Sexuella övergrepp och trakasserier.

En ny hashtag som dykt upp på sociala medier dom senaste dagarna. Vissa blir till och med irriterad över att även hashtagen #mentoo också lyfts fram utav män. Jag fylls utav förundran att även i detta ämne skall det pekas finger åt folk, något som för mig är absurt eftersom sexuella övergrepp eller trakasserier har ingenting med kön att göra utan det faktum att så många faktiskt har fått uppleva detta i diverse situationer och det är alltid värdefullt att det uppmärksammas i olika sammanhang. Trots att majoriteten av fallen tyvärr har varit riktade mot kvinnor så skall mäns upplevelser också tas på fullaste allvar. Alla människors upplevelser ska tas på allvar, speciellt i ett sånt här sammanhang. Tråkigt att något som är så viktigt ska skapa diverse konflikter om vem som gör vad och vem som har rätt att säga att dom har blivit utsatta, en mainstream hashtag skapar ju alltid irritation hos en viss del av vår befolkning. Men dom missar hela poängen och dom missar att ämnet i sig är det som betyder något. Ett värdefullt framsteg är att ta upp känsliga ämnen som präglas av tråkiga attityder, strukturer och fördomar av olika slag.

Utifrån egna erfarenheter så reflekterade man inte så mycket om detta för ett par år sedan, det var något som hände och alltid har hänt i stort sätt, eftersom man snabbt i ung ålder intalades att det var normalt. Eftersom det för mig hände väldigt tidigt, på lågstadiet närmare bestämt så var det ju inte heller så konstigt att man inte heller ifrågasatte det, man blev ju i stort sätt intalad i att det var normalt eller till och med värre det var en slags komplimang. Det är främst nu när man växt upp som man börjar ifrågasätta diverse strukturer och normer som finns i samhället. Samtidigt känner jag en viss skuld för att jag inte har reflekterat över detta tidigare och vad händer då med dom som aldrig gör det? Man lär ju då aldrig finna någon slags inre frid eller helt enkelt fortsätter göra som jag gjorde, trodde att mäns uppmärksamhet alltid var något bra, en komplimang som dom hade sagt. Det blev för mig väldigt efterstävat, på det sättet skulle jag få en hög självkänsla och det skulle så småningom göra mig lycklig. Men så fel man hade, man känner sig lite dum nu i efterhand men det skall man inte göra. För det har vi nog alla fått lära oss i ung ålder, att om killar går på en ja då var det en slags komplimang, att vara åtråvärd blev då en viktig del i livet, manipulerad eller ej men det är svårt att bryta diverse långtgående strukturer men ett steg i rätt riktning är att uppmärksamma och diskutera dom. För i ett framtida samhälle så skulle jag aldrig vilja att min dotter eller son blir intalade samma saker som många blir idag, att sexuella trakasserier eller övergrepp av olika slags är en typ av komplimang. Ingen ville leva ett liv där man hela tiden låter andra få definiera ens värde utifrån löjliga aspekter som utseende/sexualitet. Ingen har rätt att ta på mig eller kommentera mig och jag önskar att framtida generationer en dag skall kunna få leva i ett sådant samhälle, ett utopi samhälle kanske: ett samhälle där alla sexuella övergrepp och trakasserier är fullständigt oacceptabla i alla kontexter.

Låt aldrig någon intala dig att det är "normalt", att det är något man bara får ta för det är så samhället ser ut. Det är aldrig OKEJ!


Bildresultat för jämställdhet





Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

För några månader sedan så stängde jag ner min blogg, en blogg som jag drev under många år men som tillslut i mina ögon blev slarvig, opersonlig och lite av en stressfaktor i mitt liv. Jag har alltid velat prestera och det gjorde jag inte. Men jag älskar att skriva samtidigt som det var så skönt att bara stänga ner min blogg för gott. Jag blev då också antagen till högskolan och har mest bara fokuserat på att slå mig till ro i en ny stad och med nya människor. Men just att uttrycka mig om saker som upprör eller som jag tycker är viktiga kommer att vara grunden för denna blogg då jag inte känner för att dela av mig av min vardag överhuvudtaget. Denna gång ska jag göra ett nytt försök med ett nytt koncept: att blogga för att jag vill och känner för det och inte för att jag "måste" och om saker jag tycker är viktiga. Framförallt vill jag driva en personlig blogg vilket jag aldrig riktigt har vågat men jag känner att det är dags för mig att bara VÅGA!


Och till alla er som läser detta, välkomna! 😊

Likes

Comments