Det är så jäkla tråkigt, jobbigt & förvirrande att på samma gång som man känner en sådan glädje och lycka - även känna sig så sjukt ledsen och ensam.
De senaste dagarna har varit skit tbh, denna ångest vill inte lämna mig i fred och det tär på mig som tusan.
Jag har väl aldrig varit bra på att hantera den men just nu när jag bara vill vara glad för flytt, barn & mitt nya liv som väntar är det ännu svårare att ignorera den. När jag vet hur jag egentligen borde & vill må.

Det positiva är att min pojkvän är så himla fin, att han gör det lättare att ignorera tankarna och le lite.
Det negativa är att han, förmodligen utan vetskapen om det, är en stor del av de senaste dagarnas ångestdos.

Jag får även som skuldkänslor över att må dåligt när jag har det så bra som jag har det, när jag har en ny person inom mig påväg ut i världen o.s.v. Men är det verkligen så fel att må dåligt psykiskt som gravid? Jag VET ju ändå att det inte är pga mitt ofödda barn jag mår såhär, honom längtar jag efter och är så obeskrivligt lycklig över.
Men det känns ändå som att det vore fel att säga högt att man mår dåligt? Som att folk ska ta det fel.
Jag är också väldigt trött på att vara gravid nu, vilket också känns jobbigt. Alla påstår att det är så himla fint, mysigt & kul medan jag vantrivs så fruktansvärt med det. Det vill man heller inte säga högt? Jag skäms över att inte trivas i min graviditet fastän det inte är något jag kan göra åt & återigen inte alls beror på mitt ofödda barn som jag, som sagt, längtar efter och är så lycklig över.

Är bara trött på att ha det såhär, helt enkelt. Och jag är trött på att inte ha någon att öppna upp mig för, ingen att berätta för, ingen att gråta ut för eller få ett endaste 'det löser sig' ifrån. Jag är trött på att vara så förbannat jävla ensam.







Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Det är så jävla utmattande att ständigt undra, grubbla & aldrig veta.
Att så gärna vilja veta vad som egentligen stämmer och inte, samtidigt som man undviker sanningen?
Det är en ständig jävla fight med sig själv mellan att vilja veta men undvika att fråga.
Vad är egentligen värst? Att brottas med tankarna och bilda en egen sanning, en egen 'tro' , eller att få reda på vad det egentligen är som finns där & kanske inte stå ut med informationen?
När man väl hör det kan man aldrig radera det, och vad händer då om man plötsligt inser att man inte velat höra?

ÄR SÅ himla förvirrad & kluven. Hela tiden.

Och om man väl hörde de orden man väntat på att få höra, hur mycket kan man då lita på det? Kommer man fortsätta att ständigt undra om informationen verkligen är sanningen? Eller bara något de säger för att de tror att det är det man vill höra, eller det som underlättar för dem själva?

Det är så så fantastiskt & samtidigt så hemskt, att varje individuell person faktiskt är den som äger sina egna tankar.
Ingen förutom du själv kommer någonsin veta till 100% om det du säger är sant, för dina tankar är bara dina. Ingen kan se dom? Så fantastiskt & hemskt. Eller?

Vet knappt vad jag babblar om, om det ens makes any sense.

Jag är bara så trött på att inte veta vad jag inte vill veta.




Likes

Comments

För första gången på så länge känner jag en gnutta lycka. Jag har en sådan fantastisk pojkvän, och i sommar ska först flytta till ett nytt hem för att sedan starta vårat nya liv där med vår efterlängtade pojke ❤

Jag har självklart även den mest underbara familj man kan tänka sig, har få men väldigt värdefulla vänner i mitt liv & allt bara faller på plats. Detta är min plats i livet. Jag TRIVS.

Men det jag oftast är tacksam för, trots att han går mig på nerverna & jag skäller mer än jag säger något snällt så, är det min pojkvän som gäller. Fan vad han är bra.

Likes

Comments

Vill varmt välkomna det nya året och lämna 2016 bakom mig för gott. Det har varit ett väldigt konstigt år, ett både dåligt men samtidigt väldigt bra år? Typ.

Egentligen kan jag inte klaga, jag har mina fina vänner, värda att nämna: Alex, Tove, Josefin, Jennifer. TACK för att ni står ut med mig och mina galenskaper ❤
Jag har min fantastiska familj, som jag nog är mer tacksam än någonsin för detta år.
Och sedan har jag min älskade pojkvän, som inte ord kan beskriva hur bra han faktiskt är.

Så nu tänkte jag med mitt dåliga minne försöka ta en liten tillbakablick & försöka visa er så gott det går av de större saker som hänt under året! 😊

Januari:
Jag firade in året med världens bästa Tove & vi fortsatte vårt uppdrag som vindrickare större delen av januari.
Jag var en hel del ute i Högsjö hos min kusin & hennes fina barn.
Och så gosade jag med Andreas förstås.

Februari:
Jag & Andreas blev officiellt ett par 👫
Vi firade alla hjärtans dag ihop med Tove & Marcus. jag tog äntligen körkort, och började jobba i Örebro! ☀
(här har vi en väldans bildbrist då jag ej lagt upp några bilder associerat till dessa händelser på sociala medier denna månad & jag inte har samma telefon nu som då)

Mars/April
Dessa månader minns jag knappt, en hemmafest hos bästis. En hel del jobb & lite pussande på Andreas var väl det som gällde. No pictures needed va?

Maj:
Enligt bilder var detta en mer händelserik månad, det var ytterligare en fest hos bästis. En del krogrundor med Josefin.
Lite vattenpipa på en flotte med ett fint gäng, äventyr vid ett fint slott med Andreas samt en mysig hotellnatt i Norrköping & många fikapauser med min kusin.

Juni:
I juni var det en hel del vin på min kära bästis balkong, vi firade även midsommar ihop & åkte iväg och sprang i bollar på vattnet! Jag och Andreas åt mycket ute och jag jobbade ihjäl mig samt fick ny chef.
Jag och Tove spelade bilbingo & jag hittade på 20 minuter 11 st fyrklöver i min trädgård.

Juli:
Denna månad åkte jag, Andreas, Daniel, Tove, Pelle & Moa till Falkenberg en helg & bara lyxade oss. Vi åt gott, drack gott, kollade wings and wheels & åkte sedan till Ullared på hemvägen.
Jag och Alex besegrade en mördartrappa i värmen & jag provade sushi för första & sista gången i livet. Vi badade vid en mysig plats ett par gånger & livet bara var bra.

Augusti:
Jag sa upp mig från mitt jobb i Örebro, bokade en resa till Grekland med min bästis. Firade sex månader ihop med Andreas på en räkbåt. Hade drinkkväll med Tove & var barnvakt åt min favoritunge ❤

September:
Jag & Alex for till Grekland i två veckor och bara njöt av livet och när vi kom hem tatuerade vi oss tillsammans 👊

Oktober:
Jag fyllde 20 år. Åkte första turen med Josefin som klarade körkortet. Gosade överdrivet med min hund. Bokade biljetter till Kent & flyttade ihop med min kärlek ❤

November:
Levde tjocka symbolivet i soffan med chips typ, firade Toves 18årsdag. Var på min fina gammelfarmors begravning. Umgicks med min bästis. Firade halloween med Andreas & fick den största överraskningen i mitt liv, i Juli 2017 blir vi en familj 👶❤

December:
I december fick jag äntligen ett nytt jobb, hemma i Vingåker. Vi julpyntade i lägenheten. Vi berättade för våra familjer om graviditeten. Jag började få en mage. Jag var på Kent. Jag firade Jennifers 20årsdag. Vi spelade bingolotto på uppesittarkvällen. Jag firade Julafton, juldagen & annandag jul uppdelat i min & Andreas släkt. Jag firade nyår med alkoholfritt vin & för andra året i rad, kysste jag Andreas på tolvslaget ❤

Likes

Comments

Vad jag aldrig kommer förstå mig på är denna jävla ångest som ständigt kommer krypande.
Jag är så jävla trött på dig, LÅT MIG VARA.

De värsta dagarna är när ångesten inte har någon egentlig anledning till att vara här, när man bara är.
När ångesten är det enda man känner, när man gråter & gråter men inte riktigt vet varför man är sådär himla ledsen.
När man själv inte kan förhindra den och när man själv inte kan förklara för någon vad det egentligen är man känner.
Det är så frustrerande och sjukligt jobbigt.

Jag har haft väldig tur och lyckats undvika dessa dagar ett tag nu.
Och jag hoppas att det fortsätter så. För det finns inget i denna värld jag är så rädd för, som känslan av att
slitas i tusen bitar medan bröstkorgen slår hårdare än någonsin förr. Samtidigt som bristen på luft är kvävande när man gråter så intensivt att hela kroppen gör ont. Och på en och samma gång de starka känslorna av ensamhet & självhat.

Så även om det ständigt ligger en vardaglig ångest över mig är jag otroligt glad över att slippa varenda liten dag av detta.

Vet ej varför jag skriver detta idag, när jag faktiskt inte har någon sämre dag.
Kanske för att jag lättare kan få ut orden då. Jag vet inte.

Likes

Comments

Vart tusan har tiden tagit vägen??? Min älskade tolvåring har gått & blivit 18!
Hon får nu köpa cigaretter & trisslotter samt gå på krogen & dricka lagligt. Svårt att förstå, minns hennes 15årsdag som igår..❤

Igår firades hon först med släkt och vänner i en källarlokal i stan för att sedan dra ut på första krogrundan. Tovkul.

Är så stolt över denna människa så jag spricker.

Likes

Comments

från igår till idag var jag & Andreas hundvakt åt en liten staffe-valp vid namn Amy.
TOTALT galen! Bet sönder våra händer, åt på tapeterna & tuggade sönder Ottos leksaker 😅 men när hon väl var lugn var det världens mysigaste tjej, aldrig mött någon så närgången haha 😍

Likes

Comments

Jag är speechless, faktiskt. Vet inte vad jag ska säga om mig själv längre. Om mitt liv. Om något.

Jag har tappat bort mig själv så totalt, jag är någon jag verkligen inte vill vara.
Det enda jag vet är att jag vill vara med Andreas och även det lyckas jag undermedvetet förstöra mer och mer.
Vad håller han ens på med? Varför är han med mig? Han förtjänar så mycket bättre och han vet det.

Jag önskar att han kunde se sig själv i mina ögon, höra mina tankar om honom & känna mina känslor för honom.
För det finns så jävla mycket. jag vill hans allra bästa. Jag avgudar denna människa.
Jag har aldrig mött någon som honom och jag förstår inte hur jag lyckas såra honom gång på gång när det är det sista jag vill göra här i livet.

Älskade underbara människa, jag hoppas att du en dag kan förstå & tro mig när jag säger att jag älskar dig.
Älskade underbara människa, jag hoppas att du står ut med mig föralltid för jag vill aldrig vara utan dig.
FAN vad jag är kär i dig.





Likes

Comments

Mina två absoluta favoriter i världen.
Vad vore jag utan dessa killar? ❤

Likes

Comments