View tracker

Kan vi bara ta en stund och uppskatta detta årets julkalender?! Det fantastiska konceptet, de mysiga karaktärerna, de vackra miljöerna och ja, alla små kreativa detaljer de lägger in!? Bland julkalendrar jag minns från min barndom är Lasse Majas detektivbyrå och någon där en kille fastnade med huvudet i en fotboll och hamnade i koma, och även om jag minns den förstnämnda som bra, känner jag att detta är i en helt annan kategori. Det kanske bara är att jag nu är vuxen och ser allt från ett annat slags par ögon, men jag känner att denna är oerhört välgjord, och dessutom gjord med en så fin KÄRLEK, som genomsyrar varenda scen. Att titta på den är som att titta på konst.

Det är väldigt lustigt att en nittonårig tjej och en tjugofyra årig man sitter i sin lilla etta varje kväll och tittar på varandra med tindrande ögon (Okej, jag kanske står mest för tindrande ögon delen) och säger 'Ska vi titta på julkalendern nu?' och så kryper vi upp mot en hög kuddar och försvinner en kvart. Det där, ser ni, är mitt fantastiska liv.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag har länge vetat att jag har en passion för barn, och jag har lika länge vetat att tecknande, konst och litteratur nästan är som min essence of life. Sedan början av gymnasiet har jag även vetat att jag vill göra barnböcker, där jag får kombinera allt jag älskar. Det har tagit mig en lng tid att riktigt hitta min stil dock, men nu står jag äntligen och jobbar på det sista. Det känns helt fantastsiskt, jag har spenderat timtal på timtal på detta, tänkt och testat år ut och år in, snott lite tid här och lite tid där. Sagan handlar om en ballerina som förlorat sin lust att dansa. Såhär ser en bild från boken ut, ett fotografit av pappret den är ritad på. Vad tycker ni? Hade ni kunnat tänka er att skaffa er denna boken?

Stötta gärna mig på min facebooksida!

Likes

Comments

View tracker

Josef somnade vid åtta igår och vaknade inte förens tolv timmar senare. Älsklingen var trött efter en hel vecka av att vakna klockan fem på morgonen. Under tiden han sov han jag läsa ut 'The picture of Dorian Grey'. Jag uppskattade den väldigt mycket, den triggade verkligen tankegångarna.

Idag vaknade vi klockan åtta. Josef började en ny kurs i skolan idag. Just nu är vi barnvakter fram till midnatt för att ett flitigt älskande och helt fantastsiskt par ska kunna ha en riktigt bra date night! De gör det väldigt lätt för oss att vara barnvakt hos dem, de har lämnat pizza och gifflar åt oss. Jag tror de uppskattar den fantastiska kvällen vi ger dem så mycket att de bara vill att vi ska ha det fantastiskt samtidigt. Och det har vi, har precis läst för och nattat deras flicka. Hon är helt ljuvlig.

Likes

Comments

Första December

Bilder från min pinterest, bilderna är länkar till källan.

Likes

Comments

Jag är nog en ganska konflikträdd person och jag är dessutom väldigt mån om att göra andra till lags. Och även om detta ofta får mig att må väldigt väldigt bra, så finns det stunder då det inte gör det. Ibland blir jag beskylld för saker bara för att jag inte står upp för mig själv, men det jag tänker på specifikt just nu är att jag, ibland känner jag tar på mig för mycket ansvar. Att jag kanske signar upp på för mycket saker. Jag vill så gärna hjälpa allt och alla, menn vart drar man gränsen? När ska man vara osjälvisk och när ska man tänka på sig själv? Jag såg citatet en gång att man borde lära sig att säga nej utan att behöva förklara sig själv och det lät oerhört befriande. Men HUR? Hur gör man det? Speciellt om man samtidigt egentligen verkligen vill hjälpa?

Likes

Comments

Det finns en kvinna i vår trappuppgång som talar finska. Detta fick vi reda på när Josef av ren chansning hade talat till henne på finska efter att ha sett hennes finska efternamn på hennes dörr. Vi har sedan dess mött henne några fler gånger och idag, när vi var på väg tillbaka från våra respektive jobb, stötte vi på henne ännu en gång, i färd med att gå ner i källaren. Hon bjöd då in oss i sitt lilla hem, och vi fick sitta ned vid hennes bord och hon bjöd oss på små munkar som vi doppade i sylt. Detta är tydligen någonting de gör i Finland, och även om jag inte är så mycket för munkar var gesten så fin att jag hade kunnat äta flera flera, stycken! Där vid bordet fick vi reda på att hon och hennes man varit gifta i femtio år och att hon hade bott i Ryssland, Ungern, Finland och Sverige och att hon talar fem språk. Där satt vi och talade och när vi till slut skildes åt uttryckte vi att om det någonsin var någonting hon behövde av oss, var det bara att knacka på! Jag uppskattade verkligen detta mötet. Det var en sådan mormorskänsla över henne och hennes hem var så mysigt. Vad glad jag är att jag fick den upplevelsen i mitt liv!

Likes

Comments

De senaste månaderna har jag börjat känna någonting jag aldrig gjort förut. Hela mitt liv har jag verkligen sett fram emot att bli äldre. Jag har alltid varit väldigt säker på och exalterad över min framtid. På högstadiet var jag redan så säker på vad jag ville göra på universitet att jag inte alls var taggad på gymnasiet. Jag kände mig också alltid äldre än alla mina jämnåriga. Skvallret och tisslet folk sprang runt och skrattade åt som började tidigt förstod jag till en början inte, och när jag förstod, tyckte jag det var barnsligt. Sedan allt som hände på festerna på högstadiet tyckte jag också var långt under min värdighet. Jag har alltid sett fram emot att flytta hemifrån, inreda själv, jobba lite, dejta lite (gärna en äldre kille) och allt det där. Men när jag gifte mig med Josef vände allt det där. Helt plötsligt var jag stor. Väldigt stor. Över bara en dag hade jag tagit på mig ett väldigt stort ansvar och lovat väldigt vuxna saker! Och precis i samma veva tog jag även studenten. Ingen skola, nu måste jag ta tag i mitt liv på riktigt. Och oj som jag har protesterat. Inombords, utanpå har jag tagit mig ann allt.

Missta mig inte, jag är just nu väldigt väldigt nöjd med var jag är i mitt liv, jag älskar fortfarande att ha ett litet hem med en liten man och att vara en liten fru och tvätta och städa och ha hand om en ekonomi. Men jag vill inte LÄNGRE än så. Jag trivs med att strosa runt såhär. Just nu, känner jag mig inte så vuxen. Jag känner mig ganska mogen och jag tror verkligen att jag är lika kapabel till detta livet som vilken fyrtioåring som helst, men jag känner mig ändå inte vuxen. Att vara mogen men inte vuxen, är det logiskt? För ett par månader sedan fick jag panik för att jag trodde att jag var gravid. Vilket verkligen är ett bra exempel på överreaktion, min mens var bara försenad två dagar. Jag grät och sörjde bortgången av de resor jag och Josef planerat, de kurser jag ville läsa och pengarna jag ville tjäna och spara.

Men så var det inte så. Jag kan fortfarande var liten ett tag till. Jag har råd att göra lite som jag vill, och uppleva allt, andas in det stadiet jag precis kommit in i. I efterhand ångrar jag att jag inte tog del i allt som tillhörde varje stadie i mitt liv. Att jag längtade mig bort, att jag inte spelade med, att jag inte deltog, att jag inte uppskattade. Men nu ska jag göra det. Njuta av livet i alla dess fröjder. Känna allt, ge tid åt allt. Så vill jag leva livet just nu.

Bild från vårt bröllop den 28 Maj 2016. Vi har varit gifta ett halvår nu!!

Likes

Comments

En tidig morgon öppnade hennes svala händer den svarta trälådan för att examinera dess innehåll. Brev och gåvor, nedtecknade livshändelser. Lådan innehöll hennes kära ägodelar som var och en förde med sig någonting av det förflutna. Vid första anblicken kan dessa ha setts som flyktiga, men inte så. Egentligen var inget av det gamla borta, allt var väldigt levande i den person som hon var, i sättet hon talade dansade det, i sakerna hon gjorde flödade det och i hennes sinne rusade det. Hon låt de vackraste sakerna löpa hennes fingrar, ty för henne var dessa de mest förtjusande.

Två örtpåsar hade hon som luktade av all dess saliga blandningar. Hon förde dem till näsan och doftade. Det var så det doftade. Det doftade så på platsen hon besökt året innan. Hemmet för kvinnan med den vackra fantastin. Då hade hon knutit dessa, och dessa tog hon med sig så att huset aldrig riktigt skulle vara bortglömt.

Se brevet hon skrivit till sin allra käraste människa. Den enda hennes pengar räckte till för julklappar det året. Med nervösa fingrar hade hon skrivit och uttryckt sitt hjärta. Sedan hade hon förseglat det i kuvertet med rött lack. Nu för tiden är sigillet brustet och äger inget av sin förflutna storhet, men nog är minnena storartade nog.

Ett halvår som gifta. För ett halvår hade vi fått handskrivna brev, försiktigt signerade och med gåvor på gåvor för att uttrycka sina lyckans önskningar och sina böner att färden genom livet skulle vara öm för dessa tvås unga fötter att gå på. Att vi alltid skulle kunna gå hand i hand genom de branta bergen och allra sist hoppa från dess förfärliga men o så ljuvliga kant.

Hon lägger sig ned och tänker. Ibland är livet lätt och ibland kan det verka överväldigande. Men nog är allt oerhört vackert.

Likes

Comments

Något jag satsar hårt på i år är mina julrim på mina klappar, och jag är så stolt över de två jag redan gjort till de två presenter jag redan köpt. Tyvärr kan jag dock inte visa dem här eftersom jag inte vill att klapparna ska listas ut i förväg, några av mina nära och kära läser nämligen den här bloggen. Bilden nedan är en sneak peak på hur mina julklappar ser ut i år. Jag förvånade faktiskt mig själv med det röda bandet då rött inte egentligen är min julfärg, men det passade så bra till personen jag ska ge den till så jag fick offra det. Egentligen hade jag planer på väldigt neutrala paket med granris instucket under banden, jag kanske gör några sådana också, men vi får se!

Likes

Comments

I mitt inlägg om IKEA skrev jag att vi hade köpt nytt tyg för att klä om stolarna och detta är nu gjort. Okej det har varit gjort i kanske en halv vecka nu, men först nu fick jag mig själv att fotografera det.

Dessa stolar plockade vi upp två pendeltågsstationer bort för knappa två hundra spänn och jag är så glad att vi hittade dem för de passar perfekt in i vår lilla lägenhet! De är nämligen inte så höga i ryggen, vilket passar små ytor och de är dessutom enligt min mening väldigt snygga! Den tidigare ägaren hade dock klätt dem i ett brun-beiget tyg med leoparder på vilket inte alls passar vår stil, så nu har de fått sig en förvandling. Låt mig presentera.

Före
Efter

Jag tror att fårskinnsfällen vi tog med oss från IKEA också har hittat sin permanenta plats på den ena stolen, även om den är precis lika mysig att ha på golvet. Vad tycker ni om stolarnas förvandling? Jag är supernöjd, det passar vår stil precis!

Likes

Comments