Del 2.

Som ni märker kommer del 2 ut redan nu. Det är för att jag känner att jag inte klarar av att hålla allt inom mig längre. Jag har fått en ny chans i livet & jag vill kunna leva. Men jag behöver få ur mig allt först.



Jag gick på ett dagis som heter Sagan. Det ligger i Baron Backarna. Jag hade flyttat till mormor & vi fick åka med bilen dit varje dag. Jag hade många kompisar som jag såg fram emot att leka med. Men hela tiden gick jag & tänkte på när jag skulle få komma tillbaka till min mamma. 3 veckor se dem först. Men 3 veckor blev 3 månader, sedan 6 månader & sedan fortsatte det så. Jag visste ingenting. Vart var min mamma? Jag fortsatte att bo varannan helg hos den underbara familjen som gav mig en sån otrolig trygghet. Min mormor & den här familjen gav mig allt. Vid midsommar föddes min fina lillasyster. Jag kommer ihåg att jag var lite svartsjuk. För hon fick ha min pappa. Våran pappa. Visst fanns han där för mig & var med mig ofta tillsammans med mina 3 andra syskon. Men eftersom att mamma inte längre fanns med i bilden så kände jag mig sviken. Jag kommer ihåg den känslan. Jag kände mig inte tillräcklig. Jag var bara 4 år. Men allt glömdes när det blev helg igen & jag fick åka till den underbara familjen. Tiden rullade på, allt fortsatte som det hade gjort det året. Nu var jag 6 år. Jag började lekis som det kallades då. Lars Vivallius Skolan, den är numera nerlagd & har en stor förskola där istället. Men jag kommer ihåg fruktstunderna, lekarna på fotbollsplanen. Men jag minns ocks att jag många gånger gick därifrån. Mamma bodde ju på gården 100 meter därifrån. Jag gick dit för att se om mamma var där. Men jag vågade inte knacka på. Jag gick vidare till vaktmästarna som hurrade när dom såg mig. Kramade mig & frågade hur jag mådde. Jag sa att jag måste tillbaka till skolan för mormor skulle snart hämta mig. Efter ett tag fick jag börja på en ny skola. Lillåstrandskolan, den är också nedlagd nu. Här var allt rätt lugnt fortfarande. Visst fanns det dem som retades. När vi gick i 3an lades skolan ner & vi blev förflyttade till Olauspetriskolan. Jag bodde fortfarande hos mormor, min storebror bodde hos oss ibland också. Han träffade en tjej där någonstans & jag kände mig övergiven ännu en gång. Han brkade ju stoppa om mig med "super duper broshans omstoppning", han pussade mig på pannan & sa godnatt. Men han växte upp, han träffade den här tjejen som jag hatade mer än någonting annat för hon hade ju tagit min bror ifrån mig. Tillbaka i skolan var allt helt sjukt jobbigt. Barn kom på öppethus med sina föräldrar, jag kände mig utanför, blev aldrig vald i grupparbeten. Det slutade med att jag ofta gick & satte min i en garderob som fanns i skolans allmänna lokaler. Jag blev kalla tjock, ful, ivägen, glasögonorm.. Jag blev slagen & alla skrev "mormorgris" efter mig. Jag vågade inte berätta för någon.. Men min brors flickvän såg. Hon förstod fast jag inte sa något. Han började försiktigt prata med mig. Tillslut stod vi på mitt rum hemma hos mormor & sjung lungorna ur oss till låtarna, T.K.O, big world, genom eld & vatten & massor av annat. Jag hade en kanin, som var mitt allt. Men han dog & jag blev helt förkrossad, för jag hade fått honom av min pappa & mormor. Min brors flickvän fanns där. Medan mormor åkte iväg med kaninen för insomning så gick min bror & hans flickvän med mig till kiosken & försökte få mig att tänka på annat. Tillslut berättade jag för henne vad som faktiskt hände i skolan. Hon blev glad över att jag berättade & följde dagen efter med mig till skolan. Jag kommer ihåg att vi satt i en trappa när hon beröttade.. Jag skulle bli moster. Jag var så lycklig!!

Men trots detta så var jag tom. Jag gick på fritids & barnen frågade mig varför det alltid va min mormor som kom & hämtade mig.. Jag visste ju inte, jag var så ovetande. Jag trodde hon var död & det var också det jag sa till folk.


Del 3 kommer på söndag!


/ Ehlin Forsström

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Fliker in med ett litet inlägg idag.

Dagen idag har varit bra. Vi har varit på ett ställe för unga föräldrar, många bebisar idag! Hämtade äntligen ut mitt nya legitimation, mitt förra blev stulet. Ringde & bokade kyrka inför dop i slutet av April. Så himla taggad, kommer att bli så fint & jag & mormor Eva har en liten suprise också. 😉

Jag tänkte kolla med er mammor som läser min blogg, vilken flaska tycker ni är bäst? Vi använder MAM just nu & innan den använde vi Medela. Men han tycker inte riktigt om någon utav dem. Tipsa gärna om vilken som fungerade bäst för er!

Nu tar vi natten så hörs vi på söndag igen med del 2 av min resa genom livet! 💞

/ Ehlin Forsström

Likes

Comments

Jag vill börja med att be om ursäkt för att del 1 blev lite sen. Men jag har som sagt en 3 månaders bebis som jag är ensam med så jag får skriva lite pö om pö & ville läsa igenom allt innan jag la upp det!



21 Janurai 1996

Dagen jag föddes. Dagen då jag tog mitt första andetag. Dagen då jag påbörjade en lång, väldigt lång resa.

Jag vet faktiskt inte så mycket om den här tiden. Jag vet att min mamma & pappa inte var tillsammans särskilt länge. Jag bodde med min mamma & storebror i Stjärnhusen här i örebro (Rosta som det även kallas). Där bodde vi inte så länge, vi flyttade ganska snart in i en fin lägenhet i Heden(Mellringe). Där firade jag mitt dop. Det var en fin ceremoni med mycket släkt & vänner, dopkalas efteråt med presenter, kärlek & massvis av glädje. Jag tror jag även firade mina 2 eller 3 första födelsedagar i Heden. Vi flyttade sedan till Baron Backarna. Där vet jag iallafall att jag firade min 4-årsdag. Den födelsedagen finns på film då min älskade mormor alltid filmade små snuttar av speciella tillfällen. På filmen har jag sätt att båda mina bröder & min storasyster var där. De tävlade om vem som hade flest sugrör i saftglasen. Tårtan var gjord av min mamma. Den var rosa & formad som ett hjärta. "Elin 4 år" stod det på den. I present fick jag en bandspelare, en bok med tillhörande kassettband med Teletubbies. Dipsy var min favorit, jag hade alla Teletubbiesarna som gosedjur. Jag fick även en mikrofon med stativ. På foten av stativet kunde man trycka på musik att sjunga till. Musiken blev mitt största intresse vid den här tiden. Det kanske låter här som att jag hade det bra. Men när alla hade gått hem & min födelsedag hade passerat blev allt som vanligt igen. Min mamma led något otroligt. För bara några veckor tidigare dog min lillebror. Den 18 Januari 2000 skulle min lillebror kommit till världen. Men det blev inte så. Dagen då han skulle få möta världen, se vår mamma för första gången & skrika sitt första skrik , blev inte alls så. Han föddes, med slutna ögon. Ett hjärta som inte pumpade. En bröstkorg som stod still. Det är alla föräldrars störst mardröm. Denna mardrömmen levde min mamma i på mitt kalas. Hon levde i den när alla gått hem. Och där satt jag. Ovetandes. Min mamma fanns där, men ändå inte. Jag började gå ut ensam på dagarna. Jag hittade uppmärksamhet hos vaktmästarna på gården. Jag fick följa med dem på olika äventyr. Bryta upp dörrar som gått i baklås, sopa grus på gårdarna, plocka skräp ur buskarna, byta påsar i alla soptunnor & jag fick bli en av dem. Nästan varje dag efter dagis sprang jag bort till vaktmästarnas lilla lokal, de bjöd mig alltid på saft & sockerbitar när jag kom. Men en dag skulle vi åka iväg, jag & mamma. Vi åkte till ett litet samhälle som heter Stora Mellösa. Där träffade jag för första gången, den finaste familjen jag vet. Jag träffade en familj som direkt tog in mig & kallade mig för en del av familjen. Mamman i den här familjen, hon var så varm, så snäll & så mottagande. Tjejen som var bra mycket äldre än jag, var så omtänksam, vacker, genomsnäll & hade de varmaste hjärta jag någonsin hade mött på. Killen, som inte var allt lika stor men ändå så gullig, välkomnande & glad. De tog emot mig med öppna armar & jag kände mig så trygg redan vid första mötet. Det här kommer jag ihåg. Jag barq mulade i mig mammans hembakta maränger. De va så goda. När det var dax att åka hem igen så vänder jag mig efter några meter ifrån bilen & springer tillbaka till tjejen & ger henne en stor kram. Sen den dagen var hon min storasyster. Min storsmurf & jag hennes lillsmurf.

Tiden gick & jag började vara hos dem varannan helg. Men under det här året flyttar jag även hem till min underbara mormor. Jag & min mamma hamnade på skilda vägar. Det var här allt förändrades föralltid..


Del 2 kommer nästa söndag! Ska försöka hålla mig i tid då! Hoppas ni vill följa med på min känsloresa.

/ Ehlin Forsström

Likes

Comments

Snart söndag & dax för första delen av mitt liv. Jag tänkte att jag kommer att ta ca 4 år i taget. Alltså, 0-4, 4-8 osv. Så håll koll på söndag så får ni ta del av första tiden av mitt liv!

Förresten, min son blev 3 månader i tisdags, tiden går så fort 😍
Skulle ni vara intresserade av graviditet & förlossningsberättelse? Tumma upp inlägget om ni skulle vilja ha den i förväg! Den kan komma som ett extrainlägg under veckan som kommer isåfall!

/ Ehlin Forsström

Likes

Comments

Vem är jag? Ja, det är en bra fråga. Jag heter Ehlin. Jag är 21 år gammal & mamma till Adrian på 3 månader. Jag är ensam med honom & har varit från start. Jag plussade i Juli, han kom i december fullgången. Alltså hade jag gått halva tiden när jag fick plusset. Det var bara helt spontant att jag tog ett graviditetstest. Fick veta på första mötet att det var en liten pojke som ville komma till världen. Min lilla pojke. 21 December 2016 är han född via igångsättning pga havandeskapsförgiftning. Jag hade tänkt att jag ska lägga upp inlägg här en gång i veckan. Jag kommer att skriva om mitt liv ifrån början. Jag kommer inte att använda riktiga namn i inläggen som kommer att göras. Jag kommer att vara väldigt personlig & jag kommer att skriva om olika händelser i mitt liv. Det kommer att handla om min tid som barn, min skolgång, vad jag hade för vänner, min familjesituation (kommer inte att skriva ut varför jag inte bodde hos mina föräldrar om jag inte får ett godkännande av dem innan.), olika hem jag bott på, saker jag blivit utsatt för, vänner som kommit & gått, vänner som gått bort.. Ja helt enkelt min resa till den jag är idag & när jag kommer till inlägget om vart jag är idag så kommer en ny resa börja. Ni kommer få följa med mig & min son vidare. Som det ser ut nu som kommer det att komma ett inlägg i veckan då också, men då kommer jag skriva mer om hur jag mår, hur min son mår, ja kommer att skriva om hur jag känt i de situationer jag hamnat i under den veckan osv. Det kommer bli djupare tankar. Jag vet inte riktigt vad målet med den här bloggen är, men jag vill berätta min historia. Kanske är det någon som går eller har gått igenom samma saker som jag som kanske känner igen sig, kanske är det bara intressant att läsa om mitt liv, kanske vill man läsa för att kunna jämföra med sitt eget liv. Jag vet inte. Jag vill varna min familj nu i förväg att jag kommer att skriva om saker ni inte visste om, sånt jag har varit för rädd för att berätta, skämts över eller bara inte velat berätta för någon. Jag kommer inte bara att skriva om negativa händelser. Jag kommer att skriva om positiva saker som hänt i mitt liv, jag kommer att skriva om allt. & jag kommer att börja ifrån början. Så vill ni ta del av mig, min son & vårat liv så håll utkik. del 1 kommer att komma ut Söndagen den 26 Mars. Att det kommer att gå en vecka mellan inläggen är för att jag som sagt är ensamstående, jag kommer att skriva lite varje dag för att komma ihåg allting från början & vara så noga som möjligt för att ni inte ska bli förvirrade & tappa bort er.


PS. Det kan komma lite vardagsinlägg också, om roliga saker som händer under veckorna.


/ Ehlin Forsström

Likes

Comments