Försöker göra det hemtrevligt här.
Pappsen och Nilla tar emot mig med öppna armar och jag får definitivt ta plats. Le papps har även varit guldvärd då han bärt och snickrat för fullt, trots hans dåliga rygg och femtio år på nacken. Dem gråa hårstråna har blivit fler på honom men han har så mycket kärlek och lycka i ögonen.
Han är nog mer glad än jag att jag flyttat till honom dem sista åren jag tänker bo hemma.

Mina närmaste är väl lite ledsna över att jag flyttat. Man kan inte ringa mig och sen är jag där om 5 minuter, det går inte heller att bara kliva in via ytterdörren och mötas av min pratglada mamma. Saker och ting har verkligen förändrats. Men jag ser det som positiva förändringar. Jag har så mycket inom mig som kommer växa fram, nu har jag även fått andrummet att låta dessa saker få komma fram.

Lite frustration finns det över komvux. Dem svarar ju fan aldrig när jag ringer. Och jag behöver svar på mina frågor så jag kan planera min skolgång. Vägen är lång till att bli fritidspedagog. Speciellt för mig!

Men, allting löser sig. Det gör det alltid.
Kramar på er

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Jag biter ihop.
Ibland blir det för mycket, och man måste sätta sig ned för att andas. Och dessa djupa andetag är oerhört viktiga, annars kanske man utagerar beroende på ens känslor. Det kan leda till väldigt jobbiga konsekvenser.


MEN förövrigt är det bra, sista flyttlådorna är snart packade. Jag har sökt till komvux, flyttat till Fruängen. Jag har även sagt upp kontakta med vissa, då jag mår bättre utan deras närvaro. Trots att det är bitterljuvt ibland.

Saknar min David.
Gått över en månad nu sen vi sist sågs, jag längtar efter hans värme, blick och röst.
Men snart så. Sen är ju även sommaren här.

Liten snabb update.
Livet 😅

Likes

Comments

Bilden ovan är från nyårsafton.
Mina ögon är svullnad av all gråt och dem är blanka av sorg. Jag ser sliten, trött och olycklig ut. Jo då, under all smink så finns olyckan där.
Såå varför ens lägga upp bilden?
För att det var på nyårsafton då hela mitt liv förändrades.
Till de bättre.

Och det har varit en rejäl jävla berg och dalbana och jag har velat stanna i sängen många mornar.
Men, kolla på mig nu.

Det är ingen dans på rosor för någon och kommer aldrig vara det, och jag kommer TJATA om detta tills alla förstår att psykisk ohälsa ska tas på ALLVAR och man kan inte lösa det helt SJÄLV. Men man kan lösa det, man kan fixa det. Man kan må bra igen, och det är huvudsaken.

Och med detta inlägg så tackar jag för mig.
Jag skulle kunna sitta och uppdatera er om onödig skit och tankar om hur mycket jag älskar min fina David eller hur sugen jag är på choklad under mensen.
Men det är onödigt och inget någon utav er får någon nytta utav.

Jag säger inte att jag aldrig kommer blogga igen.
Kanske dyker upp ett inlägg nästa vecka.
Men 4 now, så är jag klar.

Kramar
Och TVEKA ALDRIG på att höra av er om ni vill ha stöd eller tips. Jag finns här. Och jag vet hur det är.

Likes

Comments

Natten till torsdag var hemsk.
Jag låg och hade helt otroliga mardrömmar, om sjuka saker, vaknade kanske 5-6 gånger.
Och vad händer natten till fredag då?
Same shit, bortsett från mardrömmarna, jag kan inte sova och kroppen är helt orolig.

Nämen det är lugnt. Klockan är bara sisådär 04:40 på morgonen och jag ska upp om ungefär 2-3 timmar. Jag blir arg på mig själv. Jag ligger inte ens och tänker på något speciellt, jag bara är här, som en stor jävla potatis med överaktiv hjärna.

David skulle behövt vara här, då hade han kunnat knocka mig så jag somnar eller varit vaken med mig och kollat på riktiga B-filmer.

Livet är orättvist mina vänner.
Haha, nog om det. Jag är inte i rätt läge för att ens blogga.

Godnatt/Godmorgon på er :)

Likes

Comments

Jag stannade upp, tittade mig omkring och sedan gjorde jag en helvändning och valde att gå en annan väg.

Jag har alltid haft ett hum om vad jag ska göra här i livet och vem jag är, samt vad jag är kapabel till. Men det visade sig att det inte riktigt var så det låg till. Detta kan nog min omgivning, nära och kära hålla med om.
Saker förändrades. Jag kom till ett vägskäl i mitt liv - stanna i min bekväma trygga bubbla eller faktiskt gå ur den bubblan helt och se världen och mig själv för vad det egentligen är.
Det kanske skulle ses som ett impulsivt drag eller bara ren spontanitet, u name it. Men för att kunna utvecklas och växa så måste man testa på nya saker, så är det. Finns ingen som helst genväg där.

Och jag är jävligt förvånad över hur bra saker som kan komma ur att inte befinna sig i sin "comfort-zone"
Det är lite nervöst, stelt och skrämmande. Men efteråt så fylls man med adrenalin som bara bekräftar att det man nyligen gjort är riktigt jävla grymt.

Så, att kunna se sig om i det främmande och låta nya saker ske, det kan vara mer än givande.

Likes

Comments

Nu är jag på gång till le Stockholm igen.
Han har varit lite nere/deppig idag för att jag ska redan åka igen. Can't blame him. Jag känner lite samma sak, men jag är mer den som gråter. Fick hålla tillbaka tårarna lite när vi kysstes hejdå, och sen skäms jag för hallå, vi ses ju snart igen. Haha, och det försökte jag intala honom också.

Vi ses om ungefär 5 veckor.
Och har vi klarat två månader ifrån varandra så klarar vi 5 veckor till. Man har ju inget riktigt val och jag ser det inte alls som ett hinder. + Jag är upptagen varje helg nu i maj! Helt plötsligt så vart det väldigt mycket som skulle inträffa strax innan sommaren. Känns ändå lovande!

Jag har tänkt lite fram och tillbaka angående hur jag mått tidigare, och hur jag exakt förbi det där mörka molnet som var över mig, och det enda jag riktigt får ett svar som... är att jag bara beslutade mig för att bli frisk, samt att göra allt i min väg för att bli det. Jag är jätte stolt över mig själv, hur stark och självsäker jag blivit i mig, och hur jag faktiskt ser till att leva fullt ut.

Nu tappade jag tråden helt.
Blev lite blandad information. Men, det ska ändå bli skönt att få komma hem till Stockholm igen, och längtar tills han kommer.

Likes

Comments

Spontanitet.
Och för att vi kanske utnyttjar att han har hela huset för sig själv och vi saknar varandra occccccccch det kan även vara så för att första gången vi var i Danmark ihop så fick det oss att inse saker på ett helt nytt plan.
Så, jag ska till Danmark imorgon! Haha.

Ni som inte varit på resa på tu man hand med eran partner - ÅK! Det är ingenting ni lär ångra, utan istället se som en investering i erat förhållande. DOCK måste man komma ihåg att semester och vardag hemma är två olika scenarion.

Men i alla fall.
Egentid med ens partner på ny och spännande plats, det är underbart.

Likes

Comments

Om någon hade frågat mig för kanske en månad sen vad jag hade gjort under påsken. Så hade det nog inte riktigt blivit ett svar som varit realistiskt. För jag hade då ingen aning om att saker och ting skulle bli såhär. Jag visste inte att vi skulle förlåta varandra, se bortom det som skett och fokuserat på den kärleken som faktiskt finns mellan oss.

Men det gjorde vi.

Finns väl egentligen inte mer att säga på den fronten. Vi har båda växt som människor, vi har båda fått vara utan varandra, och vi har fått känna på hur det skulle vara.
Jag måste ju få påstå att vara med honom känns garanterat bättre än tvärtom. Haha, believe me. Finns ingen annan som kan få mig att skratta på det viset, eller som kan skapa sån irritation inom mig. Vi är båda rätt töntiga. Envisa och öppna. Ibland spårar det ur, men det är helt okej, för vi älskar varandra.

Lite av en kärlekshistoria some went wrong. Kvinnan är psykopat och mannen sociopat. Haha lite så kanske. Udda men rätt underbart också.

Påsken blev alltså lugn men fick även träffa honom igen. Rätt jävla grymt. Sen är det alltid ett plus att han köper med sig choklad.... Wow vilken man han är. Älskar.

Glad Påsk!

Likes

Comments

Under mina snart 20 år i en av Stockholms förorter så kan jag inte påstå annat än att Polis skapat mycket negativa reaktioner i min omgivning. Botkyrka i sin storhet håller gärna ihop när polisen kommer, man håller tyst och backar upp sina nära och kära när dem försöker finna ett kryphål där informationen sipprar ut som söt honung. Varenda droppe är värdefull.
Jag har aldrig ifrågasatt varför bekanta, vänner eller familjemedlemmar haft en viss åsikt om dem. Som liten passerade alltid ramsan: "Polis, polis potatisgris"
Men inte fanns det något hatiskt eller negativt i den ramsan då. Man såg snarare upp till polisen och hade en bild av en högre uppsatt person som var lika stark som Bamse. Respekten fanns där.

Men som sagt - med åren, tonåren kom, och då spottades det på polisbilar, i värsta fall kastade folk sten eller så skulle det provoceras med fula glåpord. Varför? Jo, någon polis hade varit för hårdhänt med någon som snattat, en annan hade haft rasistiska fördomar mot någon med annan bakgrund. Flera poliser som kom fram när man hängde i centrum var allt annat än trevliga med ett leende på läpparna. Bilden av poliser i min omgivning - samt mig själv, har ju inte direkt varit positiv. Egentligen finns det ingen konkret förklaring i MITT FALL. Inte ens när jag togs pågrund av snatteri som 15åring så var poliserna obehagliga eller... ja... elaka. Dem sa endast som det va, ringde mina föräldrar och gav mig en uppläxning. Och inte fan har jag någonsin snattat igen efter det haha!

Jag vill inte sitta och påstå här och nu att ALLA poliser vill samhället och oss civilpersoner väl. För så som i alla yrken finns det alltid NÅGON som beter sig dåligt eller hanterar situationer på dåligt vis. Men man förväntar ju sig såklart mer ifrån en polis än en kassörska på Hemköp.

Och jag tycker absolut att polisen fick den kärlek dem förtjänar efter terrorattacken i city. Alla dessa blommor, värmande ord, kärleksfulla kramar och beröm... Dem förtjänar varenda en! För här visar verkligen polisen - som ska vara våran hjälpande hand och skyddande kram att dem faktiskt så väl ÄR det också.

Detta kan få mig att spekulera under mina tidigare år varför jag valt att följa strömmen med deras negativitet mot polisen. Inte ska väl mina egna erfarenheter och intryck av dem försvinna pågrund av någon annans åsikter? Och inte ska väl man dra ALLA över en och samma kant.

Jag, nu, som snart 20 år, har insett att polisen gör mer bra än vad vi egentligen tror. Och jag vill inte ens tänka tanken hur Sverige skulle se ut utan dem.

Polisen drar även dem ett strå till stacken.
Länge Leve Vi!

Likes

Comments