Header

Tjo. Nu jävlar är det höst och det känns verkligen. It's something strange about the autumn - överväldigas alltid utav ett enormt sug efter att plugga, gymma, skärpa till mig, bli fräsch och brun. Sen kommer våren och helt plötsligen känns det inte lika relevant längre haha. Anyways så är skolan igång igen och sömnbristen likaså. Tror fan det är ett problem som åtminstone 90% utav dagens tonåringar lider av. Är man inte pundare som hänger ute hela nätterna, så kan man minsann vara en datornörd som lanar hela nätterna. Eller så är man bara allmänt busy with life och tar en stund för sig själv vid nattsnåret så som jag gör, det ena eller det andra liksom. Spela roll. 

Imorgon ser det ut att vara ett aktuellt problem. Full fart i skolan 8.10-15.55 sen är det dirren till jobbet som gäller. Kommer hem vid 9.. Fy i helvete vad jag förtjänar ett fett meal efter det, är redan suicidal. För övrigt rullar livet på ganska så gött just nu, har mina närmsta som jag älskar mer än något eller någon annan på denna planet och vänner som verkligen förgyller min vardag och mig. Fått en introduktion i alla nya ämnen och känns som att jag verkligen har möjlighet till att briljera. I jämförelse med mina prestationer i IB så känner jag mig så jävla grym. Finally har jag motivationen till att uppnå den kapacitet jag vet att jag har. Jag är awesome, det tycker jag faktiskt. 

För övrigt så har jag börjat (kishe börjat) störa mig så brutalt mycket på Halmstads befolkning. "Omg, hur fan kan hon göra så - sån slampa", "Seriöst ska du gå med mjukis till skolan???", "Tänk på ditt rykte" - alltså käften. Jag förstår inte hur folk orkar bry sig om vad andra tycker. Jag förstår inte hur man orkar tänka på sitt jävla rykte. Jag tycker det är otroligt synd att folk inte har bättre självinsikt eller självbild än så. Jag behööööver inte bry mig om vad andra tycker. Jag tycker jag är grym, smart, helt ok utseendemässigt, rolig, allmänt BRA helt enkelt. Jag är också medveten om mina dåliga sidor. Varför ska jag då gå runt och oroa mig över vad andra tycker? Mina vänner är mina vänner, resten skiter väl jag fullständigt i? Jag bryr mig inte om en grupp människor står och stirrar på mig - bättre självkänsla och självförtroende än så har jag? Varför ska jag gå runt och oroa mig över att "ååh Gud, kanske blir jag en slampa snart om jag fortsätter hålla på såhär"? Känner man sig själv inte bättre än så? Eller kanske har man dålig självkänsla? Eller är det argumentationsförmågan som sitter fel? Fan vet jag, något är det. Kan garantera alla små patetiska människor där ute att jag kan "äga" ut alla som har något att säga om mig. För vet ni vad? Jag vet vem jag är. Jag är STOLT över den jag är. Har inga som helst problem med att stå för saker jag sagt och gjort, för jag har alltid en bakgrund. Jag skäms inte över att gå ut i mjukis och se ut som en tattare för en dag. Jag skäms inte över att jag råkar gilla sliskiga albaner istället för de där typiska "fina svenskarna". That's me and after all.. I'm awesome. Jag gör vad jag vill göra, och råkar det inte passa så var det ju synd för dig. Nä, tack för mig nu borde jag verkligen förbereda mig inför morgondagen med PH och något glass Oboy kanske. Hoppas innerligt den här motivationen håller i sig, för just nu vill jag inget annat än att stå framför klassen och vara allmänt bra på min sak. Sällan den känslan dyker upp, men som jag sa, ciao!! 



Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Fuck bloggen egentligen, men blev lite såhär småsugen på att skriva av mig lite - som man kan bli på Söndags-kvällar haha. Ändå ingen jävel som läser bloggen då min uppdatering är usel. Skiter fullständigt i hur bloggen ser ut haha, mer som en modern dagbok för min del som förhoppningsvis ingen läser. 

Den här sommaren har varit så brutalt j*vla äckel-dålig. Känt en enorm bitterhet på sistone som olyckligtvis kan ha kommit ut över mina vänner. Inga uppåtgående helger längre som ger en det där leendet på läpparna. Inte längre den där spänningen över att alltid ha utmaningar och nytt skoj att se fram emot på fester, i själva verket ingen spänning alls. Inga överraskande sommarkvällar som får en att känna sig sådär nostalgisk. Inget riktigt intresse i att vakna upp. Blivit absurt kräsen, och de absolut enda jag möjligtvis kan tänka mig att haffa alltid är utländska och antingen för självdestruktiva eller för onåbara. Så jävla frustrerande då hela Halmstads festfolk består utav svenskar, och den lilla högen av självdestruktivitet är som förbjuden frukt. Inte för att egentligen själva grejen är ett must, utan för att det är bristen på spänning. It drives me nuts. Spänning för mig är liksom som kärlek är för andra - något man simply eftersträvar för glädje. Börjat relatera allt bra till tråkigt och allt dåligt till roligt. Behöver typ åka utomlands och känna mig som den där uppfriskande, flirtiga, festglada Eila igen med klockrena kommentarer. Kind of lost her. Hittar bara irritation inom mig själv på sistone. Fast jag brukar visserligen vara lite sådär pessimistiskt realistisk (same shit) vanligtvis också, men inte på samma hatiska, innerliga sätt. 

Tur att man har en blogg ibland för skulle aldrig tillåta mig själv att vara såhär deppig och "deep" i vardagslivet haha. Finns inget värre än folk som bölar över småsaker, eller som alltid snackar om samma gamla jävla kille eller sitt "sorgliga förflutna". Fyfan. Har la inget att klaga på egentligen - ett jävligt fritt liv, både nära och inte lika nära vänner, en normal mamma, en awesome hjärna och inga vidare problem haha. Just to make it clear att jag aldrig i livet skulle få för mig att tycka synd om mig själv. Människan är la bara väldigt komplex, kan ju ifrågasätta sig om någon egentligen NÅGONSIN är genuint lycklig? Anyways så ska jag nog däcka nu eller spela Sims efter nya Geordie Shore-avsnittet. 😍 Alltså ibland önskar man ju att man kunde förbise konsekvenserna utav att vara med i ett sånt program men FUCK vad grymt det hade blivit om jag och mina närmsta varit med i ett liknande program. Hade seriöst blivit the time of our youth haha, och jääävligt underhållande. Hade lätt varit "the Vicky" in the house. Fuck it, orkar knappt skriva längre så godnatt på de icke existerande läsarna!! Hoppas på att de icke existerar iallafall haha. 




Likes

Comments

Höjden utav självdestruktivitet finner man i mig. Nej, nu menar inte jag det där "uppenbara självdestruktiva" som alltid ska ha med rakblad och knivar att göra - utan jag talar om sättet att leva. Att jämt och ständigt söka efter något värre, något som får en att känna sig levande. "Everything that kills me makes me feel alive", "I love everything that's bad for me" - lite sådär, för att uttrycka det i Weheartit-klyschor. Just nu lever jag i en enda lång dvala. Beståendes utav vardagar som tycks vara övertagna utav regnet och festkvällar som helt plötsligen saknar sin charm. Det är som att den eviga festen har övergivit mig, "the party's over" liksom. Förr i tiden, verkligen inte för länge sedan, så såg jag fram emot helgerna med ett leende på läpparna. Jag kunde vakna upp dagen efter och genuint skratta åt gårdagens sjuka händelser - and that was kind of it. Inga långa Söndagar med ångest och tomhet, ingen saknad efter något bättre, men nu.. Ja, nu tycks det vara allt jag har. Ändå springer jag desperat ut fest efter fest och hoppas på att få känna den där lyckan igen, och ibland gör jag faktiskt det. För några timmar befinner jag mig i den där extasen - som dagen efter inte tycks vara så verklig längre. Det spelar ingen roll hur absurt roligt man kan ha haft, för på ett eller annat sätt smyger sig tomheten över mig dagen därpå. Ibland undrar jag när den här självdestruktiviteten blev en så stor del av mig. När började jag leva för festandet, och eftersträva allt fel sällskap? När började jag se glädjen och intresset i totala losers och tappa foten totalt om vilka som faktiskt bryr sig, och har någon form utav personlighet? När jag inte finner mig själv i alkoholen, fortsätter jag med allt annat som någon gång fått mig att känna den där spänningen. (Ta inte för givet att det är droger, och där förstörde denna lilla parantes-texten hela texten. La för övrigt in den efteråt) När tar det slut - finns det ens något slut? Kan man ens finna en genuin glädje i självdestruktivitet, eller är det bara en önsketanke? Shit, har kollat way too much SATC på sistone märker jag. La once again in det i efterhand. 

Som ni märker så borde nätter sättas på blogg-förbud för mig. Allt för mycket tankar/åsikter och känslor haha, but after all så är det la en av de sidor jag älskar hos mig själv. (Tjohoo självgod - fast nä) Ganska ironiskt ändå när jag kan vara så sjukligt känslokall haha. Anyways, nu börjar jag babbla igen.. Har nämligen bytt linje till Samhäll-Samhäll. Egentligen alltid den linje jag velat gått - men som vanligt har jag way too much pride, och styrs alldeles för mycket utav min hjärna. But not this time!! (Ja, but är allowed i början av meningar säger vi) Pratade med studievägledaren och Sam-Sam ger exakt samma behörighet som Natur-Samhäll vilket jag funderat på istället för IB. IB var i slutändan inte min grej. Simpelt sagt; inte min typ av folk och kommer aldrig bli. Klassen gör en hel del trots allt, och jag är tyvärr inte redo att offra hela mitt liv för en linje. In the end måste man ha någon form utav glädje i livet också, och denna mening kommer från den absolut mest karriärkåta personen vid existens. Som ni kanske märker, eller jag gör åtminstone for sure haha - så orkar jag knappt gå in på detaljerna då mina ögonlockar snart fälls ihop här borta. Har iallafall sett till så att jag får både en bra utbildning, samtidigt som jag förhoppningsvis lär trivas också!! Något att se fram emot faktiskt. 😄 

Ville veeerkligen ta upp frågan om hur otroligt mycket waste of life det är att bry sig om folks åsikter, och rykten men känner att sömnen kommer i första hand här. Another time!! (who gives a f*ck you stupid hoe) Haha shit, börjar sannerligen bli trött nu - men godnatt på er och så länge får ni två bilder. Påpekar btw att alla dessa paranteser i princip är inlagda i efterhand utav en trött och som alltid cynisk Eila. Japp, är väl medveten om att de förstör hela texten, och nu ska jag hålla käften. 





Likes

Comments

Var nyss på ganska halvdant humör som jag varit ovanligt ofta på sistone - men kom över Ainas blogg och ett härligt besked via telefon (tjoho svenne-skrivande) och blev genast på bättre humör!!

1. Det är snart sommar och jag är så äckligt j*vla taggad, dels för att jag nyss fick reda på att jag har garanterat sommarjobb.. Sommarjobb = pengar, pengar = hitta på extra roliga saker med mina favoriter, hitta på extra roliga saker med mina favoriter = FUCKA UR med mina brushes, mina brushes + fucka ur = den kompletta sommaren. Kan inte ens imagine hur sjuuuuk denna sommar kommer bli. Har världens bästa vänner, hur många härliga festgalna personer som helst i min omgivning, en sommarstad att bo i, pengar att leva för och pricken över i;et är ju lätt att det är första sommaren spenderad tillsammans med just de vi står som närmst idag. Känner på mig att det kommer bli en sommar utan lika mycket drama som förra, med desto mer sjuka event. Måste dessutom smyga in att jag ser fram emot dagar på Tylösand med after-beachen, och en fet bränna på det inklusive alkohol. Livet rullar på. 😃

2. På Fredag åker jag, Jelena och Ballen till Dals-Ed (en stad utanför Göteborg or whatever) och påbörjar vårat sommarjobb som marknadsförsäljare!!!! Alltså, har ju sommarjobbat tre år irad men ALDRIG med vänner och inte heller något jag faktiskt sett fram emot. Har ju enbart varit trädgårdsarbetare i princip, och fy helvete vad jag ogillar fysiskt krävande utejobb.. Därför kan ni ju fatta hur awesome det kommer bli att jobba på olika marknader runt om i Sverige med två av mina närmsta vänner - och dessutom med friheten att träffa folk och festa under kvällarna. Once again, livet rullar på!! 

3. Det är ju for f*ck sake Valborg nästa Onsdag. 🎉 Inget jag tänkt på, men slog mig här om dagen.. Förra Valborg var helt sinnessjukt, och detta Valborg kan ju omöjligt bli sämre med de personer det är planerat att firas med.. Älskar att ha anledningar till att festa haha - blir så mycket festligare med allt fix och lite mer glamorös dricka for once. 😂

4. En nackdel är ju inte att jag ska påbörja sommaren med Turkiet. Om drygt tre veckor så åker jag och mamsen iväg till Antalya (eller Alanya????) och stannar där i 1,5 vecka. Räcker gott och väl för att bygga på brännan. Förrförra året var vi ju i Gran Canaria i 1 vecka, och kom hem med en riktigt fet bränna i ansiktet at least.. Underlättar ju för mina babbar också att jag kommer hem med ett bättre humör än någonsin förr haha, har en tendens till att deppa ihop när jag stannat i Sverige för länge.. Behöver nödvändigtvis inte betyda en fest-resa heller utan tänkte mer något re-filling efter 2 år, en bra bränna, nya experiences och drinkar på stranden. Sen kommer man hem till ett varmt Sverige och goa vänner också, så kan inte bli annat än bra. 👌 

- Ja nu jävlar känns det nästan fel att klaga haha.. Har dock befunnit mig i en läskigt stadig period lately. Känns som att jag festar och festar, men samtidigt blir desto mer och mer tom och deppig. Det är lite som en sorg att upptäcka att inte ens alkoholen uppfyller det tomrum jag känner inom mig. Har ju oftast varit enough, men nothing lasts forever. Har väl simply upptäckt hur ensam man är i denna värld, hur värdelöst liv man egentligen lever - äeh, vet inte ens hur jag ska förklara haha. Trots allt en del att se fram emot, så överväger nog för stunden. 😄 Bloggen är dock lite som ett andrum för mig. Är inte den som sörjer/klagar i verkligheten (mer än på småsaker som typ "f*tta det finns ingen fest" haha), tycker bara sånt är patetiskt så skönt att istället skriva av sig ibland haha. Har ju inte heller någon "förståndig anledning" till att klaga, so why would I? Väldigt stolt av mig som person (oh f*ck, tänkte precis tillägga ännu ett "haha") så undviker la helst sånt. Äh, nu börjar jag småbabbla haha. (de där haha;n kommer automatiskt alltså) så ska nog sätta stopp här. Natti eller något. 

Mina favoriter alla dagar i veckan + Hannah och Elsa. Ni ska bara veta att ni betyder mer för mig än något annat på denna jord. Är så jävla glad över att ha några att verkligen kunna luta sig mot om man skulle behövt, några att skämma ut sitt liv inför utan minsta oro över att det kommer ut - några att lägga sitt liv i händerna på utan någon som helst tvivel. Det är fanimej inte alla som har det - så tro aldrig för fem öre att jag inte uppskattar er när jag är på allmänt dåligt humör här i livet, jag älskar er till döds. 


Likes

Comments


Fick ett fett sug till att blogga, men har absolut no idea about what. I ena stunden så känner jag för att blogga om musik, i andra om känslor och i tredje om åsikter.. 

Anyways så har jag efter månader av ren lathet och alldeles för mycket nöje, satt upp ett delmål som jag vill tillsvidarehålla fram tills den dag då livets viktigheter simply kommer emellan. Det senaste året har den del av mig som älskar att lära sig mer, som motiveras utav kunskap och brinner för att vara den som kan och vet - varit totalt utdöd. Ända sen 8-års ålder har denna sida varit en stor del utav den Eila som jag själv känt igen, till och med genom tider då det hade varit förståeligt om jag la den åt sidan. Sen kom festandet och allt det goda och fick mig att inse att det fanns annat i livet, och visst, det gör det - men i slutändan av dagen så vägrar jag att släppa den kunskapslystna Eila jag alltid varit. Jag har alltid varit den som tänker för mycket, den som kunnat matte i klassen, den som simply hatat att ha fel, den som alltid klagat över sina betyg för att jag varit kapabel till så mycket mer. Alla förändras, det har jag också gjort. Brutalt mycket. Från att vara världens mest emotionella, medkännande, blyga, känslostyrda person. Till den otroligt kalla, stolta, moraliskt styrda och ärliga tjej jag är idag. På både gott och ont. Men är det något som alltid varit JAG, så är det hur sjukligt mycket jag alltid värderat kunskap och logik. (Jag skiter fullständigt i att ett "Men" aldrig ska börja en mening - för det lät så j*vla bra) Jag tänker inte bli bruden som festar sig igenom livet och som nöjer sig med något halvdant jobb för att ha mer tid åt vänner och alkohol. Det vägrar jag. Därför så ska jag börja med att lära mig något nytt för varje dag. Inte hur man blandar en ny drink, eller hur många minusgrader det krävs för att en vodka ska frysa, nej. Jag ska lära mig något vettigt. Kanske läsa några kapitel i någon klassiker, träna in lite matte, lära mig några kemiska termer. (Haha, där lät jag som årets nörd) Tänk, bara tänk, om alla hade tillgänglighet till kunskap och de verkligen använde sig utav det. Tänk om alla såg dess värde, om bara alla drog nytta utav att vara den varelse på jorden med den absolut mest kompletta hjärnan. 

Äh, så mycket tankar egentligen - men jag kommer aldrig sluta vara Eila. Den del av mig som varit den absolut mest markanta genom tiderna. Kan dock inte undvika att lägga märke till hur absurt cheesy detta inlägg blev.. Ville la bara catch the moment haha, så sätter stopp nu. Hare gött!! 😊 Btw, tror jag hittat den finaste låten vid min kännedoms existens. Från min favorit-film/trilogi genom tiderna dessutom (Sagan om Ringen). ---> Enya – May It Be

Likes

Comments

 Satt nyss och ögnade igenom Paulina D's blogg och kunde inte annat än att känna igen mig. Jag undrar om jag någonsin kommer att växa ifrån den person jag är idag. Jag ser mina vänner gå i linjer de trivs i, skaffa pojkvänner, finna lycka i annat än festandet - ja, simply mogna och stadga sig liksom. Vad gör jag? Jag dricker vodka som om det vore vatten, festar som om det inte fanns någon morgondag, kallar mig själv lycklig när man egentligen bara ser mig leende under helgerna. Jag beter mig som ett j*vla svin, skämmer ut mig, skrattar åt brudar som är just det. Allmänt, brudar. Vägrar att svälja min stolthet, vägrar att falla för kärleken, vägrar att vara en i mängden när allt jag egentligen är, är genuint skadad utav att ha haft en p*ssy till pappa. Jag påstår att jag vill gå ut IB med bra betyg, påstår, men allt det är i nuläget är rent ut sagt önsketänkande. Jag är en smart brud. - En person med hjärna utöver medel, som kan tänka så att jag får ont i huvudet, som ser världen ur en vuxens perspektiv. Just därför undrar jag.. Hur kan man vara så j*vla smart och bete sig som jag gör? Tvivel, ogjorda val och mängder av alkohol. Jag vet allvarligt talat inte om jag någonsin kommer kunna lägga detta liv åt sidan. Om jag någonsin kommer att kunna svälja min stolthet och finna kärleken. Om jag någonsin kommer att kunna se mig själv pluggandes istället för festandes igen. Om jag någonsin kommer att kunna skratta och vara glad utan att stå där med flaskan i handen. Om jag någonsin kommer att växa ifrån den där sidan av mig själv som hellre är en samhällsstämplad "slampa" än en seriös tjej. För jag är ingen j*vla tjej i dagsläget. Jag hatar allt som tjejer värderar, jag hatar hur de beter sig, hur de låter sig själva visas svaga - hur de alltid förlitar sig på andra och annat. Jag vägrar att vara "sån". Den dag min pappa lämnade mig, den dagen blev jag till min egen manliga förebild. En dag 1,5 år senare så beslutade jag mig för att sluta böla, sluta vara deprimerad, sluta vara svag i mina egna ögon - jag blev till den jag är idag. Nu, 5-6 år senare så står jag här och trackar ner på folk som gråter över att deras faster dog häromdagen, jag stör mig på alla som lägger ut bilder flera år efter deras pappas död, med någon kliché text "saknar dig pappa <3". Jag skiter i allt och alla, är jämt kall och min vanligaste fras är "jag bryr mig inte". Så j*vla patetiskt. Allt jag egentligen är idag är det min pappa lämnade mig som. Jag var en empatisk, godhjärtad, uppoffrande, känslig, familjekär tjej som alltid tog andra före sig själv. Idag är jag allt annat än de där fem adjektiven. Visst, jag finns alltid där för mina vänner - men förstår jag i själva verket varför de gråter när de förlorat sin morbrors väninna? Nej. I praktiken så gör jag det, för jag vet vad som är rätt och fel, men emotionellt sätt? Nej. Snacka kan jag, finns få situationer jag inte kan visa mig förstående, finns få problem jag inte kan snacka mig ur, finns få gånger då jag inte funnits där som en stöttande axel när mina vänner behövt gråta ut. Varför? För att jag vet vad som är rätt och fel, är moralisk som få och för att jag faktiskt älskar de. Det finns en uppmålad bild som samhället avbildat, av hur en tjej ska reagera när en annan tjej gråter. Hon ska springa fram till henne och fråga henne hur hon mår, lyssna på hennes meningslösa bullshit och låtsas förstå, och sedan blir det självklart till the drama of the night. Trots dess små brister, så är det i det stora hela moraliskt sätt korrekt. 

Nä, som vanligt så blev jag så j*vla trött på att skriva i slutändan. Ville bara skriva av mig, inte meant for anyone to read really - skiter fullständigt i om det makes sense or not, ciao.

Likes

Comments

Folket i Halmstad slutar aldrig förvåna en. Well, inte för att jag tror att det är något "specifikt" med Halmstads befolkning, hard to believe at least, men fyf*n för hur ungdomar är egentligen..

Det slår en verkligen om man bor i Halmstad hur hemsk våran generation är. Vet inte om det bara är jag, men det hände något med 97;orna och neråt alltså.. Känns lite som att vi 96;or är en övergångsålder - från den där gulliga uppväxten då man springer runt i trädgården vid 10-års ålder till att barn helt plötsligen diskuterar vem som fått mest fitta/kuk. Dafuq?! Det äcklar mig sincerely spoken när man går runt i stan och hör p12;or tjafsa över killar, skryta om hur packade de var på något skank-party med 20-åringar som enbart bjuder dit dem för att få lite fitta och brudar som suger av, sätter på - you name it, enbart för lite röka. Fine, att umgås med so called "junkies" är väl no biggie. Hur goa som helst, kan snacka med och skratta med dem men när man helt plötsligen hör att en av ens föredetta tjejvänner börjat umgås dag och natt med enbart pundare och sedan isolerar sig totalt från alla andra och går hem till folk hur som för lite "gentjänster" - det äcklar mig. Jag skäms över hur freaking lågt folk sjunker och tycker egentligen inte illa om pundarna i sig.. Utan snarare folket som rövslickar/gör vad som för att få lite. Man kan få höra/se såna sjuka saker om folk - folk som en gång stått en nära eller t.o.m står en nära, att det inte längre förvånar en. Vänner backstabbar varandra för främlingar som kanske råkar ha lite högre "status" (inte jag som kommit på alla dessa j*vla termer) - och det finns seriöst inga drogfria fester längre. Inte f*n är jag någon ängel - jag har rökt på, jag dricker/har druckit överdrivna mängder VARJE helg, gjort saker som förbryllar folk men jag är 17 år, inte någon 14 eller 15-åring som redan vet hur man rullar. När jag var 14 så satt jag och drack powerking framför en film och var hemma till 12. Vad hände? - Det sorgliga är att se hur totally blinded vissa tjejer kan vara, inte ser den där uppenbara "hej jag vill sätta på dig"-hälsningen och allvarligt talat.. Det är skrattretande att de faller för det, skrattretande. Det är skillnad att falla för knepen än att faktiskt gå med på termerna - som även jag gjort.

Antar att en del av mina vänner kan känna sig träffade nu, men kan redan nu säga att de som står mig nära VERKLIGEN inte är one of these cases. Visst, en del yngre vänner må ha börjat dricka tidigare än oss och jag kan tycka att det är sjukt - men alla som jag umgås med, ser jag som jämställda. Det är generationen det är fel på, inte individerna i sig. Haha, så typiskt btw att man ska få lite halvt om halvt skrivkramp i slutet av varje blogginlägg så att allt blir helt rörigt för att man ändå inte har hjärta till att kasta bort inlägget. 😉 Känner ni igen er haha?


Likes

Comments

Satt och scrollade igenom Weheartit och haha.. Världens mest klockrena person - sarkastisk som få, humor råare än råast och en sann pessimist genom alla tider är f*n Vicky från Geordie Shore. Störtdiggar denna bruden, except for her sensitivity. Kan la tycka att hon blir lite väl lack - allt för snabbt ibland, men annars alltså.. 😂 De andra deltagarna har också sina sidor, Charlotte är also a favorite of mine med hennes syn på sex (hahah) but nothing simply beats Vicky!! Älskar hur hon kan bete sig som en riktig man med killarna också, vem gillar girly girls. 😉

Untitled | via Facebook
Untitled
M.E.X.I.C.O. | via Tumblr

Likes

Comments

Ibland slår det en hur lyckligt lottad man är över att ha sådana fina vänner. Finns vissa här i Halmstad (alla andra städer med men relaterar bara till egna erfarenheter) som ser hur bra ut som helst, ändå är "igenkända" men som i slutändan inte har EN enda to rely on. Såna man automatiskt dömer vara "populära", hur löjligt det än låter. Det har slått mig med häpnad hur otroligt fel man tagit sig vissa gånger. 

Söndagar som dessa, då man inser att verkligheten står framför en - och man förundras över helgens otroligt snabba förbigång, inser man hur otroligt lost man hade varit utan sina underbara vänner. Jag vet allvarligt talat inte hur jag hade klarat mig igenom veckorna med denna skoltrötthet utan att ha dem vid min sida. De som finns där dag som natt, som jag utan tvivel ALLTID har där, vad det än gäller. Ger mig ett leende på läpparna när jag känner att vardagen inte har något att ge, finns där med ord och skratt oavsett, tar sig tid och ork till att planera helgerna med mig - som i stort sätt är det enda som håller mig vaken under vardagar. De är mina solstrålar under regniga dagar. 

Speciellt Jelena, min bästa vän. Det är helt sinnessjukt hur ofta två människor kan umgås och ändå alltid ha något nytt att snacka om, skratta åt - whatever. Tror knappt att det går en timme utan att vi ses eller hörs vid under våra vakna timmar, och jag tvivlar starkt på att det finns två bästa vänner som oss där ute. Bästa vän efter bästa vän - jämför man alla dessa bästa vänner med mig och Jelena så har jag allvarligt talat svårt för att ens kalla dem mina bästa vänner. Jag trodde att jag och Jelena skulle glida isär genom omständigheterna, olika linjer i olika städer, vi båda växer upp och hon hade pojkvän - men idag har jag svårt för att någonsin se oss som annat än bästa vänner. Jag är så obeskrivligt j*vla glad över att ha henne och jag älskar henne så obeskrivligt j*vla mycket så det existerar inte. 

Well, Söndag it was eller? - Verkligheten slår till efter att ha levt i en dröm för några dagar, för det är precis vad det känns som. En dröm, en dröm som jag lever för. (Tog bara bilder på mina ABSOLUT närmsta vänner. Stefan får simply skylla sig själv som aldrig är med på bild hehe.. heart

Likes

Comments

Scrollat runt lite på Facebook och ibland så måste jag bara ifrågasätta VARFÖR killar alltid ska utges vara douchebags? Visst, det finns la en hel del killar som beter sig som svin, men jag skulle aldrig påstå att det enbart är killar som är svin. Varför ska folk alltid generalisera exakt allt? 

For instance, så har jag aldrig någonsin sett en status angående en tjej som faktiskt betett sig svinigt. Det är alltid "Ni killar är såna j*vla svin, fyf*n alltså, det enda ni gör är att såra oss!!" eller liknande. Vem säger att det alltid är tjejerna som håller i det rätta kortet i en situation? Tjejer må vara mer känslomässiga (med andra ord enligt mig = överdrivet känsliga) - vilket också är vetenskapligt bevisat att det finns en viss skillnad, men fråga efter fråga - varför ska killar alltid efterfölja tjejers utvecklade förmåga att se fel i saker och ting? Är så himla trött på att folk dömer till och från, att människor alltid ser allt i svart och vitt, sätter termer på exakt allt och alla. Jag må också döma, MEN.. På sistone så har jag insett att motsatsen alltid bevisas i slutändan. Vet inte hur många personer jag har dömt här i Halmstad - som jag en dag lärt känna och helt plötsligen avgudat som person. Folket i Halmstad om något ställe, är äckligt bra på att sprida rykten och döma - och det kan jag efter 5 år lätt säga. 

(Bilderna kanske inte makes sense to you guys, men tog bara lite bilder från min Wehearit, kopplade till relationer mellan tjejer och killar hehe. wink

Likes

Comments