En helt vanlig människa med rinnande näsa antar man att det handlar om en förkylning. För mig tog det två dagar innan jag insåg att det handlade om användning av kokain. Hej verkligheten! Bra sidor vägs inte upp av droger. Obekvämligheten jag kände av stämde överens med valet jag tog efter tredje gången vi sågs. Tack och hej. Det spelar ingen roll hur utbildad, spirituell eller trevlig en människa är; handlar det om tyngre droger som inte kommer överens med mina värderingar är det ett avslut. Detta år handlar om att stå för mina värderingar och det var en prövning som jag klarade.

Efter insikten som berörde personen jag hade en lång och trevlig dejt med, så har jag fokuserat på mitt arbete. Även kommit till beslutet att träffa min Österrikare och inte bli involverad i andra vid sidan av. Även om vi är fria att träffa vem vi vill och hur vi vill, så har jag bestämt mig för att ta det lugnt. Jag fick ha min vecka och nu är den över. Det är dock fint att han väntade på mig för att se mig även om det finns val vid sidan om. Att han skjuter upp sitt eget sömnschema för att få chansen att träffa mig efter jag jobbat klart. Det är de små tingen som synar värdet i handlingar när det kommer till en relation utan lojala gränser. Då handlar det endast om valen man gör.

Jag känner mig nöjd och tillfredställd med vad mitt liv innebär och vad det ger. Året började bra och kommer fortsätta i samma anda. Mina studier börjar imorgon, kommer att åka till alperna på skidsemester med en av mina bästa vänner i februari och mitt arbete kommer att sänkas från endast nattskift till en bättre blandning. Lycklig och det kommer inifrån mig.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Nu har jag fått min rationalitet tillbaka. Iallfall för ett litet tag. Sakta återvända till att lägga ned mer tid på utveckling istället för fokus på det manliga könet, vilket jag dock måste erkänna att jag behövde förra veckan för att komma upp lite stadigare på fötterna. All den respons jag fick när jag tappade fotfästet om mitt eget självvärde gjorde det möjligt att se mig själv i ett annat ljus. Nu kan jag känna ett lugn istället för att hasta iväg för äventyr mitt i natten bara för att inte känna mig ensam.

Gårdagen spenderades i Graz, vilket var ett bra beslut. Att få komma bort ett litet tag . Min förklaring till varför jag åkte var "för att ta en kaffe eller två". Och s¨å blev det. Är glad över att min mobil fick slut på batteri eftersom jag fick vandra runt i lugn och ro utan att behöva ha kontakt med omvärlden. Jag pratade tyska hela dagen, vandrade in på diverse fik (mycket gott fika överallt!!!), gulliga små affärer och historiska hus blandat med rätt... utomjordliga byggnader.

Gick på en utställning som var fokuserad på rymdbyggnader som byggts upp runt omkring i Steiermark. Vilket är ett intressant koncept i sig, men blev alltför trött på grund av alla ritningar, planeringar, material, siffror, psykologin bakom, designen... Arkitektur är ett ämne som är innehållsrikt, men svårt att förstå sig på (för min del) utan en introduktion. Stod egentligen som ett frågetecken och förundrades mer över hur taket var format än själva utställningen som handlade om hur man formade taket.

Hela staden låg i en tät dimma under dagen, vilket gav ett annorlunda ljus och inte de mest romantiska bilderna. Dock är jag ett större fan av mystik än klarhet och var ganska hemmastadd. Jag åkte upp till klocktornet, då man behövde åka hiss i en gammal gruva för att ta sig upp till toppen Tog en lugn promenad ned tillbaka till stadskärnan igen. Avslutade min dag på Cafe Oper, med en ordentlig middag och en avslutande Apfelstrudel. Försökte smälta in hos de resterande Österrikarna, tror jag lyckades rätt bra.

Likes

Comments

Kan inte beskriva den tidigare vecka som gått bättre än att jag skulle kunna ha ett eget avsnitt av Sex and the City. Mötte upp den lockhårige mannen jag dansade med under fredagen på ett av mina favorit-caféer (man kan säga att hans förslag rekommenderade honom). Stället ligger i 7:e distriktet och möblerna är definitionen av hipstert. Bord i olika färger som flagnat, människor i second-hand kläder, konverserande med en cigarett i ena handen och en öl i den andra, ledig klädkod och gemytlig stämning.

Som vanligt var jag tidig och läste i min nyköpta bok av Bukowski (åh hej, lagom härlig image. Väldigt originell) tills jag kollade upp och återigen slogs av hur vacker denna person är. Rena drag, chokladbruna ögon, lockigt och tjockt hår, skägg, byggd som en simmare och med en stil som liknar min egen. Av ren händelse en lyckoträff, som jag senare insåg stämde mer än utseendemässigt när vi började prata.

Insiktsfull, påläst, äventyrslysten men med fötterna på jorden, utbildad, ambitiös och framförallt visar på att han har en emotionell tillgänglighet. Genuinitet är extremt viktigt för mig och jag har inte känt mig så pass lugn som i hans sällskap på en första date. Avslappnat med innehållsrika konversationer och ett intresse för vad jag hade att säga. Samt delad kärlek till böcker. Psykologi. Sociologi. Människor. Perspektiv och synpunkter. Nyfikenhet.

Precis när jag accepterat det faktum att det är trevligt att vara på egen hand, så träffar jag denna person. Inte för att jag går händelser i förväg, men det finns uppenbarligen potential. Har man en romantikers hjärta går det inte att låta bli.

Vi travade vidare till den franska baren. Fortsatte senare till ett ställe som heter Enhörning. Man kan ana vad för slags ställe det är och väl inne i baren ser jag diverse människor på diverse substanser. Vilket i sig är intressant men också sorgligt.

Vi satt nere i källaren, vilket var en helt annan stil än baren vi vistats på innan. Trasiga soffkläder av fejk-läder, smutsiga kuddar, graffiti på väggarna, rester av tidigare hårt festande kvällar satt etsade i möblerna. Det gjorde mig ingenting, då jag upplever att iaktta så mycket jag kan samt registrera liv som är så olikt mitt eget.

Efter en nästan åtta timmar lång date vandrade jag hem. Att få stå nära en 185 lång person som ser på dig med en hel blick utan att fokusera på annat runtomkring vid klockan 3 på morgonen, få en lätt kyss och sedan skiljas åt. Vilket liv.

Likes

Comments

Vilken turbulent vecka. Jag vet inte ens var jag ska börja. Min urklippsbok börjar fyllas upp med minnen som kan jämföras med diverse klyschiga filmer. Det finns en person som kommer och går. Som av en händelse nyss blivit dumpad. Spontanitet beskriver min tillvaro just nu. Träffar, utgångar, människor, köp, resor.

Vi möttes upp på en bar med franska toner i 7:e distriktet. Denna kvällen var det fullt och atmosfären otroligt behaglig. De tidigare gångerna jag vandrat in där har det varit relativt tyst, men det var svårt att få en plats att sitta på. Han var lite sen och jag hängde i ett hörn. I en svart klänning och rött tonat läppstift. En del nyfikna blickar och diverse män som kom fram. En av dem undrade vad klockan var, fortsatte sedan sin konversation med repliken;

"Is it too late to kiss you?", varav jag bad honom gå därifrån. 5 minuter ensam och behöver himla med ögonen. Satte mig ned och iakttog de omkring mig. Jackor låg slängda över stolar, på golvet, på krokar. Grupper med människor i sofforna med fransar, konverserande, spelandes biljard i källaren, rökandes ute vid baren. Efter ett tag kommer ett välkänt ansikte in och det var som om inte ett år hade gått sen vi sågs sist. Precis samma attraktion. Med en relation bakom oss båda två och en hel del förändringar inom oss själva.

Vi lämnade baren rätt snabbt och vandrade till en lokal för universitetet. Lovord om gratis öl (vem tackar nej?). Ekandet av mina klackskor i de höga valven. Prototyperna för diverse maskintekniska apparater. Ett samlingsrum för studenter, med soffor, kaffemaskiner och ett loft fyllt med datorer. Där satt vi efter klockan 1 på natten och pratade tills jag upplevde en såndär Hollywood kyss där hela kroppen vibrerar. När man avbryter för att gå skilda vägar, men jag blir upplyft och kysst mot en pelare i rummet. Med en person som är en drog när det kommer till en helvetisk attraktion. I efterhand är hela situationen relativt orealistisk. Det är som om det aldrig hände.

Och när det kommer till dig? Du var den som lämnade. Jag lever ut. Vill komma över. Andas min egen luft igen. Du förtår fortfarande inte nivån av din själviskhet. Jag vägrar sakta ned när ditt perspektiv endast innehåller dig. Varför ska jag backa, när du var den som gick framåt i din egna riktning?

Likes

Comments

Det var länge sedan jag hade en riktigt bra utekväll, men igår kände jag mig som allt det jag önskar vara. Jag jobbade till ett och svepte två öl för att sedan skynda mig iväg till en klubb vid Thaliastrasse. En av mina vänners vänner stod som DJ för kvällen och inträdet var gratis. När man kommer in i lokalen är det dovt gult ljus som lyses upp av den äldre generationens lampor och siluetter av människor i soffor som är utplacerade vid två etapper när man går upp för trappan. Jag hade befunnit mig där tidigare men med honom. Nu såg spelplanen helt annorlunda ut.

Baren tar upp större delen av vänstra sidan av betonglokalen och dess kant är som en pil mot tunneln in till rummet med alla kroppar som rör sig mot djupa basgångar, tagna av alkohol, gräs och kokain. MDMA som säljs mellan toalettbåsen. Sköljs ned med vita pappersmuggar fyllda med vatten. Cigaretterna som stjäl det normala syret och erbjuds som inviter till något mer än bara dansande. Höjda ögonbryn när jag nämner att jag varken röker eller tar droger.

Sittandes på toaletten ramlar minnena in och med alkoholen som pulserar genom blodet. Ilskan över att det blev så som det är, även om jag inte vill ta tillbaka honom. Tar mig ut från toaletten som jag låst mig in på och torkar bort mascaran som hamnat under ögonen.

"Du siehst traurig aus", säger en tjej som nyss kommit in och jag berättar om vad som hände tre dagar innan nyår. Hon säger ingenting om det utan ger mig en kram. Konstaterar att hon är inne på klubben för en typ som inte ser henne men rycker på axlarna. Vi är vana att lägga undan oss själva emotionellt, det är ju lite så dansen går till. Och vi kramas igen.

Mitt i folkvimlet träffar jag hans vänner, av alla klubbar som är öppna en fredagkväll så träffar jag delar av hans nära nätverk. Som håller om mig och står på min sida. Talar om för mig att han gjorde fel. Att jag är värd mer än honom med det beteendet. Att han behöver växa upp. Ord som kommer från människor som älskar honom. Att de är glada att se mig igen och vill träffas mer. Det var precis vad jag behövde den kvällen eftersom känslan av att vara ensam lämnade kroppen.

Dansandet fortsatte och jag fick syn på en man som var helt rätt i träff utseendemässigt. Ögonkontakt. Sen var det klart. Inte mer än så. Tackade för mig när han bad om att få följa med hem. Här är det jag som bestämmer, ta mitt nummer men jag ska sova själv. Kontrollerad okontroll skulle jag vilja kalla det.

Likes

Comments

Det är fredag. Jag vaknade upp med en destruktiv tanke. Det är fredag. Vilket betyder alkohol, droger och fullpackade klubbar. Känslan av otillräcklighet och den ständiga rädslan av att bli utbytt finns där. Vetskapen om att problemet inte ligger i mitt knä, men det skaver ändå.

Under mina relationer med män har jag alltid haft en tendens att lägga mitt självvärde i deras händer. Självutnämnd feminist som ständigt strävar för jämlikhet och tolerans men som kastar iväg sina värderingar för att bli älskad. Den där insikten om att jag stängde ned vad jag tyckte om, för att du inte gjorde det. För att passa in mer i din värld när jag egentligen inte ville vara där. Det är inte så underligt att jag kände mig värdelös och ouppskattad, när jag kastade bort det som gjorde mig, mig. Du bad mig inte om detta rakt ut, men tidigt i förhållandet kryper kommentarer in som att jag ska vara glad att du valde att ha en distansrelation, att din frihet betyder allt och respekterar inte jag det kan jag gå, men för att din frihet skulle få finnas till så knäcktes mina vingar i processen. Vilket jag inte insåg förens innan du backade och lämnade eftersom du kunde inte förändra förminskandet av mig. Att du lämnade var endast för dig, hur mycket du än försökte täcka beslutet i att det var för mig.

Självförverkligande är inget att skämmas för. Även fast det handlar om materiella ting och en livsstil som består av att spendera mer pengar än en bohem som lägger det på alkohol och droger. Helt rättfärdigat enligt dig, jag var den som syndade. Spelade kapitalismen och samhället rakt i händerna medan du var den annorlunda och starka. Som använder distraktionen som kallas underhållning för att tjäna pengar.

Jag har förstått att mina rädslor låg i hur andra människor såg på mig. Att skriva på en blogg sågs som omöjligt eftersom perfektionisten i mig tänkte endast på hur andra uppfattar den. Att lägga ut videos när jag sjunger var alltför skrämmande, eftersom andra inte gillade det. Nu när jag börjat att göra saker för att jag vill det, känns det som om tanken med självkärlek fylls upp mer och mer för varje dag. En dag är jag den som reser runt och frilansar, den som vågar satsa på drömmarna och kan leva på det. Det behövs tålamod och tid, men jag tror jag helt enkelt är redo för det nu.

Likes

Comments

Från ingenstans kommer känslan av att det saknas något. En liten del som värker och vandrar upp från hjärtat till tankegångarna. Otillräckligheten kryper fram och påminner om det som fattades. Bilder som finns överallt och kastar en tillbaka. Frågar sig om betydelsen för honom är den samma som för mig, var det helt enkelt lika mycket värt?

Under dagen balanseras natten upp med hopp och fotsteg som går mot en ny riktning. Sedan kommer stunden då man vandrar hem från sitt skift tre på natten, med Rush i hörlurarna och gatubelysningens dova ljus framför sig. Och tänker på de gångerna vi gått där. Nyktra, fulla, kära, arga, oense. När du lämnade staden och den kändes tom eftersom dina fötter inte gick på samma gator längre. Med den där insikten om att denna gången lär vi inte klara det. Du som frågade mig varför jag var ledsen innan du åkte.

Det ligger en frustration inom mig som handlar om drömmarna och önskan om att de ska leda någonvart. Att bli sedd. Att kunna resa runt och uttrycka mig som en artist. Som du gör, men i ett annat sammanhang. Att jag inte känner mig tillräcklig grundar sig i att jag inte landat i min passion än och det inte finns en plats där jag kan hämta energin som är sammanflätad med den drömmen. Små steg leder till stora ting. Tålamod är ett mantra jag ständigt behöver upprepa för mig själv. Att vilja leva livet så villkorslöst, men att ständigt backa på grund av osäkerhet och rädsla är frustrerande. Det appliceras på det dagliga livet lika väl som på den framtid jag önskar att ha, men med vetskapen om att det kommer ta tid.

Kontentan är väl helt enkelt att jag saknar dig. Under dagen känns saker och ting inte annorlunda, eftersom du helt enkelt inte valde att finnas där för mig och energin jag lade på dig hamnar nu i stället i min egen famn. Men jag kan helt enkelt inte låta bli. Även om jag var ett val för dig som enkelt kunde väljas bort och bytas ut, var det en helt annan syn på kärlek från min sida. Det går inte över så lätt.

Likes

Comments

Igår var en väldigt hektisk dag på jobbet. Vi var alldeles för få för mängden människor som kom in från klockan sex tills stängning. Det var bara att springa. Plussidan av detta är att man inte behöver gå till gymmet då arbetet ordnar fysiken åt en. Efteråt blev det en mindre utgång till allas våran favoritbar efter stängning där man kan stanna tills gryningsljuset reflekteras i fönstrerna. Dock är det trevligt att samlas vid tidig morgon och konversa med arbetskamrater samt andra gastronomi-människor som sökt sig till att roa sig efter ett sent skift. Har upptäckt att irländare har tagit över pubarna, vilket kanske inte är så förvånansvärt egentligen.

Fick även besök av min familj idag från andra sidan stan, skönt att få prata lite och få lite Wien-kultur genom det interaktiva muséet Time Travel. Insåg hur mycket tid jag lägger ned på att undvika utveckla färdigheter inom andra ämnen, då distraktionen av media samt teknologi tar över det sunda förnuftet.

Dock avslutade jag kvällen med att börja socialisera igen. Hur lång tid borde man vänta innan man börjar träffa nya människor? Var frågan som jag ställde mig själv. Svaret kom ganska snabbt, det är trevligt att prata över en öl men känslomässigt är jag förlorad. Det spelar ingen roll hur attraktiv personen mittemot är, känslan av att det inte är han är starkare än det. Kan även ha att göra med att mannen i fråga uttryckte att han hatade böcker. Just. Dont.

Det intressanta med detta mötet var att jag har växt så pass mycket att jag kan säga nej. Nej till en till drink. Nej till att gå till en annan bar. Nej till att stanna kvar. Nej till att fortsätta kvällen med honom. Att säga ja, jag vill gå hem. Nej jag vill vara ifred. Ja, jag ska sova. ÄNTLIGEN, har jag knäckt den koden utan att känna dåligt samvete gentemot en annan människa på grund av vad jag känner för eller inte gällande min tid.

Rofyllt ska jag sova själv i min säng inatt. Träffa andra lägger jag på hyllan för ett tag, eftersom min utgångspunkt var inte heller att börja dejta direkt utan blev omedvetet en check up om hur jag står till och vad jag vill just nu. Vilket är fokusera på mig själv.

Likes

Comments

Ledmotivet musikaliskt är Dire Straits för tillfället. Har ökat min konsumtion av kaffe ordentligt de senaste dagarna. Att jobba natt kombinerat med varierande skift tär på energin, samt att ledsamhet och ilska varit ständigt närvarande. Vilket är ännu värre.

Det jag tror är det mest förödande med att skiljas åt, är de drömmarna som varit baserade på att vara tillsammans med personen. För min del insåg jag att det öppnades en avgrund för en kort stund, eftersom mina planer var mer än bara sammanvävd i hans. De var beroende av honom. Världen känns alldeles för stor när den medvetna makten landar i händerna på en igen. Det är inte för intet luftslott gör ont.

För honom fanns inte den delen av smärta i registret, för att hans drömmar fick vara mina drömmar. Dock var problemet att hans drömmar inte inkluderade mig, även om han gav sken av det. Sen när var jag intresserad av att spendera 8 timmar i en liten lokal, fylld med rök och med drogtäthet för att lyssna på musik jag inte kunde relatera till? Sen när ville jag åka runt och göra streetshows, när jag kan sikta på en större scen? Sen när var jag villig att äta mat som inte var ekologisk, bara för att spara pengar? Sen när ville jag åka och resa endast för att gå på lina? Sen när var jag villig att skjuta upp mina drömmar och tid, investera pengar i att följa med honom? Kallar det för snälla-älska-mig syndromet. Illusionen som jag skapar och illusionen som han accepterar. Medveten om att det inte är verkligheten, men tillräckligt självisk för att uttnyttja att fallet är så.

Det första jag gjorde för pengarna som jag sparat för att resa med honom, var att beställa hem en ordentlig mikrofon. Nästa steg är ett medlemskap i en boxningsklubb. Efter det en midikeyboard att producera musik med. Efter det Logic. Och så vidare. ¨Resmässigt så står Malta på schemat i februari, så fort jag får två dagar ledigt i rad så sticker jag nog iväg till Italien för att spendera pengar på pasta och kaffe. Och kultur!!!

Jag har en bra känsla för detta året, även om det förra var fantastiskt i sig. Det blir bara som en annan inriktning. Kan inte låta bli att tro på att allting händer med mening. En del av mig viskade att min tid kommer om jag bara vågar släppa taget, men det är enklare sagt än gjort.

Idag väntar ytterligare ett nattskift dock slutar jag nog mycket tidigare än igår. Blev två timmar övertid på grund av allt folk som stormade in och fyllde upp lokalen efter tolvslaget. Kommer aldrig glömma att vi i personalen sprang runt med våra prosecco-glas och åt fin choklad samtidigt som vi serverade gästerna. 

Överlag är jag tacksam, dipparna kommer och går. Dock när de kommer, har jag en hel drös med människor som är villiga att lyssna, krama och ge positivitet. Rationellt vet man att det står tusen åter, men det var inte de tusen som man ville skapa en framtid med.

Likes

Comments

​05:40. 00:02 ramlade kramarna och glädjeropen för ett nytt år in. Ni vet när varje sus av glädje och nytt tillrop får en att sjunka ned genom marken? 00:07 satt jag inne på toaletten för gäster och lät ångesten rulla ner för mina kinder i lätt tillbakahållna tårar. När ljuden ekar som en radio och röster känns långt borta. Rationellt vet jag att allting kommer att bli bra om inte bättre, men emotionellt brast jag vid insikten om att han inte kommer vara en del av mitt liv detta år. 

Känner mig varm vid att tänka på mina kollegor M och D som fångade upp mig när de anade att det inte stod rätt till. M som stod i trappan på väg ner från övervåningen, såg mitt bleka ansikte och kramade om mig. D som slöt upp och pussade mig på kinden. L som omfamnade oss alla tre. J med det burdusa humöret kom och lade en arm om mig, uttryckte att han hoppades det var glädjetårar. Om det inte var det, så borde det. Menade på att hans lycka varar ett par veckor, innan reflektionen tar upp platsen som borde existerat dessa dagar. Plats på en isolerad båt i ett par månader.

Stannade kvar efter mitt skift. Vandrade ut för att köpa hämtmat då köket stängde innan vi hann äta i våran bar. S kom fram från ingenstans och utbrast att hon köpt mat åt oss alla, för att hon inte står ut med att folk är hungriga. Sittandes med nudlar över hela ansiktet och i en trött rad i baren. Ett glas vin och inte särskilt innehållsrika konversationer. Men trygghet. Och värme.

Trots att det går upp och ner, så känner jag mig okej. Även om det är slut och en ny tid börjar på både gott och ont, vet jag att vad som än händer så finns han där för mig. Bara inte i den dynamik som är nu. Det drog han sig inte för att uttrycka varje gång jag brast i gråt för att han valde att gå sin väg. Trots att jag ser hans ignorerande som smärta, så svarar han om läget är viktigt. Det är en trygghet i sig, men jag sörjer att han inte kommer hålla om mig igen. Vilket också är helt okej.

Likes

Comments