View tracker

Jag vet knappt vem jag är längre.. jag vet vad jag gillar, vad jag tycker och sånt men samtidigt vet jag ingenting.. En stark hopplöshet känner jag dagligen.. Skolan är helt kaos och ärligt talat vet jag inte om skolbänken är rätt för mig då jag har försökt i ca 3 år och mått skit exakt varje dag. Men jag vågar inte hoppa av då min familj kommer gå under rent ekonomiskt om jag inte får jobb direkt då.. och vill jag ens jobba? Tänk om jag inte får något jag trivs med?.. asså jag är inte en smula kräsen på jobb egentligen, kan ta städjobb o vadsom bara att jag har en rygg som ofta krånglar då jag är lång.. är därför rädd att jag kanske inte klarar av ett sånt jobb liksom.. Mitt drömjobb är att jobba med djur men just här jag bor finns det inga såna jobb i närheten.. så allt känns så jobbigt.. Det är som att jag är en främling som är fast i min själ och inte hittar vägen ut..vägen till att må riktigt bra.. varje dag är liksom jobbig och allt.. har världens bästa mamma och syster men med våran livssituation, utan pengar, och med mycket smärta blir endå dagarna mycket svåra.. Jag vill hitta mig själv och må riktigt bra igen.. som jag gjorde när jag var liten.. och jag vill se min big love again.. i really miss him..

Jag vill bara vara lycklig, är det för mycket begärt?..

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Att gilla någon kan både vara på gott och ont kan man lugnt sagt säga.
Självklart är det en underbar känsla, man blir varm, glad och känner en massa fjärilar i magen som man brukar uttrycka det. Men nackdelen med kärlek och känslor är att vi inte själva kan bestämma vem vi vill gilla eller inte. Ibland kan det bli helt fel person, den "omöjliga" kanske man kan säga. Och det är allt utom kul. Jag själv började gilla en kille för snart ca 1 och ett halvt år sen. Det lustiga var att jag en natt drömde om han och efter det kunde jag inte släppa tanken på han. Innan den dagen hade jag endast sett honom som en vän, aldrig något mer. Men allt mer och mer började jag finna mig själv me att hoppa av glädje vid ett medelande från han, att le bara jag hörde hans namn, att fastna framför foton på honom. Han var alltid en bra vän till mig och jag spenderade stor del av min barndom med honom men sen flyttade jag och sen dess har jag kanske sett han typ 2-3 gånger (på ca 4 år). Och att då börja gilla han på detta sätt är riktigt jobbigt.. jag började bli mer ledsen och visste helt enkelt inte vad jag skulle göra. Jag skämdes även för mig själv, då jag varken är smal eller liknande. Jag tänkte "Han kommer aldrig tycka om mig, det är ju omöjligt" och jaa en massa tankar blev blandade. Jag gillar fortfarande han lika mycket än idag och fortfarande gör det så sjukt ont i mig att ens tänka på det.. varje dag när jag åker till skolan vill jag bara att bussen ska köra vidare till där jag bodde innan så jag får se han igen.. Jag är rädd att jag aldrig mer ens kommer träffa honom..Våran vänskap är inte direkt stark längre..visst vi är vänner på fejjan och skriver typ godjul och sådant men så mycket mer är det inte..Min högsta mest omöjliga dröm är att han ska börja gilla mig på samma vis som jag gillar honom och att vi typ ska leva lyckliga i alla våra dagar..men det är somsagt bara omöjligt.. men i sommar vill jag verkligen träffa han igen, rädda vår vänskap..gu jag vill verkligen inte förlora honom.. Men saken är den att jag lider av ångestattacker och enorm stress, skäms över mig själv och allt jag gör.. därför kan det vara ett rätt stort hinder om man säger så.. men jag ska dit..det ska jag...på något vis...Och tro mig han är helt underbar, har finaste leendet på jorden skulle jag tro. Drömlika ögon och jaa man kan bara drunkna i tankarna om han..somsagt kärlek är bra tills det kommer till vem den hamnar på...

Likes

Comments

View tracker

Tror inte jag är den enda här som ofta (typ alltid) känner sig sönderstressad.
Det är riktigt jobbigt och tar på krafterna, själv är det skolan som är min stressfaktor. Jag har en konstig fobi kan man väl säga, jag kan inte gå in i klassrum. Jag kan läsa, skriva o allt men klassrum är omöjligt och därför är allt extremt svårt. Just nu sitter jag i ett rum utan ro och skakar.. tänk vad stress kan göra och ställa till det. Pratade med kurator innan och snart blir det ännu ett möte med rektor och skolkuratorer, skolsystrar m.m. Om jag ska vara ärlig hatar jag skolan då jag får ont i magen, halsen, spyr, kan inte äta ordentligt och sover dåligt om nätterna. Jag är orolig för att bli allvarligt sjukt snart då jag känt såhär i ungefär 3 år.

Och tack vare detta så har jag hackat efter.. inte kul.. jag funderar på om hoppa av är ett alternativ men är för många negativa saker där så blir väl bara att kämpa vidare ett tag till..om inte skolan kickar mig förstås..

Det enda jag vill är att må bra..Det är det enda jag begär...

Längtar verkligen tills skolan slutar..

"Som havets vågor slår mitt hjärta.
Som solens strålar lyser mitt leende.
Som ytan glänser jag
​men som botten är jag mörk och kall."​​​​​​​

Kramiiz





Likes

Comments

Hej alla fina!

Försökte lägga upp igår men mitt internet kolapsade så får bli idag istället. Jag har länge funderat på att starta en egen blogg men tiden har inte funnits innan men nu så känner jag mig mer än redo! Jag kommer skriva vad jag gör under dagarna, minnen och annat som ligger i mina tankar.

För att ni ska få en bättre bild av mig som person så är jag en 16 (snart 17) årig tjej. Jag dricker inte, röker inte eller festar och har aldrig gjort det. Jag gillar självklart att vara med vänner och familj. Jag är ingen dömande person och lyssnar till alla som behöver det. Jag är glad och älskar humor och gör allt för att alla i min omgivning ska må bäst. Jag har nyligen börjat boxas, har annars tränat under en längre tid och älskar det! Jag åker annars twisterboard (som skateboard fast med bara 2 hjul), jag ritar, fotograferar, skriver böcker och gör en himla massa annat, haha. Jag har som i stort sätt alla varit med om jobbiga saker som satt spår i mig men jag vill samtidigt visa att hur svårt det än är så finns det alltid en mening med allt, att man aldrig ska ge upp. Hm.. är det något mer jag behöver skriva?.. ach ni får lära känna mig bättre om ni läser!

See you soon!

Kramiiz







Likes

Comments