Gårdagen uppdaterade jag ingenting. Jag var ute på stan och shoppade, tänkte att jag skulle göra ett inlägg av vad jag köpte i morgondagens uppdatering. Idag har jag färgat mitt hår och mitt löshår som jag sedan satte i helt själv. Rekommenderas inte om man inte är kunnig, då jag satt i 4 timmar för att få i alla (60) mikroringar i huvudet och mer än så har jag inte fått gjort idag.

Däremot skulle jag vilja prata om självskadebeteende - då jag har haft några av de som finns. Anledningen till att jag vill ta upp detta, är att jag behöver skriva av mig då jag inte pratar med någon professionell om det längre - har inte gjort på många år. Samt att jag vill visa att det finns olika sätt att skada sig själv på.

Ni som läst alla inlägg har ju sett att jag i ganska många år har mått dåligt, och det började redan när jag var liten. När jag var liten var jag tjock, vilket jag blev mobbad för till slutet av högstadiet. Jag har fått berättat för mig (av min mamma) att när jag var 7 år kom jag hem och sa att jag ville dö för att jag hade blivit retad en pojke som hade sagt att jag var tjock. Som ni vet i den åldern kan barn vara sååå elaka!

Ju äldre jag blev desto mer sjönk min självkänsla, för att mobbningen om mitt utseende fortsatte. Den tröst jag hade var att småäta, speciellt godis. Det är ett av mina självskadebeteenden. När jag började högstadiet (7:de klass) så började jag röka. Jag ville ju vara en av de coola, och hänga med de, så då var rökningen ett jätte bra sätt till att börja hänga med i den gruppen. Jag antar idag att jag gjorde det för att känna mig trygg någonstans. Samt att det är ett destruktivt beteende, jag vill skada min kropp. Jag ville göra det med rökningen, skada min kropp. Efter ett tag började också skära mig på armen, inte för att jag ville begå självmord, utan för att livet hade motgångar och att jag skar mig på underarmen var en hantering av motgångarna som jag trodde skulle bli bättre.... Jag visade kompisar, för att kanske kunna få någon form av hjälp. Men de tyckte synd om mig, och sa att jag inte skulle göra så. Åren gick (2010) och i 9:de klass fick jag min allra första riktiga pojkvän som jag älskade av hela mitt hjärta. Glädjen höll inte alldeles för länge, då han var otrogen fysiskt och cam sexade med andra tjejer vis MSN osv. Till mig sa han både det ena och det andra, det var inte mig han egentligen älskade, utan det var hans ex. När måttet var rågat så orkade jag inte mer. På julafton pratade jag med en som jag trodde var min vän, att hon hade haft sex med min kille. Jag låg och skar mig på benen - på JULAFTON. Det var den värsta julaftonen i hela mitt liv!

Så fortsatte det iallafall, många gånger livet gick emot mig så åkte rakbladet fram och ytligt skar jag mig på underarmen. Benen lät jag vara då jag började gå med kortbyxor på somrarna, men alltid långärmat. Åren gick lite till (2012) och jag gick första året på gymnasiet. Där jag hade min andra pojkvän. Mellan dessa två hade jag gått hos psykolog och pratat med henne för det jobbiga som hade hänt mig året 2011. Så därav att jag började gymnasiet ett år efter min årskull, för att jag hade tagit ett sabbat år från skolan. Men i slutet på 2012/början av 2013 började jag få mer ångest, och även ångest eller panikattacker. Då jag kunde sitta i fosterställning vagga fram och tillbaka på golvet, dra mig i håret och gråta så jag var tvungen att chippa efter luft för att kunna andas. Jag tror och har för mig efter denna pojkvännen gjorde slut med mig så började mitt andra självskadebeteende - sex. Att få uppmärksamhet. Båda mina före detta pojkvänner gjorde slut med mig, och min dåliga självkänsla som var på botten åkte ner under jorden kan man väl säga. Jag eftersökte varje liten del av uppmärksamhet från alla killar. Det spelade nästan ingen roll vem det var, utan bara att det var någon. Kända personen som okända personer, allt dög. Det var kanske inte så jätte mycket sex just det året, men i slutet av 2014 när jag hade gjort min operation och allting gick så fort med viktnedgången så strömmade plötsligt killarna till en. Det sa att jag blivit så fin, och flörtade. Jag sög åt mig all uppmärksamhet jag fick, och jag njöt varenda liten minut av det.

2015 började jag på en ny skola, på en ny ort, där absolut ingen kände mig. Jag kunde vara precis vem jag ville, och det var jag. Mitt självskadebeteende fortsatte här med. Uppmärksamhet, sex osv allt som går att få från en kille. Men dum som jag är, är ju att jag vet att jag blir ledsen av det. Att varför vill ingen ha mig? Prinsen som ska komma och leva lyckliga i alla sina dagar med mig. Han finns ju inte? Jag dejtade ganska mycket under både 2015/2016 men som sagt, när killarna fått det som de vill ha, ger de sig av och söker nya äventyr. Jag var ju inte längre spännande för de efter några gånger de fått mig på rygg så att säga.

Det är verkligen tragiskt att man inser att man har varit så blåögd. Så blind och trott att en person som verkar si och så inte alls är det. Att sen att ingen heller har talat om för mig tidigare (skyller absolut inte på någon) att detta är ett självskadande beteende, utan att jag varit tvungen att lista ut detta själv. Jag kan säga att alkohol var en bidragande faktor till ett destruktivt beteende under loppet av 2015/2016. Jag har nog aldrig ansett mig att skada mig med alkohol, men jag vet att när jag drack alkohol blev jag friare, öppnare och kunde på så sätt skada mig med uppmärksamheten från killarna.

Men idag 2017 så har jag inte kvar det beteendet, då jag har en underbar pojkvän. Vi har ju nyligen blivit ett par eftersom vi började dejta i december, men inte då trodde jag att det skulle bli min pojkvän, men jag är överlyckligast att han blev det. Jag vet mycket säkert att jag inte söker någon bekräftelse från någon annan eftersom jag får allt och lite därtill från min pojkvän som överröser mig med komplimanger flera gånger om dagen. Jag tittar inte ens åt någon annans killes håll, för att jag vet vad jag har vid min sida i vått och torrt.

Detta var min historia. Frågor och funderingar så är det bara att kommentera, och följ mig och gilla inlägget gärna (Y)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments



Hallåj!! Känner ni igen mig? Inte? Inlägget under visar hur jag såg ut i november 2014. Denna bild är tagen september 2016, vikten på mig nu 63 kg.

Jag är tillbaka där jag en gång började. Några år sedan det var 2013 och nu är det 2017. Oj oj oj, tiden går för fort. Så vad har hänt i mitt liv, och vart befinner jag mig nu? Det ska jag tala om för er.

Just i dagens läge bor jag i Göteborg för 3 månader. Jag studerar till sommelier och måltidskreatör på Hotell och restauranghögskolan i Grythyttan och går mitt andra år av tre. Jag har en pojkvän, som jag nu kommer vara ifrån i 6 månader då vi båda jobbar intensiva jobb på olika orter. Jag mår generellt bättre psykiskt och fysiskt, så jag tänkte när jag hittade min blogg denna tråkiga söndagskväll som jag egentligen ska plugga eftersom jag har dedline kl 23.59 ikväll, så tänkte jag att jag skulle skicka iväg ett inlägg och strata upp min blogg igen.


Det var det som jag tänkte skriva idag, och nu ska jag återgå till pluggandet.
Vi hör imorgon! ;*


Likes

Comments

15 september gjorde jag en gastric by pass efter 1,5 år med möten och information efter första gången jag jag bad om en remiss på vårdcentralen i säffle.
Jag vet att folk säger att det är fusk osv, men jag kan tå tala om: Om man inte ändrar sina vanor så hjälper operationen ingenting. Det är ett redskap, en hjälp på traven.
När jag gick på flytperioden innan op så vägde jag 106.8 kg
på op dagen vägde jag 97.8 kg
idag exakt 2 månader efter väger jag 86.1 kg.
jag har alltså gått ner 20.7 kg och jag har aldrig mått bättre.
Jag har varit överviktig i hela mitt liv då det finns genetisk fetma i släkten. denna op var det bästa jag gjort i hela mitt liv!
Jag är inne på v 4 med träning. då jag börjat med styrka och cardio.
Bilden med den grå tröjan är andra dagen efter op och träningbilden är v 2 eller 3 med träning.
Det är en stor skillnad, och mer ska det bli!
Jag är så otroligt nöjd med mig själv men än är jag inte klar. jag har 20 kg kvar att gå ner tills jag når min målvikt sen är jag nöjdare än nöjdast!

Likes

Comments

Jag vill hitta någon som accepterar mig för den JAG är. men en tankställare; hur kan personer acceptera mig för den jag är om jag inte själv kan acceptera mig för den jag själv är.

Åh, alla dessa frågor och funderingar.. Allt detta som bara snurrar runt i huvudet hela tiden.

Om det finns några tips, bugar och bockar jag för atr få råd. :*

Likes

Comments


Vart är han? Han som kallar sig min prins. Han som vill leva lyckliga i alla sina dagar? Han som skulle döda drakar, jättar och trollkarlar för min skull. Vart är han som ska kalla mig sin prinsessa och rädda mig från det höga tornet som någon har låst in mig i?

Jag kan nog inte beskriva känslan, men många har känt den. Den där känslan som är bara ett tomt svart hål. Ett hål som man försöker klättra upp ur men kommer ingen vart och bara faller ner igen. Det hålet som suger upp allt hopp, all energi för att försöka förstå, försöka bry sig. Den känslan när man bara ser djupare in i mörkret, och allt blir bara mörkare och mörkare. Tillslut ser man inte ens sig själv.
Känslan när man är ensammast på hela planeten, man får ingen kontakt. Men ändå finns det folk där. Folk pratar med dig, folk skrattar med dig. Men sen är du ändå som osynlig.

Jag fick en fråga idag: ”Har du någonsin känt att du kommer tillbaka till ruta ett, när du ändå har kommit så långt och sedan faller tillbaka” Svaret har jag funderat i timtals på. Jag har inget svar. Det känns fortfarande som jag är på ruta 1. Jag kanske alltid har varit där? Jag kanske är på ruta 4 men känns som ruta 1? Jag har ingen förklaring på det. Vad ska jag svara?
Sen kommer nästa fråga: ”Har du någonsin gjort något i det förflutna som du ångrar?” Tankarna cirkulerar ännu, mitt svar löd: ”Ja det har jag, men om jag inte skulle ha gjort de sakerna jag gjorde förr så hade jag inte varit den personen jag är idag. Jag hade kanske valt en helt annan stig och mitt liv kanske hade sett helt annorlunda ut, men jag är ändå glad över den personen jag är idag”
Den kunskap jag har, de vänner jag har, den viljan jag har som ingen ta ifrån mig. Min värdighet har blivit bestulen, sakta men säkert så bygger jag upp en ny, en ny värdighet, sen starkare värdighet. Samt en personlighet som är så stark att den är den bästa. Inga murar som går att riva, och jag vet vem jag är. Men sen kommer också tankarna, vem är jag? Vad vill jag göra? Varför gör jag ibland som jag gör? Det är frågor som jag ställer mig själv. Frågar jag aldrig kommer få något svar på, förrän jag förtjänar att veta. Det känns som livet är pest och pina, men det finns alltid en anledning.
En anledning till att jag har gått på den stig jag har gjort, och kommer fortsätta göra - jag är nyfiken. Nyfiken på livet, hur det kommer se ut i framtiden. Vad gör jag då? Vem är jag då? Vart är jag då?

Likes

Comments

I söndags åkte Mina föräldrar och mina bröder till Gotland och jag var hemma helt själv. UNDERBART! Ikväll tog friden slut då de kom hem nyss. Inte ens ett "Hej" innan de började klaga på mig.

I måndags: Åkte jag till Bengtsfors och kom hem med Amanda och titta på skräckfilm och drack några öl med Jimmy

I tidsags: Var jag, Amanda, Rebecka och Mathilda i Åmål och kolla i affärer och käka sen åkte vi hem till Rebecka och badade

I onsdags: Åkte jag till Bengtsfors och storstädade min lägenhet och sov hos Mathilda

I torsdags: Jobbade jag nästintill hela dagen, sen kom Sanne och Anders och grillade

I fredags: Så var jag på kalas hos Rebecka som fyllde år sen tog jag med mig Hanna och badade, sen åkte jag hem till mormor och vi drack några öl

I lördags: Så satt jag och Lotta och drack kaffe, sen städade jag bilen och sen åkte jag hem för att plocka lite grann inte för att jag hade stökat ner

Nyligen: Familjen kommer hem, tror jag har haft fest för att det står en påse med tomma ölburkar i hallen som jag tänkte panta, klagar på att jag har ställt en fimpburk på bordet ute, bättre det än att slänga på grusgången? Hade fått 400 för att handla mat osv, det hade jag gjort, och har inte åte speciellt mycket här hemma så det finns saker kvar. Har gett 200 kr till Rebecka i födelsedagspresent som jag skulle, men då var det ju fel eftersom jag inte hade lagt ut från mina pengar. Sen är det väl fel för jag har lagt saker där de inte borde vara eller nått? Åh blir så trött, hur ska jag klara av hela sommaren med att vara här? Vill bara hem till min lägenhet där jag kan få vara ifred!

Likes

Comments


Nykter midsommar men jag kunde faktiskt inte haft det bättre. Jag var inte odräglig och jobbig som jag brukar vara på fyllan.
Jätte trevlig var det, även om jag blev lite bort skjuten från ölkubben eftersom jag inte drack. Jag skötte matlagningen inne i köket och sen var det några som skulle sköta grillningen.
Det slutade med att:
* Jag är nykter
* Jag är sjuk
* Jag får kolbitar till middag
* Desserten var "kladdkaka" men det var rättare sagt en smet
* Hade en enormt trevlig kväll med mina kompisar
* Jag hade hela det läskiga huset för mig själv

Till sist men inte minst:
* Blir så otroligt trött på killar...

Likes

Comments

Summer is here!

Idag har jag inte gjort alldeles för mycket tvättat lite och sedan legat och pressat i solen i några timmar med en bra bok. "Den tusende gången" heter boken, rekommenderas att läsas! Så en fin sommarrand från bikinin har jag lyckas fått. 👙

Har tagit en rök med Mathilda och sen Sanne då Sanne satt hemma hos mig och väntade -HAHA!
Är på lite bättra humör idag iallafall och det är gött, annars har jag inte varit så pepp. Dessutom är det midsommar på fredag och det är jag helt otaggad till... Hade velat åkt någonstans som Smögen eller Grebbesta men det blir det inget med. Jag är hembjuden till Sanne som har en liten lantis fest haha ;) Men vi får se om jag ens åker dit eftersom jag är så opepp, jag har ingen motivation till att dricka osv. Men vi får se..

Nu ska jag göra mig iordning då jag ska gå till Sanne om en liten stund innan en sur klimakterie mamma kommer hem 😜

Ha det gött i solen alla!

Likes

Comments

Jag är med i något som heter Andevärlden på facebook. Jag vill visa vad jag har fått för en kommentar på min bild.

Elin

Någon som vill testa läsa av? Skulle vara jätte snällt

Någon som vill testa läsa av? Skulle vara jätte snällt :)


  • Anna: Får en känsla av att du är starkare en du tror<3
  • Elin: Tack<3

    Ing-Marie: Du ska även tro på dig själv mera Elin, du har sån stor kunskap inom dig Du står med bägge fötterna på jorden men önskar att du vågade vara mera rak. Du försöker se det mesta positivt även om det är jobbigt så tror du att det för med sig något positivt. Du känner även stor empati för andra människor. Får till mig barn runt dig men det känns inte som om det är dina, för det är flera stycken som skrattar och är glada, känns som om det är ditt yrke. Ordet healing kommer till mig, om du inte ger healing så pröva Får även till mig att du bor i lägenhet just nu men du vill helst på i hus, gärna lite på sidan av men med grannar. Ja Elin, det är vad jag får fram om dig just nu. Du får gärna ge mig feedback, både ris och ros eftersom jag "bara" övar fortfarande Kram

  • Elin :Tack så jätte mycket Ing-Marie! Allt stämde och jag visa även några vänner till mig sol också tyckte det stämde. Dock har mitt yrke inte med så mycket barn att göra, men här hemma springer det många barn och leker på innergården. mycket ros till dig! Kram

Sen fick jag ett kort från oraklet draget för mig, så jag vill lägga ut den texten också. 

"Elin Brunzell! KLARSYN, FÅR JAG TILL DIG! ÄÄ RAZIEL SÄGER: Jag hjälper dig att väcka upp ditt andliga seende så att du kan se den gudomliga kärleken klart! KOMPLETTERANDE BUDSKAP: Din klarsyn kan ta sig olika uttryck: Som flyktiga mentala bilder för ditt inre öga, som drömmar, som återkommande syner i den fysiska världen, som auror och energier eller som uppenbarelser!? Klarsynens många fasetter är vackra och varierande! Njut av dem och lita på dem! Ha intentionen att bara se kärlek, så är det vad du kommer att se! ATT JOBBA MED ÄÄ RAZIEL: Raziels aura har alla regnbågens färger, som när ljus bryts i ett prisma! Bär du en klar bergskristall i behån eller i byxfickan , så förstärks din intuition och du känner dig närmare Raziel!"

Likes

Comments


Veckan på sommarlovet, hm ja..
 Jag blir så deprimerad av allt. Studenten var kommen men det var inte min tur iår, Jag skulle egentligen ta studenten men det gjorde jag inte pga att jag har gått om ett år. Jag fick några grattis till studenten, men jag var tvungen att förklara att jag inte tog studenten, och det kändes väldigt jobbigt. Jag har haft en väldigt jobbig period i mitt liv som jag aldrig kommer komma över även hur stark och hur bra jag ändå mår så kommer jag alltid vara ett steg efter. Om den tragiska händelsen inte hade skett i mitt liv utan att det kunde ha varit normalt så skulle jag också stå där med min mössa och springa ut och grina en skvätt för att skolan var slut, att alla jag känt står och kramar varandra för att vi ska gå skilda vägar i livet. Jag skulle stått på flaket och skrika "för jag har tagit studenten, fy fan vad jag är bra". Men det är inte så.

Jag blev kallas IQ befriad från min bror och han vet mycket väl om vad som har hänt mig, men det är klart man inte tänker på det hela tiden. Jag röt till och sa att det är inte för att jag är IQ befriad utan för att jag mådde psykiskt dåligt. 

Jag träffad också en kille som jag har pratat i telefon i flera veckor, v träffade varandra på internet och han ville ses. Jag brukar inte träffa folk från internet pga att jag är för feg, men jag träffade honom och han kom tillbaka och vi fortsatte prata och vi hade sex. Men nu helt plötsligt så svarar han inte längre. Vi har inte träffats på nästan 3 veckor. På studentdagen fick jag med mig en kille hem och jag hade sex med honom också, han har inte heller hört av sig efter det. Vad är det som händer? - Jo alldeles nyss så ringde han jag träffat från internet och förklara sig varför han inte hade hört av sig. Så ahh..

Förra året var jag väldigt sårad för att jag fortfarande saknade mitt ex, jag gjorde en del dumma saker för att jag var så nere varje dag. Varje fylla skedde alltid någonting. Jag var kaxig och dret full. Trodde jag var bäst i världen osv. Men när 2014 kom så ändrades sig allt, jag drack inte lika mycket, jag tog körkortet, men mitt humör blev värre, jag var grinig och irriterade mig på många av mina närmaste vänner, blivit tajtare med andra vänner, haft jätte kul när jag varit ute och druckit.
Men nu kännes det som allt börjar om, jag blir sårad, jag gör dumma saker, mitt humör mot mina vänner är tillbaka men jag ska tänka på att inte ta ut det på dem denna gången.
Jag vill inte vara med om det igen men jag vet inte vad jag ska göra? Vart är min vägledning?!
😞


Likes

Comments