Tankar

Har länge funderat på hur privat jag borde vara på den här bloggen. Har kommit fram till att jag skriver det jag känner för sen om jag känner mig för ”avslöjad” så kan jag alltid radera inlägg.

Det jag tänker mycket på just nu är heder. Egentligen borde jag skriva på mitt gymnasiearbete nu för den ska in nästa vecka och jag är inte klar (!) men det får vänta för nu tar det här verkligen över mitt huvud och jag behöver verkligen bara skriva av mig.

Det jag hatar mest är när människor, speciellt vita män snackar om hederskultur fastän de inte har någon aning om vad det handlar om för att de inte upplevt det. Jag tycker nästan att det endast är okej att tala ut om det om en själv upplevt det. Därför tänka jag göra det. Notera även att jag inte tänker smutskasta islam som religion eller min egna kultur för den delen utan att heder snarare är något patriarkaliskt som råder i samhället.

Heder grundar sig i hora-madonna komplexet. Kvinnan ska ses som ren och helig och genom detta representera familjens heder och respekt. Extrema versioner finns i vissa länder där kvinnors sexualiteter kontrolleras via könsstympning till exempel. Om "hedern" inte upprätthålls kan det leda till skammord, hedersmordet på Fadime till exempel. Det jag upplever är tack och lov en mycket lättare version.

Jag har två olika sidor av släkten som tänker lite olika kring just det här ämnet. Pappas sida består av moderna, lite mer fritänkta individer. De flesta är ateister/icketroende och de flesta har flyttat till Sverige och gift sig/blivit tillsammans med svenskar. Många är upplysta och min faster som är politiskt aktiv, har heder som hjärtefråga just för att hon vet hur problematiskt det är. Den här sidan av släkten berömmer jag, den här sidan av släkten är jag tacksam över att jag har på min sida. Mammas sida av släkten där emot är en annan femma och det är den jag kämpar mest med. Där är de flesta troende praktiserande muslimer och där är heder är viktigare än någonting annat.

Varje år tills jag blev 17 år gammal har hela familjen åkt till Turkiet för att träffa släkten. Jag brukar alltid se fram emot det för känner mig verkligen hemma i den varma solen, i torkan. Det är det här vädret och klimatet jag är till för brukar jag tänka. Varje gång jag åker dit dock blir jag påmind om hur dåligt jag mår där.

Det här skrev jag sist jag var där, 16 år gammal:

”Heder och kultur före kärlek och omtanke.
Här finns det orättvisa, här har de skev kvinnosyn. Vill bort härifrån, vill inte vara i byn.
Om två dagar blir det sol och bad, ska bli skönt att få slippa höra mina mostrars tjat.

Tjat om hur jag ska klä mig, om hur jag ska bete mig:
"Du är jättevacker, bara lite kort."
"En ung och fin tjej som dig ska inte ut till affärerna såhär sent på kvällen."
"Du ser ut som en hora i den där urringade toppen"

Mitt utseende, min kropp. Skulle allt detta ifrågasättas om jag bara hade en snopp?”

Nu i efterhand tycker jag att texten är lite komisk eftersom jag absolut inte tar hänsyn till några perspektiv utom mitt eget. Men texten är fortfarande relevant för även fast jag inte är i Turkiet där vår lilla by ligger präglas min vardag fortfarande av såna här kommentarer. Häromdagen ringde min moster till min mamma och frågade varför jag lagt upp bikinibilder och bilder på mig med drinkar i handen. ”Varför låter du din dotter göra såna grejer skäms du inte?” Något i den stilen. Min stackars mamma som slits mellan den konservativa sidan av släkten kontra mot den icke-dömande sidan, manipuleras direkt till att ta min mosters ställning och skäller ut mig. Jag blir självklart ledsen och arg och skriker tillbaka. Samtidigt förstår jag att det här är något så inträngt i hennes hjärna att hon aldrig kommer komma ifrån det. Samtidigt så vet hon att jag inte är som mina kusiner. Jag kommer inte gifta mig vid 25 års åldern efter att ha utbildat mig och skaffa barn direkt efter. Hon är beredd på att jag kommer flytta ut om några år och stå på egna fötter samtidigt som hon fruktar den dagen. Hon är rädd för vad hennes systrar kommer säga.

Allt jag kan göra är att skola henne samt blockera släkt på sociala medier så att jag slipper ”skämma ut dem”. Sorgligt är detta lösningen. Men samtidigt gör det så himla ont att blockera dessa människor för de är familj och familj vänder inte ryggen på varandra. ”Lägg bara inte upp såna bilder så löser det sig”. Ja, o ena sidan håller jag med. "De tänker bara på mitt bästa och vill inte att folk ska sexualisera min kropp eller ifrågasätta mina vanor" tänker jag. O andra sidan tänker jag att jag i sånna fall låter patriarkatet vinna, jag låter de vinna. När jag är i Turkiet klär jag mig täckande och censurerar saker för att visa respekt. Men på mina sociala medier vill jag uttrycka mig fritt och vägrar låta någon hindra mig ifrån detta.

Vid såna här tillfällen brukar jag vända mig till min faster, min förebild. Hon tycker jag hanterar mina föräldrar väldigt dåligt bara och tycker att jag borde kompromissa så att alla hamnar någonstans i mitten. Det tycker jag att jag lyckats bra med ändå. I tre år har jag kämpat med min frihet om vad jag får göra. Jag är trots allt första barnet till två invandrarföräldrar som aldrig upplevt hur en tonårsflicka i Sverige har det. Det gick från att jag i 15-årsålder inte fick sova hos kompisar eller använda tampong för att min ”mödomshinna kan spricka” till att jag nu får klubba och dricka som 18-åring. Dock skär det i mammas hjärta varje gång jag går ut. Ännu en sak hon måste dölja från sina systrar.

I sommar ska jag resa tillsammans med mina kompisar till Frankrike och Spanien. Det är första gången jag får resa själv och jag är väldigt exalterad. Fastän jag fått tillåtelse, blev mamma något oerhört upprörd när jag bokade biljetterna. Hon hotade med att slänga ut mig ur huset om jag fortsatte som jag gjorde, det vill säga ”göra som jag vill utan att tänka på konsekvenserna”. I flera dagar har hon varit sur på mig. Hon är det fortfarande men börjar sakta men säkert vänja sig vid tanken av att jag kommer åka iväg.

För mig är sånt här en daglig kamp, men jag vet att jag inte är ensam i det här. Jag vet fortfarande inte riktigt vad lösningen är men tror att en kan förändra genom att förstå det hela från olika perspektiv. Att samtala om ens upplevelser samt stötta alla systrar som går igenom liknande tycker och jag är oerhört viktigt. 


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Mat

OBS det här är eller kommer inte bli en matblogg

Igår lagade jag mat för första gången på jättelänge! Min pappa är kock så i min familj har vi lyxen att äta allt från husmanskost till asiatiska nudlar så behöver oftast inte laga mat. Men! Jag borde för det är kul!

Hursomhelst gjorde jag ugnsbakade sötpotatisar med grönsaksfyllning!

Ingredienser:
- 2 Sötpotatisar
- 1 Gul lök
- 2 Tomater
- 2 Chilli Peppar (OBS använd inte om du är svensk)
- 1/2 Gul Paprika
- Ett dussin Champinjoner
- Baby Spenat
- Smör
- Matolja (Jag använde solrosolja)
- Ajvar
- Vitlök
- Salt
- Peppar

Börja med att sätta på ugnen. Täck en ugnsfast form med bakplåtspapper och placera sötpotatisarna. Låt baka i ca 20 minuter i 275 grader. Börja sedan med att fräsa hackad lök i olja. Skär upp champinjonerna och grönsakerna och ner i stekpannan.

När alla grönsaker är genomstekta smaksätt med vitlök, salt och peppar. Häll sedan ner en klick ajvar och några spenatblad och rör om.

Ta ut sötpotatisarna ur ugnen när de är klara och skär i mitten. En klick smör på varje gör det mycket godare! Häll ner grönsaksröran i.

Rätten är helt vegansk men jag valde att smula lite feta ost på. Klart!

  • Mat

Likes

Comments

Tankar

- Har inte tränat på ett år och vill bara bli starkare och få lite muskler. Kanske ska börja boxa? Vi får se..

- Vill bara få allt som har med skolan överstökat. Vill ha mitt gymnasiearbete färdigt så att jag slipper tänka på det.

- Hinner inte göra mycket kul nuförtiden pga plugg och jobb. Men när stressen lugnat sig tänker jag fika med kompisar, gå på föreställningar och dansa.

- Våren-Behöver jag ens förklara? När våren kommer ska jag köpa en ny vårjacka och börja klä mig snyggt istället för att döda varje outfit med en tjocktröja.

- Studenten-Som jag längtar! Känner mig nästan redo nu!

- Jag, Emma, Fanny & Clara har nästan bokat klart alla resor vi ska göra i sommar! Vi har fortfarande lite boende och tågbiljetter kvar att boka men snart så!

Likes

Comments

Allmänt

Kom nyss från jobbet och gör en ny Spotify-Lista istället för att plugga. Prokrastinering är verkligen min forte. Jag sitter verkligen i skiten med plugg just nu med tre F-Varningar och gymnasiearbete. En hel Historie-komplettering vid sidan om för den delen också. Hatar att pluggstress är det enda jag bloggar om men vafan det är ju det enda mitt liv går ut på.

Hur som helst så har de två veckorna som gått sen Indien varit sådär. Fick verkligen en chock när jag kom tillbaka då jag blev påmind om hur otrevliga och kalla stockholmare är. Blev kallad för hora och massa andra skällsord av en kund på kaféet jag jobbar på för att jag ej gav honom gratis fika. Darrade och var ledsen hela dagen på grund av honom. Klart något liknande skulle hända i Indien, men folket där är generellt mycket varmare och trevligare och är inte giriga och själviska på samma sätt. Jag har dock vant mig nu och kan inte göra mer än att längta till nästa resa. Sorgligt men sant. Tröstar mig själv med nedanstående händelser:

Reunion med min bästa eritrean

Shilan min fina! Vi var på coolaste kaféet och fikade!

Vet inte vad det heter! Får gå till Kungsgatan och kolla.

Världens bästa skola och elever tog initiativ och anordnade en skolstrejk för en elev som håller på att utvisas. Jag hoppas verkligen att initiativet gör skillnad och att eleven får stanna.

The Weeknd! Hittade sista minuten biljetter och följde med Mona och Sara. Fick helt ärligt talat identitetskris av att alla som skulle till konserten såg ut som mig. Antingen var det med massa blatte-tjejer med hoop-örhängen eller massa Beckys! Vi hade inte världens bästa platser men ljudet hördes bra och han är otroligt bra live!

Likes

Comments

Resor

Var på fältstudieresa med min klass i Indien! Vi var där i 3 veckor och bodde på en skola som heter Mitraniketan. Den ligger i Vellanad, en ort i Thiruvananthapuram och delstaten Kerala.

Syftet med resan var att samla information till vårt kommande gymnasiearbete. Vi har två månader på oss att skriva en rapport på många sidor vilket känns stressigt, men vi har all data vi kan få och processen dit har varit bra, så jag ser fram emot att få den gjord!

Det vi gjorde var att varje projektgrupp fick varsin by de skulle undersöka. Byn min projektgrupp undersökte heter Veliyannor och ungdomar var vår fokusgrupp. När vi väl var ute på fält intervjuade vi byborna om byn samt om deras liv. Efterarbetet gick ut på att koda alla intervjuer efter en modell med fokus "människa i fattigdom". Efter det gjordes en avgränsning och en fallperson med en frågeställning till varje elev valdes ut.

Nu när jag beskriver allt det här låter det så opersonligt och tråkigt. Det egentliga syftet med resan var att få en inblick i hur fattigdom ser ut och inte bara läsa om det i böckerna. Kort sagt få bortskämda västerlänningar att inse hur de flesta i världen har det samt hur tacksamma vi borde vara över att vi är den lilla procenten i världen som har de privilegierna vi har.

Det pappa sa innan jag åkte var att han ville att jag skulle få inblick, ha samma livsstil som han hade när han var barn. När pappa var liten växte han upp i en liten fattig kurdisk by där de levde utan el och rinnande vatten. För 30 år sedan undersökte en rik amerikanare pappas by. 30 år senare ska hans dotter på en sådan resa i en annan by, nu med ombytta roller. Dottern är den rika som besöker de fattiga. Maktrollerna är tydliga i huvudet och skuldkänslorna är stora. Varför ska jag följa med en vit klass och intervjua människor när jag egentligen är/borde vara mer lik människorna som blir intervjuade?

Detta var min inställning innan, men väl ute på fält, blev det annorlunda. Väl ute på fält försvann maktförhållanden i huvudet. Byborna välkomnade oss som om vi vore deras egna.
Väl ute på fält var det 35 graders sol på huvudena och helt klibbiga av svett blev vi också. Väl ute på fält hade vi en tolk som knappt kunde engelska vilket gjorde allt mycket svårare. Jag nästintill hatade henne pga frustration. Nu i efterhand vet jag att hon var den enda som försörjde sin familj och behövde jobbet så allt förlåtet.

Dag in och dag ut var allt i rutin. Under dagarna var vi ute på fält och under kvällarna kodade vi data. Vi visste vad morgondagen väntade. Oftast var dagarna långa och ansträngande och alltid var jag nöjd över att ha klarat ännu en dag. Det var absolut inte lätt att vara ifrån sitt normala liv, utan internet, utan någon kontakt med omvärlden men absolut var det givande och nyttigt att göra.

Det jag haft mest problem med är att det inte var något slags utbyte. Vi fick besöka bybor och höra deras berättelser. Nu ska vi analysera deras berättelser och göra en rapport om utveckling utan att ens lyfta dessa människor ur fattigdom eller
ge något tillbaka. Då blev maktrollerna tydliga igen och skuldkänslorna kom tillbaka.

I framtiden vet jag i alla fall att jag vill göra liknande resor framöver. Fast med någon slags organisation som kanske kan göra skillnad. Kanske ska bli biståndsarbetare när jag blir äldre?

Dela rum med Emma och Sofie var det bästa. Vi sov tre sängar i ett litet rum, tvättade för hand och skrek varje gång vi såg kackerlackor och spindlar. Skriva dagbok, läsa och babbla till sömns var dagligt tidsfördriv.

Första dagarna

Vi köpte indiska kläder för att visa respekt, anpassa oss till deras klädkoder. Inte för att ha det som fashion statement. Så inget CA här inte tycker jag

Ute på fält. Så mycket färg överallt!

Jag har aldrig fått lika mycket komplimanger över mitt utseende som jag fick i Indien. Människor på gatan gick fram till mig och sa något fint om mitt ansikte. Jag älskade uppmärksamheten men jag förstår ju att det är för att jag är vit inom deras referensram. Deras ideal är mörkt hår och ljus hy och även där existerar en vit hierarki bland people of color.

En av två lediga dagar från fältarbetet fick vi åka till stan som ligger en timme bort. Vi besökte tempel som man ej fick fota (visste inte då oops!)

Ni förstår ej hur många det var som kom fram till oss och ville fota (västerlänningar på språng!) 

Vi åt en måltid som lätt platsar topp 10 bästa måltiderna jag ätit i hela mitt liv. Äta med händerna är så bra! Jag är van vid att plocka upp mat med bröd (Så vi gör hemma) men tycker att äta med händerna är så mycket bättre! En njuter verkligen av varje tugga.

Här åt vi middag hos Panchait-ledaren. Tolken bredvid Emma blev jättekär i mig och lämnar mig inte ifred nu på sociala medier :/

Solnedgång och bästis

Hinduisk festival!

Min fina fallperson Ammu och hennes familj som jag kommer skriva hela mitt gymnasiearbete om. De välkomnade oss alltid hem till de och var så himla gästvänliga. Förstår ni varför jag har problem med att det inte var något slags utbyte? Önskar jag kunde ta med Ammu och hennes familj till Sverige och visa de Stockholm i någon vecka. Har deras nummer hur som.

Föreläsning

Vår andra och sista lediga dag spenderas på Verkala Beach. Det kryllades av vita personer i dreads, bindis och henna som nyligen hade hittat sig själva, och hungriga försäljare som vänta på att hyckla rika västerlänningar. När vi kom tillbaka från stranddagen höll alla med om att vi var så tacksamma över att ha sett Kerala "på riktigt" genom att faktiskt se hur människor lever osv.

Vi drack lite juice efter de kraftiga vågorna!

Jag, Blenda och Zelda fick ryck och bestämde för att tatuera oss! Tatuerade en liten sol på foten och är så nöjd med den!

Bästa med resan var kvällarna när vi var klara med all arbete för dagen och kollade på stjärnorna. Saknar så mycket.

Likes

Comments

Inspiration

Jag är just nu helt besatt av allt som har med franska kvinnor att göra. Sättet de för sig, rör sig. Deras livsstil, modet, allting. Just nu är det bara en dröm men någon gång i framtiden ska jag och Emma bo i Paris och leva wannabe-livet.

​Bilder lånade från Jeanne Damas och lite andra ställen.

Likes

Comments

Resor

Jag var i Österrike med familjen i 10 dagar. VI har släkt där så vi besökte de samt turistade lite i Venedig över en dag!

På språng!

Finaste kusinerna (+Elin då)

Längtar till att åka hem till byn nästa år och äta glass i mosters kök så som vi gjorde 10 någonting år tillbaka.

Vi vandrade lite på bergen näst sista dagen och precis när vi nådde toppen började det snöa. Lite förvarning till när jag kom hem till Stockholm igen kan man ju säga.

Finaste utsikten någonsin

Venedig. Kl 7 var vi framme och kl 23 var det hemfärd.

Charmigaste staden.

Mamma och syster expressing feelings

Mememe

Likes

Comments