Jag har tittat genom min vänkrets och insett att det enda jag har kvar innan min samling är komplett, är en kompis med blont hår. Jag har hur många gamla tråkiga brunetter som helst i kontaktlistan men en blondin det är vad jag verkligen behöver!

Tänk vad mycket kul vi kan hitta på! Vi kan sitta och fika, vi kan kolla in killar ja det kommer ju bli helt fantastiskt!

Visst kan jag göra det med brunetterna också men det hade ju blivit ännu bättre om du bara är blond.

Så vill du vara min kompis och även är blond? Skriv ett sms!

Låter det konstigt? Ja ganska. Men varför är det då så viktigt för vissa människor att ha en kompis som är homosexuell? Jag vill gärna sitta och fika med min bästa vän, eller kolla in killar men jag vill inte vara vän med henne för att jag är gay. Jag vill ju vara hennes bästa vän eftersom jag älskar henne och att hon älskar mig.

När vi träffas pratar vi om precis allt. Det är få saker hon inte vet om mig. Hon vet vad jag gillar att äta, när jag varit olyckligt kär var det henne jag vände mig till, och när jag har så mycket skratt i mig att det bara måste släppas ut är det henne jag ringer till.

Och allt detta utan att ens nämna min sexuella läggning.

Men vad är det då? Varför är det så attraktiv med en bög?
Är det att vi klär oss mycket bättre? Att vi är intresserade av smink? Att vi ser att killar är snygga?

Kanske i vissa fall, men dessa kriterier stämmer ju långt ifrån in på alla bögar.

Nej jag tror att den stora anledningen är att vi inte är traditionella män. Män är enligt traditionen över kvinnor, vilket gör kvinnor till en minoritet. Samma sak med HBTQ-personer, alltså kan kvinnor och bögar mötas som jämlikar.

Girlpower!

Alltid och för evigt
Elias Levin


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

-Välkommen hit, till vår lilla stad!

Vi har natt och dag, vinter och vår. Inte mycket sommar... men höst det får vi varje år.
Här i staden är vi alla som folk är mest! Och folket som vi utgör är som vi är mest!

Vi är alla olika människor; män och kvinnor, vuxna och barn, ljusa och mörka, säg en sorts människa och vi har den! Vi har Snälla Eva som alltid bjuder på nybakade bullar, Erik som vevade av sig tummen i en konserv-öppnare, och hans bror som hartsade alla tanternas fönster på halloween. Vi har Jonna som tar hand om allas barn och Lacha som vill ta på allas barn. Och så har vi... nej just det. Det var han som försvann.
Vad hette han nu igen?
Ja vi pratar inte så mycket om honom nu för tiden, en dag var han bara borta.

Ja, som du märker har vi alla olika sorters människor. Här får man vara som man är, så länge killar har kort hår och inga tjejer svär. Vi tittar på samma tv-program, vi äter samma mat och går på samma sida av vägen. Ja alla utom Christer förstås, han går på fel sida av vägen och på andra hållet. Men sånt blir bara som en liten spricka i den evigt blankpolerade marmorytan som är vår lilla stads gemenskap.

Men man får inte sticka ut för mycket! Det går inte.. då rubbar man balansen. Det blir som ett lite för långt grässtrå i en för övrigt perfekt klippt gräsmatta. Det skulle skava och svida, som ett skrubbsår långt uppe i självaste Moder Jords egen livmoder.

Men vad är det som gör oss alla så lika? Är det maten? Är det tv-programmen? Eller är det den där känslan av att alla känner alla, alla vet allt om alla, och ingen blir någonsin något annat eftersom ens hela existens bestämts och hålls kvar av just alla.

-Ja kanske.. jag vet inte... och det ska vi nog inte luska för mycket i! Utan njut bara av tryggheten.

-Så välkommen! Det är roligt att du är här! Men vad du gör, så kom ihåg den enda regeln som gäller i vår sfär:
Var som du är! Bara du har kort hår eller aldrig någonsin svär!



Likes

Comments

Nu är det dags igen! Jag står åter och stirrar hösten i ansiktet. Ett vackert ansikte med en perfekt lagd makeup i rött, gult orange och brunt. Vi står mitt emot varandra och stirrar. Jag med sommarens värme som smeker min rygg och hon med vintern som hejar på bakom hennes axel.

Det är en kamp på liv och död. Ska jag låta hennes otrevliga kompisar vinna? Ska kylan och mörkret lyckas inbilla mig att jag inte tycker om hösten och hösten att hösten inte tycker om mig. Nej! Då lägger jag nådastöten.

Jag säger; Välkommen! Slå dig ned, du hör hemma här!

Med ens skingras kylan och mörkret och min tillvaro tillsammans med hösten börja likna en bekantskap med tider när man ses mycket och andra tider när man inte ses särskilt ofta.

Men vill att hösten blir min vän.. träng dig på, fyll mitt liv med kärlek. Bind mig, älska mig och framför allt... låt mig älska dig! Låt mig leva i dig, uppleva saker med dig, lära mig saker med dig vid min sida.

Jag vill att min relation till hösten ska bli lika varm och okomplicerad som dagarna på en filt i sommarsolen med ett glas prosecco vid sidan av. Att vi aldrig ska få slut på samtalsämnen, att man ska kunna dyka upp en kvart sen till dejten i halvbra make och billiga smycken. och det ska hända.

Vii ska leva tillsammans röka inne och dricka billigt vin tillsammans. Jag och hösten,

Det är dags go´vänner! Hösten är här. Välkomna henne.

Alltid och för evigt!
Elias Levin

Likes

Comments

Kyss mig! sa han med sin djupa manliga stämma och tittar på mig med sin vackra grönmelerade ögon.
-Det finns inget jag hellre skulle vilja, men vi vet båda att det inte går, sa jag och tittade ut över det gråa havet.
Trots den obrutna horisontlinjen gav det mig inte den kliché-artade känslan av lycka som det brukade. Den kalla, salta vinden brände bara i ögonen. Jag slöt dem och fällde en tår, lika salt som havet, över att det aldrig skulle bli vi. Men innan jag hunnit tänka tanken klart och tåren runnit ner för min kalla kind, kände jag en helt annan doft och han hade fångat mig i en kyss så varm och öm att det lika gärna kunde varit en ängel som kysste mig...

-Och vad drömde du sen?
-Ja du vad drömde jag sen? Jag drömde att jag hade en människa som älskar mig lika gränslöst som en mor sitt barn eller en hund sin husse. Men ännu har han inte kommit.

Han finns bakom hörnet ska du se!
- ja men vilket hörn? Säg det så går jag dit!

-Snart ringer det bröllopsklockor även för dig.
- Ja du, jag hör inget ännu!

Han lyser med sin frånvaro, säger man ofta med en glättig och sorglös röst för att verka oberörd. Men sanningen är att vissa dagar är lika kalla och salta som vinden Charles känner mot sin kind i berättelsen. Och det enda man längtar efter är en öm och stilla kyss.

Men andra dagar smakar livet sött och gott... som en välkyld flaska mousserande vin. Och då är det bara att leva. Lev mina vänner! Drick gärna ett glas gott vin då och då! Eller en öl om du föredrar det men det viktiga är att leva för sig själv inte bara för andra. Spela Huvudrollen i din egen musikal och inte bara en biroll i alla andras.

När jag skulle lära mig att jag på engelska alltid stavas med stort "I" sa min underbara lärare:
Det viktigaste i ditt liv är du!

Och även om det är sanning med en aning modifikation så är det inte så dumt att tänka så ibland. Du är viktigast i ditt liv för utan dig blir det inget mer. Det är ju som Ellen Degeneres show utan Ellen, eller Pluras kök utan Plura.

Kom ihåg:
Du är titelrollen i din Musikal!

Alltid och för evigt!
Elias Levin



Likes

Comments

Jag har lärt mig ett nytt ord. Ett fantastiskt ord, nämligen Batikhäxa.

Jag lyssnade på en av mina absoluta favoritpoddar Mannheimer och Skäringer. och de tog upp någonting om nazism. Jag orkar inte gå in på det närmare men där hade någon kastat ur sig denna fantastiska sammansättning av ord.

Det är alltså en människa (med övervikt på kvinnor tänker jag mig i ordets originalmening.) som vill hjälpa människor i utsatta situationer (i detta fallet invandrare) med kunskap men kanske även materiella ting.
Sedan har jag själv tillskrivit batikhäxorna lite egna attribut som jag gillar tex långa böljande klädnader, humör och feistyness.

Så när jag då redan börjat identifiera mig själv som en batikhäxa, lite försiktigt sådär, utsätts jag för en fantastisk situation. Jag promenerar i Malmö, på väg från Triangeln till operan och då möter jag en kvinna. Tänk er en lång kvinna, hon har svart kanska yvigt hår och hårt sminkad. På sin långa, relativt smala kropp, har hon satt ett par tighta brallor och en fräck jacka. Hon är lite tuff helt enkelt.
Jag kommer promenerande iförd min svarta formlösa klänning. glitteryxor cape och sjal. När vi möter varandra ser får jag en lite halvsalt blick av kvinnan.

Men detta var inte viktigt! utan tänk er följande bild:
En långsmal panter som glider fram över Malmös gator, vacker och livsfarlig. Mot en 20 år gammal nybliven batikhäxa, som svävar fram, beundransvärd och minst lika livsfarlig med sin rökelse och sina förtrollningar. Det är ju helt fantastiskt. Hon har nog redan glömt mig men jag kan inte låta bli att beundra skönheten i detta möte, detta stilleben som uppstår utan att någon har planerat det. Det visar ju på hur vacker världen kan vara, när naturen ordnar sina egna konstverk med oss människor som färg och världen som pannå.

Alltid och för evigt!
Elias Levin


Ni får en bild från en underbar höstdag i skogen med mina trogna vänner.

Likes

Comments

-Jaha då är premiären över nu är det bara resten kvar.

Min älskade vän och medspelare står i den allmänna logen bakom scenen och vi har precis avslutat premiären.

-Ja minsann, svara jag lite halvtorrt. För i själva verket är jag redan tillbaka i min säng dagen innan en ny termin. Jag har redan rullat in mig den kalla filten som håller mig nere och tvingar mig att sova så att jag ska orka gå upp, hissa seglet och fortsätta att segla mitt skepp i livets halvtomma vattenglas.

Så här ligger det till. Jag seglar alltid omkring på lugna vatten i det väldigt ofta halvtomma vattenglaset om kallas livet. Visst vattenståndet höjs och sänks ibland men det allra vanligaste tillståndet i mitt vattenglas är att det just är halvtomt.

Men så träffar jag mina medseglare. Mina kära vänner som hjälper mig att fylla på glaset. Ibland så mycket att vi kommer upp till krönet och seglar rakt ut över glasets kant. Ner i en oändlig ocean av tillfredställelse, kärlek och goa kramar.

Utan besättning klarar sig inte en kapten. Linor, brädor, segel och mast är ju ganska bra att ha på en vanlig båt men på detta livets skepp är det besättningen som är det mest nödvändiga. Mina föräldrar som höll i rodret under första delen av mitt korta men ack så händelserika liv. Mina älskade bästa vänner som hissar och håller seglet stadigt när jag inte kan det själv. Och alla de fina människor som svabbar däck, lagar trasiga tampar och matar, mitt inte alltid så omtyckta, kölsvin.

Mitt kölsvin ja... han gömmer sig där nere i mörket allra längst ned i skeppets inre. Han morrar och hugger efter alla som inte känner honom. Men mig tycker han om. Han kommer upp ibland ingen vet när och inte heller varför... inte ens jag. Men han kommer upp till mig i min hytt och tränger sig så tätt intill att jag knappt får plats i min hängkoj. sedan kryper han upp där på mina axlar och sitter kvar tills han behagar dra sig tillbaka till sin håla nere vid durken.

Han sitter där på mina axlar och håller om mig, när jag styr skeppet, när jag lägger upp rutten vid sjökorten och när jag ska äta nere hos kocken.
Ibland är han ganska lätt, han bara sitter där och är med. Men ibland är han tyngre. Tyngden kröker min rygg. Och åter andra dagar är han så tung att jag inte ens kan komma upp ur kojen utan bara får ligga där tillsammans med honom och känna hans tunga andetag mot min nacke.

Ja vad gör man? Han är där och han har valt just mitt skepp att segla på. Jag får bara acceptera och välkoman honom, för det är det enda som kan få honom att bli trött på just mina axlar som sittplats och dra sig tillbaka ner i skeppets inre.

Så är livet som kapten på skeppet "Queen Elias revenge" i livets vattenglas. Och jag har inte valt det, men jag skulle nog inte välja något annat om jag fick chansen.

Så mina vänner, försök att segla ert skepp eller flyga ert plan eller driva er gård så att ni kan må bra och ta hjälp av era vänner för de vill hjälpa er, peppa er och älska er.

Tro mig dem kan hjälpa till.


Alltid och för evigt!
Elias Levin



Likes

Comments

Jag sitter ensam när showen är slut... eller är det festen som är slut? Freden kanske...? När jag var liten var det läskigaste i världen den våldsamme karaktären Klös i Quack pack, är det någon mer än jag som minns honom? Några år äldre var det Linda Blair i Exorcisten... men då kunde jag inte drömma om det som skulle hända i dagens Sverige ca 8 år senare.

Idag är jag fortfarande rädd för Linda Blair men skräcken för Klös har idag ersätts av skräcken för nazister,

Nazister... under tiden jag var livrädd för exorcisten fick man lite nys om nazisterna. Dessa märkliga människor ledda av en kort man i konstig mustasch. Man visste att de gasade ihjäl personer med en speciell tro därför att.. ja... för att de hade just den tron och massor av andra hemska vidriga... ja orden räcker inte till för alla saker de gjorde. De var nog läskiga men man var inte aktivt rädd för dem eftersom de var så långt borta, både geografiskt och i historien. Ingen skänkte en tanke åt att de åter skulle vandra på våra gator. för de finns inte längre.

Idag går de inte bara på våra gator. De håller demonstrationer med tillstånd av polisen, de talar högt om sina åsikter och de sitter i höga positioner i nationens styre.

Skillnaden mellan dessa olika sorters skräck är att på de 2 första finns en universal-bot. Det är bara att uttala de magiska orden: De finns inte på riktigt.
Visst linda Blair finns ju men inte hennes rollkaraktär Regan.

Men Nazisterna då. De finns ju! dem kan man inte förvisa tillbaka till helvetet genom att uttala deras namn. eller tvinga ur sina drömmar genom att vakna, för då hemsöker de istället dina vakna tankar.

Så vad ska vi göra? Jag önskar att jag hade en universallösning likt de magiska orden, det finns inte på riktigt, men tyvärr är det svårare att hitta på något bra i detta fallet.
Det enda som jag kan komma på är att alla andra måste hålla ihop. Övervinna våra olikheter och alla stå enade mot ondskan. Ta lärdom av Stålmannen, Catwoman, Malena Ernman och Richard Söderberg och stå upp för varandra.

Älska och håll varandra hårt i handen. Be en bön till valfri gud om det behövs bara vi står enade i kampen mot allt ont.

Alltid och för evigt
Elias Levin


Likes

Comments

Jag sitter på bussen och kikar ut över utsikten från Götaälvbron. Jag åker förbi här varje dag med buss 17 mot östra sjukhuset men just idag är utsikten en aning annorlunda.

När man tittar på det enorma huset, som ligger vid brons fot, ser man att de vanliga svenska flaggorna är utbytta mot inte mindre än 4 regnbågsfärgade flaggor som vajar i den göteborgska vinden.


Denna fantastiska flagga som alltid fyller mig med värme och en trygghet var än jag ser den, men jag kan i alla fall inte låta bli att känna ett styng av bitterhet.


Nu står West Pride för dörren och alla är över ens om att hela världen jämställd, alla är lika värda, alla får älska vem de vill osv

Men hur är det om en vecka när festivalen är slut. När prideflaggorna åter viks ihop och får vila i kartongen till nästa års festival, när det åter är tillåtet att stirra och kasta kommentarer. När något så enkelt som mina målade naglar kan väcka tumult på bussen.


Tro mig Pride är en underbar företeelse i alla dess former men jag skulle önska att detta fantastiska skulle vara mer än ett par dagar om året. Att alla människor oavsett kön (biologiskt och juridiskt) sexuell läggning, etnisk bakgrund lever och behandlar varandra som lika.

Sedan vill jag rikta mig direkt till alla som hävdar att de aldrig mött en HBTQ-människa (för de finns fortfarande) och säga;

We walk among you!

Och till alla mina systrar och bröder där ute; fortsätt kämpa och håll ihop för tillsammans ska vi se till att "heaven becomes a place on earth!

Alltid och för evigt!
Elias Levin


Likes

Comments

Eru feminist?! Nej... ja... kanske. Nej jag ser mig inte som feminist, jag ser alla människors lika rätt och värde som en utgångspunkt när man strävar mot en bättre värld. Sedan om det handlar om lika lön för lika arbete mellan könen eller allas rätt att älska vem eller vad man vill är en annan sak. Kort och gott... jag ser mig som humanist.

Jag ser inte själva löneproblematiken som just en problematik. För den skulle enkelt gå att lösa om alla bara jobbade åt samma hål.l Det stora problemet, som jag ser det, är att övertyga alla människor som inte ser, uppfattar eller förstår att det är sinnessjukt att hur mycket pengar man får i slutet av månaden ska regleras av hur långa ens genitalier är (detta borde ju egentligen leda till obligatoriska läkarundersökningar och löneskillnads även mellan männen).

Vi måste alltså svära oss samman kära systrar och bröder. Svära oss samman likt rebellerna i Frankrike 1789. Vi måste filura ut vackra slagord. Kanske: Liberté! Peace and Love! Gud älskar oss alla! Vad vet jag. Men det finns bara ett sätt... slut samman. Älska varandra! Älska med varandra! För vi är alla samma sak! En bunt drömmar och längtan förpackad i olika årsmodeller och uppsättningar av människor!

Upp till kamp go´vänner!
Alltid och för evigt!
Elias Levin

Likes

Comments

Hej!

Jag heter Elias och jag är bög! Bög, gay , homosexuell, gillar killar.... eller gör jag det? Gillar jag killar?
Ja det gör jag.... jag gillar vissa killar. Min bästa killkompis, min KK, mina medspelare på Rickarums ByaTeater jag gillar dem alla. Men det finns även killar jag inte gillar precis som det finns tjejer jag inte gillar. Killar jag inte gillar, manliga män säger jag ofta, dvs. män och killar som min guru Farao Groth skulle beskriva genom sången; "För vi är grabbarna grabbarna grabbarna grus.

Nej dem killar jag gillar är ni som inte är rädda för att ha fel (det behöver jag själv träna på) inte måste berätta hur många ni legat med, för att vinna min respekt och inte måste dunka mig hårt i ryggen för att visa er tillit. Ge mig en kram istället!

Gillar du killar eller tjejer säger många. Jag älskar inte alla med jag gillar de allra flesta. Ge mig en kram och lyssna på vad jag säger så är chansen stor att jag gillar dig och gör samma sak tillbaka. Ett foto säger mer än tusen ord men en kram läker mer än tusen sår. Väldigt filosofiskt men det kan det väl få lov att var en fredag natt i september. God natt och sköt om er! 

Alltid och för evigt!
Elias Levin

Likes

Comments