Känns som jag har huvudrollen i en slowmotion film. Kan inte göra flera saker samtidigt, och sen på kvällen så känns det som om någon trycker av en lysknapp & hjärnan bara slutar fungera. Varför blir det så?

Vill kunna ha konversationer och faktiskt komma ihåg dom. Kommer ofta på mig själv med att jag minns början & slutet av en konversation.
Och det är så fruktansvärt jobbigt att inte ha fokus nog att lyssna. Känner mig så jävla dålig som människa i såna lägen.

Vi är iallafall kattvakt nu åt svärmors kisse, (känns som våran lika mycket) Det är mysigt.

Det var allt för mig för nu, ha en trevlig fredag ni som läser! Hej.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

  • 7 Readers

Likes

Comments

Idag har jag en dag med utsättningskänningar.
Orkar inte mycket alls.
Hoppas dom bara går över, och det fort tack.
Har jag något råd att ge nån så är det att aldrig äta antidepressiva, är skitjobbigt att börja med och javisst dom hjälper MEN är skitjobbigt att sluta med dom också.

Däremot har jag orkat att fota lite i vår lägenhet, vi har bott här ca 1 år och nu känner jag att jag att vi äntligen ”bott in oss”.
Jag vet inte hur många gånger vi möblerat om alltså, jag och Dennis är nämligen experter på det.
Helst ska vi också komma på möbleringsideer kl 2 på natten haha.

Nä nu ska jag fortsätta med soffläge ett tag till. Sen måste jag försöka orka tvätta.

Hejhå.

  • 10 Readers

Likes

Comments

Jaha, då var det kanske dags att skriva här igen.
Kan ju ändå vara till min egna fördel att kunna skriva av mig istället för att fylla min fb med massvis med text varje gång.
Här kan mina vänner & ovänner välja om de vill läsa istället.

Så vad har hänt sen sist?
Mycket. Men kommer inte kunna förklara allt som hänt på ca ett år. Men kör en liten mini-update.


•Jag är fortsatt sjukskriven(nu är jag snart inne på 3år..)

• Jag har vart en sväng på akuten. Kom hem levande fastän jag trodde jag skulle dö blott 23 år gammal.

• Jag arbetstränar sen efter sommaren på en secondhand som heter Gåvorna & trivs väldigt bra.

• Jag har slutat med antidepressiva & det är inte en dans på rosor vill jag lova med alla jävla utsättningssyndrom.

•Jag har fyllt 24 år, & firades av min älskade sambo, min älskade familj, & min älskade svärmor & hennes Stefan & mina nära & kära.

Det var väl allt för denna gången tror jag.
Nu blir denna blogg också offentlig.
Vi får se hur länge jag låter den vara det men känner också att jag gör detta för mig & mitt välmående,
så vill ni inte läsa så skit i det bara.



  • 30 Readers

Likes

Comments

  • 31 Readers

Likes

Comments

Är så jävla trött på att slängas åt alla olika håll via olika myndigheter.
När ska det bli accepterat & förstått att psykisk ohälsa är verklig?
Är det inte de inom olika myndigheter som ska hjälpa mig när jag själv inte orkar kämpa och tjata och ringa och förklara?
När jag själv inte kan hjälpa att hjälpa mig själv
Orken är snart slut.

  • 38 Readers

Likes

Comments

Igår & idag har jag haft "bra" dagar.
Innan dess hade jag en hel vecka som bara var "dålig" Jag är glad att jag kan få må bra två hela dagar.
Men mindre glad att jag dessförinnan haft en hel vecka med konstant dåligt mående.
Det enda som gör mig någorlunda glad är min sambo & min familj och mina vänner & bekanta.
Är så himla tacksam att de finns.
Men också rädd att förlora alla.
Men så är det med ångest.
Det är en bergochdalbana utan dess jävla like.

Man känner sig alltid dum och otillräcklig vad man än gör.
Man städar inte tillräckligt bra, man ser inte bra ut, man orkar inte handla, man klarar inte av att gå ut, man orkar inte duscha, inte diska, ingenting man sitter bara inne, och när man väl orkar göra något så klankar man ned på sig själv istället för att klappa sig själv på axeln och suga åt sig av att man klarat något bra, för vad man än gör så är det inte tillräckligt.

Men för andra så är det det. Tillräckligt.
Är ingen som säger åt mig att det är fel mer än jag själv.
Jag kämpar på. Kämpar på. Känner press och stress när det inte finns någon som helst anledning till det.
Saker som är så sjuka cirkulerar upp i huvudet. Det äter upp mig.
Tänk om jag inte jobbat så mycket, då hade jag ju inte vart sjuk nu.

Jag är ju en belastning nu för allt och alla, en trasig människa som bara är skitjobbig hela tiden.
En som kräver sjukpenning för att ekonomiskt kunna överleva. Är jag ens tillräckligt sjuk?
Inte enligt vissa statliga åsikter.
Kommer jag någonsin bli bra igen? Tveksamt de flesta dagar. Vill jag bli bra igen? Det är min största önskan i livet.
Jag vill jobba med det jag tycker om, jag vill kunna skämma bort mina nära och kära med allt. Jag vill vara tillräcklig. Duga. Vara bra. Vara närvarande i samtal. Kunna koncentrera mig på något. Kunna gå upp normal tid, kunna sova utan tabletter.
Jag vill bli jag igen. Saknar den personen något enormt.

Dags att sluta skriva nu. Blev till en novell det här.
Tills nästa gång, hej.

  • 43 Readers

Likes

Comments

Fick för mig i veckan att jag var någon superfotograf.
Pricken är månen iallafall haha!
Nu vet ni det.

  • 40 Readers

Likes

Comments

Denna dagen blev jag så glad.
Hade en dålig dag fram tills jag såg dessa.
Min fina pojkvän hade köpt blommor åt mig.
Bara för att. Jag trodde först de var till hans mamma från hennes pojkvän, men inte det inte han hade bara lämnat dom där som en överraskning till mig.
Var ett jäkla tjat att vi skulle förbi där en sväng, och jag förstår ju nu i efterhand att det var för blommornas skull haha.
Han är så fin. Och hur fina är de inte?

Jag älskar dig D.
Du är det bästa jag vet.
<3


  • 40 Readers

Likes

Comments

Efter en kopp te och deg i soffan är det nu dags att försöka sova. Ett av mina värsta problem just nu är sömnen. Somnar sent vaknar tidigt och ja, inget går ihop helt enkelt. Men nu är sömntabletten tagen och jag hoppas på att få sova inatt.
Tills nästa gång, hej.

  • 40 Readers

Likes

Comments