Igår var jag på bio med mamma! Shit har blivit helt besatt av att gå på bio? Har tappat suget helt och hållet för att gå ut och festa. Är mer för att gå ut och ta några glas med vänner istället.

Igår såg jag och mamma Happy Death Day! Sjukt bra film. Handlar om en tjej som blir dödad och lever igenom samma dag i oändligheten. Jättelik filmen Before I fall (min favvofilm).

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Likes

Comments

Alltså hörni!

Att yoga innan jag ska sova är det bästa jag vet. Man vaknar upp sedan dagen efter och känner sig sig super flexibel. Räcker med att du tar en yogamatta eller en vanlig matta, tänder kanske lite ljus och sen söker ”yoga before sleep” eller något liknande på YouTube.

Gjorde detta igår och hade ej gjort det på ett tag, och fyfan vad det knäckte i varenda led i kroppen. Så aa, rekommenderar det verkligen!

Likes

Comments

”Jag kommer aldrig kunna komma över detta”.


”Jag kommer aldrig kunna att komma över honom.”


”Jag ville aldrig såra honom”.


”Han sårade mig”.




Ja hörni, hur fan kommer man över någon? En fråga jag brukade ställa mig tuuuusen gånger. Jag vet inte hur många gånger jag gråtit över en kille. Där det nästan känns som att ens kropp har blivit uttorkad på grund av alla tårar, när man tills slut har ont i halsen, när hela ansiktet har svullnat upp och man har ont att ha sina ögon öppna. När hela ens kropp nästan fallerar. Man bara ramlar ihop. Skriker, gråter, slänger iväg saker, slår i väggen, ja, det känns som att man vill dö.


Första gången jag blev kär i någon så var det en jättekonstig känsla. Vi båda gick i samma skola. Han var väldigt populär på gymnasiet. Jag kommer aldrig glömma när jag såg dig för första gången. När du gick upp på scenen i Aulan inför hela skolan. När alla tjejer gick ut ur aulan och fnittrade. ”Shit va snygg han är”. Du blev kallad för skolans snygging. Och ja, jag ska inte ljuga, jag tyckte du också var det.


Tills slut skulle du ta studenten. Jag gick i 2an. Det var skolavslutning. Du stod utanför kyrkan mitt på Östermalmstorg vid saluhallarna. Du var så himla fin. Du kramade en lärare hejdå och jag glömmer aldrig hur du kollar mig rakt in i ögonen. Du släpper inte blicken. Vi bara står och tittar på varandra i en evighet.


Det går några veckor och du skriver till mig från ingenstans. Du vill bjuda mig på dejt. Jag var i chock. Varför vill han ha mig? Du har ju en miljon tjejer efter dig, varför just jag?


Vi börjar träffas. Vår första dejt var magisk. Vi gick en promenad vid vattnet på Söder. Helt själva. Du skulle visa mig en sak men du lurade mig och lyfte upp mig i luften. Du slängde mig över din axel vid vattnet. Så gick du sådär i 5 minuter utan att släppa ner mig. Jag hade nästan andnöd över hur mycket jag skrattade.


Vi säger hejdå till varandra efter dejten och du säger att du måste träffa mig innan du åker till Rhodos samma helg.


Du ringer mig flera gånger när du är där, du saknar mig.


Vi ses i några månader till och allt känns perfekt.


Efter ett tag tar jag hem dig. Till mina föräldrar. Du får träffa dom. Jag var så himla nervös. Sa åt mamma och pappa att sköta sig när du skulle komma. Allt gick bra. Vi åt jordgubbar och godis. Hade sex och somnade.



Dagen efter vaknar jag av att du sitter på sängkanten med ryggen emot mig. Du säger ingenting. Du frågar ”Elina, gillar du mig?” och jag svarar direkt ”Haha ja, det är väl klart?”. Du frågar igen ”Ja, men alltså, på det där sättet?”. Jag svarar igen ”Ja, det gör jag, gillar du mig?”.


Det uppstår en kort minut. Du vill säga något men du svarar inte. En klump sätter sig i min hals och hela magen vrider sig. Tills slut så säger du ”Jag tror inte jag gillar dig på det sättet”. Jag blir helt tyst. Jag var så förvirrad. Jag kände ingenting? Det var som att du hade tagit hela min förmåga till att känna något i en knäve och slängt iväg det.


Jag svarar ”Jag har ingenting att säga”, och du svarar ”Du behöver inte det, det är bäst att jag går nu”.


Du lämnar mitt rum och sedan mitt hus. Så fort du stänger dörren börjar jag skrika. Jag skriker och gråter och jag visste inte vart jag skulle ta mig till.


Det går några månader, du träffar mig ute på klubben, du tar hem mig till dig och vi har sex. Du utnyttjar mig. För du vet att jag var så himla kär i dig. Du körde över mig.


Sådär höll vi på i 1 år. Du förstörde mig då.



Men efter dig har jag blivit sårad igen. Flera gånger. Gång på gång, av flera killar. Men jag har lärt mig att släppa det. För jag vet, oavsett hur lång tid det tar, så kommer du komma över den personen.



Likes

Comments

Hej på er!

Idag har jag haft en superhärlig dag. Förra veckan var ett helvete för mig. Allt gick dåligt och skit i allmänhet. Denna vecka däremot har varit väldigt härlig.

Var ledig idag från jobbet och spenderade hela dagen med mina fina vänner. Först gick jag upp ca kl halv 1, hur najs? Var ute och tog några drinkar igår kväll med några vänner och då var jag ju uppe lite senare. Så underbart med en sovmorgon! Vanligtvis så går jag ju upp 7-8 varje dag.

Började dagen med att jag åkte in Odenplan för att möta upp Ida. Vi åt brunch på Pom & Flora, ovanligt?? (Eller inte).
Jag beställde in en 50/50 chia pudding blandat med sojayoghurt och bär samt en avokado macka. Så sjukt gott!! Plus en lemonade på det och kaffe med havremjölk. Underbart att börja dagen med en brunch med en fin vän.



Efter det gick jag runt och strosade i stan. Kollade lite småsaker och shoppade lite.

Åkte förbi jobbet lite snabbt också för att lämna blommor till min bästavän Sofia som fyller år!

Efter jag lämnade blommor till Sofia på jobbet och kollade runt i stan så mötte jag upp min vän June! Vi åt middag på Esa Sushi vid St Eriksplan. Och herre vilken sushi dom har!! Slår inget annat sushi ställe jag har varit på. Går alltid hit!!

Nu är jag på väg hem och ska yoga lite. Efter det blir det ett avsnitt av Riverdale och sen sussa relativt tidigt pga jobbar imorgon.

Kram på er

Likes

Comments

Idag satte jag på mig livets bästa höst-outfit. Älskar kombon med rött på väskan och tröjan.

Likes

Comments

Hej på er!

I detta inlägg tänkte jag berätta om hur jag gick från problem hy till en mycket bättre hy nu. Givetvis får jag mina utbrott då och då, men det är främst på grund av att jag är ganska ung och då kan det komma då & då på grund av hormoner. Notera: hormonell hy är väldigt normalt och vanligt.

Förut hade jag ganska mycket problem med min hy. Ingenting andra tänkte på pga att jag sminkade mig mycket, men det var allt från finnar till porer som låg liggandes under hyn. Det är porer som ej går att klämma med andra ord, utan syns extra mycket i speciella ljus. I punkterna nedanför berättar jag hur min hy blev bättre och att gå till en hudterapeut oftast ej kommer hjälpa. Kanske för vissa men inte för mig. Jag fick saker utskrivet men som ej hjälpte. Mina egna tricks hjälpte här.


1. Drick massor! Jag vet att man får höra det ofta. Men vatten och vätska är superviktigt. När du dricker mycket så rensas hyn på gifter och det boostar verkligen din hy på djupet, alltså inifrån.

2. Ät rätt! Efter jag blev vegan har min hy varit MAGISK. Mjölkprodukter innehåller supermycket hormoner och ett överflöde av hormoner i kroppen, som främst inte ens är från en människa (usch för mig som är vegan, äckligt!!), kommer att väldigt lätt ge dig utbrott och dålig hy.

3. Använd produkter med salicyl syra!!! Ett ämne som verkligen går in och försöker få bort överflödiga talger i hyn. Överflöd av talger orsakar finnar (inflammerade porer.) Överanvänd inte dessa produkter dock, för då kan man torka ut hyn och torkar du ut din hy, kommer din hy tro att du är torr naturligt och då kommer din hy producera mer fett = mer finnar. Onödigt va? Produkter jag använder är från apotekets egna främst. Tycker man absolut inte behöver lägga pengar på dyra ansiktsmasker och rengöringsprodukter. Även om det kan kännas mer solklart. Jag använder ACO spotless ansiktsrengöring och neutrogenas (den gula). 

4. Återfukta!! Tro mig. Superviktigt. Använd dock något som inte innehåller flera oljor, utan helst färre men ändå en oljebaserad. Däremot kan du använda den oljefria från apoteket, den är också bra! Bli inte rädd för olja bara för du har finnar. 

5. Rengör ansiktet varje morgon och kväll!! Superviktigt. Ta bort sminket också noggrant på kvällen. Även om du inte sminkar dig ofta så gör detta ändå.

6. DET JAG SÄGER TILL ALLA!! Skrubba så sällan du kan. Någon gång i veckan. Jag brukade skrubba ansiktet varje dag. Jag använde en sån där liten rosa sak från Foreo. Fyfan vad den förstörde min hy. Problemet var att den tog bort den naturliga oljan i min hy och förstörde mitt skydd i hyn. Mina finnar läkte aldrig eftersom att dom endast skrapades upp konstant och fick aldrig tid att läka. Så snälla, undvik att göra detta.


Hoppas detta är något som hjälper er! Alla har däremot olika hy typer. Mina tips kanske inte fungerar för er, men vet att detta fungerade väldigt bra för mig.


Kram på er

Likes

Comments




Det här är en väldigt personlig text, förmodligen utav de mest personliga texterna jag någonsin har skrivit ut öppet inför folk. Jag känner att det kan vara bra att dela med sig. Detta är verkligen INTE för att få andra att tycka synd om mig eller något det jag har gått igenom utan detta är en text där jag vill förmedla att DU är inte ensam. Det är okej att må dåligt, det är okej att gråta, det är okej att inte veta vad man ska göra, det är okej att känna sig ensam och det är okej att inte vara okej.


När jag var ca 12 år gammal så satt jag där framför en tjej på BUP. Jag har aldrig någonsin känt mig så granskad i hela mitt liv. Det var som att jag satt där, sårbar och öppen som en bok, där hon kunde läsa igenom varenda lilla mening & plocka ur det där stavfelet. Vad som behövde "rättas" till. Jag kände mig annorlunda och missförstådd. Både av andra omkring mig men främst utav min familj. När jag var 13 år gammal blev jag diagnoserad med OCD. Obsessive Compulsive Disorder. En psykisk sjukdom som till svenska översätts till tvångssyndrom. Där jag som liten, började ha tvångstankar, som skrämde mig något enormt och gav mig grov ångest. Jag kunde inte slappna av något alls. Min OCD är olika från olika perioder. Ibland är jag rädd att tänka på obehagliga saker som kommer upp i huvudet, som jag inte kan hindra, som bara kommer på ett spinnande band. Andra perioder, som i en period när jag är nu, så tvättar jag mina händer ca 100 gånger per dag (utan att överdriva). Men jag börjar bli bättre då jag försöker utsätta mig för exponering.

Jag kommer aldrig glömma när jag berättade för min psykolog för några månader sen. "Det enda gången jag kan slappna av på riktigt är när jag sover, för då känner jag ingenting". Det är en mening som hela tiden repeteras i mitt huvud, som får min mage att vrida på sig.

Min OCD går i perioder och kommer förmodligen alltid att sitta kvar i mig förresten av livet, men det får jag leva med. Jag har haft diagnosen i 7 år och jag är ganska van ändå, vilket gör ont ändå att säga.


När jag var 14 år gammal började jag hata min kropp. Jag hatade mig själv. Helt sjukt att jag kunde hata mig själv. Jag var ju så liten, jag visste ju ingenting. När jag var så liten så började jag med självskadebeteende. Allt från att skada mig fysiskt och skadligt, till psykisk bestraffning. Jag utvecklade ätstörningar. Jag vägrade att äta. Andra dagar åt jag men såg till att bli av med maten efteråt. Det värsta var att jag hade en vän som triggade igång mina ätstörningar, jag klandrar henne inte, hon hade dom också. Hon sa tydligt "kom elina så går vi in på toaletten och spyr tillsammans". Jag var 15 år gammal nu.


Jag är 20 år gammal. Jag går igenom en utav de mest tuffaste perioderna i mitt liv men samtidigt en utav de mest fantastiska perioderna i mitt liv. Starten av detta år var det jobbigaste jag någonsin har behövt uppleva i mitt liv. Mina ätstörningar började komma tillbaka på riktigt. Kilona på vågen försvann men ångesten i min kropp växte. Jag började med året med att jag slutade på ett jobb, vilket jag är glad över, och lämnade en kille jag var verkligen kär i. I samband med detta fick jag beskedet att min mamma har en hjärntumör. Och ihop med det så skiljer mina föräldrar sig. Det var som en smäll i ansiktet.

Serverat på ett silverfat "Här Elina, här får du smaka på skiten".

Det värsta var, som endast 3 personer vet om, är att jag skrev ett brev om att jag inte vill leva mer. Jag satt och planerade att jag ville avsluta mitt liv. Hur jag skulle göra det, vad skulle bli mest smärtfritt, vad skulle gå fortast, vad ville jag uppleva innan jag lämnar allt? Samtidigt som jag skriver detta så gråter jag så mycket för jag vet att detta var endast på grund av att allting blev för mycket för mig. Jag orkade inte. Jag var den där starka tjejen som alla visste om, men även jag, orkade inte mer.


Jag började äta mina antidepressiva igen och det kändes bättre. Jag började spendera mer kvalitetstid med mig själv, vänner, till saker jag gillar att göra och fokusera mer på "VAD VILL JAG?".


Jag har insett att jag är värd det bästa här i livet. Att jag aldrig ska sjunka så långt ner igen. Jag vet att jag kommer må dåligt igen, precis som jag gör nu, men jag vet att sådana perioder alltid har sitt lyckliga slut. Nu säger jag inte att man ska ha sådana tankar som mig och att det är okej, för det är INTE okej, ingen människa ska någonsin behöva tänka så. Det jag menar är att dåliga och jobbiga perioder behövs, för att sedan kunna uppskatta dom bra perioderna. Är hela ens liv en rak linje så är det ju inget kul kan man säga.


Med detta vill jag säga att psykisk ohälsa är inte ovanligt. Mår du dåligt, så säger jag såhär, det blir bättre. Allt hänger på dig dock. Du kan ta tag i det kan jag däremot säga. Du kan göra detta. Du är så jävla fantastisk. Du är så fucking vacker, både på insidan som utsidan. Du klarar allt!!! Jag vet det.


Detta inlägg var ganska rörigt men det är för att det var så mycket känslor på en gång.


Mår du dåligt och vill prata med någon om det, så kan ni alltid höra av er till mig. Jag lyssnar gärna.



Likes

Comments

Hej på er!

Så underbart att vakna upp till en lördag. En lördag då jag inte jobbar! Däremot vaknade jag upp med världens mensvärk, så det var mindre kul.

Känner mig allmänt irriterad, lite nere och upprörd idag. Ska försöka vända på det humöret genom att göra något gott till mig. Förmodligen börja med en kopp kaffe och titta på serier.

Igår jobbade jag från 08:00 till 20:30, tog alltså övertid. Att jag orkade är ett mirakel, men jag har så kul på mitt jobb att tiden verkligen rinner iväg. Efter jag slutade gick jag och min vän, samt kollega, Mohamed för att se Blade Runner 2. En extremt speciell film må jag säga, extremt vacker att titta på och det var något helt utöver det vanliga. Rekommenderar den verkligen. Däremot kommer du gå ut efter bion och ha svårt att smälta in typ det du såg. För att det är så många pusselbitar som fattas. Därför tror vi att en ytterligare uppföljare kommer att komma. Så bra film!

Sen åkte jag hem från bion och somna helt ärligt på eeeen gång.

Som sagt, ska pigga upp mig lite nu. Ikväll ska jag nog vara hemma. Planen var att kanske gå ut men jag är så trött plus har livets mensvärk och då är det inte så kul. Tror ej jag druckit alkohol på snart en månad, om ej mer, så försöker undvika det och tänka på min kropp.

Imorgon ska jag däremot stå som modell för Hunter/göra ett uppdrag för dem. Mer om det imorgon!

Puss

Likes

Comments