Är det så här det är att bli vuxen?
Att höjden av lycka är när man har köpt ett nytt set med bestick?
Hahah... tråkigaste någonsin, om jag var tonåring skulle jag nog kolla snett på mig själv, fnysa och göra en u-sväng...
Köpte faktiskt nya bestick idag, dom var otroligt fina!!!! *suckar åt det vuxna jaget*.... hahahah

Nu har jag börjat på Fritidsledarutbildningen, på Örebro Folkhögskola. Det känns så himla bra!
Alla är supersnälla, och vi har fått massor av spännande uppgifter att göra och böcker att läsa.
Jag ska även på praktik om några veckor, eventuellt på Waldorfskolan!
Jag kommer hålla er uppdaterade :)
Jag ser verkligen fram emot den här terminen. Allt känns så himla mycket ljusare nu.
En sak som har gett mig den här inställningen är, att jag fick diagnosen IBS av en läkare för två veckor sedan.
Hon lugnade mig och sa att allt kommer ordna sig, att jag är stark.
Jag fick nästan tårar i ögonen och kramade henne.
Efter det kände jag att "Nu kan mitt liv fortsätta igen.".

Nu ska jag läsa lite.
Kram <3


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Tingeling ❤️
tänkte bara få ner mina två senaste helgminnen här, så jag kan läsa, tänka tillbaka, och minnas, om jag så vill (:
förrförra helgen, började med att jag på fredagen jobbade 7-16.
När jag slutade kom jag hem, tog jag en lång vända till affären. Jag gillar av nån anledning att handla länge och verkligen fundera över vad jag vill köpa. Jag går fram och tillbaka mellan avdelningarna och funderar över olika maträtter och matidéer och vad jag kan göra med vissa produkter osv hahah... så jag gick runt i affären och filosoferade ett tag, sedan gick jag hem och bestämde mig för en maträtt. maträtten skulle ta ganska kort tid att laga, men jag lagade den jätte länge samtidigt som jag lyssnade på p1, vilket var super intressant eftersom de tog upp ämnen som jag aldrig vanligtvis går och tänker på ❤️ så jag myste med p1 och lagade mat läänge och noggrant, sedan åt jag den långsamt och njöt medans jag lyssnade på poesi i p1... underbart skön kväll i ensamhet. Niccolo var och träffade sina vänner så det var pf! pojkvänfritt ;) sedan kom Sandra hem till mig och vi mumsade på lite vin och pratade massa. mys!
På lördagsmorgonen vaknade jag och Niccolo tidigt. Vi åt lite lunch, sedan åkte vi mot carlsborgs fästning. där åt vi glass , kollade runt , och promenerade runt i staden lite. Sedan åkte vi tillbaka till Örebro igen, chillade lite, och sedan gick vi ut och åt på fratelli! Resten av kvällen tittade vi på skumma filmer och myste❤️

Senaste helgen åkte vi till Dalarna. På torsdagen bar det först iväg till Niccolos mamma och hennes man,   som precis hade kommit hem från deras resa. vi fikade lite med dem, sedan var det iväg mot Falun! Där bodde vi på ett hotell mitt inne i stan. kvällen var jätte mysig, vi gick runt i Falun och besökte olika mysiga uteserveringar, bl.a en liten krog som låg precis vid ån och var gammaldags. där drack vi varsin jätte god öl som hade bryggts där, av de som jobbade där :) efter det gick vi på bio, och såg Dun Kirk! väldigt intressant film, om andra världskriget.
Efter det åt vi lite flottigt mat på o'learys hihi. sedan hade vi en jätte mysig kväll tillsammans och njöt av att inte ha nån tid att passa, vi bara tog det lugnt hela kvällen .. såååå skönt!
Dagen där på åt vi en god kontinental frukost hahaha! sedan fixade vi oss, checkade ut, gick runt på stan lite, åkte till koppargruvan, vilket var häftigt att se, sedan åkte vi till Leksand, där vi skulle träffa Markus och Carro. Väl där hade vi en mysig kväll med mycket prat, skratt och goda halloumiburgare :)
nästa dag tog vi en promenad med dem, kollade in olika butiker med hemmagjorda typiska grejer från Dalarna :) häftigt att se! köpte lite grejer också hehe, var tvungen, tycker det är så roligt med handgjorda saker. Sedan åt vi på en restaurang i Leksand centrum, och efter det åt vi Rättviks glass :)

Efter dessa trevliga dagar var det dags att åka hem.
det gjorde vi. När vi kom var vi helt slut och var tvungna att vila hela kvällen hihi.

kram på er alla ❤️

Likes

Comments

Varje dag känner jag hopplöshet över min "utredning". Den kommer ingenstans, jag lider varje dag av alla magproblem, all vc och sjukhuspersonal har utrett mig på alla sätt som går känns det som, och de hittar ingenting. Samtidigt som det är skönt efter varje "test" jag har gjort, när de säger att allt är normalt, så ger det ändå mig en känsla av hopplöshet, varje gång de säger det.
"Nej du är inte allergisk mot något sädesslag, nej du är inte gluten intolerant, nej har inte chrons syndrom, nej du har ingen tumör, nej du har inte njursten, nej du har inte ulcelös colit, nej du har inga förstorade organ, alla dina organ ser normala ut, din magsäck och dina tarmar ser helt normala ut, din bukspottskörtel är normal".
Men snälla???? Varför känner jag då så här???
frustrationen finns där hela tiden.
Jag minns när de sa på akuten att de misstänkte att det var blindtarmen. Det kändes som om jag svävade på moln!
"ÄNTLIGEN!!!!" tänkte jag. Men icke. Röntgen visade att det inte var blindtarmen. Däremot såg de en förtjockad vägg i tarmen, men nä det berodde tydligen på nåt virus jag blivit smittad av i Italien, så den grejen släppte de direkt.
Nästan varje gång jag är ensam tänker jag att jag har cancer som de inte har upptäckt än, för eftersom att jag är så ung så då viftar de bort alla tankar om cancer, för det är ju bara äldre människor som får, enligt statistiken, så då är det lugnt liksom, då behöver man inte forska vidare på det!
Jag tänker "vad skulle hända om jag dog?" hur skulle folk omkring mig reagera? Ska jag försöka hinna med så mycket jag kan innan jag dör? Föreställer mig att jag bara dör helt random, och läkarna får reda på det, blir anmälda på något sätt för att de inte upptäckte cancern tidigare, läkarna blir jätte chockade och tänker "va???!?! cancer??!?! jaa vi såg ju tendenser men man tänkte ju inte att det var något att utreda vidare eftersom hon var så ung och testerna inte visade något!"

Nej. Jag kanske inte dör av cancer. Men something is terribly wrong here, onekligen. Man kan inte ha färskt blod och 1/2dl genomskinligt slem varje gång man går på toa(ca 10 gånger per dag), varje dag, utan anledning!!!
Jag är medveten om att detta låter fett äckligt, men det är min verklighet. Jag tänker inte skämmas och jag tänker inte hålla tyst om det, för då skulle jag inte kunna få nån hjälp över huvudtaget.

Det är inte ibs, det här är mycket mycket värre..
Jag har blivit utredd nu under ett helt år nästan, och ändå står jag och stampar på samma ställe som från början. Jag börjar tvivla på läkarna. Jag tvivlar på att de kommer hitta någonting alls över huvudtaget någonsin.
Hopplösheten sköljer över mig som en våg, varje gång jag tänker på detta. Jag försöker stöta bort alla tankar, och det går - ett tag. Men så småningom kommer de ikapp mig.

Likes

Comments

Tankar

Måste bara skriva av mig lite.
har haft förhöjda levervärden i ca ett år nu(eller längre tid?).
Dricker sällan alkohol och inte några stora mängder heller. Ingen läkare jag har pratat med har kunnat veta vad det är. I mer än ett halvår har de tagit prover efter prover efter prover, i månader. Levervärdena fortsätter att vara förhöjda.
Det är ganska frustrerande.
Men det är inte bara detta heller, det är även problem med magen på alla olika sätt som går. Nämn ett symtom, och jag har det. Jag har alla symtom som går att ha. Allt från blod till knipsmärtor och bubblighet, halsbränna, illamående, viktnedgång, och mycket mycket mer - var eviga dag har jag problem.
Alla mina symtom stämmer in på tjocktarmscancer, men läkarna har kollat i tarmarna, på levern, i magsäcken, ultraljud, osv... De hittar ingenting :(
Jag går rätt ofta och är sjukt orolig över att jag har cancer, utan att kunna prata om detta med någon på grund av att jag inte vill oroa andra omkring mig.
Alla besvär började för nästan exakt ett år sedan nu. Snart ska ju jag börja plugga fritidsledare på Örebro folkhögskola, för detta år kom jag in! Vi får se hur det kommer gå med mina magproblem att plugga och sådär, eftersom jag går på toaletten typ 24/7 och har ont hela tiden osv. Börjar funderar på om sjukvården kan hjälpa mig över huvudtaget.. Only time will tell!
Ursäkta för gnället, jag kände bara för att skriva av mig lite😺
Kram på er alla som läser här ❤️

Likes

Comments

Tankar

Idag såg jag någonting hemskt, och varje gång tanken av det slår mig, så vill jag bara gråta. Trots att jag har svårt att visualisera så ser jag det så tydligt i mitt huvud, och det gör så ont i mig att se det. Jag kan verkligen inte få bort den bilden från näthinnan. Jag förlorade lite respekt för fågellivet när jag såg detta, men jag vet ju trots allt att de har sina djuriska instinkter som de går efter. Men ändå var det så hemskt att se vuxna fåglar av olika arter, mörda ett fågelbarn av en annan art, gå på det i grupp, och hacka mot fågelungens kropp enda tills huvudet öppnades, och allt däri rann ut, tillsammans med blod.. Jag sprang fram mot de vuxna fåglarna och såg en kaja hacka lite i det blodiga huvudet, innan den snabbt flög iväg för att akta sig för mig.. När jag kom fram fanns det inget att göra, allt var för sent.. Jag stod där paralyserad, och såg den lilla ungen förblöda till döds samtidigt som den flaxade med ena vingen och sprattlade med benet.. Tillslut slutade den att röra sig, och den låg alldeles still.. Jag borde ha hjälpt den att dö så den skulle slippa lida, men jag klarade inte av det, jag kunde inte röra mig, och jag hade panik över att det inte fanns något jag kunde göra för att rädda livet på den. Den här scenen tär på mig, och väcker alla möjliga sorters känslor och tankar som jag inte kan få ihop i mitt huvud.. Allt blir en enda röra.
Jag tänker, varför gjorde de så här? Vuxna fåglar mot ett barn? Tänk om jag hade kommit tidigare och hunnit stoppa det här? Hade jag kunnat rädda den? Om dessa fåglar alla hade varit av samma art, hade de gjort så här mot en unge då? Varför attackerar de en unge över huvud taget? De förstår ju att det är just en unge, så varför?????? och så vill jag bara gråta...

Likes

Comments

Vi är äntligen hemma från Italien. (För lite mer än en vecka sedan). Jag har haft så fullt upp att jag inte ens har hunnit uppdatera...
Men nu bär det åt mot nya äventyr..
Imorgon ska jag nämligen operera min näsa.
Känns otroligt nervöst och pirrigt eftersom jag ska få narkosmedel och så.. Läskigt.
Är lite rädd faktiskt. Men det går nog bra.
Jag ska försöka att bara köra och inte tänka för mycket. Wish me luck!
Kram

Likes

Comments

Jag sitter här hemma i våran fina lilla tvåa, i min soffa och pustar ut. Jag har gjort det. Jag har jobbat mig igenom hela jävla juli månad. Ni kanske såg mina arbetstider på det förra inlägget. Jag har aldrig någonsin jobbat så mycket i hela mitt liv..(inte för att jag har levt så länge och har så mycket erfarenhet, men ändå😂). 220 timmar på en hel månad och dessutom på två olika jobb samtidigt, det är mer än heltid och det har varit otroligt påfrestande. Jag har inte kunnat gå ut nån kväll och gjort nåt kul, för jag har alltid gått upp kl 6 på morgonen (VARJE DAG) nästan.. Jag har inte fått nån tid till att varva ner och slappna av, och jag har haft sömnbrist hela juli.. Men nu är det fanimig över!!!!
Det var inte så jobbigt som man kan tro ändå. Och i slutändan så vet jag ändå att jag kommer få fett med cash;) hihihihi
Sist men inte minst, nu kommer min och Niccolos belöning, som vi båda har jobbat otroligt hårt för; Italien!
På lördag åker vi till Italien och stannar där till den 18e, vilket blir typ 13 dagar.
Helt jävla underbart. Jag har till och med redan packat resväskan klart (för två dagar sedan) :s aldrig hänt innan..

Den lättnaden jag känner nu är obeskrivlig.
Jag bara ligger här och andas. ❤️

Likes

Comments

Allmänt, jobblivet

Den senaste veckan har det inträffat allt möjligt konstigt. Jag har lyckats få en fluga i halsen och spy på mig själv på jobbet, jag har sprungit ut ur en lägenhet full av insekter, jag har försovit mig till jobbet, osv.
Ååhh orkar inte gå in på detaljer just nu, det gör jag nästa gång istället. Jag har jobbat så extremt intensivt att jag knappt har kunnat få någon som helst egentid eller ledighet.. Dock har jag iallafall kämpat mig genom största delen av månaden nu iallafall, så nu är det inte så mycket kvar. Jag åker ju till Italien 6/8 med min älskling och är där i ca två veckor. Det är våran belöning
❤️

Alla tider som är uppskrivna på bilden är jobbtider... På TVÅ olika jobb..😅

Likes

Comments

Allmänt

Dessa bilder får sammanfatta bröllopet jag var på för ca två veckor sedan. Vi packade hundra väskor, lånade Niccolos mammas fina Fiat och åkte mot Leksand! Under hela bilresan dit så tränade Niccolo på sitt tal som han skulle hålla på bröllopet eftersom han skulle vara toastmaster. Jag skrev stödord åt honom och förhörde honom om och om och om igen i tre timmar. Till slut hade han lärt sig 99%.
Vi kom fram till platsen där vi skulle bo; Laknäs! Vi skulle bo i en bystuga tillsammans med Frida och Oskar(niccolos barndomsvän), som vi dessutom hade "tagit sällskap med" dit. Första kvällen var jättemysig. Först åkte vi och tittade på Markus och Carros nyköpta hus. Superfint, mycket potential där alltså! Sedan åkte vi till huset vi skulle bo i. Vi satte oss på verandan som man kan se på bilden. Där drack vi vin, te och åt chips hela kvällen, medans Oskar (som skulle hålla tal på bröllopet tillsammans med Niccolo) och Niccolo tränade på deras tal tillsammans inför mig och Frida, i sina vackra kepsar som man kan se på bild.
Frida och Oskar gick och la sig efter träningen var slut hehe, medans jag och Niccolo satt uppe och drack vin, pratade och tittade på solnedgången och solen som aldrig riktigt gick ner. Det var så otroligt vackert. Klockan blev två och solen hade "gått ner" för två timmar sedan, men ändå var himlen fortfarande rosalilablå och det var inte mörkt alls. Solen låg och vilade sig för att snart stiga upp igen.
Tillslut la vi oss, på våra luftmadrasser på trägolvet, och somnade.
Dagen därpå vaknade vi, åt en fin och bra frukost som vi hade köpt med, duschade åt lunch och fixade oss inför bröllopet. När vi stod och fixade oss uppstod världens åska och spöregn och hela huset började skaka
😁 spöregnet avtog lagom i tid till att vi behövde springa till bilen och åka mot bröllopet :)
Bröllopet var supervackert, i Leksands kyrka, och som vanligt så grät jag lite på bröllopet under ceremonin - som jag alltid gör, känslosamma jag..
Efter bröllopet åkte vi alla till Laknäs båthus där bröllopsmiddagen skulle äga rum. Carro och Markus (brudparet) kom plötsligt farandes i en båt ute på vattnet, en avlång båt där det även satt människor som paddlade och två musikanter som spelade traditionell musik från Dalarna. Det var så vackert! Vi fick alla en välkomstdrink av Niccolo. Efter ett tags minglande gick alla och satte sig vid de dukade borden i båthuset. Maten vi fick var god, och de som hamnade runt omkring mig var jättesnälla. Dock tyckte jag det kändes jobbigt hela kvällen eftersom jag knappt kände någon och jag har svårt att prata med nya människor i sådana där sociala sammanhang. Pratade inte speciellt jätte länge med någon där, men det var jätte trevligt ändå. När det väl var dags för Niccolo och Oskars tal så grejade de det TOTALT! Herregud vad de lyckades bra!!! Fullträff må jag säga :)
Efter många vilda danser och underhållning och grillkorv på slutet av kvällen (med överraskande många vegetarianer/veganer) så åkte vi tillslut hem och la oss bums!!!
Morgonen därpå var vi lite förstörda. Vi åt frukost, packade och åkte hemåt. Niccolo skulle börja jobba den dagen, kl 4.. Snacka om intense för honom.. Ingen vila alls!
Sammanfattat så var det ett väldigt trevligt bröllop och jag tyckte det var väldigt häftigt att höra traditionell musik och se deras folkdräkter.
Hoppas på att få åka tillbaks till Dalarna igen inom en snar framtid, för gud vad vackert det var.

Likes

Comments

Allmänt, Tankar

Först idag jobbade jag. Började 8.15 och slutade 19.30, men hade en liten paus på ca 2,5 timmar på mitten av dagen. När jag slutade ringde jag min syster Alexandra, som var på stan med Nova. De kom hit. ÅH vad jag hade saknat dem!!!! Mina gullisar! Vi pratade massa, åt lite jordgubbar på balkongen. Nova fick en Rubikskub, en mandalabok och en plastgrej med flytande vätska i, för jag minns själv hur roligt det var med sådana saker när jag var liten. Att man bara kunde sitta och pilla och glömma bort hela världen, helt sysselsatt och inne i det man gjorde. Jag skickade även med Alexandra en kokbok för barn, med super pedagogiska recept och förklaringar i. Vi drack te och myste i sängen. Nova hade fått en glugg på mitten av den undre tandraden, hon hade tappat två tänder i mitten. Så himla söt! Jag minns själv när jag hade så. Jag tyckte det var så himla pinsamt, för jag skulle ha skolfoto några dagar efter. Min mamma bad mig att le stort med öppen mun, så släktingarna skulle få ett gulligt skolfoto... Vilket jag gjorde😂
Vi pratade massor, och Nova börjar bli så stor nu. Hon håller på att lära sig läsa och simma nu. Jag är en så stolt moster, jag borde verkligen träffa dom oftare! Alexandra såg också frisk ut, det lyste om henne på nåt sätt, och jag vet varför. Jag sitter här och snyftar lite i soffan för jag är så chockad och glad!!! SÅ GLAD att hon har det så bra, min syster! Så glad över nyheten hon kom med.
❤️

(gud vad jag skulle vara barnslig om jag själv var förälder. Det finns fortfarande ett lekfullt litet barn inom mig som bara vill klättra och springa)

Likes

Comments