Header
View tracker

Jag har börjat gilla en låt som heter Rude av Magic!. Tipsar den! Jag är ganska sen med vad som är nyast på listan och är säker på att många redan har hört den, men för de som är lika sena som jag, lyssna på den ☺️


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

I fredags lånade jag Harry Potter del 2 Hemlighetens kammare. Jag skrev ju att jag skulle läsa Divergent,men jag kunde inte vänta med fortsättningen av HP. Jag läste halva boken i helgen (har aldrig läst på mycket på så kort tid, ca 200sidor). Nu har jag kvar ca en fjärdedel. Har ni inte läst HP så gör det! Första boken i alla fall för den är jättebra!
:)

Likes

Comments

View tracker

Jag har precis läst klart Harry Potter. Tro det eller ej, men jag har aldrig tidigare läst en HP bok eller sett någon film. Nu ska jag nog läsa Divergent på engelska och sen fortsättningen på Harry Potter, vilken det nu är ;)

Jag tycker att den är bra och jag rekommenderar den :)

Likes

Comments

Celine slår upp ögonen och allting är svart.
- Vad har hänt? Är jag död? Var är Tommy? Och Thure? frågar Celine sig själv förtvivlat.
Hon ställer sig raskt upp och känner hur hennes fötter står på något hårt och varmt. Hon känner mycket väl igen underlaget, men hon vet inte om hon vågar tro att det är sant.
- Är jag hemma igen? Är det golvvärmen på mitt rum som värmer min kalla fötter? tänker Celine.
Celine går långsamt på golvet för att undvika att trampa på eventuella saker som ligger utspridda över det. Hon vill ta sig fram till sin rosa lampa i fönsterkarmen. Plötsligt faller hon med en duns till golvet.
- Celine, vad gör du? hörs en betryggande röst.
- Mamma är det du?! ropar Celine som exploderar av lycka när hon hör hennes mammas röst.
- Ja, vem skulle det annars vara? Känner du någon annan Mariette? svarar Celines riktiga mamma.
Celine blir tyst och tänker efter, men sedan svarar hon:
- Nej, det gör jag gudskelov inte.
- Behöver du hjälp? frågar Celines mamma lite roat.
- Ja, jag kan inte hitta lampan, svarar Celine.
Celine hör hur hennes mamma går upp för den knarrande trappan och efter några sekunder tänds ett starkt ljus. Mamma Mariette har tänt Celines taklampa. Celine, vars ögon hade vant sig vid Riddarholmskyrkans dunkel, ser nästan ingenting just nu.
- Åh, vad ljust det blev! säger Celine.
- Ja, ja, stig upp nu. Klockan är redan fem över sex så det är dags att äta frukost, säger Mariette.
- Jag orkar inte gå till skolan, klagar Celine.
- Det är lördag idag så om du inte verkligen vill till skolan så kan du få slippa, skrattar Mariette till svar.
- Jag och pappa har en överraskning till dig och Tommy, säger Mariette.
- Vad då? frågar Celine glatt.
- Sätt dig vid matbordet så ska pappa berätta, säger Mariette.

Två minuter senare sitter alla fyra vid matbordet och Celine är överlycklig att hon och hennes bror är tillbaka hemma igen. Aldrig att hon trodde att hon skulle sakna sina irriterande föräldrar så vansinnigt mycket.
- Vi ska åka till Stockholm idag! säger pappa.
- Ja! Kan vi ha picknick? skriker Tommy.
- Jag hade tänkt att vi skulle besöka Riddarholmskyrkan, men vi kan ta picknick också om ni vill det, svarar pappa.
- Det behövs inte, jag tycker att det roligare att gå i gamla kyrkor, säger Tommy.
- Det är inte sant! Ska vi åka tillbaka i tiden igen! tänker Celine.
- Tommy, får jag prata med dig? säger Celine till sin bror.
- Ja visst, svarar Tommy.
Celine och Tommy går in i ett annat rum i deras stora hus.
- Har du inte lärt dig något sen förra gången? säger Celine lite argt till Tommy.
- Vilken förra gång? frågar Tommy.
- När vi reste i tiden, tillbaka till 1600-talet. Minns du inte? Det var ju för två dagar sedan, säger Celine.
- Vad babblar du om? frågar Tommy.
- Var det bara en dröm? Så vi har inte rest i tiden? Det var bara en dröm, säger Celine.
- Jag är hundra procent säker på att jag inte har rest i tiden, jag inte varit i Stockholm ens, säger Tommy.
- Okej, då var det bara en dröm då, säger Celine uppgivet.
Celine och Tommy går tillbaka och sätter sig på sina stolar vid matbordet.
- Vad pratade ni om? frågar den nyfikna Mariette.
- Om du tvunget måste veta så pratade vi om en konstig dröm som jag hade, svarar Celine som vet att det inte är lönt att svara "inget".
- Lyssna nu allihopa. Jag har kollat på kartan var Riddarholmskyrkan ligger och kommit fram till att det är väldigt långt dit. Det gjorde jag när ni stod och pratade bakom hörnet, Celine och Tommy. Eftersom ni barn är så känsliga för att åka bil så har jag hittat ett museum som inte ligger lika långt härifrån. Jag tänkte att vi kunde åka till Historiska Museet istället. Tror ni att det skulle kunna vara en bra idé? säger Magnus.
- Ja, det är säkert ännu roligare att gå på museum än gå och titta i en gammal kyrka, säger Celine snabbt och hoppas på att hon inte behöver besöka Riddarholmskyrkan.
- Om alla vill åka till Historiska Museet istället så gör vi det, säger Magnus.
- Är det någon som inte vill till museet? frågar Mariette.
- Ingen som protesterar? Bra! Packa en liten matsäck som ni kan äta i bilen dit, säger Magnus.
- Ska vi åka redan nu? frågar Tommy.
- Ja, såklart. Klockan är redan sju så om vi ska hinna till Stockholm innan lunch så får vi allt sätta fart, säger Magnus och skrattar.

Resan i bilen kändes som en evighet tyckte Tommy. Egentligen tog den "bara" knappt fem timmar, men eftersom allting bara var skog eller fält så upplevdes resan väldigt långtråkig.
- Nu är vi framme! säger Magnus.
- Va? säger Tommy som hade somnat sedan länge tillbaka, men som vaknade av att Magnus hade stannat bilen.
- Vi är framme, säger Magnus igen.
- Ja! Äntligen! utropar Tommy.

- Om ni ska gå på toa, så får ni göra det nu och skynda er lite så att vi kommer in till själva utställningen innan receptionen stänger, skrattar Magnus.
- Kan inte du gå och betala inträdet så länge så kan jag och barnen gå på toa, säger Mariette.
- Tror inte du att jag också behöver uträtta mina behov efter att jag kört bil i fem timmar, säger Magnus.
- Om du skyndar dig så hinner du både gå på toa och betala inträdet för oss fyra, svarar Mariette och skrattar lite roat.
- Okej då, säger Magnus.

- Wow vilka häftiga saker här finns! Svärd, stenåldersprylar och saker från 1600-talet, säger Tommy imponerat.
- 1600-talet? säger Celine och skyndar sig till ett annat rum där hennes bror befinner sig.
- Kom här barn och se vad vi har hittat, säger Mariette som står i en annan del av rummet som Celine och Tommy befinner sig i.
- Det var några barn på 1600-talet som hette exakt samma som ni två, säger Magnus.
- Det är inte sant! Helt otroligt! säger Celine högt för sig själv.
- Visst är det häftigt? säger Mariette.
- Det där brevet och ringen som ligger i montern är ett väldigt nytt fynd. Det står det på den lilla lappen där nere till höger, säger Magnus.
- Det står i brevet att barnen stal en ring från en rik adelsman som hette Herbert, säger Mariette.
- Jag förstår inte hur två barn fick för sig att stjäla från en rik adelsman. Det är väl i stort sett omöjligt, säger Magnus.
- Det måste ha varit två väldigt smarta barn som stal ringen. Jag menar att de lyckades med det omöjliga att ta från de rika, säger Celine som har hämtat sig från chocken.
- Ja, det måste ha varit två listiga barn. Särskilt att de tänkte på att lägga brevet och ringen i en metallask så att brevet inte förmultnade, säger Mariette.

Mariette, Magnus och Tommy går vidare för att titta på de olika fynden ifrån 1600-talet. Celine står kvar framför montern och läser på den lilla lappen med lite fakta och där står det:
Denna metallask med ett brev och en ring hittades i september 2013 i ett sädesfält. Asken låg i ett slags gömställe som inte rymde mer än två personer. I gömstället hittades också ett skelett från en man. Troligen skelettet av fadern till pojken eller flickan som stal ringen från adelsmannen. Skelettet kan du se på krigsavdelningen och bredvid skelettet har vi lagt ett brev som återfanns i metallskrinet ovan. Vi har valt att placera brevet tillsammans med mannen för att brevet var menat från personen som grävde ner asken till mannen som hittades i gömstället. Brevet är inte undertecknat.

- Då var det inte en dröm. Men hur kan Tommy inte minnas något av vår resa? Det måste ha varit Thure som grävde ner asken i sitt gömställe tillsammans med sin far, tänker Celine.
När hon tänker på Thure, faller en tår ner för hennes kind.
- Det är fint av honom att begrava sin far i gömstället, men jag förstår inte hur han kunde hitta sin älskade far, tänker Celine.
- Fast i och för sig så har hela den här händelsen varit helt overklig, men ändå sann. Jag önskar att Thure, Margareta och Hedvig hade följt med mig och Tommy hem, tänker Celine.
- Celine, kommer du? ropar hennes pappa.
- Va? Ja, jag kommer kära pappa, säger Celine.

Hoppas ni tyckte om den här berättelsen, jag har skrivit den själv 😋

Likes

Comments

- Gud som är i himmeln, snälla giv min make nytt liv. Sänd honom hem till oss. Amen, tänker Hedvig och håller sina händer knutna.
- Mor, kan vi snälla gå härifrån, säger Thure.
- Sch, är det enda Thure får som svar.
Han lägger armarna i kors och sänker blicken tills han stirrar rakt ner i golvet med tårarna brännande innanför ögonlocken.

- Detta måste vara Riddarholmskyrkan för det här känner jag igen och det ser ut som Gustav ll Adolfs sarkofag, tänker Celine när hon ser den fint utsmyckade sarkofagen.
Celine hör hur prästen ber till Gud att kungen ska få det bra i himmeln.
- Jag förstår inte varför prästen ber till Gud att kungen ska få det bra i himmeln, kungen har ju redan varit död i två år, det spelar väl ingen större roll att prästen ber att kungens själ ska ha det bra för om den nu är uppstigen till himmeln så har den nog redan funnit sin plats, tänker Celine som inte tror på att alla snälla själar bor i himmeln.

- Celine, där är konstapel Rödgrön, viskar Thure och pekar på en man som står längre bort.
- Hur vet du att det är han, viskar Celine tillbaka.
- Jag känner igen ärret under det högra ögat, svarar Thure tyst.
- Det finns väl fler människor som har ärr under ögonen, viskar Celine.
- Om du tittar noga så ser du vem han står och pratar med, viskar Thure.
- Herbert? Säg inte att de fortfarande pratar om den försvunna ringen, viskar Celine
- Jo, troligtvis. Det är bäst att vi håller oss undan, svarar Thure.

När prästens babblande har tagit slut ska alla som är i kyrkan gå fram till Gustav ll Adolfs sarkofag och ta på den. Celine vet inte om hon ska göra det på något speciellt sätt och ställer sig därför långt bak i kön så att hon kan se hur de andra gör. Thure ställer sig bredvid henne. Thure vill ha koll på konstapel Rödgrön och veta var han befinner sig så att Celine och han själv inte riskerar att bli tillfångatagna om konstapeln skulle hitta dem. När Thure vrider på huvudet ser han till sin förskräckelse att konstapeln står precis bakom dem. Konstapeln står och pratar med Herbert och märker inte att framför honom står barnen som han letade efter hela kvällen under gårdagen. Thure vänder snabbt på huvudet och gör en gest åt Celine som betyder att hon inte ska titta bakåt. Än en gång gör hon det som Thure har sagt att hon inte ska göra. Hon vrider på huvudet och ser att konstapeln står bakom dem, men hon håller sig lugn och vrider tillbaka huvudet så att hon tittar rakt fram istället. Hon ser att hennes bror Tommy står framför henne och hon tar tag i hans hand och drar bak honom så att han står bredvid henne.

Tommy, Celine och Thure står näst längst fram i kön. Nu gäller det för Celine och Tommy att de tittar noga på hur mannen framför dem gör om de inte vill skämma ut sig för att de inte vet hur man gör på en kungabegravning. Mannen framför dem sätter ihop det högra pekfingret och det högra långfingret och kysser dem. Sedan nuddar han kungens sarkofag med de båda kyssta fingrarna. Han avslutar ritualen genom att gestikulera ett kors över bröstet. Mannen går åt sidan och då är det Celine och Tommys tur.
- Där är de, barnen! ropar Herbert och pekar på Celine och Thure.
- Åh nej, tänker Celine.
- Nu ska jag allt ta fast er små odågor!skriker konstapel Rödgrön.
I samma stund som konstapel Rödgrön knuffar undan Herbert för att nå fram till barnen, tar Celine och Tommy på sarkofagen med sina kyssta fingrar. Allting blir vitt igen för Celine och Tommy och Celine tänker:
- Flyttas vi ännu längre bak i tiden nu? Jag orkar inte mer!

Likes

Comments

Tänkte anta denna utmaning
Gör det ni också
Wish me luck 😉
😋


Likes

Comments

- Celine, vakna, säger Thure och Margaretas mamma.
Celine gäspar och sätter sig långsamt upp. Hon vill att det ska se ut som om hon inte redan har har varit vaken i två timmar.
- Har du sovit gott? frågar Thures mamma.
- Ja absolut, det var jätteskönt att få sova ut efter turen hit, svarar Celine.
- Vad bra! säger kusinernas mamma och går bort och ställer sig i dörröppningen.
- Vi måste skynda oss att äta frukost så att vi hinner till den årliga sommarfesten.
- Säg inte att vi ska på gudstjänst sedan, säger Thure.
- Jo, det är precis det vi ska göra, svarar modern.
- Typiskt, suckar Thure.

Efter frukosten får Celine nya kläder, igen. Tommy har kvar sina kläder sedan begravningen.
- Du kan få låna den här klänningen, säger mamman och ger Celine en färggrann enkel klänning.
- Tack så mycket, svarar Celine som tycker att den här klänningen är mer bekväm än den förra.
- Tommy, du ska väl ha på dig samma kläder som igår? frågar Hedvig.
- Jag hade tänkt det, fru Hedvig, svarar Tommy.

- Är ni klara? ropar Hedvig från hallen.
- Jag är! säger Margareta som kommer springandes med sina små steg i en ljusblå sommarklänning.
- Vad bra älsklingen min, säger Hedvig till Margareta.
Thure, Tommy och Celine kommer i en samlad trupp gående mot hallen. Hedvig öppnar dörren och alla går ut.

På marknadsplatsen har det dukats upp massor av mat. Det ser så gott ut. Det finns grillat kött, kokta rotfrukter, någon sorts soppa men till dricka finns det endast öl. Celine och Tommy har aldrig druckit öl och tänker heller inte göra det idag. De ser hur folk börjar samlas på marknadsplatsen. Små och stora barn står tillsammans med sin föräldrar och alla är glada. Celine känner sig glad när hon ser alla glada människor istället för alla sorgsna ansikten som fyllde staden igår. Hon ser hur en liten flicka frenetiskt försöker få bort något ur sin sandal. Med tanke på att hela marken är täckt av jord och stenar så tror Celine att det är en irriterande liten sten som den lilla flickan har fått i sin sandal. Till slut ser det ut som att hon lyckas få bort stenen för plötsligt spricker hennes ansikte upp i ett enda stort leende.

Celine, Thure, Tommy, Margareta och Hedvig har gått iväg från huset och står tillsammans med de andra familjerna. Det är ganska självklart när festen börjar för när spelmannen spelar första ackordet på lutan och ljudet av en flöjt hörs, fattar föräldrarna sina barns händer och börjar röra sig försiktigt runt i en ring. En ensam man bjuder upp Hedvig till en dans och hon tackar ja.
- Usch, säger Thure.
- Vad är det? frågar Celine.
Thure ser lite moloken ut.
- Jag vill inte att mor ska bli förälskad i den där mannen, svara Thure.
- Det är väl ingen risk, mor älskar ju far och när han kommer tillbaka kommer allt bli som vanligt igen, säger Margareta.
- Han kommer aldrig tillbaka. Han har fastnat i Tyskland, det har jag sagt till dig hur många gånger som helst, säger Thure till sin lillasyster.
- Jag vet att han kommer tillbaka för att han älskar oss så mycket, svarar den envisa Margareta.
- Dröm på, svarar Thure som snart inte klarar av att hålla tårarna borta.

När Hedvig har dansat klart kommer hon tillbaka till sina barn och deras kusiner och säger:
- Det var en trevlig ung man och en bra dansare, men han kommer aldrig vara bättre än er far.
- Sa ju det, säger Margareta till Thure.

- Jag är hungrig, säger Margareta.
- Kom då, så går vi och tar lite att äta, säger Hedvig.
Tommy är ganska kräsen och gör en ful grimas när han smakar på maten. Celine skäms för sin lillebror.
- Att han aldrig är tacksam, tänker Celine och suckar.
- Köttet är inte klart, det smakar rått, viskar Tommy till Celine.
- Sluta klaga, svarar Celine.
- Blä, de här smakar jord,säger Tommy när han smakar rotfrukterna.
- Ät soppan istället, säger Celine.
- Nej, tack. Det ser ut som att den är gjord på blod och det tänker jag inte äta, säger Tommy och Celine och suckar.
- Ät själv, säger Tommy.
- Nej, det är lugnt. Jag är inte hungrig, säger Celine.
- Eller hur?! Fegis, säger Tommy.

Efter tre timmars "festande" säger Hedvig:
- Nu ska vi på gudstjänst och be för att er far snart kommer tillbaka och kan vara här tillsammans med oss.
Hon vet att han inte gör det, men vill ändå ingjuta hopp i barnen att deras far någon gång kommer tillbaka. Hedvig vet inte att Thure har fått reda på sanningen. Hon vet inte att Thure bara låtsas tro på henne när hon berättar att hon har fått brev från deras far där han har skrivit att han snart kommer hem till sina favoriter.

Likes

Comments

Yes!
Nu är första provet avklarat och det var ett prov om Valet 2014. Det kändes bra, så jag hoppas att läraren tycker att det är tillräckligt bra också 😉

Har ni haft prov än? Kommentera ☺️

Likes

Comments

Kap 6
- Vi måste tillbaka till Tommy och Margareta, säger Celine.
- Jag har ju sagt att vi inte kan gå tillbaka till huset, svarar Thure.
- Men hur ska jag och Tommy ta oss hem till vår egen..., säger Celine utan att tänka sig för.
- Ta oss hem till vår egen boning om vi inte är tillsammans, fortsätter Celine.
- Det ordnar sig. Om vi gömmer oss i några dagar så har säkert konstapel Rödgrön glömt bort att han letar efter oss, säger Thure.
- Några dagar?! Ska jag inte få se min käre bror på flera dagar? tänker Celine.
- Kom ska jag visa dig mitt bästa gömställe, men du får inte visa det för någon, säger Thure.
Thure visar vägen till gömstället. De går över stora fält, de korsar stora och små åar. De plockar små röda saftiga hallon från de stickande buskarna. Solen lyser så fint brandorange i horisonten.
- Framme, säger Thure plötsligt.
- Var exakt går man i då? frågar Celine.
Thure lyfter på en stor sten. Celine tycker att det ser ut som att öppningen leder till ett rum.
- Hur stort är det? frågar Celine.
- Tillräckligt, svarar Thure kort.
Nere i hålan är det svalt. De få solstrålar som lyser ner i hålan är så svaga att de knappt märks. Celine är van vid att bara tända en lampa när solen har gått ner och det är mörkt, men nu kan hon inte det. Hon är tvungen att vänja sig vid mörkret i gömstället.
- Ser du något? frågar Thure.
- Inte så mycket, svarar Celine.
- Jag önskar att det fanns något som man kunde ta med sig och lysa med när det är mörkt, suckar Thure.
- Det finns det! Ficklampan,säger Celine.
- Vad sa du att det kallades? frågar Thure.
- Varför sa jag så? Hur ska jag lösa det här nu? Nu kommer han ju fråga hur jag vet det och vad är för något och så vidare,tänker Celine.
- Glöm det jag sa, säger Celine.
- Nej, har du sagt ett får du säga två, säger Thure.
- Hur ska jag göra? Jag kan ju inte berätta att jag kommer från framtiden, tänker Celine oroligt. Men så får hon en idé.
- Jo, så här är det. Min far har uppfunnit världens häftigaste sak. Det är ett slags lysande sak som han har lagt i ett rör. När man klickar på en knapp, tänds saken i röret, hittar Celine på.
- Jag förstår inte riktigt, svarar Thure.
- Jag brukar förvara min lilla ficklampa i jackfickan, men nu har jag ju den här jäkla begravningsklänningen på mig, tänker Celine.
Av ren automatik för Celine sin hand till det ställe där fickan på hennes röda jacka sitter. Hon blir nästan lite rädd när hon märker hur handen fortsätter in i ett hål i klänningen och som om denna resa inte varit tillräckligt underlig, känner hon den bekanta känslan när hennes hand griper tag i den lilla ficklampan. Det ända hon inte kan förstår är hur ficklampan har hamnat i fickan på klänningen. Hon försöker behålla lugnet när hon visar Thure hur den fungerar. Han kastar sig åt sidan när Celine klickar på knappen så att lampan tänds.
- Döda den! skriker Thure.
- Sch! Det är lugnt. Den är inte farlig. Den hjälper bara oss människor att se i mörker, säger Celine.
Även om ficklampan inte lyser så starkt är det tur att Thure stängde ingången. Annars hade kanske konstapel Rödgrön sett ljuset av ficklampan eftersom staden inte ligger så långt ifrån gömstället.
- Stäng av den nu. Vi måste sova nu för att om vi ska gå tillbaka till staden så får vi göra det i gryningen innan konstapel Rödgrön har vaknat, säger Thure.
- Okej, svarar Celine och släcker ficklampan.

När Celine slår upp ögonen blir hon först förskräckt att hon inte ligger i sin mjuka säng utan på en hög med löv nere i en håla. Sedan tar det inte många sekunder innan hon minns var hon är. Thure har redan vaknat och han har tagit bort stenen som tidigare blockerade utgången.
- Jag ser att du har nya kläder, säger Thure.
Celine tittar på sina kläder. Nu har hon fått på sig ett par vanliga blå byxor och en vanlig röd T-shirt. De liknar lite Thures kläder, men ändå inte. Till Celines besvikelse är det inga märkeskläder, men sådana vet hon att det inte fanns på 1600-talet.
- Det här blir bara konstigare och konstigare, tänker Celine.
- Ska vi gå? frågar Celine.
- Jag har varit klar länge, så det är kanske jag som ska fråga om vi ska gå, säger Thure och skrattar.


Efter ungefär tjugo minuters vandring är Thure och Celine framme vid stadsportarna.
- De är ju stängda, viskar Celine.
- Det fixar jag, följ mig, svarar Thure.
Thure tar med Celine till ett av hans andra hemliga ingångar. I muren som sträcker sig runt hela staden finns det ett litet hål. Thure kryper in genom hålet och ber Celine att också göra det.
- Vi måste vara jättetysta nu, viskar Thure så lågt han kan.
- Här är luckan som leder ner till källaren, viskar Thure.
- Hur vet du det? frågar Celine.
- Det är ju mitt hus, viskar Thure tillbaka.
- Jaha, ja nu ser jag ju det, säger Celine.
- Sch, inte så högt, viskar Thure.
- Kom nu så går vi ner i källaren så kan du lysa med ditt lysrör eller vad du nu kallade det, viskar Thure.

Nere i källaren är det lika mörkt som i Thures gömställe. Med andra ord ser man ingenting. Celine tänder ficklampan och genast ser hon hur stökigt det är där nere. Lådor ligger huller om buller och allting är täckt av damm.
- Har du något papper? frågar Celine.
- Jag vet inte om mamma har något i sin sekretär, men jag kan gå och se efter. Förresten, vad ska du med papper till? säger Thure.
- Jag ska bara skriva en sak, svarar Celine.
Thure går upp för en trappa som troligen leder från källaren till vardagsrummet. Inom loppet av två minuter kommer han tillbaka med både papper, bläck och en fjäder.
- Tack så mycket, säger Celine efter att Thure lämnat över materialet.
- Varsågod, svarar Thure.
- Du sa innan att din mamma tar hand om din lillasyster när du är i ditt gömställe. Var är din far när din mor är hemma? frågar Celine.
En tår faller ner för Thures kind.
- Här, säger Thure och håller handen där hjärtat sitter samtidigt som ytliggare en tår rinner ner för hans kind.
- Är han..., säger Celine.
- Död? Ja, svarar Thure.
- Medan alla andra sörjer kungen, tänker jag på min modige far som miste livet som soldat i kriget. Folk tänker bara på att kungen dog, de struntar i alla de människor som stred för kungen, gråter Thure samtidigt som har låter arg.
- Förlåt för att jag precis gjorde dig ledsen, jag visste inte att han var död, säger Celine som känner sig som världens elakaste människa för tillfället.
- Det är lugnt, skriv nu det du skulle skriva så att vi hinner gå och lägga oss och låtsas att vi sover när mamma kommer och ska "väcka" oss.

Celine skriver ett brev som hon sedan tänker stoppa ner i en av de mindre lådorna. I brevet står det såhär:
Du som läser det här kommer inte tro att det är sant, men det är det. Jag och min bror har tillsammans rest i tiden. Vi har förflyttats från 2014 till 1634. Jag sa ju det, du tror inte på det ett smack. Om jag och min bror inte kan ta oss tillbaka till vår egen tid vill vi att våra föräldrar ska få veta var vi är. Snälla lämna in ditt fynd till museet i vår hemstad Vänersborg. Kanske kommer våra föräldrar besöka det museet och förhoppningsvis se det här brevet.

Kära föräldrar
Vi reste i tiden
och hamnade i striden.
Jag hävdade kvinnors rätt
Men att övertyga var inte lätt
Thure tog en ring så fin
och gömde den i fickan sin
Den bränner och kräver
att vi den in i en hemlighet väver.
I detta metallskrin
jag hoppas den är trygg
Tro inte att kusinen min är stygg
Herbert, han förtjänade det
efter att han betett sig som en get
Sitter vi nu här för evigt fast?
Jag vill inte komma till er som en gast.
Jag vill att ni ska veta att vi saknar er enormt mycket och att vi älskar er från djupet av våra hjärtan.
Celine och Tommy

- Kan du ge mig en av de där lådorna? säger Celine till Thure.
- Är det inte bättre med en metallask? frågar Thure.
- Om du har en vore det jättebra, svarar Celine.
- Tack, säger Celine till Thure när har ger henne asken.
- Varsågod. Lägg ner ringen också, säger Thure.
- Är du helt säker? undrar Celine.
- Ja, lägg ner den, säger Thure.
- Vi måste gräva ner den fort, men var? säger Celine.
- Allt det här kommer sedan skövlas bort och bli till storstad, så jag måste gräva ner den långt härifrån, tänker Celine.
- Vi hinner inte, men jag kan göra det sen när du har åkt tillbaka hem igen till Magnus och Mariette, säger Thure.
- Kan jag lita på dig? frågar Celine.
- Ja, det är klart du kan. Nu skyndar vi oss till sovrummet innan mamma kommer för att väcka oss, säger Thure.
Celine och Thure tar med sig asken upp för trapporna och in i sovrummet. Tommy och Margareta ligger i varsin säng och sover. Thure stoppar in asken under sängen och lägger sig ner och låtsas sova. Celine lägger sig försiktigt ner i den knarrande sägen och låtsas sova hon med.




Blev väldigt långt, men jaja 😉

Likes

Comments

Förlåt för att jag inte har uppdaterat på ett tag, men jag hinner inte riktigt p.g.a träningar och läxor.

Igår, när mamma och pappa satt och kollade på någon läskig film så satt jag med ipaden och kladdade lite bilder i appen "Sketches" (rekommenderar den appen). Så jag tänkte lägga upp resultaten här nedanför. Rena rama Picasso. ☺️






Likes

Comments