Varje dag känner jag hopplöshet över min "utredning". Den kommer ingenstans, jag lider varje dag av alla magproblem, all vc och sjukhuspersonal har utrett mig på alla sätt som går känns det som, och de hittar ingenting. Samtidigt som det är skönt efter varje "test" jag har gjort, när de säger att allt är normalt, så ger det ändå mig en känsla av hopplöshet, varje gång de säger det.
"Nej du är inte allergisk mot något sädesslag, nej du är inte gluten intolerant, nej har inte chrons syndrom, nej du har ingen tumör, nej du har inte njursten, nej du har inte ulcelös colit, nej du har inga förstorade organ, alla dina organ ser normala ut, din magsäck och dina tarmar ser helt normala ut, din bukspottskörtel är normal".
Men snälla???? Varför känner jag då så här???
frustrationen finns där hela tiden.
Jag minns när de sa på akuten att de misstänkte att det var blindtarmen. Det kändes som om jag svävade på moln!
"ÄNTLIGEN!!!!" tänkte jag. Men icke. Röntgen visade att det inte var blindtarmen. Däremot såg de en förtjockad vägg i tarmen, men nä det berodde tydligen på nåt virus jag blivit smittad av i Italien, så den grejen släppte de direkt.
Nästan varje gång jag är ensam tänker jag att jag har cancer som de inte har upptäckt än, för eftersom att jag är så ung så då viftar de bort alla tankar om cancer, för det är ju bara äldre människor som får, enligt statistiken, så då är det lugnt liksom, då behöver man inte forska vidare på det!
Jag tänker "vad skulle hända om jag dog?" hur skulle folk omkring mig reagera? Ska jag försöka hinna med så mycket jag kan innan jag dör? Föreställer mig att jag bara dör helt random, och läkarna får reda på det, blir anmälda på något sätt för att de inte upptäckte cancern tidigare, läkarna blir jätte chockade och tänker "va???!?! cancer??!?! jaa vi såg ju tendenser men man tänkte ju inte att det var något att utreda vidare eftersom hon var så ung och testerna inte visade något!"

Nej. Jag kanske inte dör av cancer. Men something is terribly wrong here, onekligen. Man kan inte ha färskt blod och 1/2dl genomskinligt slem varje gång man går på toa(ca 10 gånger per dag), varje dag, utan anledning!!!
Jag är medveten om att detta låter fett äckligt, men det är min verklighet. Jag tänker inte skämmas och jag tänker inte hålla tyst om det, för då skulle jag inte kunna få nån hjälp över huvudtaget.

Det är inte ibs, det här är mycket mycket värre..
Jag har blivit utredd nu under ett helt år nästan, och ändå står jag och stampar på samma ställe som från början. Jag börjar tvivla på läkarna. Jag tvivlar på att de kommer hitta någonting alls över huvudtaget någonsin.
Hopplösheten sköljer över mig som en våg, varje gång jag tänker på detta. Jag försöker stöta bort alla tankar, och det går - ett tag. Men så småningom kommer de ikapp mig.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Tankar

Måste bara skriva av mig lite.
har haft förhöjda levervärden i ca ett år nu(eller längre tid?).
Dricker sällan alkohol och inte några stora mängder heller. Ingen läkare jag har pratat med har kunnat veta vad det är. I mer än ett halvår har de tagit prover efter prover efter prover, i månader. Levervärdena fortsätter att vara förhöjda.
Det är ganska frustrerande.
Men det är inte bara detta heller, det är även problem med magen på alla olika sätt som går. Nämn ett symtom, och jag har det. Jag har alla symtom som går att ha. Allt från blod till knipsmärtor och bubblighet, halsbränna, illamående, viktnedgång, och mycket mycket mer - var eviga dag har jag problem.
Alla mina symtom stämmer in på tjocktarmscancer, men läkarna har kollat i tarmarna, på levern, i magsäcken, ultraljud, osv... De hittar ingenting :(
Jag går rätt ofta och är sjukt orolig över att jag har cancer, utan att kunna prata om detta med någon på grund av att jag inte vill oroa andra omkring mig.
Alla besvär började för nästan exakt ett år sedan nu. Snart ska ju jag börja plugga fritidsledare på Örebro folkhögskola, för detta år kom jag in! Vi får se hur det kommer gå med mina magproblem att plugga och sådär, eftersom jag går på toaletten typ 24/7 och har ont hela tiden osv. Börjar funderar på om sjukvården kan hjälpa mig över huvudtaget.. Only time will tell!
Ursäkta för gnället, jag kände bara för att skriva av mig lite😺
Kram på er alla som läser här ❤️

Likes

Comments

Tankar

Idag såg jag någonting hemskt, och varje gång tanken av det slår mig, så vill jag bara gråta. Trots att jag har svårt att visualisera så ser jag det så tydligt i mitt huvud, och det gör så ont i mig att se det. Jag kan verkligen inte få bort den bilden från näthinnan. Jag förlorade lite respekt för fågellivet när jag såg detta, men jag vet ju trots allt att de har sina djuriska instinkter som de går efter. Men ändå var det så hemskt att se vuxna fåglar av olika arter, mörda ett fågelbarn av en annan art, gå på det i grupp, och hacka mot fågelungens kropp enda tills huvudet öppnades, och allt däri rann ut, tillsammans med blod.. Jag sprang fram mot de vuxna fåglarna och såg en kaja hacka lite i det blodiga huvudet, innan den snabbt flög iväg för att akta sig för mig.. När jag kom fram fanns det inget att göra, allt var för sent.. Jag stod där paralyserad, och såg den lilla ungen förblöda till döds samtidigt som den flaxade med ena vingen och sprattlade med benet.. Tillslut slutade den att röra sig, och den låg alldeles still.. Jag borde ha hjälpt den att dö så den skulle slippa lida, men jag klarade inte av det, jag kunde inte röra mig, och jag hade panik över att det inte fanns något jag kunde göra för att rädda livet på den. Den här scenen tär på mig, och väcker alla möjliga sorters känslor och tankar som jag inte kan få ihop i mitt huvud.. Allt blir en enda röra.
Jag tänker, varför gjorde de så här? Vuxna fåglar mot ett barn? Tänk om jag hade kommit tidigare och hunnit stoppa det här? Hade jag kunnat rädda den? Om dessa fåglar alla hade varit av samma art, hade de gjort så här mot en unge då? Varför attackerar de en unge över huvud taget? De förstår ju att det är just en unge, så varför?????? och så vill jag bara gråta...

Likes

Comments

Vi är äntligen hemma från Italien. (För lite mer än en vecka sedan). Jag har haft så fullt upp att jag inte ens har hunnit uppdatera...
Men nu bär det åt mot nya äventyr..
Imorgon ska jag nämligen operera min näsa.
Känns otroligt nervöst och pirrigt eftersom jag ska få narkosmedel och så.. Läskigt.
Är lite rädd faktiskt. Men det går nog bra.
Jag ska försöka att bara köra och inte tänka för mycket. Wish me luck!
Kram

Likes

Comments

Jag sitter här hemma i våran fina lilla tvåa, i min soffa och pustar ut. Jag har gjort det. Jag har jobbat mig igenom hela jävla juli månad. Ni kanske såg mina arbetstider på det förra inlägget. Jag har aldrig någonsin jobbat så mycket i hela mitt liv..(inte för att jag har levt så länge och har så mycket erfarenhet, men ändå😂). 220 timmar på en hel månad och dessutom på två olika jobb samtidigt, det är mer än heltid och det har varit otroligt påfrestande. Jag har inte kunnat gå ut nån kväll och gjort nåt kul, för jag har alltid gått upp kl 6 på morgonen (VARJE DAG) nästan.. Jag har inte fått nån tid till att varva ner och slappna av, och jag har haft sömnbrist hela juli.. Men nu är det fanimig över!!!!
Det var inte så jobbigt som man kan tro ändå. Och i slutändan så vet jag ändå att jag kommer få fett med cash;) hihihihi
Sist men inte minst, nu kommer min och Niccolos belöning, som vi båda har jobbat otroligt hårt för; Italien!
På lördag åker vi till Italien och stannar där till den 18e, vilket blir typ 13 dagar.
Helt jävla underbart. Jag har till och med redan packat resväskan klart (för två dagar sedan) :s aldrig hänt innan..

Den lättnaden jag känner nu är obeskrivlig.
Jag bara ligger här och andas. ❤️

Likes

Comments

Allmänt, jobblivet

Den senaste veckan har det inträffat allt möjligt konstigt. Jag har lyckats få en fluga i halsen och spy på mig själv på jobbet, jag har sprungit ut ur en lägenhet full av insekter, jag har försovit mig till jobbet, osv.
Ååhh orkar inte gå in på detaljer just nu, det gör jag nästa gång istället. Jag har jobbat så extremt intensivt att jag knappt har kunnat få någon som helst egentid eller ledighet.. Dock har jag iallafall kämpat mig genom största delen av månaden nu iallafall, så nu är det inte så mycket kvar. Jag åker ju till Italien 6/8 med min älskling och är där i ca två veckor. Det är våran belöning
❤️

Alla tider som är uppskrivna på bilden är jobbtider... På TVÅ olika jobb..😅

Likes

Comments

Allmänt

Dessa bilder får sammanfatta bröllopet jag var på för ca två veckor sedan. Vi packade hundra väskor, lånade Niccolos mammas fina Fiat och åkte mot Leksand! Under hela bilresan dit så tränade Niccolo på sitt tal som han skulle hålla på bröllopet eftersom han skulle vara toastmaster. Jag skrev stödord åt honom och förhörde honom om och om och om igen i tre timmar. Till slut hade han lärt sig 99%.
Vi kom fram till platsen där vi skulle bo; Laknäs! Vi skulle bo i en bystuga tillsammans med Frida och Oskar(niccolos barndomsvän), som vi dessutom hade "tagit sällskap med" dit. Första kvällen var jättemysig. Först åkte vi och tittade på Markus och Carros nyköpta hus. Superfint, mycket potential där alltså! Sedan åkte vi till huset vi skulle bo i. Vi satte oss på verandan som man kan se på bilden. Där drack vi vin, te och åt chips hela kvällen, medans Oskar (som skulle hålla tal på bröllopet tillsammans med Niccolo) och Niccolo tränade på deras tal tillsammans inför mig och Frida, i sina vackra kepsar som man kan se på bild.
Frida och Oskar gick och la sig efter träningen var slut hehe, medans jag och Niccolo satt uppe och drack vin, pratade och tittade på solnedgången och solen som aldrig riktigt gick ner. Det var så otroligt vackert. Klockan blev två och solen hade "gått ner" för två timmar sedan, men ändå var himlen fortfarande rosalilablå och det var inte mörkt alls. Solen låg och vilade sig för att snart stiga upp igen.
Tillslut la vi oss, på våra luftmadrasser på trägolvet, och somnade.
Dagen därpå vaknade vi, åt en fin och bra frukost som vi hade köpt med, duschade åt lunch och fixade oss inför bröllopet. När vi stod och fixade oss uppstod världens åska och spöregn och hela huset började skaka
😁 spöregnet avtog lagom i tid till att vi behövde springa till bilen och åka mot bröllopet :)
Bröllopet var supervackert, i Leksands kyrka, och som vanligt så grät jag lite på bröllopet under ceremonin - som jag alltid gör, känslosamma jag..
Efter bröllopet åkte vi alla till Laknäs båthus där bröllopsmiddagen skulle äga rum. Carro och Markus (brudparet) kom plötsligt farandes i en båt ute på vattnet, en avlång båt där det även satt människor som paddlade och två musikanter som spelade traditionell musik från Dalarna. Det var så vackert! Vi fick alla en välkomstdrink av Niccolo. Efter ett tags minglande gick alla och satte sig vid de dukade borden i båthuset. Maten vi fick var god, och de som hamnade runt omkring mig var jättesnälla. Dock tyckte jag det kändes jobbigt hela kvällen eftersom jag knappt kände någon och jag har svårt att prata med nya människor i sådana där sociala sammanhang. Pratade inte speciellt jätte länge med någon där, men det var jätte trevligt ändå. När det väl var dags för Niccolo och Oskars tal så grejade de det TOTALT! Herregud vad de lyckades bra!!! Fullträff må jag säga :)
Efter många vilda danser och underhållning och grillkorv på slutet av kvällen (med överraskande många vegetarianer/veganer) så åkte vi tillslut hem och la oss bums!!!
Morgonen därpå var vi lite förstörda. Vi åt frukost, packade och åkte hemåt. Niccolo skulle börja jobba den dagen, kl 4.. Snacka om intense för honom.. Ingen vila alls!
Sammanfattat så var det ett väldigt trevligt bröllop och jag tyckte det var väldigt häftigt att höra traditionell musik och se deras folkdräkter.
Hoppas på att få åka tillbaks till Dalarna igen inom en snar framtid, för gud vad vackert det var.

Likes

Comments

Allmänt, Tankar

Först idag jobbade jag. Började 8.15 och slutade 19.30, men hade en liten paus på ca 2,5 timmar på mitten av dagen. När jag slutade ringde jag min syster Alexandra, som var på stan med Nova. De kom hit. ÅH vad jag hade saknat dem!!!! Mina gullisar! Vi pratade massa, åt lite jordgubbar på balkongen. Nova fick en Rubikskub, en mandalabok och en plastgrej med flytande vätska i, för jag minns själv hur roligt det var med sådana saker när jag var liten. Att man bara kunde sitta och pilla och glömma bort hela världen, helt sysselsatt och inne i det man gjorde. Jag skickade även med Alexandra en kokbok för barn, med super pedagogiska recept och förklaringar i. Vi drack te och myste i sängen. Nova hade fått en glugg på mitten av den undre tandraden, hon hade tappat två tänder i mitten. Så himla söt! Jag minns själv när jag hade så. Jag tyckte det var så himla pinsamt, för jag skulle ha skolfoto några dagar efter. Min mamma bad mig att le stort med öppen mun, så släktingarna skulle få ett gulligt skolfoto... Vilket jag gjorde😂
Vi pratade massor, och Nova börjar bli så stor nu. Hon håller på att lära sig läsa och simma nu. Jag är en så stolt moster, jag borde verkligen träffa dom oftare! Alexandra såg också frisk ut, det lyste om henne på nåt sätt, och jag vet varför. Jag sitter här och snyftar lite i soffan för jag är så chockad och glad!!! SÅ GLAD att hon har det så bra, min syster! Så glad över nyheten hon kom med.
❤️

(gud vad jag skulle vara barnslig om jag själv var förälder. Det finns fortfarande ett lekfullt litet barn inom mig som bara vill klättra och springa)

Likes

Comments

Allmänt

Min midsommar var otroligt mysig.
På förmiddagen jobbade jag 7-13.
Sedan åkte jag till min mammas lägenhet och gav katterna mat eftersom hon var i Eskilstuna och hälsade på släkten.
Jag kunde inte följa med eftersom jag skulle börja jobba kl 7 på morgonen dagen efter.

På vägen hem letade jag som en galning efter gräslök men hittade knappt någon =(
Jag kom tillslut hem med lite gräslök. Vi fixade ordning massa mat. Vi hade sill som Niccolo åt och färskpotatis, gräddfil, gräslök, rödlök, en sallad, marinerade vitlökar, veg chorizokorvar som jag åt, OP andersson snaps, flädersnaps samt cider och öl.
Vi tog ut ett litet bord på balkongen och där satt vi och mumsade och skålade. Vi satt där hela kvällen och bara pratade och mös. När vi hade ätit klart drog ett oväder in. Det började åska och spöregna. Det mysiga var, att vi kunde sitta där ute på varsin stol UTAN att få något regn på oss! Hur underbart är inte det?
Så vi satt där och frös inte ens, medans det spöregnade, och vi tittade på åskvädret och blixtarna.

Solen tittade till och med förbi ett bra tag under eftermiddagen. De jag hade varit hos på jobbet hade varit så negativa och sura över att det regnade, men jag hade sagt till dem allihopa att "Det finns hopp!!! Man vet aldrig, solen kanske dyker upp ändå ikväll!;)" och det gjorde den!

Sedan gick jag och Niccolo in och myste och pratade massor. Efter det gick jag och la mig. Vi visste i förväg att jag behövde lägga mig typ halv tolv, så vi hade börjat firandet rätt tidigt.
Fick en asgod matlåda till jobbet nästa dag, med midsommarmaten 😍😍😍 mums!

Likes

Comments

Tankar, jobblivet

Idag känner jag att jag har ett otroligt växlande humör. Det är många blandade känslor inom mig; glädje, lycka, kärlek, chock och sorg.

Jag har börjat komma in i jobbet nu. Jag har jobbat nonstop i några veckor nu - så här ofta och mycket har jag aldrig jobbat innan. Dock har jag gått och lagt mig jättesent nästan varje kväll, vilket är rätt dumt eftersom jag går upp kl 6.15~ och börjar kl 7 på morgonen 😅
När jag väl kommer till jobbet så glömmer jag att jag är trött. Jag går på automatik. Jag slår på mitt absolut vänligaste och trevligaste humör, och går in i "your wish is my command" -mode.
I söndags jobbade jag, och då var jag vid södermalmshemmet typ. Gick runt mellan flera personer. Allra först på morgonen och allra sist på kvällen så träffade jag en äldre dam som jag hade varit hos några gånger. Hon var så himla självständig och allt som jag skulle göra hos henne hade hon redan gjort själv utan min hjälp. Hon sa att hon gärna gjorde sådana saker själv, för att fördriva tiden och vara aktiv. Hon hade pigga snälla och glada ögon och verkade harmonisk.
Vi satt i hennes kök, och skrattade pratade och skämtade. Väldigt snäll och trevlig person. När jag gick sa jag "jag kommer nog komma hit mååånga fler gånger, så vi ses igen snart!"
"Då är du så välkommen!" Sa hon.
Dagen därpå var jag ledig. Igår morgon när jag kom till jobbet så kom det som en chock för mig.
Jag fick reda på att hon inte fanns mer.
Personen som hade suttit rakt framför mig, som hade skrattat och pratat med mig, hon fanns inte mer. Hemska tankar om döden kom smygande och trängde sig på, och lämnade en känsla av obehag, chock och sorg.
Igår kväll somnade ännu jag senare än jag brukar göra. Jag låg länge och grät och tänkte på hennes skratt och hur vi satt där och pratade.
Jag får inte bort bilden av hur jag satt och pratade med henne, det är inte begripligt i mitt huvud hur hon kan prata med mig ena dagen och vara död nästa dag.
Men jag får väl inse att det är den typen av jobb som jag har valt. Det bara är så här.

Idag var som tur var en snäll dag.
Jag var hos personer som var väldigt lugna och lättsamma. Jag hjälpte en kvinna att rensa sitt kylskåp som var överfullt och inte hade blivit rensat på år och dagar. Jag städade, handlade och så gick jag ut och sorterade alla sopor som blivit efter rensningen. Jag organiserade snyggt och diskade, sedan skar jag upp och serverade henne jordgubbar med socker och grädde. Hon var hur nöjd som helst! Priceless!!
När jag gick därifrån så sa hon "men gud, du borde flytta hem till mig! Vad ska jag göra utan dig hela eftermiddagen? Jag är så tacksam, du har hjälpt mig så mycket!". Och den känslan jag fick när jag gick därifrån var helt underbar, så underbar att jag snyftade lite. Jag kände mig nöjd över mig själv och vad jag hade gjort för henne.

När jag kom tillbaks till kontoret sa en jobbarkompis "Du förresten, Emilia! Du har fått pluspoäng!"
Sedan förklarade hon att en kvinna som var väldig speciell och svår att göra nöjd, som jag träffade igår, hade pratat bra om mig!!
De andra som hörde det blev förvånade.
"Oj!! Det är inte ofta någon som knappt har varit hos henne lyckas få pluspoäng i hennes ögon!!".. Jag blev glatt överraskad! Det enda jag hade gjort var att vara så himla trevlig och tillmötesgående som jag bara kunde vara.
Med en positiv och trevlig attityd. Jag behandlade henne med respekt.

På vägen hem höll jag upp dörrar åt varje person jag såg.
Jag är så skör i humöret nu av alla känslor att jag bara svämmar över och inte vet vart jag ska ta vägen!


Likes

Comments