Attvaratvillingmamma, Vänner

Hej raringar

Tycker det har varit lite mycket gnäll på mig här inne på sistone så därför är det så skönt att skriva vilken underbar dag och kväll. Först dop för söta lilla Line Ava Estelle. Amanda Lines mamma, är en av mina närmsta vänner, hon har verkligen öga för detaljer och det är alltid en tanke bakom allt. Så mysigt och fint dop.
Det kommer bli kul att få följa våra tjejer genom livet.

Tjejerna skötte sig så bra i kyrkan, Bonnie käka majskrokar och Bianca flörta med dom bakom.

Billy var på rally med mormor och morfar, fick den här bilden av mamma. Det var inte en så ren unge man fick hem.

På kvällen var vi bjudna till syrran med familj och brorsan var också där. Vi åt så god mat, en god köttgryta, precis vad man ska äta på hösten. Twinsen var inte på sitt bästa humör skrek så fort jag inte höll i dem, det funkade med Bobby ibland. Billy och Joline har så kul ihop (oftast) men är väldigt högljuda, så mina öron är helst slut. Så roligt att få träffa lite folk, känns som jag varit isolerad ett tag. Magen har varit bra, bara haft ont en gång, så jag summerar denna dag till en toppendag.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Sjukdom, Billy

Hej alla underbara.
Nu är jag tillbaka igen. Kom hem i söndags men har varit så trött och dålig så jag har inte orkat skriva. Fick träffa mycket bättre personal nu än sist jag var inlagd, väldigt gulliga.

Det var fruktansvärt att vara ifrån barnen den här gången. Jag åkte in på tisdagskvällen och träffade dem inte förrän söndagskvällen. De första dagarna hade jag så ont och var helt borta, så då var det ingen idé att ta emot besök och på helgen åkte barnen till Bjursås med Åsa och Mattias så Billy skulle få komma iväg och ha kul och tänka på något annat, för när han går hemma blir det så uppenbart att jag inte är där. Bobby behövde jobba på fredagskvällen sen ville han vara nära mig fall något skulle hända. Han har varit en klippa.

Billy tog det ganska hårt som vanligt, men den här gången blev han mer arg på mig, som om jag svikit honom. Billy vill alltid att jag ska lägga honom men på tisdagskvällen så sa vi att Bobby skulle göra det för han tycker också det är mysigt. Billy gick med på det men sa hela tiden att "imorgon måste du lägga mig och läsa för mig mamma lovar du det" Han frågade flera gånger om jag lovade det och jag svarade att "det är klart jag lovar det" så det första han sa när jag pratade med honom i telefon var " du lovade ju att du skulle lägga mig, man måste hålla det man lovar" Vad svarar man på det?

Träffade en superbra läkare och nu finns en plan. Det känns skönt. Flera läkare har haft möte om mig och de misstänker att jag har fått nervskador i magen efter alla operationer, jag blev opererad i magen 4 gånger på 10 månader. Tyvärr finns det inte så mycket att göra, men jag har fått remiss till smärtkliniken som ska starta en utredning för att försöka få bort så jag inte får sådana smärtgenombrott så jag svimmar, men lite smärta får jag nog lära mig att leva med. I värsta, värsta fall, om det blir ohållbart så kanske dom kan operera och bränna bort nerver (om jag fattade rätt) men det kan lika gärna bli värre så det är sista utvägen.

Ni kanske tyckte att jag lät dramatisk, när jag skrev att jag trodde jag skulle dö, men jag trodde verkligen det, det kändes som om något gick sönder i mig och jag tänkte att så här ont kan man inte ha utan att kroppen går sönder.

Vill tacka er för alla krya på er meddelande. Det betyder så mycket när man är ledsen.
Kärlek

Så skönt att vara hemma igen, trots att jag tillbringar mest tid i soffan eller sängen. Svårt att förklara för barnen varför mamma är så konstig och tråkig som jämt brukar vara i farten, dem förstår ju inte. Min underbar mormor bor hos oss för att hjälpa till med barnen nu.

Likes

Comments

Sjukdom

Här kommer ett ynkligt hej från sjukhussängen. Har varit så dålig att jag inte orkat skriva. Jag började känna av magen i måndagskväll, tog smärtlindring och gick och la mig. På tisdagen kändes det lite bättre men jag hade en molande värk. På kvällen åkte Bobby på innebandyträning, jag la barnen och började ta rätt i köket när det bara exploderade till i magen och det svartnade för mina ögon jag vaknade till av att jag låg på golvet, fick tag i min mobil och försökte ringa Bobby men det började ringa på bänken, han hade glömt sin mobil. Jag var så borta av smärta så det slog mig aldrig att jag kunde ringa någon annan, det enda jag tänkte på var att jag hoppades på att inte Billy skulle vakna och få se mig så här eller att någon av tjejerna skulle vakna och bli ledsna och jag inte kunde göra er ett skit. Har ingen aning om hur länge jag låg, men när Bobby kom hem förstod han på en gång vad som hade hänt och ringde ambulans.

Jag fick ligga på ett traumarum och åter igen fick jag ett sådant anfall så det kändes som något exploderade i mig, det känns som jag går sönder inuti, då trodde jag att jag skulle dö på riktigt, jag fick dödsångest, har bara haft det en gång förut och det var när jag voltade med bilen, och den känslan är inget jag önskar min värsta fiende. Mina tankar gick till barnen, Bonnie och Bianca dom skulle ens inte komma ihåg sin mamma och Billy som är så mammig, hur skulle han klara sig och hur skulle det gå för Bobby. ( jag känner att jag kommer behöva gå och prata med någon om detta efter, känslan att man ska dö ifrån sina barn är värre än all smärta, gråter till och med när jag skriver detta.) Läkarna stack två sprutor direkt i magen som gjorde att smärtan släppte lite.

Nu ligger jag på en avdelningen så får vi se vad som händer.

Jag börjar bli deppig av detta, jag kan inte leva mitt liv fullt ut, jag vet aldrig riktigt när smärtan ska slå till, jag får leva med att ha lite ont hela tiden och framför allt, detta går ut över mina barn, speciellt Billy som blir så orolig och han gillar inte när jag inte är hemma. Det MÅSTE få ett slut. Tyvärr har jag inte orken att kriga nu, men vad vore man utan en bästa vän som skicka ett sms till mig som jag läste upp för läkaren som nu bestämde att han skulle samla ihop massa läkare och ha möte om mig. Fortsättning följer...

Det här är åter igen ett väldigt utlämnande inlägg, min terapi, jag hoppas ni har överseende med detta.

Likes

Comments

Attvaratvillingmamma, Vänner

Jag har känt mig lite som fånge i mitt eget hem den senaste veckan. Svårt att åka någonstans själv med två söta monster som river allt som kommer i deras väg, som sticker åt olika håll, klättrar på allt som går att klättra på, som båda vill vara i famnen om det är mycket folk, hatar att åka vagn, drar ner blomkrukor osv. Jag skulle aldrig kunna ta twinsen till ett ställe som inte var barnsäkrat.
Jag är med i världen bästa tvillinggrupp på Facebook, det är så bra, där får man alltid världens bästa råd och stöttning. Tror ingen kan sätta sig in i och förstå hur det är att ha tvillingar om man inte har det själv. I den gruppen var det en som skrev att dom river ställen och ställer till med cirkus, hon jagar och svettas men hon är iallfall inte uttråkad. Det gjorde mig motiverad. Så jag tog med twinsen (Billy var på rally med mormor och morfar) och åt lunch med några vänner på stan, gjord lite ärenden och gick sen till en lekpark och träffade en annan tvillingmamma och pratade av mig lite. Dagen blev helt fantastisk!

Min fina vän Amanda är så duktig på att ta bilder.

Likes

Comments

Billy

Jag har länge tvekat att skriva detta inlägg, kan jag verkligen göra det? Hänger jag ut vårt barn för mycket? Men jag har nu efter övervägande valt att göra det så folk ska få mer förståelse och inte döma.

Billy, en kille som många skulle se som stökig, bråkig och aktiv. Men han är killen med det största hjärtat på denna jord, det gäller bara att förstå honom och ta honom på rätt sätt.
Självklart kan han vara dum och göra fel, han är en riktig retsticka, det är jag den första att erkänna, jag kommer aldrig bli den föräldern som säger att "mitt barn skulle aldrig göra så" eller "mitt barn gör aldrig något fel."

Ett exempel på att folk kan se honom som elak är att om han leker med en kompis på förskolan eller om vi är på kalas, sen kommer en till kompis och vill vara med så säger ofta Billy att den inte får vara med att den är dum osv. Det är självklart inte okey, men för att förstå Billy gör han inte det för att vara elak utan han är så rädd för att bli utanför, och han tycker det blir för rörigt med fler kompisar samtidigt. Han är osäker och hans största önskan är att ha en kompis.

Man måste ta honom på rätt sätt det hjälper inte att bli arg på honom, då låser det sig och man når honom inte. Man måste vara lugn och prata med honom. Han behöver tydliga ramar, men inte bli nertryckt. Billy blir så ledsen efter han fått utbrott och säger ofta "jag vet inte vad som flög i mig"

Han har haft några tuffa år också. Först blev hans mamma sängliggande i nästan 15 veckor. Sen försvann mamma och pappa i tre veckor och kom hem med två skrikande bebisar som tog nästan all tid, sen försvann mamma igen 1 vecka till sjukhuset, när allt började lugna ner sig så fick lillasyster massa konstiga kramper och blev inlagt med mamma i 10 dagar, sen när vi väl kom hem så var det massa fokus på henne, allt började lugna sig och familjen sitter och äter middag när mamman plötsligt svimmar på golvet av smärtor så pappan får ringa ambulans och mamma är borta en vecka igen. Och alla dom här gångerna har han fått sova på olika ställen för att vi ska få ihop det. Vilken 5 åring som helst skulle bli orolig och stökig av det.

Så nästa gång ni killar mitt barn elakt, tänk då att den elaka pojken låg bredvid sin mamma på golvet över 30 min ända tills ambulanspersonalen bad honom att flytta på sig, då sprang han och hämtade ett halsband och armband och sätter på det på sin mamma för han vet att hon tycker om att vara fin.

Han skulle gå genom eld för sina systrar. Han har aldrig ens höjt en hand mot dem, han gråter om de ramlar och slår sig, han skyddar dom från allt. Tänk att få syskon vid 4.5 år ålder som tar nästan all tid. Han kunde blivit svartsjuk och arg på dem. Men aldrig någonsin har han sagt ett dumt ord om dem.

Snälla, snälla ni, nästa gång ni ser ett bråkigt barn döm det inte! Tänk inte att det är ouppfostrat. Ofta ligger det något bakom.

Likes

Comments

Tack alla ni som tagit er tid och kommit med råd på Facebook och Instadirekt angående mitt inlägg igår, har fortfarande inte kommit fram till något beslut.
Idag beslöt jag att bara ha en mysdag med barnen. På förmiddagen lekte jag med tjejerna, det är så roligt att få följa dem och deras lekar, ena stunden har de så roligt ihop och nästa stund bråkar dem. Det är full fart.

Jag gjorde Bananpannkaka och åkte och hämtade Billy på förskolan sen gick vi till en lekpark, riktigt kul hade vi.

På kvällen var jag iväg och tränade, jag känner att det är så viktigt trots att det är mycket nu. Jag har satt mig själv i femte hand alldeles för länge och min rygg har börjat strejka. Körde PT pass igen och idag kändes det väldigt tungt men roligt.

Likes

Comments

BonnieochBianca, Billy, Attvaratvillingmamma, Allmänt

Jag har sådan beslutångest. Jag skulle behöva börja jobba nu, Bobby hinner inte med. Nu har jag suttit hela kvällarna och jobbat efter barnen lagt sig, det går en kort stund, men jag kommer inte orka i längden.
Jag hade tänkt att twinsen inte skulle börja på förskolan förrän i augusti 2018 dels för att ha dem hemma så länge som möjligt, men den största anledningen är att Billy har en pedagog som är bäst i världen. Hon har fångat upp honom så bra, sett förbi den bråkiga killen och sett hans stora hjärta och lett honom på rätt väg, hon är så pedagogisk. Billy börjar ju i förskoleklass nästa år och hon börjar då på småbarnsavdelningen, tänk vilken dröm att få henne till mina tjejer.
Men jag skulle behöva sätta tjejerna på förskolan i januari 2-3 dagar i veckan för att hinna med papperna. Det är jäkligt kul att jobba, få använda hjärnan till annat än byta bajsblöjor, mata barn och prata bebisspråk även om det är mysigt också.
Tycker även det är jobbigt att lämna bort Bianca med sin epilepsi. Usch vet inte hur jag ska göra, ge mig råd. Om ni hade fått välja, utan att tänka på mammadagar och pengar vilken ålder hade ni satt era barn på förskolan då? Twinsen skulle vara 1 år och 7 månader då. Billy var 1 år och 8 månader när han börja.

Morgonen började idag med lite panik, jag bytte blöja på Bianca och när jag var klar hittade jag inte Bonnie. Jag letade och ropade, började få lite panik, tillslut hörde jag ett fnitter från badrummet tittade in igen men såg inget, hörde ett till fnitter från torktumlarn, där sitter Bonnie supernöjd och tuggar på en tampong.

Billy jobbade med mormor och morfar, dom tog in kossor. Lilla jobbarkillen, så fort han är ledig ska han jobba.

Likes

Comments

Sjukdom, Utbyggnad

Idag har jag varit så trött, sov bara två timmar inatt. Hade så ont i magen igen. Det är svårt för mig att acceptera att jag är sjuk, att jag kommer få sådana här smärtor ibland så jag inte vet vad jag ska ta vägen, jag vill bara skrika rakt ut. Har prövat ta bort gluten igen, men det hjäper inte.

Idag erbjöd sig Åsa och Mattias att ta barnen under dagen så jag kunde jobba igen med alla papperna. Hade tänkt vila men det hann jag inte. Dom är så snälla som alltid ställer upp.

Nu på kvällen hade Billy avslutning på sin fotboll, han hade match mot föräldrarna, jag fick lov att stå i cafeterian men Bobby och Ralle spela. Billy var så nervös under dagen så han kunde inte äta. Tyvärr kunde jag inte ta några bilder för jag hade slut på batteri på min mobil.

Båda tjejerna drar alltid av sig strumporna, så satt på dem strumpbyxor idag. Här blir dom så arga att det inte går.

Sista bilden innan mobilen dog, redo att heja på brorsan.

Dagens bilder, kan ni fatta att detta ska bli en groventré, badrum, tvättstuga, kontor, vardagsrum, 2 barnrum plus 1 Walk in closet.

Likes

Comments

Billy, Bianca, Utbyggnad , Vänner

Idag släppte det för Bianca, hon vågade äntligen gå själv hon bara reste sig och gick. Hon har kunnat gått, men inte vågad. Hon är även rädd för höjder, om man lyfter upp henne i luften får hon panik.
Jag är så glad, sen vi höjde dosen på medicinen så har hon varit anfallsfri i TVÅ veckor! Kan ni fatta så underbart. Hon har haft minst ett anfall om dagen sen i maj, så detta är fantastiskt.

Min mormor fyller 80 i november, och det hon önskade sig var en arbetsdag på deras lantställe, det är ett underbart idylliskt ställe med sjöutsikt. Hela tjocka släkten var där och arbetade idag, jag kunde tyvärr inte göra så mycket, hade två skrikande tjejer och det var bara mamma som dög och dem sov bara en kvart. Bianca har blivit så rädd för människor hon inte känner efter hon låg på sjukhus och alla sjukhusbesök efter med provtagningar och allt, så hon håller krampaktigt i mig.
Det är så roligt att träffa alla kusiner och mostrar och morbröder, det blir ju inte så ofta nuförtiden. Det är något vist med släkten.

När båda vill vara nära är det tur att det finns selar, på det här sättet kunde jag hjälpa till att dra lite ris. Men det var tur att Billy var med, han är himla duktig på att arbeta så han gjorde det istället för mig, röjde ris och släpade till brasan.

Nellie, mosters lilla solstråle, alltid glad och det finns ingen som älskar mat som hon.

Efter det var det bara att jäkta hem för att laga middag till dem hungriga arbetarna här hemma. Så här ser det ut nu, svårt att komma fram och ta riktiga bilder, men ska försöka göra det imorgon med livet som insatts.

Likes

Comments

Billy, Utbyggnad

Nu går det i ett, all grävning här hemma måste vara klar innan måndag för då ska grävan iväg på jobb 1 månad. Så det ska hämtas grejer överallt, serveras kaffe, fixas lunch, ta hand om barn, måla förstuga, den måste vara klar om två veckor. (många har frågat vad förstuga är för något, det är en liten stuga vi ska ha till husvagnen i vinter istället för förtält, det blir som ett extra rum. Vi ska ha husvagnen stå uppe i Bjursås.) Jag har även fått lov att börja arbeta lite med papperna på företaget för att komma ifatt. Sen har jag ett till projekt. Känns som det är rätt mycket nu, många bollar i luften. Har inte hunnit ta något kort på "bygget" idag men det ser mest ut som en jordhög bara.

Det gick väldigt lätt att laga middag ikväll, en efter en försvann barnen ifrån mig tillslut hitta jag alla tre i soffan och jag fick laga mat i lugn och ro. Kanske ska hyra olika maskiner och ha utanför fönstret, tänk så mycket jag skulle få gjort.

Billy hjälpte mig att måla idag.

Likes

Comments