens händelser genom att ha täckande kläder, bära försvarspray osv. Hur skulle jag ha skyddat mig i det här fallet? Inte åkt buss hem? Inte gått utomhus över huvud taget? Det skrämmer mig hur vanligt det här är. Alla kvinnor jag känner har någon gång varit rädd för en man.

Inte alla män” Nej men alla kvinnor.

Likes

Comments

Veckorna går så fort nu under praktiken. Känns som att det var måndag typ igår. Men det är väl så att tiden går fort när man har kul? För kul har jag minst sagt haft. Som sagt praktiserar jag just nu på världens mysigaste hunddagis i Skogås. Jag börjar tredje veckan imorgon och efter det blir det två veckor praktik på Djurmagazinet här i Södertälje. Men hur som helst, min praktik på hunddagiset är fantastisk. Liksom jag spenderar hela dagarna med fett sköna människor och massa hundar. Dessutom lär jag mig så mycket och hundar som jag inte hade någon aning om, som jag vore ha en aning om eftersom jag själv har hund. Det jag gör på dagarna är att gå promenader, leka med hundar i rasthagen, borsta fluffigaste hunden någonsin och diska matskålar. Definitivt bättre än att sitta och plugga matte.

Så vad har mer hänt den här veckan? Jag var på bio i onsdags med Johanne och hans kompisar, och de va kul! Inte för att jag förstod så mycket av filmen eftersom jag inte sett dom tidigare men om någon bjuder en på bio är det klart man följer med. Igår jobbade jag för första gången på länge. Jag hade verkligen glömt bort hur kul det är att vara på jobbet och i stallet. Om ni känt doften av stall någon gång så förstår ni vad jag menar. Kalaset gick bra men jag hade typ glömt bort alla rutiner och vart alla saker låg så jag var lite seg i början men återhämtade mig snabbt, som tur var. Julia kom och mötte upp mig på jobbet när jag slutade så jag kunde visa henne mina älskade får som jag är (alldeles) för obsessed av.

Men idag är det söndag, sista dagen på veckan. Jag har verkligen haft en såndär seg-söndag med Josse som för tillfället bor hos mig. Vi har tvättat (vuxenpoäng), kollat serier och bakat.

Imorgon tar vi nya tag och hoppas att nästa vecka blir lika bra som denna!

Likes

Comments

Hej kompisar! Som jag nämnde i förra inlägget så har jag äntligen tatuerat mig! Jag skrev för ett bra tag sen att jag ville göra en tatuering med pilar och blommor, men den slutliga tatueringen blev ganska annorlunda. Från blommor och pilar till girl power och kvinnotecken. Jag ville göra en ganska liten tatuering eftersom det var min första liksom. Och girl power passar mig så bra! Det är ju någonting jag verkligen står för.

Jag tatuerade mig på Zoi Tattoo Allstars vid Odenplan. Eftersom jag inte ens fyllt 17 än så behövde dom min mammas tillstånd och sen var det inga problem. När jag väl satt i tatueringsstolen så förväntade jag mig verkligen det värsta eftersom alla jag frågat har upplevt att det gjorde skitont och fick nervryckningar. Men asså när han väl började så gjorde knappt ont. Det kändes typ som när foten somnar fast väldigt koncentrerat på ett och samma ställe, om jag får förklara det själv😂. Det tog typ bara 20 minuter att göra den och jag så nöjd. En liten tatuering med stor betydelse helt enkelt. Nu har jag till och med större tatueringssug än innan och håller redan på att planera nästa. Bara börja spara pengar då!

Min enda issue nu är att jag är svinnojig att jag ska fucka upp den under läkningen. Jag fick ett papper med regler och läser dom som att det vore en bibel. Men det ska nog gå bra, för det måste det göra.

Jag vet inte om jag glömt berätta något men om ni har några frågor är det bara att höra av sig!

Likes

Comments

Ska man börja med ett hej? Det har vart ett tag nu senaste veckorna jag verkligen längtat tillbaka till bloggandet, och nu äntligen sitter jag här igen och skriver om mitt absolut ointressanta liv. Jag funderade senast igår varför jag inte bara började när jag väl började längta tillbaka och kom fram till att jag är rädd för vad ni som läser ska tycka om mig. I somras var jag så framåt, tog tag i saker, var vegan och hade så mycket mål och planer. Jag är inte samma person idag. Fasaden som "duktiga Elin" rasade någon gång under slutet av Augusti. Jag pallade inte längre vara hon som alltid såg det bra i personer, som alltid gav andra chanser och som hade hela livet under kontroll. För det var inte jag. Jag är ett dampigt ADHDbarn med kraftiga humörsvängningar som hellre hänger med kompisar i min förort än sitter på något litet café på söder och sippar ekologisk latte. Och det är okej, helt okej, för det är ju jag. Jag är inte längre vegan, och det är väl det som jag skäms över mest. Jag tror verkligen på veganism, men är inte så samlad som person för att klara engagera mig fullhjärtat i veganism just nu. Skittråkigt, men så är det.

Så vad har hänt sen sist? Jadu, vart ska jag börja? Skolan har startat igen, och just nu är jag ute på praktik på världens bästa hunddagis. Min bästa vän Josefin har flyttat in. Jag har träffat en underbar kille. Charlie har hunnit fylla ett år, och jag har äntligen tatuerat mig! Som sagt, mycket har hänt. Så mycket att jag knappt kommer ihåg det mesta. Men livet rullar på och jag mår bra. Riktigt bra.

Jag hoppas verkligen att bloggandet kommer funka nu. Dags att släppa fasaderna och vara mig själv!

Likes

Comments

Just nu sitter jag på tåget mot Göteborg och längtar sönder efter både Charlie och mamma som redan är där. Eller dom är i Olofsbo, och dit ska jag också. Vi har hyrt stuga och mamma åkte ner redan förra veckan tillsammans med Charlie. Senaste veckan har jag vart helt ensam hemma utan hund i mer än ett dygn,för första gången sedan vi skaffade honom. Det har vart svinskönt, men jag har aldrig saknat min lilla gris såhär mycket. Jag får förbereda mig på en pussattack av honom när vi ses om några timmar. Halv 2 kommer jag vara framme i Göteborg och jag har ingen aning om vart jag ska när jag kommer av tåget. Mamma sa att jag skulle till en korvkiosk. Hur jag ska hitta dit återstår att se. Jag menar, jag hittar inte ens i Stockholm central, hur ska jag hitta i Göteborg?

Hörrni, jag var på Pride i stan igår! Jag och Julia var med och gick i paraden och det var så kul och så viktigt. Trots att Pride är lite av en fest får vi inte glömma att det är en demonstration för allas rätt att älska, och vara, vem de vill. Känslan att stå i ett hav av stolta, underbara människor som står upp för sina rättigheter, var magiskt och fyllde hela mig med kärlek. Jag blev helt rusig av stämningen, kunde knappt hålla mig från att skratta. Dessutom träffade jag Freja Lindberg! Hen är en så otrolig människa som gör så mycket för för hela HBTQ+ rörelsen. Jag blev så glad att jag äntligen fick träffa hen, och berätta hur mycket hen betyder. Superlyckad parad!

Likes

Comments

Jag har äntligen tagit mitt fucking blodprov! Jag har haft en remiss i typ ett och ett halvt år på det där förbannade blodprovet och som ni vet så jag jag inte speciellt bra på att ta tag i saker... Men nu är det gjort och jag dog bara nästan. Jag har bara tagit blodprov en gång tidigare, vad jag minns. Jag var ganska liten då och kom ihåg att det var superläskigt och att jag typ svimmade, därför var jag lite orolig idag också. Helt onödigt för det gjorde inte alls ont och gick ganska snabbt. Däremot glömde jag att andas och blev helt snurrig, typ som att jag skulle svimma. Men efter att ha suttit en stund mådde jag mycket bättre! Varför jag var orolig är ju också lite konstigt eftersom jag inte är rädd för sprutor och har piercat mig tidigare. Känslan man får när man äntligen har gjort något som man skjutit upp så länge är så skön, speciellt för mig med ADHD som skjuter upp saker i flera år.

Efter blodprovet gick jag och mamma ner i centrum till frissan. Mitt hår var så slitet så jag behövde typ akut klippa det, och jag är jättenöjd. Det blev kortare så klart, men det känns verkligen så mycket fräschare nu. Efter frisörbesöket åt vi lunch och kollade i lite butiker och jag har äntligen införskaffat mig en jumpsuit! Har letat till och från hela sommaren efter en fin jumpsuit men inte hittat någon. Men idag var dagen! 

Nu när jag tänker efter så har jag haft en riktigt bra dag, och jag hoppas att ni också haft det!


Likes

Comments

Ännu en onsdag, ännu en ADHD-hjärna fylld med tankar. Här är några av dom:

Angående kärlek. Jag har insett en sak, jag är så rätt för att bli kär. Eller kanske inte just kär, men jag är rädd för att bli kär och inte få mina känslor besvarade. Det har hänt förut, så jag vet ju hur det känns. Men det är just det. Jag vet hur jag mådde sist och vill inte, under några omständigheter utsätta mig för dom känslorna igen. Men på samma gång VET jag att det kommer hända igen, sånt är ju livet? Anledningen till att det är ett så stort problem för mig är för att jag fattar att jag är kär förrns jag är störtförälskad och då är jag så djupt inne i känslorna så jag blir typ dum i huvudet. Känner nån av er samma som mig?

Angående hälsa. Min hälsa är typ ett skämt.Eller asså jag är väl egentligen frisk och så, men jag har verkligen mått bättre. Under den här sommaren har jag praktiskt taget levt på skräpmat och det märks. Jag är jämt trött, har fått fet hy och cravear donken varje dag. Och det här med att motionera? Aldrig hört talas om. Skämt åt sido, jag bör röra på mig mer för att må bra. Jag går ut varje dag, med Charlie och med kompisar. Men jag tror det behövs mer än så. Jag tror tyvärr inte att det är rätt tid för mig att sätta mer press på mig själv just nu med tanke på att min psykiska hälsa inte heller vart på topp senaste. Men om jag har tid över, och orkar så ska jag nog ta en powerwalk idag.

Angående sommaren. Sommaren är fylld med så mycket press enligt mig. Man ska gå på massa konserter, fixa instagram feedet, åka utomlands, hänga på stranden med sina kompisar och fika på coola restauranger. Man liksom SKA göra det på sommaren. Jag brukar alltid tänka att just denna sommar ska bli världens bästa för jag ska göra bla bla bla... Jag känner typ en slags press för att min sommar ska bli så tumblr som möjligt, och sen blir jag besviken när den inte blir det. Jag måste sluta tänka på att min sommar ska vara instagram-vänlig och rolig för min skull istället. En sommar kan vara bra utan att ha gått på alla konserter eller åkt utomlands.

Angående ansvar. Det här med ansvar, hahaha. Jag skulle säga att jag är bra med ansvar, om det passar mig och är på mina villkor. Och suger på det om det handlar om tråkiga saker, som att städa till exempel. Jag SUGER på att städa och får det aldrig gjort. Senaste veckorna har mamma vart så grinig på mig på grund av det. Tro mig, jag vill städa men jag kan bara inte ta mitt ansvar och få det gjort. Jag tror att fler personer med ADHD känner igen sig i att inte få saker gjort. Man vill, men det går inte. Tro mig det suger. Jag vill inte göra mamma sur, och jag vill inte ha det stökigt. Varför gör jag det inte bara, ärligt talat vet jag inte. Men jag måste verkligen ta mer ansvar och mina mål för dagen är att (äntligen) göra mamma glad och ta tag i städningen!


Likes

Comments