Hej och välkomna ska ni vara till denna skitbloggen. Just nu sitter jag och hostar sönder och blir upprörd över människor som självdiagnostiserar psykisk ohälsa. Om du gör det, sök hjälp istället.

Men det är inte vad jag ska skriva om. Jag ska nu berätta att den här tjejen tar en paus från sociala medier, samt bloggen. Jag kommer i alla fall inte uppdatera den regelbundet som jag brukar vilket beror på olika saker.


Att ha bloggen och publicera inlägg regelbundet är mer krävande än man tror. Man har detta kravet på sig själv att inläggen ska bli bra, hålla kvalitén man vill ha och man förväntar sig sidvisningar och läsare. Jag har märkt att det tar för mycket energi att leverera det jag vill på bloggen, vilket är synd. De senaste halvåret som jag haft bloggen har varit väldigt roligt och jag är glad att jag haft så många läsare. Jag trodde jag skulle få typ 2, haha. Personligen har jag märkt att jag blir stressad över att jag inte klarar av att lägga upp bra inlägg och skriver då halvdana saker. Det är inte målet. Jag vill hålla hög kvalité och leverera utifrån mina egna förväntningar. Just nu kan jag inte det. Det blir för mycket.

Jag vet ej hur länge jag kommer ha denna pausen, men jag antar att den slutar när jag mår bättre. Det kan ta hur lång tid som helst, bara så att ni är beredda på det. Är otroligt tacksam över ni som läst och följt denna bloggen, det betyder mycket. Ni får ha det så bra. Vi ses inom en snar framtid!

/Elektra

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Men Gud, är det ett sånt där personligt inlägg igen? Fyfan vad jobbig jag är, men den här bloggen skapades just för att jag ska kunna skriva av mig. Plus att konversera med de som aldrig gör det i vanliga fall. Så hej på er klassen, gamla klasskamrater, och annat folk jag känner men aldrig pratar med längre. Honourable mention: Ni som låtsades bry er om mig, ni får inte en hälsning: ni får ett "Fuck you". Vilket ni förtjänar.

Däremot ska jag inte klaga på feminister utan om helt andra saker. Jag ska prata om att jag har nått botten. För att vara ärlig, jag har legat där ett tag nu. Troligtvis har jag bara inte velat erkänna det och ja, det får mig att vilja försvinna och aldrig komma tillbaka. Tyvärr kan det hända alla. Men just nu är jag helt utmattad fysiskt och mentalt och har gett upp på livet. Överväger faktiskt att börja på en Asperger-skola. Då kan man säga att jag inte klarar av min skola.

Jag går på ett gymnasium i där det bara går personer som jag inte passar in med. Varför valde jag den skolan? Jag visste att det skulle gå personer jag absolut inte har något gemensamt med, ändå valde jag den. Ångrar jag mig? Alla dagar i veckan. Min klass är inte jätteförtjust i mig av anledningar jag personligen inte förstå. Det svider lite när de inte ens kan visa en respekt någonstans. Jag vill heller inte hänga efter dem då jag vet hur jobbigt det är med en liten svans. Dessutom lyckas jag aldrig komma in i något samtal ändå för jag blir alltid avbruten eller nedtystad. Då är det inte konstigt att jag inte pratar.

Sedan har vi personerna som hade mage att säga att jag skulle vara "tacksam" att jag fick umgås med dem. Vet inte om det var dåligt formulerat, men i sådana fall lät det rätt dåligt. Då känner jag mig väldigt välkommen in i gruppen. Förutom när man pratar i grupp och vänder en ryggen, man ignorerar en, sitter med telefonerna eller när man tillslut inte ens får äta lunch med dem. Ja, jag skulle vara tacksam över att umgås med de personerna. De går och säger att de är oroliga över min situation, ändå verkade de inte bry sig när det väl kom till kritan. Vad ska jag ens tro i den situationen? Öppnar även upp mig innan jag gick ut officiellt att jag hade Asperger och efter det pratade de inte ens med mig. Nej, jag ska inte leka oskyldig i den situationen men jag förväntade mig inte att de skulle ignorera mig helt. Jag trodde ärligt talat att allt var löst, men nej, vissa måste vara så svåra att läsa av.

I skolan finns det andra personer jag känner, så då kan man ju undra varför jag inte går till dem. För de flesta hälsar inte ens i skolan, speciellt när de är med sina klasskompisar. Är det så skämmigt att säga hej till mig framför sina kompisar? Har jag sån låg status att man inte ens vill visa att man är bekant med mig? Varför kan man bara inte säga ett enkelt "hej"? Istället går man bara förbi, tittar på en, berättar för kompisen väldigt klumpigt om mig samt pekar och kompisen vänder sig om odiskret och stirrar på en. Och tack vare det har man fått några konstiga blickar från kompisen och jag undrar, vad sades till honom? Klart att jag känner mig utpekad när folk jag inte känner stirrar på mig med sådan intensitet bara för att någon berättat om mig. Istället för att hälsa. "Jag vet vem hon är men hon är konstig så jag är ouppfostrad nog att inte hälsa" tolkar jag det som. Så jag har börjat undvika den personen för att inte försätta mig i en sådan situation. För det är lite förolämpande enligt mig.

Det finns ju självklart de som säger hej när man möter upp dem, eller okej de är tre stycken schyssta tjejer som jag känt ett tag. Ibland kan jag få ett hej från någon gammal klasskamrat men det händer rätt sällan. Inte ens klasskompisarna hälsar förutom två. Vad inbjudande det låter, inte sant?

Skolan tär på mig psykiskt och med tanke på att jag redan inte mår bra av andra anledningar vill jag inte må sämre. Jag har slutat gå till skolan för jag sitter ensam på lunchen. Ibland har jag suttit med andra men det har inte alls varit välkomnande och de har känt sig obekväma i min närvaro. Jag må ha autism men jag kan avgöra när folk inte vill ha mig där. Det får mig att må dåligt, jag kan inte förneka det. Har slutat gå till skolan nu för att allt är för jobbigt. Nu är den enda utvägen att sluta och börja på en skola som är anpassad efter mig, inte tvärtom. Eller det är det enda jag kan se nu, och det suger. Men vad ska jag göra, jag måste ju gå i skolan på något sätt?


Med detta säger jag godnatt för enligt min doktor måste jag sova ordentligt. Vilket inte kommer hända, men ändå.

/Ellie

Likes

Comments

Jag blev tvungen att göra ett inlägg (tack elin) så sorry om det blir lite all over the place för skriver på mobilen atm.


Men ja, som sagt, mina kvällstankar är konstiga. De varierar allt från vad som hade kunnat hända om jag var snygg till "tänk om WW3 bryter ut i denna sekunden?"

Fråga inte.

Men en av de mer vanliga nuför tiden är klassikern "Varför gillar han mig inte tillbaka??!?!?!?!?" Backstory: Jag gillar en dude som också är min bästa killvän så lifes good man. Han vet att jag gillar han och han ger ibland lite mixade signaler. Nästan alla tror att vi är ihop och alla mina vänner tror att han gillar mig tillbaka. Hahahah nejjj.


Och ännu en klassiker om man är som mig "Vad hade hänt om jag bara hade försvunit utan förvarning?" Tycker det hade varit ganska intressant att veta hur olika folk hade reagerat om jag vara var borta en dag. Liksom, hur hade mitt crush reagerat? Hur hade mina bästa vänner reagerat? Hur hade andra folk på skolan reagerat? Hade skolan hållit en minnesstund eller vara skitit i det?


Nej vetni, nu får det räcka. Får extremt ont i min arm så orkar inte skriva meeeer

Sayonaraaa

ps. jag är den ända som inte har autism på denna bloggen kms hur hände detta


/Alex

Likes

Comments

Hej och välkomna tillbaka till min skitblogg!! Jag har på senaste tiden inte orkat skriva något relevant (därav den dåliga uppdateringen) av att jag inte går ut och känner mig fet och ful. Har dessutom tappat hälften av mitt hår på grund av stress/infektion/vitaminbrist eller vad det nu är för skit jag har. Mitt hår är i alla fall tunnare än vad det någonsin har varit och jag gråter. Mitt självförtroende sitter i mitt hår alltså hoppar seriöst.

Idag var jag i Uppsala och gick runt lite i staden. Alltså, älskart! De har alla butiker man behöver och det är inte helt dumt att åka dit. Det tar mellan 45-55 min beroende vilket tåg man tar. De har alla viktiga butiker som H&M, Zara, Åhléns och Sephora. Och det bästa: DET ÄR INGET FOLK DÄR. Vilket betyder, de snygga sakerna finns kvar i butik iiiih.

Men detta var inte vad jag skulle prata om. Jag hade faktiskt tänkt att mjölka pratet om mina diagnoser så låt oss ta en titt på min ADHD, honk honk.


Vad i helskotta är ADHD??

ADHD eller "attention deficit hyperaktivity disorder" är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som påverkar hjärnans förmåga att hantera hyperaktivitet och/eller uppmärksamhet. Man kallar det för en aktivitets- och uppmärksamhetsstörning vilket tillhör hyperaktivitetsstörningar. Det finns tre typer av ADHD.

1. Huvudsakligen ouppmärksam form
- Detta innefattar koncentrationsstörningar och ouppmärksamhet, var förut diagnostiserad som ADD men man ändrade det senare då ADD innefattar mer än bara uppmärksamhet utan hyperaktivitet.

2. Huvudsakligen hyperaktiv-impulsiv form
- Detta innebär hyperaktivitet, rastlöshet och impulsivitet i olika handlingar. Den "stereotypiska" formen av ADHD.

3. Kombinerad form
- En blandning av de andra två typerna.

Det betyder att alla som har ADHD har inte samma symptom. Alla är inte bråkiga problembarn som inte kan sitta still. Alla är inte så kallade "DAMP-barn" som inte kan kontrolera sina handlingar eller impulser. En person med ADHD behöver faktiskt inte vara utåtriktad, även fast det är den vanligaste formen. Killar tenderar att ha den hyperaktiva formen av ADHD och tjejer den ouppmärksamma formen. Jag skulle personligen säga att jag har den ouppmärksamma formen. Det innebär att jag är kanske inte springer fem varv runt huset för att jag har så mycket energi, nästan tvärtom. Med ADHD är hjärnan konstant i högvarv, den vilar aldrig bara tänker, tänker, tänker. Därför blir tålamodet ickeexisterande för man vill veta NU och man vill göra klart det så snabbt som möjligt. Man klarar inte av att hålla koncentrationen på en enskild sak för det finns alltid något annat att tänka på. Sedan har man svårt med att hantera ilska och känslor generellt. Man blir lättare arg och irriterad än de flesta. Här är lite mer folk med ADHD kan ha svårt med.

- Lyssnar sällan på tilltal då de har sin uppmärksamhet någon annanstans
- Är glömsk och kommer inte ihåg simpla saker som vad de skulle hämta på övervåningen
- Har svårt att sitta stilla med händer och fötter
- Springer ofta runt som en osalig ande
- Avbryter andra genom att skrika ur sig svar under lärarens genomgångar eller låter inte kompisen prata klart
- Inkräktar i andras samtal (nyfikenhet)
- Har ofta svårt att organisera uppgifter
- Undviker skolarbete som kräver mycket mentalt arbete
- Följer sällan givna instruktioner
- Har svårt att vänta på sin tur

Detta är bara några ur en hel bibel av vad ADHD i dagens psykologi innebär.


Med det sagt vill jag tydligt poängtera att jag har inte "DAMP" bara för att min diagnos är ADHD. Det finns faktiskt olika typer av ADHD och alla typiska symptom visar sig inte på alla. Tjejer och killar med diagnosen agerar annorlunda. Jag må vara rastlös och hyperaktiv i mitt huvud men jag är fortfarande inte utåtagerande som många andra är. Jag kan springa i trappor, ta en längre väg för att benen vill springa av sig, jag avbryter folk och jag har svårt att hantera mina tankar som konstant ändrar ämne. Jag tänker för mycket, får ångest, överreagerar, tar allt personligt. Min hjärna är på högvarv hela, hela tiden och jag kan ej kontrollera det. Jag sitter och pillar med pennor, mitt hår, slår fingrarna i bordet för att jag inte kan koncentrera mig. Men inte är jag ett DAMP-barn för det. Sluta associera ADHD med DAMP, för det är två enskilda saker.


Tack och hej leverpastej
/Ellie

Likes

Comments

Idag ska vi prata om autism, ännu en gång. Kanske mer specifikt Aspergers syndrom. Det finns väldigt många stereotyper och fördomar kring diagnosen. Många vet väldigt lite om den och därför ska jag ta upp så kallade "misconceptions".


Vad tror folk om Asperger?


"Hahahaha du förstår ju inte, är du autistisk eller?"

"Är inte de med Asperger typ socialt efterblivna?"

"Aha asperger, då är man väldigt duktig på matte!"

"Det är väl ett handikapp?"

Allt möjligt kan komma från folks munnar. De flesta vet inte vad diagnosen innebär och hur den påverkar andra som har den. Och fler få diagnosen idag. Många är oförstående, även mina föräldrar förstod inte särskilt mycket i början av min utredning. Jag hade ingen aning, man kan säga att jag fick min uppfattning av en gammal klasskamrat med grov Asperger. Då trodde jag att alla med diagnosen betedde sig på det sättet. Har man ingen i sin närhet med autism eller asperger kanske man inte tänker särskilt ofta, bara på hur det porträtteras i medier. Filmer, serier och nu på sociala medier. Uttrycket "autistic" har blivit det nya "retard" hos många. Så nu ska ta upp lite punkter många tror alla med autism har.

1. De är känslokalla och osociala

Detta är nog den mest uppenbara folk tänker på. Men vissa med autism är faktiskt väldigt sociala! Det är olika från person till person. Personligen var jag väldigt social ända tills nian, med ett bra skäl. Många kan verka känslokalla också eftersom en person med autism kan ha svårt med ansiktsuttryck. Vi känner allt en vanlig människa gör bara att vi har svårt att visa det. Vi kan ha ett "resting bitch-face" helt omedvetet. Jag kan ge folk onda ögat helt omedvetet. Detta är något som stämmer till en större del. Men att jämföra oss med Simon från "I rymden finns inga känslor" är lite förolämpande för många har diagnosen "högfungerande autism".

2. Man är efterbliven eller utvecklingsstörd

Denna punkt blir jag upprörd över. Autism må vara en funktionsnedsättning beroende på hur grav diagnosen är och man kan förväxla det med funktionshinder. Däremot är det långt ifrån sanningen. Många med autism är väldigt intelligenta med högt IQ. Många med Asperger är högpresterande vilket betyder att de är mycket begåvade. Anledningen till att jag klarade skolan bra var för att jag är högpresterande och har enkelt att lära mig saker. Allt jag läser och gör blir enkelt, förutom de saker jag ställt in mig på att jag inte kan. Till exempel spanska, men alla har sina svårigheter. Grov autism kan vara ett handikapp, speciellt de som inte kan prata och har svårt med motoriken men oftast klarar sig personer med Asperger/högfungerande autism i samhället utan några problem. Många yrken söker folk med Asperger som revisorer för att de är noggranna och duktiga med siffror. Ibland har det sin fördel!

3. Alla tror att man är exakt som Simon ur "I rymden finns inga känslor"

Detta är väldigt svårt att förklara. Det finns de som är en kopia av Simon. Jag kan själv känna igen mig i honom men det betyder att alla med Asperger beter sig som honom. Han har sina scheman, speciella tider och intresseområde. Hans är rymden. Jag har också ett område jag är väldigt insatt i och kan ALLT om. Antikens Grekland till exempel. Fråga mig vad som helst jag kan rabbla en bibel om just det. Men hela min värld snurrar inte runt grekiska gudar och jag kan tänka på andra saker. Man har sina rutiner och jag har också mina, exakt som Simon. Däremot är alla inte en vandrande robot som han är. Många förstår sarkasm, ironi och sammanhang. Vet många som tycker om folks närvaro trots deras diagnos. Man kan ha problem med beröring och förändringar är något som är jättejobbigt, man kan få utbrott och inte kontrollera sig. Man kan bli impulsiv och göra saker man inte förstår är fel. Men Simon är en karaktär i en film som är överdriven för att vara underhållande. Man kan inte göra honom till en representant för diagnosen.

4. Man är väldigt duktig på matte

Revisor-stereotypen slår till! Matte är en sak där många med högt IQ är duktiga på då de kan se sammanband och matematiska lösningar enklare än de flesta. Trots det kan matematik vara jobbigt för en person med autism. Problemlösning är det svåraste jag vet för jag klarar inte av att kunna hitta på en lösning själv. Algebra och geometri är vad jag är bäst på för där har jag siffror och jag ska räkna utifrån de siffror jag fått. Jag vet också om jag ska använda plus, minus eller gånger. Personligen kämpar jag med just matematiken pga av att jag inte klarar av problemlösningen. Jag har bara fått A på de uppgifter jag gjort med algebra. Så nej, alla med Asperger är inte gjorda för att bli revisorer. Jag kanske är det, men många är inte det. Ännu en stereotyp man förknippar Autism med.

5. Diagnosen har blivit en "meme"

Jag älskar memes, särskilt när det handlar om "autistic screeching" eller "rör mig inte, jag har asperger. Jag som en person med diagnosen kan skratta åt det och veta att detta är på skämt. Jag skrattar även till skämt om indiska telefonförsäljare eller amerikanska rednecks. Det är för att jag vet att det är bisarra stereotyper man använde sig av komiska skäl. Men när hela ens diagnos har blivit till ett meme som alla använder sig av blir man lite bitter. Man använder det som en förolämpning för folk som inte förstår ett skämt eller de man tycker är allmänt korkade. Det blir jobbigt för då tar ingen en seriöst. Man blir till ett skämt, bokstavligen. Man kan skämta snyggt om allting men man kan också skilja på skämt och verklighet. Tyvärr gör ovetande inte det.

6. Ens autism kan inte förändras

Det här kanske många inte visste men man kan träna upp sin autism. Som jag skrev tidigare är många personer med Asperger högpresterande och har enkelt att lära sig. Det sociala är ett nytt språk vi måste lära oss att tala flytande. När man väl gör det märks det oftast inte att man har en diagnos. Många trodde att jag inte hade en diagnos för att jag lärde mig vad man fick och inte fick säga till andra. Tyvärr lärdes det in den hårda vägen men det har gjort att jag har en fördel. Asperger kan tränas upp och anpassas till samhället. Gör man det kan man faktiskt nå väldigt långt. Man har ofta högt IQ och presterar bra vilket gör att vi blir duktiga på det vi gör. Lär man sig också hur man beter sig kan man faktiskt bli smartare än många andra.


Detta var allt jag hade för idag, det kanske kommer en till del för jag vill inte skriva ett allt för långt inlägg. Stigman kring diagnoser måste upphöra för att man ska kunna ha förståelse för varandra. Ha en trevlig kväll allihopa!

/Autismbarnet

Likes

Comments

Hej och välkomna tillbaka till min skitblogg och idag ska jag prata om konsten att vara ett autismbarn. Om man är medveten vad det innebär, om man har lite förkunskaper om Autism/Asperger kanske man har lite mer förståelse. Annars är denna guide väldigt bra för dig som inte vet!


1. Var inte social

Social? Vad är det för ord? Måste man vara det? Men hallå, jag är ju ett autismbarn så jag behöver minsann inte vara det! Många med Autism/Asperger är inte särskilt sociala, med en bra anledning. Man blir så förbaskat trött att man senare inte orkar göra något annat med livet. Jag går hem och sover efter skolan för att jag varit så trött. Därför undviker jag att vara social. Dels det och för att ingen gillar mig för att jag är social. Hehe.

2. Social efterblivenhet

De flesta håller absolut inte koll på de sociala koderna. Många vet inte ens vad de sociala koderna är. Vilket gör att ibland skriver man dumma inlägg på bloggen, kanske säger en dum kommentar, olämpliga skämt eller till och med förolämpar någon. För man vet inte var gränsen går. Man kan också bli som Hulken när man är arg. Att kasta sönder sina fjärrkontroller eller andras grejer är min specialitet allihopa! Sedan har vi när den här tjejen var genial nog att få halva klassen att hata en genom att säga att kvinnor faktiskt är en majoritet i världen och inte en minoritet. Sorry klassen men jag förstod inte vad han menade med det, och jag är inte dum i huvudet, bara autismig.

3. Vad är sarkasm? Ironi?

- "Nära skjuter ingen hare"

- "Men jag ska inte skjuta någon hare?

- "Äpplet faller inte långt från trädet"

- "Kanske för att grenarna sitter på trädet???"

Lite ordspråk ett autismbarn kan ta bokstavligt. Jag erkänner, jag gör det ibland trots att jag hört dessa sedan barnsben. Hjärnan sätter nämligen inte ihop två och två och att tänka i följande led är svårt. Vi hör det vi hör och tänker inte mycket på betydelsen eller det mellan raderna. Sarkasm och ironi är en av de typiska sakerna man som autismbarn man ibland inte förstår. Jag som lever på sarkasm har enklare, men det betyder inte att jag förstår hela tiden. Är man inte tydlig nog i tonen är jag en IQ-fiskmås. Det är ganska sorgligt för det är pinsamt när man inte förstår då man anses vara korkad annars.

4. Rutinerna

Vi alla har dem. Vissa mer. Jag har en skev en. Jag måste bädda sängen innan jag går och lägger mig. Jag måste även duscha varje kväll, jag kan inte sova en timme efter jag stängt av telefonen osv. Alla dessa är väldigt konstiga rutiner och det finns fler jag inte ens orkar nämna. Poängen är att vi har dessa små fixeringar vi måste göra och snälla påpeka det inte. Om jag av princip inte går när det är röd gubbe, oavsett om det inte är några bilar i närheten låt mig göra det. Var inte personen som säger "Vad töntig du är". Jag gör det för att jag får ångest annars. Autismbarn ska få ha sina fixeringar och tvång. Det är inte nyttigt men vi har dem. I många fall är det sätt att få oss att hålla koll på allt.

5. Rör mig inte, jag har Asperger

Den viktigaste av alla. RÖR. OSS. INTE. Speciellt om vi skyggar iväg eller visar obehag vid beröring. Fortsätt då inte!!! Vill vi inte krama dig så låt oss. Vi är inte otrevliga, det är inte så att vi inte gillar en bara för att vi inte kramas. Jag kan gilla någon jättemycket men ändå vara obekväm. Man värmer upp och det tar ett tag att bli bekväm, i alla fall för mig. Vissa plagg är också något vi undviker för det känns jobbigt. Många med Autism gillar inte att duscha för att strålarna blir obehagliga. Jag personligen undviker syntet och "billiga" material då de är väldigt osköna. Jag kan bara ha jeans i skolan, direkt när jag kommer hem sätter jag på mig mjukiskläder för att det är bekvämt för mig. Vi verkar som om vi inte gillar en men tro mig, det är inte du, det är vår autism. Och med detta ber jag om ursäkt om jag undviker vissa för deras närvaro gör mig nervös. Ibland får jag sån autism att jag inte ens kan vara i samma rum, så jag vänder mig om och går åt andra hållet. Det hände igår så förlåt mig Cash Me Outside. Det är inte du, det är jag och mina diagnoser.

[Alltså verkligen, förlåt jag undviker inte folk med flit det bara blir så. Kan jag sluta vara jobbig????]


Med detta sagt vill jag säga godnatt och adjö för imorgon har jag första träningspasset på två veckor! Jag kommer vara helt död imorgon för min sömn är på zero men men. Jag får fika efteråt. God natt folket!!

/Ellie

Likes

Comments

Såhär glittrig blir man av LUSHs badbomber. Nej men ärligt, önskade jag kunde ta bilder som gjorde glittret rättvisa för det var det sjukaste jag varit med om. Hela jag var fylld med glitter. Lyckades även få en hel del i ansiktet som jag sen insåg att man måste ta selfies med för annars går ett tillfälle förbi. Önskade verkligen jag kunde visa glittret, för tyvärr tar kameran inte upp ljuset lika bra som ögonen. Oh well.

Will ni bli fyllda med glitter och glamour, köp då denna badbomb på LUSH. Den är limited edition och kostar runt 60-80kr i butik. Man blir även så satans mjuk. Hela min hy var som en bebisrumpa hela kvällen. Detta var i onsdags och glittret sitter fortfarande rätt bra i huden alltså hahahaha.

/Ellie

Likes

Comments

Hej och välkomna tillbaka till min blogg för idag har jag något att prata om.

Jag har fått mina diagnoser som jag väntat på ett tag nu. Jag har fått diagnoserna Asperger och ADHD. Lite oväntat kanske, trodde inte att jag skulle få just ADHD, möjligtvis ADD. Samtidigt var min psykolog osäker vilket gör mig lite fundersam. I alla fall, nu kan jag säga att jag officiellt har mina diagnoser. Äntligen kan jag säga "Rör mig inte, jag har Asperger". Så det firades med middag på restaurang vilket inte kanske var jättebra för jag hade världens magont innan idag. Anyways, snart kommer jag få prata med mina lärare och fixa något schema anpassat efter mig. Jag kanske även får pausa kurser och läsa ett år mer än andra. Men just nu ska jag överleva allt. Att ha Asperger gör en utmattad, det är som att gå på tårna en hel dag. Vi lär oss också ett språk mer än alla andra då vi behöver lära oss hur man beter sig. Så om jag är trött finns det en bra anledning...

Nu är det sent och jag borde sova men jag kan inte gå och lägga mig innan tolv så see ya


/Ellie

Likes

Comments

För femton år sedan mördades Fadime Sahindal av sin pappa på grund av sin svenska pojkvän. Länge hade hon fått utstå dödshot från familjen för att hon velat gå en egen väg i livet och stå för sina åsikter. Många gånger skulle hon demonstrera mot hederskulturen och berätta om våldet hon - och andra - fått utså. Från tidigare incidenter har hon skyddat identitet och hålls undan från hennes pappa. Men han hittar henne ändå, på väg hem från systrarna och skjuter henne.

Pela Atroshi mördades för nitton år sedan av sin familj i hemstaden Dohuk, Irak. Hon var bara nitton år när familjen ansett att hon fläckat deras heder. Hon ville leva som sina svenska vänner och hade därför flytt för att bo hos några kamrater. Men sommaren 1999 följde hon med familjen till hemlandet där hon gick med på att gifta sig med en man familjen godkände. Istället sköts hon framför sin lillasyster och begravdes samma dag, i en namnlös grav. Bara för att familjen ansett att hon vanärat deras heder.

Abbas Rezai mördades 2005 av flickvännens familj som inte kunde acceptera honom. Flickvännen var sexton år och och hade rymt till Skellefteå för att förlovas med Abbas. Detta gjorde hennes familj rasande, och var ett acceptabelt motiv för mord. Hela hennes familj planerade mordet i Högsby.

Jian Subhi Aref knivhöggs i november 2010. Hon hade fått 53 knivhugg och låg i fosterställning när polisen hittade henne. Den skyldige var hennes far. Motivet var att hon levde en oanständig livsstil. Tydligen ska Jian ha ansökt om skilsmässa från hennes dåvarande make vilket inte var populärt hos fadern.

Dessa fyra är offer för den hederskultur som drabbar kvinnor i våra förorter, i hela Sverige. 70 000 kvinnor i Sverige sägs leva under begränsningar till val av partner, minst tio "balkongflickor" har blivit klassade som självmord, och mörkertalet för hedersmord i Sverige är mycket stort.

Vad är hederskulturen och vad innebär den?

Citerat ur GAPFs egna hemsida:

Hederskultur är ett begrepp för kulturella mönster som begränsar personers rättigheter, och frihet, med hänvisning till familjens heder. Hedersvåld definieras ofta som våld mot en kvinna med motivet att hon har fläckat släktens heder och rykte.

I de flesta kulturer är familjen den viktigaste delen av en persons liv. I många länder är familjen rangordnad utifrån kön och ålder, där de unga är underordnade de äldre och kvinnorna är underordnade männen. Den enskilda familjens status är till största del beroende av familjens heder.

I sådana samhällen bedöms ofta mannens värde och status utifrån familjetillhörighet och anseende, och mannens heder är i sin tur beroende av familjemedlemmarnas uppförande.

Särskilt viktig för familjens heder är de kvinnliga familjemedlemmarnas sexualitet. Kvinnornas kyskhet utgör därmed gränsen mellan heder och skam. Kvinnorna är med andra ord bärare av männens och familjens heder.

Hedersrelaterat våld definieras ofta som våld mot en kvinna som utförs av hennes make eller en manlig släkting. Det kännetecknas av att det både planeras och utförs av släktingar till den drabbade, med motivet att kvinnan har fläckat familjens heder.

Förtrycket yttrar sig i sin mildaste form genom att personen inte själv får bestämma hur den ska klä sig eller vilka den ska umgås med. I sin mest extrema form utsätts personen för fysiskt våld, i värsta fall med dödlig utgång.

Anledningen till att familjen känner sig vanhedrad är ofta att kvinnan haft en påstådd eller verklig sexuell relation innan hon ingått äktenskap, eller utanför äktenskapet.

FN uppskattar att det sker omkring 5000 hedersmord varje år i världen, men mörkertalet är stort. 1000 fall av hedersmord dokumenteras årligen bara i Pakistan, enligt en rapport från Amnesty.

Även om pojkar och män ofta ges större frihet än kvinnorna kan också de riskera att utsättas för hedersvåld och tvångsgifte om de bryter mot rådande normer.

Det är också männen som bevakar och kontrollerar sina kvinnliga familjemedlemmar, och om de inte uppfyller dessa krav kan de själva drabbas av våld och förtryck.

Homo-, bi- och transsexuella personer som lever inom hederskulturer är särskilt utsatta. Inom vissa samhällen anses det vara fel, eller rent av olagligt, att bli kär i någon av samma kön. Därför ökar risken för att utsättas för utfrysning och våld om man avviker sexuellt från samhällets normer.

Det finns samband mellan hedersrelaterat våld och förtryck och äktenskap mot en persons vilja. Föräldrar och släktingar tvingar i dessa fall en person att gifta sig genom att hota eller använda våld. I vissa fall luras barn och unga att åka utomlands, för att där bli gifta mot sin vilja.

Enligt Ungdomsstyrelsens kartläggning Gift mot sin vilja riskerar idag omkring 70 000 ungdomar i Sverige att bli gifta mot sin vilja.

När en person tvingas gifta sig mot sin vilja genom påtryckningar, våld och hot utsätts personen för oacceptabla påtryckningar som är förbjudna enligt lag i Sverige.


Stå upp för era systrar och bröder som utsätts för hedersrelaterat våld. Stöd era systrar som tvingas giftas bort i hemlandet. Stöd era systrar som tvingas könsstympas av läkare eller mammor för att bevara kyskheten. Stå upp mot hederskulturen som drabbar tusentals pojkar och flickor varje dag. Kämpa emot imamer, salafister och andra extremister som uppmuntrar hedersvåld. Kämpa emot kulturer som förtrycker kvinnor och barn i hederns namn. Sprid hashtagen #wetoo för att visa att vi står upp för de utsatta. Vi i Sverige får inte blunda för det som händer våra kvinnor från andra kulturer. Vi får inte blunda för de utsatta i rädsla för en stämpel. Detta är Sverige och vi står upp för kvinnor i vått och torrt. Vi är en av världens mest feministiska länder, grow a pair of tits och kämpa för andras rättigheter utanför våra egna lagar. #wetoo

Likes

Comments

"Du har ju värsta kuksugarläpparna"

Ett inlägg jag trodde jag aldrig skulle behöva göra. Men det behövs, för vissa killar vet inte var gränsen från komplimang till objektifiering går.

Jag har putiga läppar. De är stora och puffiga, de blir den perfekta "pussmunnen". Min mamma tyckte synd om mig för att mina läppar var så stora. Tack och lov har ingen dragit en stereotypisk jämförelse med svarta människors läppar, vad jag har hört i alla fall. När man har en putig mun kan man få kommentarer från kåta p12:or om att man har "kuksugarläppar". Alltså att ens läppar är perfekta att ge oralsex med. Har fått en hel del kommentarer om det tidigare och ärligt talat har jag inte brytt mig förens nu. På senare tid kan jag inse att det inte är okej att haspla ur sig det. Jag bryr mig mindre när en kille från Tinder säger det än om en nära killkompis gör det. Det blir så konstigt för det betyder att killkompisen tänkt på mina läppar på ett sådant skevt sätt. Han är min kompis, och han erkänner då att mina läppar skulle kunna suga (hans) kuk. Man känner sig lite utnyttjad för det känns som om vänskapen bara varit en förklädnad. Tycker killen verkligen att det är okej att haspla ur sig något sådant, särskilt när jag öppet visat att det bara är vänskap mellan oss. Hela stämningen blir konstig och jag bestämde mig för att lämna personen. Bara klippa vänskapen och gå vidare. Jag behöver inga vänner som kommenterar vilka "sexiga kurvor" jag har eller något om mina läppar. Det är en sak att man säger till en nära vän "jävlar vilka kurvor!" än när man säger konstant att ens kropp är "bomb" bara för att säga det. Inte nog med det, samma kille säger att han ska "bota" min autism bara för att jag inte vill krama honom, och fortsätter att röra vid mig. Trots att jag tydligt visat och sagt att jag inte är bekväm. Förstå ett nej! Jag vill inte att man rör mig samtidigt som man förstör hela vänskapen med att säga "jag försökte totally haffa på dig i början". Vem säger så? Det är en helt oönskad kommentar jag kunde levt utan. Att jag hela kvällen satt och pratade om min "crush" var tydligen inte tillräckligt för att förstå. Visar man inget intresse är man inte intresserad!

Angående detta pratade jag med några killar i klassen om det, och blev förvånad över deras reaktioner. En blev arg, en annan tyckte det var dåligt beteende och en annan bara skrattade. Det är så skönt när andra killar faktiskt förstår och reagerar på när sådant händer. Att det finns massor av killar som vet hur man beter sig. Är tacksam över att många killar aldrig skulle bete sig på det här sättet och att man råkat ut för en knäppgök. Är tacksam över att de sade åt mig att vad den här killen gjorde var inte okej och att jag borde inte umgås mer med honom. Det var ett jobbigt beslut, men jag tog det och har inte varit nöjdare.

Till alla killar:

Att säga till någon att de har "kuksugarläppar" är ingen bra raggningsreplik. Det är inte okej någonstans att uttrycka sig så.
Förstå att om en tjej inte vill röra dig, fortsätt inte röra vid henne.
Ett nej betyder inte "kanske" eller "ja". Säger någon nej vill de inte och det ska respekteras.
"Cockblockar" en kompis dig, gör hon det oftast av en anledning.
En tjej är inte intresserad av dig bara för att hon vill vara din vän.
Kommunicera istället för att anta. Dra aldrig förhastade slutsatser, särskilt när det kommer till tjejer. Vi bits inte.


/Ellie

Likes

Comments