Inte riktigt "Refreshing, ice cold drink" men ice cold weather helt klart! Njuter av kalla Sverige i ytterligare två veckor, innan jag lämnar för att åka tvärs över jordklotet.

Likes

Comments

Dessa två bilder är faktiskt inspirationsbilder till min blivande balklänning. Jag hoppas på att hitta något liknande i Chennai. Förmodligen får jag be om att få en uppsydd. Det skulle vara jätteroligt att ha något annorlunda på balen, något som ingen annan kommer att ha. Så en ljus, indisk sari med några indiska smycken och hennatatueringar tror jag skulle passa perfekt!

Den 13:e februari åker jag till Indien. Jag kan knappt förstå att det är mindre än en månad kvar, det känns som om det var igår jag ansökte om att få åka. Min skola har sedan många år internationella samarbeten med andra skolor. Just nu pågår samarbeten med skolor i Indien och i Kina.

I höstas hade vi möjlighet att ansöka om att få följa med, jag skickade in en ansökan till Kinaresan och en till Indienresan. Då jag omöjligt skulle få chansen att åka på bägge resor under samma läsår var jag tvungen att välja en, och efter mycket om och men valde jag Indien.

Vi kommer att vara borta i två veckor varav de sista två dagarna kommer att vara "semester", wihoo!

Nu är det alltså mindre än en månad till avresa och jag är så förväntansfull! Staden vi skall besöka heter Chennai och ligger i sydöstra Indien, men mestadels av tiden kommer vi att bo utanför Chennai, på landsbygden. Vi kommer att bo på en välbärgad skola, men kommer även att besöka fattiga områden och föräldralösa barn. Jag tror att det kommer att ge mycket för min personliga utveckling och jag hoppas att jag kommer att åka hem med en bredare världssyn.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte hade rädslor inför resan, för det har jag verkligen. Men lyckligtvis är längtan och förväntningarna större. Kulturen, människorna och maten kommer vara något jag aldrig tidigare upplevt.

Positiva förväntningar:
Bära indiska kläder, lära känna den indiska kulturen, äta den indiska maten, samtala med människor med helt annan vardag än min egen, handla kryddor, tyger, handarbeten och andra vackra saker att ta med mig hem, göra en "äkta" hennatatuering, besöka indiska tempel.

Farhågor:
Kissa och bajsa i ett hål i marken (mjölksyra?), duscha med en hink, äta med fingrarna, inte passa in, bli dålig i magen av maten, möta konservativ kvinnosyn, bli rånad, sova på hårda sängar, kryp och insekter i sängen och i resväskan.

De flesta farhågorna är egentligen kopplade till hygien - the life of a västerlänning haha! Jag är ganska pedantisk när det kommer att tvätta ansiktet och borsta tänderna varje morgon och kväll, i alla fall till vardags. Men jag brukar kara mig bra när jag har varit och vandrat o.s.v. så jag klarar mig nog i Indien med!

Likes

Comments

Foto: Emrik Jansson

I fredags publicerades en insändare som jag skrivit. I grunden var det ett hyllningstal som jag skrev i kursen Svenska3 i höstas. Uppgiften var att "hylla sin hjälte". Jag kände mig inte bekväm med att prata inför klassen om mina känslor till en annan person, så jag vinklade uppgiften lite, och skrev istället om Sverige. Jag blev väldigt nöjd med texten, och fick höra att även andra uppskattade den. Så jag bestämde mig för att skicka in den.
Sagt och gjort, skickade jag in den på onsdagskvällen och på fredagen kunde vi alla läsa den på insändarsidan.

Sedan dess har vänner, bekanta och helt okända människor hört av sig och visat uppskattning. Jag är otroligt glad över den positiva återkopplingen, och tänkte att jag även ville dela den här. Här kommer ett litet smakprov. Hela texten hittar du om du kickar på länken nedan.

"Det är tack vare dig, mig, våra kompisar och våra förfäder som vårt land blivit just det som det är idag. Vi har tillsammans byggt upp det som idag är ett av världens kanske bästa länder. Vi är en stark gemenskap, och hela tiden ansluter det fler. Människor i alla åldrar ansluter varje dag, för att bli en del i den gemenskap som vi kallar Sverige."

Min insändare hittar ni HÄR!


Likes

Comments

Förra helgen var jag på Mensas årliga höstfest i Uppsala. Det blev min andra träff sedan jag gick med när jag var 16. Kan väl inte säga att jag varit otroligt aktiv på dessa snart två åren, men jag hoppas på att bli! Det var i alla fall jättetrevligt.
Nästan alla började med att äta Afternoon Tea på Stationen i gamla stationsbyggnaden i Uppsala. Verkligen mysigt, och precis som man tror att Afternoon Tea ska vara! Därefter åkte jag tillbaka till Elin som jag bodde hos under helgen och fixade mig. Festen var på Norrlands Nation och hade brittiskt tema. Jag höll mig inom min komfort-zone och körde helsvart klädsel med brittiska flaggan på naglarna och temporära slingor i håret. Lovisa var däremot cool som efterliknade Rose i Titanic! Önskar lite att jag hade vågat mig på något annat, men men.
Hur som hest vat höstfesten verkligen trevlig. Hoppas på att gå på fler träffar i framtiden, då det ofta bjuds på riktigt intressanta diskussioner!

Likes

Comments

Italien var bra, mycket bra! Det blev 10 dagar hemifrån, varav 7 skiddagar. Lite lagom sådär. De flesta av oss kände sig ganska nöjda i lördags när vi åkte hem.
Själv saknade jag verkligen den svenska maten. Det sägs att Italien är känd för sin goda mat, men efter tio dagar med pasta pesto, pasta tomats och ost var jag sjukt less. Kanske finns det få vegetarianer i Italien, eller så har de riktigt dålig fantasi..?
Känslan för skidåkningen kommer mer och mer vilket känns riktigt bra. Längtar tills våra träningsbackar börjar bli klara så att vi kan börja träna här hemma. Tills dess blir det löpning och annan barmarksträning. Får hoppas att man blivit lite bloddopad efter att ha tränat på hög höjd ett tag.
Vädret var helt ok. Vi hade nog sol hälften av dagarna i alla fall, vilket var skönt. Har varit riktigt bortskämd med vädret under mina tidigare resor till alperna. Men men, man kan inte få allt I guess?

Likes

Comments

Idag är det kanelbullens dag. Det förberedde jag igår med att baka både kanelbullar och vaniljbullar. Egentligen ville jag baka idag, men eftersom jag idag hade sen träning, samt både prov och tal imorgon insåg jag att jag var tvungen att baka dagen innan. Hade nog inte mindre att göra igår egentligen, med både tvättid, plugg och bullbak. Men men, det viktigaste är ändå att det blir mjölk och bulle idag på kanelbullens dag!

Likes

Comments

​Jag tog med mig lilla kamera på vandringen i Kebnekaisefjällen och filmade lite. När jag importerade alla filmer här om dagen fick jag sådan otrolig tillbakalängtan. All fantastisk natur och utsikt.... ja ni får ta en titt själva, så kommer ni förstå vad jag menar!

Likes

Comments

En sommarkväll i juni drog jag och brorsan ut på holmarna i Sanna i Järvsö och fotade löpning. Kan väl erkänna att det inte blev någon längre löprunda för mig, utan bara några vändor fram och tillbaka framför kameran. Precis innan plåtningen hade vi grillat med familjen i vår sommarstuga och käkat en dunder-middag. Inte bästa förutsättningen när man ska springa, om än korta sträckor...

Tyvärr kan jag inte visa de bästa bilderna ifall de ska publiceras någon annanstans. Men de kommer säkert så småningom.

Likes

Comments

I början på sommaren ställde jag upp som modell på en plåtning till Magasin Järvsö. Temat skulle vara lite mystisk fäbod. Jag bar en version av Järvsödräkten som man använde vid arbete. Dock är dräkten lite stor då jag lånade den av en komps till mamma. Menmen, resultatet blev ändå riktigt bra!

Likes

Comments

I somras bestämde jag mig för att bestiga Sveriges allra högsta berg - Kebnekaise.

Då alla mina vänner antingen jobbade, var nyopererade eller bortresta insåg jag att jag fick göra resan själv. Sagt och gjort bokade jag sovplats och guidad topptur på Svenska Turistföreningens hemsida och packade väskan. Sedan fyllde jag på spolarvätska och tankade bilen. Slutligen fällde jag sätet, bäddade med madrass och täcke och satte mig bakom ratten. Drygt 100 mil och 14 timmars körning enkel resa väntade. Tankarna var: "herregud" och "nu jäklar".

Nyfiken och taggad på vad som stod framför mig påbörjade jag nu min resa. Första riktiga stoppet blev i Sundsvall. Där köpte jag två par extra ullstrumpor och en kopp kaffe. Efter att ha spillt ut exakt hela koppen i bilen, svurit ungefär tjugo gånger och lyssnat på vad som kändes som ungefär hälften av sommarens alla radiopratare hamnade jag slutligen i Skellefteå. Jag hade självmant bjudit in mig själv hos min goda vän Hans, som jag lärt känna tidigare under sommaren då jag medverkade i Genikampen. Där blev jag bjuden på middag och utmanad (och vunnen över) på sällskapsspel. Jag fick även en personlig guidad tur i hans, enligt mig, riktigt coola legobutik.

Sedan var det bara att sätta sig bakom ratten igen, halva vägen kvar...

Jag var tvungen att ta en selfie med Hans vinnarpokal från Robinson! Sa inte detta till Hans, utan tog mig friheten... För er som missat så vann alltså Hans Expedition Robinson år 2009.

Väl framme i Nikkaluokta började jag förbereda lite innan vandringen dagen efter, innan jag lade mig och sov i bilen.

Dagen efter väntade 1,3 mils vandring. Först 5,5km vandring fram till båten, sedan 6km med båt och slutligen 8km till fjällstationen. Båten tog jag för att spara lite på krafterna inför toppbestigningen. Eftersom jag inte vandrat på flera år visste jag inte riktigt om fötterna skulle hålla, utan vill helt enkelt satsa på att ta mig upp på toppen istället. Vandringen var hur fin som helst! Fina leder och helt fantastisk omgivning. Det är svårt att ens förklara med ord!

Väl framme på fjällstationen väntade informationsmöte och utdelning av utrustning till bestigningen dagen därpå. Trött och pirrig la jag mig den natten. Skulle jag klara toppturen trots svullet knä? Skulle vädret hålla? Frågorna var många.

Tack och lov träffade jag otroligt många trevliga människor. En kvinna från England som lämnat ingenjörsjobb och pojkvän för lite vandring i de Svenska fjällen, far och son från Hudiksvall, en kille från Skåne som var ute på sin 53:e dag av vandring och ett par grabbar från Göteborg som rest genom hela Norge på bara ett par veckor och gjort allt från att hoppa bungyjump till att bestiga berg. Inspirationen var total!

Klockan sex ringde klockan. Denna dagen var den med stort D. Som tur var hamnade jag i ett skönt gäng, och fick en väldigt duktig guide, som dessutom var från Söderhamn!

Här har vi gått i ungefär en timme. I efterhand kan jag säga att det var den längsta timmen på hela dagen. Detta trots att det varken var den brantaste eller stenigaste delen på vägen, utan för att det var svårt att förbereda sig mentalt, och att komma in i rätt rytm i gången. Som tur var gick jag närmast Mathias, vår guide och kunde på så sätt anamma sättet han gick på. Energisparande och bekvämt.

Förta glaciären och lunch! Eftersom glaciärer kan betyda glaciärsprickor var vi tvungna att sätta på oss selar och koppla ihop oss med ett rep. Tack och lov klarade vi oss utan att ramla ner i någon spricka, och kunde fortsätta mot klättringen!

Efter ca 200 höjdmeter klättring och några minuters väntan på att den andra gruppen skulle komma ner, var det äntligen vår ur att gå upp på toppen!

Herregud vad vackert! Detta är absolut ett av de ögonblick jag kommer att minnas hela livet! Jag har inte ord för att beskriva hur detta var, jag låter helt enkelt bilderna bilderna tala istället!

Jag tror hoppas verkligen att detta inte var min sista gång på Kebnekaises topp. Dock pratade jag med en man som bestigit Kilimanjaro, två gånger...

Efter trerätters middag på fjällstationen den dagen och 2 mils vandring tillbaka till Nikkaluokta dagen därpå, var det bara resan hem kvar.

Total vandring: 5,5mil, totalt antal mil bakom ratten:110, känsla: total lycka!

Likes

Comments