View tracker

 

... Sanningen är att jag visst har haft ''tid'' till bloggen de senaste månaderna men jag har inte kunnat blogga. Det finns så mycket ni läsare inte föstår och det har jag full förståelse för. Jag har varit inne här på for.me och kollat mina besökare, visst har jag tappat många nu under dötiden.. men det finns också många som gått in på bloggen var-varannan dag och det är jag såå tacksam över, ni har verkligen trott på att jag ska börja skriva & blogga igen. Jag älskar att blogga, skriva ut mig och ge inspiration till andra, det är det bästa som finns. Men under de senaste månaderna har jag inte kunnat för att jag har (ärligt nu) varit helt tom, inte funnit ord och jag har inte heller vetat hur jag ska förklara mig. Så jag har bara låtit tiden gå och det har helt enkelt gått så långt att jag till slut varit rädd för att sätta mig ned vid datorn, skriva ut mig och uppdatera er om allt som hänt och händer, jag har inte riktigt vetat hur jag ska formulera allting och om jag vill berätta allt, det är så svåra beslut ni anar inte.. Och jag vet fortfarande inte hur jag ska göra, men jag får helt enkelt lita på mina instinkter och publicera detta.

Som många säkert vet(eftersom jag skrev ut det här på bloggen) så fick jag en hjärtmuskelinflammation i maj, det knäckte mig helt och hållet, plötsligt fick jag inte träna och göra det jag verkligen älskar, jag var tvungen att sluta tillfälligt på fotbollen, vilket innebar att ge upp en hel del av den sociala biten också, redan då märkte jag hur mitt liv började förändras, jag började tänka mer på min hälsa och i hur dåligt tillstånd jag var förhållande till alla andra. De flesta dagar var jag helt nere och verkligen undrade om alla i min ålder vet hur det känns att vara sjuk, jag undra typ alltid om de visste hur lyckligt lottad man var om man var frisk.. och jag tänkte på helt andra saker än vad man normalt funderar över eftersom det är väldigt svårt för att ha det tankesättet om man är frisk, man tänker ju inte att ''gud vad jag har tur att jag vaknade frisk idag'' varje morgon när det (för de flesta) är en självklarhet att vakna upp frisk. Och ni förstår inte hur hårt det tog på mig, från Maj månad längtade jag till att sommarlovet skulle ta slut och mitt hjärta skulle ha en fungerande frisk funktion, för mitt arbetsprov(EKG test - cykeltest) var någon gång i Augusti. I Augusti hade jag slut på tålamod haha och sen kom den dagen jag gick till sjukhuset och skulle bli friskskriven från min hjärtmuskelinflammation, och så blev det, jag blev friskskriven. Nästan direkt efter testet hade jag fotbollskorna på och skulle på fotbollsträning, MEN jag hade fortfarande en magkänsla av att jag fortfarande var typ sjuk, jag kände mig inte fullt frisk egentligen, men eftersom läkarna hade ''friskskrivit'' mig så hade jag på något sätt inbillat mig själv att ''jag är 100% frisk, nu kommer jag äntligen kunna leva som en NORMAL 17 åring''. Men det kändes typ konstigt när jag tränade, ungefär som att man tar ett A4 papper, river isönder det i 2 delar, sätter ihop det med tejp och säger ''det är lagat och helt igen''. Jag fortsatte träna men efter varje träning var något fel, jag började få ont i fötterna och när jag kom upp i puls fick ont i halsen. Fötterna blev bara värre, om jag hade gjort en träning på kvällen så hade jag väldigt ont dagen efter på morgonen... Jag är en sån person som alltid kämpar och så fort jag har ont någonstans så är det som att jag ''stänger av känslan'' och fortsätter tills det når gränsen, alltså tills det gör jätte ont, och så blev det.. Jag gjorde 4-5 träningar på 2 veckor och tills slut gick det så långt att jag inte kunde stå på mina fötter på morgonen, men det var en sjukt konstigt känsla, eftersom ju mer jag rörde på mig, desto bättre blev det, men om jag ansträngde mig för mycket blev det bara 100 gånger värre när jag sedan suttit stilla ett tag (svårt att beskriva). Det konstiga med värken i fötterna var att värken spred sig, från bara fötter till även fingrar, sedan även handleder, axlar och nacke. OCH JA, jag försökte göra saker åt värken, exempelvis fixa inlägg till mina skor så det inte skulle göra så ont att gå(mjukare inlägg ex). Men detta blev aldrig bättre, det blev bara värre liksom, och det fanns inget jag kunde göra åt det, jag slutade gå till träningen eftersom jag hade så ont, vissa morgonar kom jag knappt upp ur sängen på morgonen, jag fick verkligen kämpa mig upp på benen för att kunna stå upp… när det nådde sitt värsta hade jag ont ungefär överallt, alla småleder i fötterna, fotleder, fingrar, handleder, axlar, nacke(en specifik kota), rygg, knän och höfter och det var symmertriskt(vilket innebär att det sitter på samma ställe på båda sidor av kroppen exempel vänster finger och höger finger). Jag gick ju självklart till sjukhuset och berättade om hur min situation såg ut.. jag gick dit redan innan det hade ''blivit som värst'' och jag fick ta ett test som hette reumatoidisk faktor. OCH medans jag gjorde allt detta var alla runt omkring mig friska, de pluggade och la ner sin energi på skola och träning, alla levde ett normalt tonårsliv vilket jag inte kunde göra(något av de värsta), inte nog med att värken kom efter jag haft min hjärtmuskelinflammation också.. typ som ''oh you think you're all good? let us change that''. Hela min situation bara drog ner mig ännu mer, jag mådde så dåligt, ni anar inte. Denna reumatoidiska faktorn visade sig sedan vara positiv (vilket egentligen är negativt) när vi fick tillbaka testerna, så en läkare här på Helsingborgs lasarett skickade upp en remiss direkt till Lunds sjukhus och jag fick en akuttid kort inom 2 veckor, uppe i Lund skulle jag träffa en reumatolog... Han var jätte snäll, och bra på att förklara. Han undersökte min kropp och leder(där jag hade ont) och förklarade för mig att jag har fått en sjukdom som heter ledgångsreumatism, vilket 17 åringar inte bruka få, han berättade att det är kroniska inflammationer i lederna som gör att man får så ont... i just den stunden ville jag bara brista ut i gråt.. ärligt talat. Denna sjukdomen har antagligen ''brutits ut'' av min hjärtmuskelinflammation men man vet inte och de som har sjukdomen har allmänt försvagad kapacitet. Detta skulle förändra hela mitt liv, mestadels med mediciner och andra behandlingar för att jag ska kunna leva normalt igen. Men jag kommer aldrig kunna bli frisk från det (vilket jag nu har accepterat). Direkt så skulle jag påbörja mina behandlingar med kortison & methotrexate, folvidon och andra medicinpreparat, detta var så nytt för mig.. helt plötsligt ska jag börja ta massa mediciner flera gånger per dag för att inte ha ont i mina leder och jag har liksom inget val eftersom om jag inte tar dem kommer det fortsätta att bli värre och jag kommer ha extremt ont. Folk får denna sjukdomen vid 50-60 års ålder och jag är 17 år, det känns inte rätt alls, ingen 17 åring förtjänar att gå igenom så mycket skit, det är 180 personer om året i sverige som får diagnosen reumatism, vilket innebär 180 personer av hela Sveriges befolkning (som ligger på 9,7 miljoner) som är födda 1998 får diagnosen per år. Och när jag frågade min läkare vad som var anledningen till att jag fått Reumatism så sa han ''att det är otur'', eftersom faktan av att det är ärftligt men ingen i min familj eller släkt har det så är det REN otur och oflyt.

Just nu har jag inte så ont, lite i fingrarna bara, min behandling och mina mediciner har funkat ganska bra hittils, om man bortser från biverkningarna, vilket innebär extrem trötthet, allmänt illamående & huvudvärk och SKITJOBBIGA humörsvängningar så mår jag faktiskt ganska bra. Methon(medicin) tar jag på lördagar(starkaste tabl.) och då är jag liksom medveten om att jag är sängliggandes på söndagen, på måndagen kan det vara lite tufft att gå till skolan men sen blir det bra. Och jag lever typ ett ''normalt'' liv, förutom att jag måste gå till sjukhuset och lämna blodprover varannan vecka och åka på jobbiga besök i Lund.

Jag vet att det finns många som är i min situation och JAG VET hur jobbigt livet kan bli, men det blir bättre, allt ordnar sig och vissa dagar är bättre än andra bara. Vissa har det bättre, andra sämre.. vissa lättare, andra tuffare. Skriv gärna till mig om era situationer så ska jag försöka hjälpa till, och om ni vill veta mer om min situation och sjukdom (ja tro mig, denna texten är lång MEN jag har inte ens berättat hälften om min förändring eller tillstånd) så är det bara att skriva.

 

OCH glöm inte att det finns hjälp man kan få, jag har fått en hel del hjälp hemifrån och fått ordna några saker med skolan o.s.v. Det var en period där jag inte ville gå till skolan alls, jag ville bara vara hemma när jag fick min diagnos, jag kan säga så mycket som att jag inte mådde bra alls, och det var tur att höstlovet kom mitt i allt, det behövdes, det kändes bara så tufft att gå i skolan när man hade allt detta inom sig... 

 

En sak till... om ni hamnar i liknande situationer, det behöver inte ens vara såhär brutala.. Så lägg märke till vilka vänner som verkligen finns där och vilka som inte finns där när man behöver dem som mest, det är sååå viktigt. Om de inte finns där i dina tuffaste lägen när du mår som sämst, då förtjänar de heller inte din positiva energi. 

 

Detta blev långt.. KRAM

Håller er uppdaterade....

 

"Kod för att importera min blogg till Nouw: 3139524091"

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

 

 

Tropical Beach...

 

Var på stranden idag med älskling.. så mysigt. Köpte världens godaste glass på glassfabriken,

och la oss på tropical beach, underbar strand. Annars Har det inte hänt så mycket annat, jag 

ett paket från Nelly för några dagar sedan.. Älskar att shoppa på nätet.. 

 

Kram

Likes

Comments

View tracker

 

 

Gjorde dessa för några dagar sen... Tog Nötter (mandlar, cashew osv) & blandade med dadlar, kokosolja,

spirulina, vetegräs... m.m. De blev såå goda. Testa det, Boosta gärna med lite protein powder eller 

något liknande. 

 

Kram

Likes

Comments

 

 

Liknande sminkväska från VS hittar ni HÄR

 

Dag 2 idag i skolan och jag längtar redan tillbaka till ledighet & lov. Men vi får väl hoppas på

att tiden kommer gå snabbt... Ja, jag brukar sminka mig lite smått var - varannan dag, vissa 

dagar känner jag mig bekväm och går helt utan. Ärligt talat vet jag inte varför jag sminkar mig,

men det är ganska kul att typ ''fixa sig'', Jag gillar när man *lyfter* ansiktet, annars

blir det så tråkigt, att typ se ut EXAKT likadan VARJE dag..

Likes

Comments

 

 

Klättra i träd, Varför inte? Feel free. Imorgon börjar skolan, inte riktigt redo, det känns typ 

overkligt. Idag har jag varit nanny till en tjej som heter Celine, Riktigt Go hahs..! Vi gjorde

rätt i att sätta oss vid kärnan på en filt med massa mat & gott. Älsk kom lite senare.. mys.

 

Kram, E

 

Tröjan är köpt på HM men hittar ej den på deras hemsida

Likes

Comments

 

 

 

Är det bara jag som ÄLSKAR att ta selfies..?

Likes

Comments

 

 

På stranden idag med älsklingen... Ja han borde bli fotograf hah! Favoritbilden är den längst upp, 

Jag har flera bilder men det finns så många och jag kan inte lägga ut alla på en gång. Annars har

min söndaf varit bra.. Snart börjar skolan - no comments - Det är ju klart man inte vill tillbaka..

Speciellt inte när det ska bli hur fint väder som helst i nästa vecka.. ouuff, Jobbigt.

 

Go'natt

Likes

Comments

 

 

 

 

Heej! Tog en paus från bloggen, men är igång nu igen, Min mamma var tvungen att ha med sig min Dator

till Stockholm, & Formes Iphone app suger, så jag har tvunget behövt vänta tills nu, typ. Iaf, 

helgen har varit ganska crazy.. Sena kvällar på både Fredagen & lördagen, Synd att jag inte kunde åka

med till DK på fredagen, men det var väll ingen stor ''miss'' direkt. Jag har börjat lite smått med

smoothies & Raw food, gjorde nyss Energi balls By Deliciously Ella, hon har grymma recept. Ni 

kommer till hennes Sida HÄR & hon har även en app om ni söker på Deliciously Ella på appstore. 

 

Hörs Sen, Kram E

Likes

Comments

 

 

 

 

Paff sa det. Och vad gjorde jag på golvet egentligen?

 

Dagen började bra men slutade lite mindre bra. Kl. 10 skulle jag vara hos kelly och göra pedikyr &

manikyr, lyxigt va???? När jag hade 6 naglar kvar att sätta gele på så slog det mig, Det blev helt svart.

Från ingenstans började ALLT snurra och jag hade hunnit säga ''jag mår illa & kommer svimma.'' Det kändes som jag

var borta i 1 sekund men tydligen var det 1-2 minuter.. Sen vakna jag av att någon håller upp mina ben från 

golvet & en massa folk omkring, ambulansen var såklart påväg.. De kom snabbt och i nästa sekund var

jag framme på sjukhuset, Det känns ganska overkligt att svimma på en nagelsalong bara sådär,

när jag vaknade till tänkte man liksom ''Vad i hela helv*te gör jag här'' hah, och läskigt var det.

När jag kom till sjukhuset tog de massa prover (de har man ju gjort tidigare) och kom fram till att

jag svimma av lågt blodtryck, jag fick spendera ett antal timmar på sjukhuset..

Nu ligger jag hemma med värsta chocken & huvudvärk.

Denna dagen slutade inte så bra, Jag hade ju velat att D skulle vara här på grund av allt..

Men saker är som de är.. 

 

Kramis, Om ni vill veta något mer så skriv en kommentar. 

Likes

Comments

 

 

 

Slimateé, just nu mitt favorit te, köpte de i London, & det har typ en renasande effekt

på kroppen, love it. Ni hittar det HÄR

Likes

Comments