Uppe med tuppen som vanligt. 9 minus ute så lite lätt bitit om kinderna men vi stretar på. Skulle ringa sambon på promenaden men iPhone är inte så förtjust i kyla så batteriet dog. Hästarna vilar/går på halvfart fortfarande efter höstens strul med mjuka sulor och bölder så de är piggare än vanligt. Harry som brukar vara så duktig och inte gå ut ur boxen rymde vid utsläppet när jag vände ryggen till. Det är nog tur att de ska sättas igång till helgen igen.

Lucia idag, tänk vad tiden går fort! En av de (många) bra sakerna med att vara lärare är att alla traditioner och högtider firas oavsett i vilken ålder ens egna barn är. Jag får gå på skolavslutning och luciafirande varje år även om dottern slutat skolan. Idag var det som sagt Lucia vi firade. Vi firar i kyrkan som ligger ett stenkast från skolan. Inga bekymmer med att fira i kyrkan trots att vi har en mångkulturell skola. Framförandet i år var mycket fint och stämningsfullt med vacker sång. Luciatåget bestod av ett gäng grabbar som verkligen tillförde sången till en annan dimension. Snyggt klädda var de också i svarta byxor och vita skjortor. Inga dumstrutar på.

Jag har alltid nyhetsmorgon på i bakgrunden innan jobbet och jag hörde idag på TV4s "Krimkvarten" med Hasse Aro bakgrunden till högtiden "lucia". Flickan Lucia dödades för att hon vägrade bli bortgift. Hennes mamma hade redan fått "hemgiften" men ångrade sig. Pengarna hade redan spenderats (till förmån för de som är fattiga påstås det). Men Lucia blev egentligen inte dömd till döden utan dömd till ett liv i prostitution, vilket var ett vanligt straff på den här tiden för kvinnor som inte ville bli bortgifta. Det är då en konstig värld med en konstig kvinnosyn vi levt/lever i. När hon vägrade bli bortförd till bordellen (det är här gud och allt det religiösa kommer in och trovärdigheten börjar minska) så dödades hon på alla möjliga konstiga sätt.

Det är lite underligt hur traditioner kommer till. En martyrdöd för ca 2000år sedan gör att barn klär ut sig i vita linnen med ljus i håret och pepparkakskläder idag. En annan kanske mer trolig förklaring till just Luciatåg, att lussa, är att "Lusse" kommer från ordet Lucifer, Djävlulen, och ljusen är ett sätt att skrämma bort honom, lysa upp den mörka natten då lucia tidigare firades på den mörkaste dagen på året (stämmer inte riktigt då vintersolståndet infaller om cirka en vecka). Men en tradition är en tradition oavsett ursprung. Ett trevlig avbrott blir det iallafall i ett ekorrhjul.....

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag brukar tycka att julen är en härlig tid, allra härligast brukar den vara innan själva julen börjar. Men i år har den där julkänslan inte riktigt velat infinna sig. Kanske skulle jag kunna skylla på vädret? Lera och mörker är kanske det som ställer till det? Att dottern blivit tonåring och inte längre ser på julkalendern kanske också kan vara en bov i dramat? Tidigare har vi suttit i soffan och trängts med frukosten, hundarna  och massor av olika adventskalendrar och kikat på att från tidsresor med historiätarna till dramatiska äventyr med rymdfarkoster. I år vet jag inte ens vad den handlar om? Visst har vi kvar den gamla "strumpkalendern" men det är nog allt.

Jag gillar att ta in granen tidigt eftersom jag redan på juldagen är redo att slänga ut julen för att starta det nya året. I vanliga fall brukar vi tillsammans ge oss ut i "sommarhagarna" för att leta reda på den perfekta julgranen, lite som en familjeutflykt, men i år fick jag gå på granjakt ensam. Dottern hängde med kompisarna och sambon var på jobbet som vanligt. Hem kom jag iallafall med en gran. Fick leta en stund men bristen på snö gjorde det lättare att se hur granen verkligen ser ut. Ett år letade vi i en halvmeter snö och då kom vi hem med en så gles och ful gan så inte ens allt julpynt skulle ha räddat upp det. Den var helt klart finare med snö på. I år satsade jag på att hitta en fluffig gran och så blev det! Den blev visst så fluffig att den var bredare än vad den är hög vilket medförde att det var svårt att få plats med granen på den vanliga platsen. Men eftersom granen snart ska ut igen så får vi stå ut.

Inatt kom det en massa snö, hoppas det gör att julkänslan tar sig. Ska hem efter jobbet och klä granen och dricka en mugg glögg., kanske gör det susen.....

Likes

Comments

Har haft en skitvecka när det gäller hästarna. Billie, vår stora stjärna, har tidigare i höst haft hovböld. Nu blev hon från en dag till en annan blockhalt för att nästa dag vara bättre på morgonen till att vid lunch inte kunna stå på benet igen. Typiskt hovböld med andra ord. Inte samma hov som förra gången utan den andra. Hovslagaren kom ut i måndags och skar upp hoven i tån och hittade mycket riktigt en hovböld. Han fick skära ut en del så det var sjukhage med torrt underlag och bandage som gällde minst veckan ut innan sko kan slås på igen.

Dag ett i sjukhage gick bra. Billie stod snällt i sjukhagen och underlaget var fruset och torrt.
Dag två stod hon i sjukhagen första delen av dagen för att sedan spränga dubbla ledd för att ta sig in till grannarna. Hon klarade sig dock utan skador men mindre kul för mig att laga hagar och större risk för infektion i hoven eftersom bandaget inte riktigt höll för så mycket rörelse.

Dag tre kände jag på mig att det inte skulle fungera med sjukhage så jag svängde förbi redan innan jobbet och mycket riktigt, Billie hade redan sprängt två ledd och när jag skulle fånga in henne så sprängde hon trådarna in till nästa hage också. Dessutom började snön att regna bort så underlaget var mer och mer likt lerig sörja. Resterande del av dagen spenderade hon med andra ord inomhus i sin box. Det är bra att hästarna gillar varandra men det är en nackdel när de tar sig igenom trådar för att få vara tillsammans. Om underlaget blir bättre blir det till att bygga en sjukhage i Harrys hage så hon slutar rymma.

Harry var i tisdags på en vet.check efter en ganska lång tävlingssäsong. Inga större bekymmer med den förutom att jag självklart i alla stress pajade elkontakten på släpet. Jag trodde adaptern hade frusit fast så jag tog i lite mer i mitt vridmoment men det resulterade i en sladd i ena handen och en kontakt i den andra. INTE kul... Blev dock glad över att bilverkstaden kunde snabbt ta in släpet för reparation men glädjen blev kortlivad när det kostade 1500kr att hämta ut släpet! 1500kr för en ny elsladd!?
Det blir en lågbudget-jul ute i Backa i år....


Likes

Comments

Jag gillar att promenera på morgonen, gärna så tidigt så att ingen annan är ute ännu (men riktigt så tidigt blir det inte). Jag har en rutin där jag, efter stallet är klart, går en runda på 3-4km. Det brukar vara strax efter kl 06, lite beroende på årstid eftersom stallet tar lite längre tid på vintern jämfört med sommaren. Det är något speciellt med den där känslan att vara ute och röra sig när det är lugnt och mörkt ute. Att vara en åskådare utifrån, lite som att vara på teater. Visst bryts tystnaden av att det swishar förbi några bilar, säkert med stressade människor, påväg till jobbet men över lag så är det tyst och lugnt. Nu på vintern så är det (iallafall när snön ligger vit och fin) en slags dov tystnad. Allt blir som inbäddat i bomull.

Jag brukar passera igenom ett villaområde och såhär års så är jag mycket fascinerad av alla slags olika juldekorationer som dyker upp i olika trädgårdar. Några har diskret dekoration med ljus runt ytterdörren medan andra kör all in med blinkande ljus i alla regnbågens färger högt och lågt i hela trädgården.
Men jag börjar undra om det inte skulle finnas några slags riktlinjer för dekoration? Vad är tillåtet och vad är inte tillåtet? Jag har riktigt svårt för dekorationer i olika färger och om du sedan lägger till blinket så får jag nästan epilepsianfall! Slänger du in ett gäng renar och en tomte i plast ja då är jag nästan redo att packa ihop mina grejer och flytta. I år tar en granne priset. Denne har en strålkastare med ljus som roterar runt mot husväggen som skapar mönster i olika gröna nyanser. Alltså får man ens göra så!? Jag tror vi behöver tillsätta en juldekorationspolis i området. Såhär kan vi inte ha det! Tänk om vi hade det som i "Gilmore Girls" där befolkningen i staden träffas och har möten och beslutar vad som gäller i staden? Där skulle jag trivas som fisken i vattnet, ett tillfälle där jag får föra fram mina åsikter. Men jag vet inte om mina grannar skulle vara lika nöjda. Risken är stor att jag blir som karaktären "Taylor Doose", en riktig gringubbe.

Det kanske är bra om var och en får bestämma själv om sin juldekoration....

Likes

Comments

I helgen var det SHIS. Ett välarrangerat och trevligt evenemang som vi brukar besöka varje år men i år skickade jag bara dit Tyra tillsammans med föreningens ungdomssektion. Tyvärr blev avslutningen inte som önskad. En av hästarna i ett fyrspann ramlade ner och dog inför fullsatta läktare. Jag vet känslan och det är inget jag önskar att någon annan ska få uppleva. Mina tankar går till Fredrik Persson och hans team.

Vi har haft ett lite turbulent år med både framgångar men även rediga motgångar 2018. Vi startade året med två relativt nya hästar och dessutom första riktiga säsongen för Tyra på häst. Eftersom hon rände iväg på höjden och blev så lång så beslutade vi på hösten 2017 att ponnytiden fick vara över. Att vara 12år och gå upp på häst är väl kanske inte drömsenariot men vi hade inte mycket att välja på. De båda d-ponnyerna fi hade såldes och vi köpte två hästar istället.

Säsongen började så mycket bättre än vad vi någonsin hade vågat hoppas så redan på innesäsongen i mars så debuterade Tyra 120 med båda hästarna. Färdigkvalade för Children SM blev de båda två. Jag hade hoppats att hon skulle hinna rida någon 110 innan utesäsongen började men nu så gick allt helt plötsligt så mycket snabbare och så mycket bättre.

Men i april började bekymren komma med vår fina "Lasse", Charming Lass. Hon som alltid hoppat med spetsade öron och "ätit" hinder började stanna. Vi kollade upp henne och sadeln men eftersom vi inte hittade något lät vi henne vila. Vi satte igång henne igen och det kändes bra, vi började hoppa henne igen och det såg i stort sätt ut som vanligt. Åkte på en träning för att förhoppningsvis kunna åka på tävling igen, men mitt i träningen så tappar Lasse plötsligt balansen, hon börjar backa och böja sig i sidan för att sedan falla handlöst rakt bakåt. Tyra faller (som tur är) av redan här. Efter detta är allt bara kaos. Jag kan fortfarande minnas den där fruktansvärda majkvällen på Monikas ridbana i Ransta. Men samtidigt som allt är så tydligt och klart så är allt ändå bara kaos. Lasse ligger och sprattlar runt och faller än åt ena hållet än åt det andra. Till slut kommer hon iallafall upp på benen och börjar skena i vild panik genom staket och allt annat som kommer i hennes väg. Hon springer och skriker, ögonen är helt tomma och vi kan ingenting göra mer än att akta oss från att vara i hennes väg. Ingen av oss vågar närma oss henne, det går inte att nå fram till henne. Hon är i fullständig panik.

Efter det här går allt så fort men ändå så långsamt. Med jämna mellanrum blir hon lugn för att sedan återigen tappa balansen, börja gå i cirklar för att sedan falla omkull eller börja skena igen. Vi får som tur är in henne i ridhuset så hon inte längre är en fara för andra och där inne fortsätter anfallen. Vi kontaktar veterinär och det finns inget annat val än att ta bort henne på plats. Troligen var det en hjärnblödning eller något liknande som orsakat detta.

Det här var inget som vi hade kunnat ana när vi åkte iväg på träningen som vi brukar varje vecka. Att åka hem med ett tomt släp var det sista vi trodde att vi skulle göra. Döden kan komma plötsligt, även hästar som är till synes fullt friska kan helt plötsligt falla ihop och aldrig mer komma upp på benen.

Så var rädda om er och era fyrbenta vänner.....



Likes

Comments

Idag var det dags för den årliga besiktningen av gamla Bettan! Konstigt hur jag kan tycka att besiktning av bilen är så jobbigt? Ett transportmedel i plåt och plast som ska ta mig från plats A till plats B. Men det är jobbigt, lite som att det är mitt fel om hon inte går igenom...

Jag har haft min Hyundai i många år nu. Jag minns när jag köpte henne. Jag var nyseparerad, exet och jag hade just sålt huset och gjort en bra vinst efter all renovering vi gjort (som var en stor bidragande orsak till skillsmässan). Jag åkte runt till bilfirmor och insåg ganska snabbt att firmor som Volvo inte var så intresserade av att hjälpa mig. En ensam tjej köper kanske inte bil, eller? Det slutade med att jag blev förbannad och övergav ”de gamla kända märkena” och klev in hos återförsäljaren av Hyundai. Där fick jag superbra hjälp och ganska snart hade jag bestämt mig för en silverfärgad Hyundai Tucson. En ägare, endast nått år gamal och välskött. Kunde dessutom betala större delen av bilen kontant. Det var en så skön känsla.

Nu har vi hängt ihop, Bettan och jag, i snart 10år. Jag har funderat på att sälja och köpa en nyare bil men hon har varit så snäll och tålig så jag har inte hjärtat att göra det (trots att jag vet att bilar inte har känslor). Jag har blivit kontaktad vid många tillfällen av bilfirmor som vill köpa in bilen eftersom den är efterfrågad men de bjuder så dåligt och jag gillar ju min snälla bil.

Och självklart gick besiktningen som en dans, ingen anmärkning iår heller.....

Likes

Comments

Vaknade upp i morse trött som en gnu. Förstår inte hur jag kan vara så trött? Vädret bidrar ju tyvärr inte heller till att orken ökar. Öppnade dörren för att släppa ut hundarna på baksidan och möttes av regnet som ihärdigt smattrade på taket. Hela trädgården är just nu dränkt som en sjöbotten vilket innebär att när hundarna kommer in igen så fylls hela golvet av små och stora leriga tassavtryck. Jag är imponerad över hur de hinner med att vara precis överallt på bara en lite stund. De hinner in i köket och trampa runt på hela golvet, de hinner springa över soffan och speciellt de ljusa kuddarna och filtarna.. De skulle garanterat även hinna med sovrummet och sängen om jag inte lärt mig av erfarenhet att ha en grind för dörren. Önskar att jag tyckte städa var kul men tyvärr så är inte läget så.

Masade mig iväg till stallet och genomlevde hela morgonpromenaden men kom tillbaka hem som en dränkt reflexfärgad zombie. Hundarna var iallafall nöjda och nermysta i soffan när jag tog mig till jobbet. 

Är det inte nog med regn snart!? Annars måste jag nog börja bygga en ark....


Likes

Comments

Lite trist att lönen kommer efter helgen men så är det ibland. Som vanligt kom jag på miljarder projekt som jag ville göra just i helgen när kontot ekade tomt, men nu äntligen kom den efterlängtade lönen. Katching! 

Det där med lön är en riktig snackis. Just nu håller vi på att diskutera löner på jobbet. Lärarna har haft dålig löneutveckling under många år men efter de sista årens insatser så börjar lönen ändå komma upp i en klart bättre nivå. Diskussionerna som går nu i lärarrummet är de individuella lönerna. ”Hur ska vår chef veta vad vi gör innanför den stängda klassrumsdörren?” ​

Vem får störst löneökning? Är det chefens polare, eller är det den som alltid skickar ”kopia chefen” på alla mail där hen på nått sätt framstår som en enastående lärar, eller är det den lärare som eleverna  klagar minst på? 

Vi har därför under några veckor inplanerade besök på några lektioner där vår chef kommer för att se hur vi arbetar. Han är med under lektionen och observerar vad vi gör, hur vi gör det osv och efteråt har vi ett samtal kring lektionen. En trevlig stund tycker jag. Men så tycker inte alla... 

”Varför ska chefen kontrollera vad vi gör?”  Det är flera kollegor som reagerar på detta ”kontrollbesök”, (oftast är det samma kollega som innan var upprörd innan över att chefen inte vet vad vi gör bakom den stängda klassrumsdörren). ”Är det lönegrundande?” Ursäkterna är många och frågan är om det är rädslan för att misslyckas är så stor? Jag kan tycka att det är konstigt att vi som arbetar med utveckling och bedömning är de som själva är mest rädda för att utvärderas och utvecklas. Hur ska vi annars bli bättre på det vi gör? Jag tror att de flesta på min arbetsplats är duktiga lärare men varför ska vi vara så oroliga för att öppna upp klassrumsdörren och få besök av chef, kollegor eller, varför inte, vårdnadshavare. Jag tror skolan skulle tjäna mycket på att ha mer öppna dörrar. 

Likes

Comments

Jag gillar frukost! Den bästa frukosten är efter att jag varit i stallet, fodrat, mockat och släpt ut hästarna i hagen. Efter jag har gått på min morgonpromenad med hundarna oavsett väder eller vad min djävul säger som sitter på ena axeln. ”Måste du verkligen gå på promenad?” ”Är det inte lite dåligt väder idag?” Efter det att hönsen fått sin mat och vatten, ja det är då frukosten är som godast.

På bloggar och Insta ser alltid alla frukostbrödet så underbara ut. Det är nybakat bröd med ost och skinka, rykande krämiga omeletter, pannkakor med färska bär och yoghurt med hemgjord granola. Självklart äts detta tillsammans med den älskade familjen eller de bäääästaste vännerna.

Jag äter min frukost ensam, ensamfrukost! Min sambo är alltid i behov av sovmorgon för han är alltid trött eller sjuk. (Om han läser det här kommer jag få skäll...) Har försökt locka upp honom ur sängen, tjatat, hotat mm men inget brukar fungera. Jag har alltså gett upp hoppet om den romantiska frukostenmed honom.

Tonårsdottern har också ett stort behov av att sova, eller att äta sin frukost instängd på sitt rum. Ibland brukar vi prata om att köpa hem ingredienser till ”lyxfrukost” men hur vi än gör så sitter jag där i min ensamhet.

Men det kanske inte är så som på bloggarna ger sken av? Jag är kanske inte ensam med att sitta med min dåligt diskade kaffekopp och med samma macka som jag äter varje dag?


Likes

Comments

Idag gjorde vi sista tävlingen för i år. Blev en tur till Strömsholm för en 120 med båda hästarna. Vi skulle från början åkt med båda och hoppat 120 lördag och 125 söndag men efter strulet med Harry och hans ömma sula på SM så valde vi att bara ha kvar Billies starter. Men eftersom Harry var så fin på träningen för Arnold i onsdags så valde vi att ta med båda och bara rida 120. Många om och men i hästvärlden, det blir inte alltid som man tänkt sig med dessa djur. Mycket som ska stämma med både hästars form och tonåringens..... Magnus säger att det är väldigt tvära kast i den här sporten och han har säkert rätt.

Tyvärr så blev det ett betydligt sämre resultat än önskat. Båda hästarna var väldigt stressade och beroende av varandra. Harry gnäggade så det ekade över hela Strömsholm. Vi fick stressigt med Harry då det tog längre tid att åka än tänkt eftersom det var halt. Vi åkte hemifrån 06.00 eftersom det började 08.00 och vi hade nr12 men ändå så blev det stress. Jag stressar utåt och Tyra stressar inåt och blir seg. Ingen bra kombo om vi säger så.

Billie såg fin ut på framhoppningen men kan bli lite svår att påverka inne på banan. Så blev fallet idag. Tror piloten behöver vara med på för att det ska bli bättre resultat men nu ger vi upp för iår och kommer tillbaka ännu bättre 2018.

Om vi ska summera 2017 som är Tyras första riktiga år på häst så har det gått över förväntan trots några motgångar. Harry som vi haft ett år nu i dagarna har hon haft fler placeringar i 115-120. Billie som vi haft sedan augusti har hon haft placering på upp till 115 och ridit flera fina 120. Vi hade ett rejält bakslag när vår fina Charming Lass tragiskt togs ifrån oss i maj. En underbar häst som vi gärna haft kvar längre men nu ville det blev det inte så utan hon får vara en skinande stjärna i himlen istället. ❤️

Nu blir det lite välförtjänt vintervila innan vi tuggar igång 2018. Det har vi förtjänat!

Likes

Comments