Header




Tja gött folk. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, orkar rent ut sagt inte ha någon j*vla "catch-up-skrivning" så kan la bara säga att vi umgåtts i stan, ätit, kollat bio senast ikväll osv under vardagarna och festat under helgerna. Anything out of the ordinary? Njä, inte direkt. 

För övrigt så har jag väl inte så mycket att säga. Lite blandade känslor, eller ja, dem få jag väl har. Ibland känner jag bara - förtjänar inte jag någon form utav lycka? Någon form utav tur, någon förändring or what-so-freaking-ever? NEJ, vill bara förstärka att jag inteeee talar om förhållande, men menar överlag att känna något som helst annat än likgiltighet och allmän trötthet på livet. Känns som att meningen med livet är noll just nu och varit ett jävligt bra tag, vill ha något annorlunda att längta till som inte innebär att festa. Visst, har Hannah's födelsedag att se fram emot nu som förhoppningsvis kan firas hemma hos mig om mamsen då åker iväg. Gött folk, en av mina bästa vänner får firas rejält och sist men inte minst.. VI F*CKING BESTÄMMER REGLERNA!! Så himla trött på att folk ska noja med "spill inte" blablabla och be en gå redan vid 2-3. Nej nej, när vi håller i festen så slutar den inte fören folket tröttnat på att festa. När händer det? Det gör det bara inte. Dock kanske man inte ska ha allt för mycket förhoppningar, då det oftast slutar med motsatsen haha.. 

- Något annat att faktiskt se fram emot är den 21;e Februari då min mamma åker till Sundsvall i en vecka. Självklart har jag sovplats för alla mina babbar under den veckan - så kan inte annat än att längta till vårat "storhandlande" som lär bestå utav nudlar och pizza haha, och nätter och dagar av softande. Bara synd om Elsa som lär få laga all mat haha.. Alltid något att se fram emot - men känns lite som att man sitter fast i samma stadie. Fester, fester, babbar, rutiner, drama och yada yada. Finns det inte mer än det? 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments




Tja gött folk. Nyss kollat PH och fyf*n vilket avsnitt. Paulina "Paow" Danielsson kommer tillbaka och kan inte annat än att tycka synd om bruden. Förstår fullständigt varför hon spottar snett på Jeppe nu i efterhand - han sitter i stort sätt och ljuger henne rakt upp i facet, står och skyller ifrån sig på Linnea som inte gjort annat än rätt, och låter henne sedan sitta och tycka synd om HONOM medan hon berättar om sina känslor för honom. Pfft, är rarely feminist men detta är bara så äckligt beteende överlag. Jag förstår att det är ett spel, men tycker faktiskt det rent ut sagt är äckligt med en sån äckligt stor mytoman - ärlighet är fett mycket mer respekt enligt mig, även om man kan tvingas vara falsk mot de man vill få ut, som Emelie som spelar fett smart men samtidigt kan hålla sig till en ärlig nivå. Respekt till den bruden inkl. Mia och Thobias!! 

För övrigt så har dagarna bara glidit förbi som vanligt.. Festade lite i helgen, åkte pulka igår med mina babbar - och alla som påstår att pulka är för småbarn är ingenting annat än lögnare hahah. 😚Idag har jag inte gjort annat än att jobba, klagar dock inte allt för mycket för hade 4-timmars pass istället för 5-timmars. Well, vetef*n vad man ska skriva really.. Är så otroligt seg nu för tiden, går och tänker över absolut ingenting men ändå känns det som att jag har så absurt mycket att tänka på.. Låter fett logiskt osv, jag vet, känslor är f*n inte logiska överlag alltså. Skitsamma, snart är helgen här och jag är på lika bra humör som vanligt!! 🎉

Likes

Comments









Tja på er!! Nyss kollat PH och kommit hem från kyrkan med Jelena, Hannah och Elsa och även Pontus. Haha, svenskar är såna j*vla hypocrits om man tänker efter - 6,5 miljoner medlemmar och ca 70-80% av alla svenskar är ateister i stort sätt hahah.. Jaja, for what do we care, ain't no hell anyways i våra ögon. 😉 (Vill bara tillägga att jag är den största ateisten vid existens, om inte humanist tom) 

Övriga dagen spenderades hemma hos Jonis/Sture b.la. med Jelena och Jonis. Well, vet inte hur långt bak jag har kommit med helger osv men har i princip festat varje helg. Surprise surprise.. 😁 Nej men varit lite mycket födelsedagar and special occasions I guess haha, dock är det inte 2 ggr/helg oftast så är ändå minskat på med hälften jämfört med förr kan man la säga!! Allmänt trött på "vardagssnack" så sätter nog stopp här och lägger in några bilder.

Likes

Comments

 Satt nyss och ögnade igenom Paulina D's blogg och kunde inte annat än att känna igen mig. Jag undrar om jag någonsin kommer att växa ifrån den person jag är idag. Jag ser mina vänner gå i linjer de trivs i, skaffa pojkvänner, finna lycka i annat än festandet - ja, simply mogna och stadga sig liksom. Vad gör jag? Jag dricker vodka som om det vore vatten, festar som om det inte fanns någon morgondag, kallar mig själv lycklig när man egentligen bara ser mig leende under helgerna. Jag beter mig som ett j*vla svin, skämmer ut mig, skrattar åt brudar som är just det. Allmänt, brudar. Vägrar att svälja min stolthet, vägrar att falla för kärleken, vägrar att vara en i mängden när allt jag egentligen är, är genuint skadad utav att ha haft en p*ssy till pappa. Jag påstår att jag vill gå ut IB med bra betyg, påstår, men allt det är i nuläget är rent ut sagt önsketänkande. Jag är en smart brud. - En person med hjärna utöver medel, som kan tänka så att jag får ont i huvudet, som ser världen ur en vuxens perspektiv. Just därför undrar jag.. Hur kan man vara så j*vla smart och bete sig som jag gör? Tvivel, ogjorda val och mängder av alkohol. Jag vet allvarligt talat inte om jag någonsin kommer kunna lägga detta liv åt sidan. Om jag någonsin kommer att kunna svälja min stolthet och finna kärleken. Om jag någonsin kommer att kunna se mig själv pluggandes istället för festandes igen. Om jag någonsin kommer att kunna skratta och vara glad utan att stå där med flaskan i handen. Om jag någonsin kommer att växa ifrån den där sidan av mig själv som hellre är en samhällsstämplad "slampa" än en seriös tjej. För jag är ingen j*vla tjej i dagsläget. Jag hatar allt som tjejer värderar, jag hatar hur de beter sig, hur de låter sig själva visas svaga - hur de alltid förlitar sig på andra och annat. Jag vägrar att vara "sån". Den dag min pappa lämnade mig, den dagen blev jag till min egen manliga förebild. En dag 1,5 år senare så beslutade jag mig för att sluta böla, sluta vara deprimerad, sluta vara svag i mina egna ögon - jag blev till den jag är idag. Nu, 5-6 år senare så står jag här och trackar ner på folk som gråter över att deras faster dog häromdagen, jag stör mig på alla som lägger ut bilder flera år efter deras pappas död, med någon kliché text "saknar dig pappa <3". Jag skiter i allt och alla, är jämt kall och min vanligaste fras är "jag bryr mig inte". Så j*vla patetiskt. Allt jag egentligen är idag är det min pappa lämnade mig som. Jag var en empatisk, godhjärtad, uppoffrande, känslig, familjekär tjej som alltid tog andra före sig själv. Idag är jag allt annat än de där fem adjektiven. Visst, jag finns alltid där för mina vänner - men förstår jag i själva verket varför de gråter när de förlorat sin morbrors väninna? Nej. I praktiken så gör jag det, för jag vet vad som är rätt och fel, men emotionellt sätt? Nej. Snacka kan jag, finns få situationer jag inte kan visa mig förstående, finns få problem jag inte kan snacka mig ur, finns få gånger då jag inte funnits där som en stöttande axel när mina vänner behövt gråta ut. Varför? För att jag vet vad som är rätt och fel, är moralisk som få och för att jag faktiskt älskar de. Det finns en uppmålad bild som samhället avbildat, av hur en tjej ska reagera när en annan tjej gråter. Hon ska springa fram till henne och fråga henne hur hon mår, lyssna på hennes meningslösa bullshit och låtsas förstå, och sedan blir det självklart till the drama of the night. Trots dess små brister, så är det i det stora hela moraliskt sätt korrekt. 

Nä, som vanligt så blev jag så j*vla trött på att skriva i slutändan. Ville bara skriva av mig, inte meant for anyone to read really - skiter fullständigt i om det makes sense or not, ciao.

Likes

Comments