I min uppväxt har jag ofta tänkt "tänk om jag vore lite mer så". Ofta har det inte handlat om någons yttre då, utan mer om hur någon person är men framförallt intressen och vad man är bra på. Jag kanske ses som världens tråkigaste människa för jag har knappt intressen.

Jag har ridit i typ 7 år och spelat innebandy i 5 år. Thats it. Sen slutade jag för att jag tröttnade. Man tröttnar på saker och så är det. Naturligt antar jag. Har fått det inpräntat i mitt ansikte att jag borde ha mer intressen eller att jag borde göra det eller det. Hur skaffar man ens ett intresse vid 21-årsålder? Jag har inte heller känt att jag är speciellt bra på något. Jag har kanske känt att jag är okej på en del saker. Men det är nu jag ändå känner att jag är ganska bra på smink för jag har ganska mycket kunskap om det. Varför man lägger den skuggan eller varför man behöver en primer. Så smink är mitt intresse och det får väl räcka? För det gör mig glad.

Det är som att jag går till gymmet på mina villkor eller den promenaden på mina villkor. Nu har jag knappt gymmat alls. Men det blir inte för mig mer insprierande när någon säger åt mig "men det är bara gå dit". Inte för mig. Jag måste ju vilja gå dit. "Tvinga dig till gymmet, det känns bättre sen". Och ja, oftast så känns det bra när man rört på sig. Men jag har gått till gymmet som exempel och det har gått jätte dåligt för att jag egentligen inte ville. Men de gånger jag INTE tvingat mig till saker har jag mått bra innan, under tiden och efter. Lite som de där med samtycke när det gäller sex. Ingen normal människa skulle väl säga åt dig om du inte ville att "jo men ha sex det kommer kännas bättre efteråt". Så varför tvingar vi oss till saker vi inte vill?

Sen att vi människor ofta, i alla fall jag ibland vill "vara som den personen" är för vad jag tror att man inte riktigt accepterat sig själv än. Typ jag har en egenskap som jag ogillar lite, så jag vill byta bort den för att få någon annans egenskap eller beteende. Jag vill ju tycka om hur jag är och mina egenskaper. Jag vill ju tycka om mig för min egen skull. Det arbetar jag varje dag på att vara den bästa verisionen av mig själv. Men jag kan inte bara efterlikna någon annans beteende eller egenskap. För det känns ju inte ärligt. Inte ärligt emot mig själv eller någon annan.

Sen är det jobbigt att se att någon har "kommit längre" än dig i livet. Men det är också så skevt att man tänker så den är mycket bättre än mig på det här, eller den har det där/uppnått det där och det har inte jag. Missförstå mig inte jag tycker att man ska ha mål och drömmar som inspirerar och motiverar en. Men det hjälper ingen och absolut inte dig själv att sätta för höga krav eller press på sig själv. Det är ingen tävling. Att sluta jämföra. Alla måste fatta det. Jag med.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Den där fina boken fick jag hem till mig. Skriven av Olivia Hagéus, som är ett år yngre än mig! Den sätter verkligen ord på hur det kan kännas när den du trodde att du skulle vara med inte längre vill vara med dig. Hon skriver så det känns.


Det är lite som man tänker på alla gånger man har gjort slut med någon, i mitt fall 3 personer. Ingen gång har varit rolig eller lätt. Jag tänker på alla gånger det gjort ont när man blivit avvisad.

Jag blir fortfarande inte klok på varför något av de förhållanden jag haft har rasat. "Varför slutar man vara kär?" Var något som ekade i mitt 16-åriga huvud när jag gjorde slut med min första kärlek. I mitt andra förhållande, frågar du honom så kanske han inte tycker det var ett förhållande, så tror jag inte vi slutade vara kära men det gick inte. Det förhållandet var som att vara olyckligt kär i någon som du har men ändå inte har. Vi var inte lyckliga. Mitt senaste förhållande som 19-åring tills nu gav jag hela mig. Det är sjukt läskigt när man ger hela sig själv till någon. Men det gjorde jag. Han slutade vara kär i mig. Hur tar man tillbaka sig själv när man gett någon allt man har?

Hur kan man ena dagen bara finnas där för varandra men andra dagen så har man ingen skylidghet längre att höra av sig till varandra. För att det är slut.

Varje förhållande jag haft har det känts som att gått på krossat glas när det tagit slut. Det är inte vackert eller fint att romantisera hjärtesorg. Men det går över. En dag slutar det göra ont.

Likes

Comments

Ingen har väl missat #metoo. Inte jag i alla fall. För er som levt under en sten så handlar den om att synliggöra förtrycket emot kvinnor. Visa att, ja jag också. Förtryck kan ske på olika sätt. Det kan handla om olämpliga kommentarer som man inte bett om. Det kan också handla om händer på kroppen som inte ska vara där. För man har inte godkänt det. Både fysiska och psykiska förtryck emot kvinnor alltså.

Det handlar om att berätta sin historia, eller att helt enkelt bara skriva #metoo utan vidare för att man blivit utsatt som kvinna.

Jag kommer inte berätta om det värsta jag varit med om, men jag berättar det jag orkar.

För mig har det hänt på bussen, på krogen, på stan, och i en trygg miljö. Jag har haft händer på min kropp som inte har blivit godkända att vara där. Kommentarer efter mig, skämt om mig. Jag har sagt nej. Men du fortsatte. Du sket i det. För vad gör det dig? Att du kränker mig? Vad gör det dig att du kallar mig hora för att jag haft sex? Vad gör det dig att du kallar mig hora när jag inte vill ha sex?

Med mig gör det mycket. Du bryter ner mig. Du kränker mig och stampar på mig. Du får mig att tvivla. Du får mig att hamna i chocktillstånd när du tar på min kropp även fast jag tog bort din hand ifrån mitt underliv 3 gånger. För mig var det inte bara att gå därifrån. Jag kunde inte. Jag var paralyserad för att du tog makten över mig och min kropp. Du hade inte rätt till det.

Jag skämtade bort dina skämt om mig. Till en början. Sen orkade inte jag. Jag var full på bussen och du gjorde något jag inte tyckte var okej för det kränkte mig. Jag sa ifrån. Ni skrattade bara. Jag slutade med det jag gjorde, jag begränsade mig för er. För män. En ensam tjej på bussen med bara killar.

Jag sa att jag hade pojkvän för att du respekterar honom mer än mitt nej. Ibland försöker du få mig att ändra på det faktum att jag har en pojkvän.

Det är inte upp till samhället att förlåta din förövare, det är upp till den som blivit utsatt. Snälla, sluta hylla de män som nu kommer ut med sina historier där de förtryckt kvinnor. Gå till polisen istället och erkänn din våldtäkt om du nu tycker att du gjort fel.

Låt kvinnor få tala ut och vara modiga. Hylla oss kvinnor som orkar berätta om övergrepp och om kräkningar. Vi är modiga.

Varför känner alla någon som blivit utsatt men ingen känner en våldtäktsman?

Likes

Comments

Denna månad i oktober har jag jobbat extremt lite. Detta är mycket självvalt. Varför är för att jag ska få ordning på mitt liv och känna efter hur jag mår. Jag känner många gånger att jag inte vet vad tusan jag gör med mitt liv. Det är kanske inte så konstigt när man hade planer innan när man var två. Nu är jag 1. På något sätt då ser jag mycket mer möjligheter för det enda jag behöver tänka på är mig själv och min katt. Jag har denna månad skrattat, gråtit, gått på fest pratat ut så mycket med mina bästa vänner. Sen har jag insett att förskolan är min plats. Men det jag också tyvärr har gjort är att skjuta upp saker. Vilket är det värsta jag vet. Men just nu har jag inga krav alls på mig själv utan mitt krav är att må bra igen. Men samtidigt måste jag pusha mig själv för jag har sagt till mig själv att jag ska inte komma tillbaka till skolan och vara helt lost. Därför måste jag börja planera.

Ibland handlar det om så små saker som att ringa ett samtal. Jag vet inte varför jag tycker det är jobbigt, men många gånger handlar det om att jag känner mig ivägen och jobbig. Men nu har jag bestämt mig att sätta upp rimliga mål och krav som gör att jag kommer orka och klara det. För jag har ändå tid kvar att ordna det jag behöver och vill ordna innan skolan börjar.

Prio 1 för mig är skolan och fixa allt där som behövs fixas.

Prio 2 är lägenheten

Prio 3 är allt annat i vardagen och livet, tillexempel börja äta 3 mål om dagen.

Jag vill inte vakna upp och tänka vad gör jag med mitt liv. Vill göra varje dag värdefull även om jag kanske gör 1 nödvändig sak den dagen som behövs fixas. Tillexempel ringa det samtalet och sen äta frukost, lunch middag.

Det är också så kul att jag känner att jag vet på ett ungefär vart jag vill och vad jag vill göra under min studietid och sedan min karriär som förskollärare. Jag tror många tänker "Men vadå du tar hand om barn, är väl inte så svårt?". Herregud. Om ni visste, och jag vet knappt heller men ser fram emot vad jag kommer lära mig. Kommande kurs kommer handla om kommunikation och berättande. Hur kommunicerar man med barn? Det finns forskning på detta och beprövad erfarenhet. Två dagar var jag på intro på min VFU i Avesta och jag fick så många frågor ifrån barn som jag knappt visste hur jag skulle svara på. Men nu kommer jag lära mig det och det ska bli så kul!!!! Tänk er att jag ska lära mig att kommunicera med barn på rätt sätt i ett pedagogiskt syfte som hela tiden ska utveckla barnen. Jag blir helt till mig när jag tänker på det. Att jag ska vara med och utveckla framtiden och få vara med när barn inskolas på förskola för att sedan komma upp i skolan. Det är helt fantastiskt.

Jag vill aldrig sluta lära mig saker utan jag vill hela tiden hela mitt liv utvecklas det är det bästa jag vet.
Tänk vad stolt jag kommer vara över så många barn för sin utveckling och att jag varit med och bidragit till den. Känns helt fantastiskt.


Likes

Comments

Jag kollar igenom bilder genom åren och jag kan se det på dig. Jag kan se på bilderna när du slutade vara kär i mig. Jag ser även de bilderna då du var kär i mig. Man ser den tydliga skillnaden men då märkte jag inte. Jag vägrade också inse många gånger att det inte skulle fungera. Jag var ju kär i dig. Var. Men en person kan inte kämpa hur länge som helst. Så till slut orkade inte jag lappa ihop oss.

Jag försöker se vårt förhållande som en lärdom och inte att jag kastade bort två år. Men det kändes ju så när jag fick höra vad du gjort emot mig. Men jag kastade inte bort två år. Jag älskade och det gjorde du också. Däremot hade det behövt tagit slut tidigare. Då hade vi kunnat undvika det du gjorde emot mig. Vi hade kunnat undvika att jag krossade rutan på bilen för att du sa att du inte ville ha mig mer. Jag visste ju. Men jag visste inte hur man överlevde utan dig för du var ju min bästa vän också.

Jag förstår varför du blev kär i mig och varför du slutade bli kär i mig. När vi träffades räddade du mig ifrån mycket självdestruktiva saker jag höll på med. Jag var full av energi och så framåt. Men jag var så omogen. Sen lärde jag mig mycket på dessa två år, jag blev en mer avvaktande person. Jag blev mycket mer vuxen och mogen. Vi växte ifrån varandra och ville olika saker. Jag önskade ju liksom att du skulle göra det jag ville, att jag kunde övertyga dig till de äventyr jag ville uppleva. Jag var fortfarande kär i dig när vi gjorde slut. Men det var ganska skönt för mig då jag tagit så mycket ansvar och mitt eviga kämpande med dig och vår relation.

Jag har varit och är fortfarande så förvirrad och har svårt att förstå vad som hänt. Så många inklusive du svek mig. Men jag ska sluta smutskasta dig nu. Jag ska försöka sluta vara bitter.

För vi hade det bra i 1,5 år. Jag är tacksam över allt du gjort för mig. Även om avslutet av vår relation inte riktigt blev ett ordentligt avslut eller ett riktigt hejdå. Jag önskar vi kunde säga hejdå. Jag visste ju inte att jag skulle kyssa dig sista gången den 25 juli. Jag hoppas att du är tacksam och förstår hur mycket jag gjorde för dig.

Sen hoppas jag att du hittar din tjej. Och att ni är menade för varandra och att du behandlar henne bättre än vad du gjorde med mig den sista tiden. Jag hoppas du får allt du vill ha och når dina mål. Att du blir den bästa versionen av dig själv.

Jag älskade för mycket för oss båda så till slut älskade jag inte längre.


Likes

Comments

Okej mycket har hänt sen sist! Väldigt mycket. Jag är inte längre i ett förhållande. Har sagt upp lägenheten vi bodde i för den kommer aldrig någonsin kännas som bara min. Det känns inte konstigt att bo själv men det är jobbigt att bo på ett ställe där det finns så mycket minnen.

Så i oktober flyttar jag och snickers till mitt i stan. Är överdrivet taggad och längtar. Har även kommit in på förskollärare då det känns som en bättre ålder för mig.

Jag har gjort massa kul denna sommar även om den varit omtumlande och ostabil. Jag kände mig så ostabil för bara 2 veckor sen. Men livet löser ju sig och min framtid kommer säkert bli jätte bra. Jag har överlevt varje dag hitills och kommer fortsätta med det.

Så himla skönt att för en gång skull ta sig själv först och styra över sitt eget liv utan att behöva anpassa sig efter någon annan, möjligtvis snickers men hon är en katt. Nu vill jag bara rå om mig själv, gå min utbildning så man äntligen kan få ett ordentligt jobb och bli behandlad som sig bör. Jag ska göra saker jag tycker är kul och jobba på mig själv.

Emmaboda var lika nice som alltid

Likes

Comments

Nu var det riktigt länge sedan! Det har såklart sin förklaring, jag är inne på de sista veckorna i kursen innan sommarlov och jag jobbar samtidigt. Får knappt tiden att gå ihop. Jag försöker vara så strukturerad som möjligt. Tillexempel har jag salstena imorgon så jag ska åka till min Högskola i Falun och göra tentan där. Så denna vecka har jag nästan bara lagt ned min tid på att plugga till den. Detta har gjort att jag i helgen kommer behöva sitta med massa andra examinationer. Hoppas det får vara värt det och att jag tänker rätt, prioriterar det som kommer först och det som är svårast. Angående hur det kommer gå imorgon får vi se, jag är super nervös eftersom att det är den första salstentan. Annars har jag varit och är fortfarande förkyld vilket är jobbigt.

Innan denna hetiska period åt jag massa god tacos med mina vänner! I sommar kommer jag även jobba på två ställen så vi får se hur mycket ledig tid det kommer att bli. Inte mycket förmodligen!

Likes

Comments

Veckans planer är jobb och en hel del plugg. Har precis börjat jobba på sidan av mina studier och hoppas det ska gå bra. Idag har jag lyssnat på föreläsning och nu blir det seminarium. Vi har två seminarium denna vecka så jag har skapligt att stå i. Annars hade jag en rolig valborg med mina vänner och välkomnar in våren nu!

Likes

Comments

Vilken effektiv vecka Hitills! Har införskaffat mig en almanacka så allt blir mer strukturerat så. Jag har gymmat på bra, studerat och fått mycket gjort. Sen så är det klappat och klart med jobb på helger och nu i sommar. Superskönt och vilken utmaning! Känns dock super konstigt att det inte blir hemtjänsten i sommar eftersom det ändå varit det jag sysslat med två somrar i rad. Men detta ska säkerligen gå lika bra. Hoppas ni får en fortsatt härlig vecka i vår vädret. Det ska jag ha.

  • 712 Readers

Likes

Comments

I min utbildning måste man vara diciplinerad, speciellt eftersom det är på distans och mycket mer ansvar. Men tänk såhär. Hade jag varit på plats i Falun, eller härnärmast Västerås hade jag nog inte varit lika peppad och orkat lika mycket. Varför? Det är restid på 3h ungefär från Sala-Falun sammanlagt dit och hem. Västerås med buss skulle ta mig 2h varje dag och 1h med bil. Absolut att det är ett annat klimat att vara på högskola och på föreläsningarna. Men jag trivs liksom så himla bra än så länge som det är. Jag känner inte heller just nu att jag vill försöka byta till Mdh till hösten. Jag kör på mitt race och det går bra. Jag är diciplinerad och jag får saker gjort. Att studera är ett heltidsjobb och därför har jag bara jobbat två tillfällen sen jag började. Sen är det så skönt med föreläsningarna, att jag kan sitta hemma och äta lunch medan en föreläsning pågår och kolla på dem flera gånger (det kan givetvis campus elever också göra). Det enda jag har förlorat på är studentfester. Men jag har vänner på min utbildning som jag kan skriva till om jag behöver. Jag känner mig aldrig utanför som jag kanske skulle kunna ha gjort på plats.

Bildresultat för lgr 11

Att studera ÄR en invenstering. Jag kommer garanterat ha jobb i framtiden för att bristen på lärare är så hög. Man kan få erfarenheter på olika sätt, att "bara" studera ger mig kunskap att hantera framtida situationer i skolan. Att sen få vara på sin VFU ger mig givetvis mycket erfarenheter men det som är skönt är att man blir förberedd genom sin utbildning.

Jag var så olycklig innan min utbildning när jag slutade på mitt förra jobb. Inte för att jag någonsin ångrar att jag jobbat där, det gav mig verkligen mycket och insikter när det gäller människor. Men som jag skrivit förut så kändes det som att jag stod och stampa. När jag väl flyttat hemifrån utvecklades jag snabbt personligt, men stod ändå och stampa på samma ställe. Jag känner inte så nu. Jag har inte mycket framtidsångest som förut, jag känner inte längre att någon måste hända i mitt liv varenda sekund för att vara tillfredställd. Jag TRIVS så bra i min tillvaro och det är för att jag ständigt utmanas i min utbildning och sen att jag kompenserar det med härliga människor och roliga saker. Sen säger jag inte att alla måste plugga för att må bra eller för att lyckats. Men jag säger att det är ett verktyg till att nå dit man vill. Man kan lyckas på andra sätt med sina mål och drömmar. Men jag har inte massa kontakter för att nå dit jag vill utan utbildning. Ska man bli grundlärare så är det verkligen viktigt att ha utbildningen. Dels för mig själv som lärare. Men framförallt för mina elever i framtiden.

Jag minns så väl på gymnasiet när vi läste ett ämne och fick en obehörig lärare. Det ledde till att vi fick läsa om HELA kursen för att personen som lärde ut inte hade de kunskaper att ge oss betyg. Personen hade gett oss betyg som inte alls stämde överens med kunskapskraven. Nu säger jag inte att det är personens fel som försökte lära ut till oss, utan att det är bristen på lärare som har med detta att göra. Och att skolsystemet ibland inte fungerar så att det blir så som det blev för mig och min gymnasieklass.

I framtiden hoppas jag att detta inte kommer hända elever igen. Därför är det viktigt med kompetenta lärare med utbildning. Likaså är det viktigt med andra jobb som kräver utbildning.

Och om ni känner att ni står och stampar på samma ställe och inte trivs i tillvaron. Gör något åt det! Även fast det är läskigt.

Likes

Comments