För tolv år sedan idag hände någonting som kom att förändra mitt liv. Saknaden idag är precis lika stark som för tolv år sedan.

12 juni 2007, och det var tre dagar kvar till studenten. De gemensamma aktiviteterna avlöste varandra och vi levde loppan, precis som studenter bör.
Vi funderade mycket på livet, vad händer efter studenten, vad ska vi göra nu?!

Jag hade redan då skaffat en lägenhet i Alingsås tillsammans med Peter. Vi hade varit på Ikea och inhandlat det som behövdes och gjort iordning vårt hem.
Peter bodde redan där men snart var det min tur att göra honom sällskap. Jag helgpenlade just nu.
På måndagen efter så skulle jag börja mitt nya jobb, som personlig assistent, i Alingsås. Det var redan klart. Allt var klart.

Så nu längtade man till studenten och till balen, de två sista höjdpunkterna efter alla år i skolbänken.

På morgonen den tolfte vaknade jag tidigt. Jag gjorde mig iordning för att åka till skolan för en sista aktivitet tillsammans med hela klassen, förutom studenten då såklart.
Då ringde telefonen...

Där och då stannade min värld!
Min bästa killkompis, han som mer eller mindre varit hos mig konstant i tre månader i streck, han som jag kunde prata med om allt mellan himmel och jord, hade valt att avsluta sitt liv.

Min fina, fantastiska människa. Han som jag kunde lita på till tusen och som alltid fanns där för mig när jag behövde det. Han fanns inte mer!!
Saknaden är konstant inpräglat i hjärtat. Han kommer alltid ha en stor bit utav det.

Hade så gärna velat att du skulle fått träffa mina barn.
Noelle drömmer om en cross, och vem ska lära henne att köra förutom du?
Lovelia är precis lika omtänksam och galen som du, ni skulle kommit bra överens. Tänk va mycket bus ni hade kunnat hitta på.

Den stora frågan kommer alltid vara, varför?

”Det är lugnt”, vi ses i Nangijala!

↑ Tatuering på min högra vad.

Puss och kram!

Follow me on: Nouw | Instagram

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229