Header

Ett tappert försök att rädda en klätterväxt som behövde stöd. Egentligen behöver den ett nytt hem då denna krukan är alldeles för liten, MEN det får vänta. Istället får den klättra på grillpinnar med en gummisnodd snurrad runt. Jag tyckte det var en skitbra lösning för den höll på att växa ner på golvet. Om jag inte minns fel så är även gullrankor giftiga för djur, så det stressade mig bara mer att få binda upp "grenarna".

Jag hade tänkt att jag skulle ta några bilder på mitt hår för det är alltid kul att titta på, men så kunde jag inte hitta min fjärrkontroll till kameran. Efter en dans med dammsugaren utan någon vinst gav jag upp letandet. Jag blir bara mer arg för att jag inte hittar den och inte kan sluta leta. Ond cirkel. 


Nu väntar vi på mat och ska kolla på Game of Thrones. Typ det absolut bästa med måndagar. 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Ah, ledighet. Känner mig frälst som kan luffa runt i mjukisbyxor hela dagen. Helt klart underbart.

Idag ska jag göra så lite som möjligt och bara vila upp mig efter Östersjöfestivalen. Jag har dock inte spenderat mycket tid där alls för jag har jobbat men vi hann ta en liten visit och kolla lite snabbt på allt godis och tjohejs. Egentligen ville jag köpa rökelser och kanske något annat mysigt, men det blev aldrig tid över för det.

Mina mål för dagen är att kanske färglägga lite i en mindfulness-målarbok jag fick låna av Elise, yoga och få sträcka ut mina kalla och stela muskler. God knows I need it. Sen kommer jag nog sova en del, hihi. Men det är okej och det är faktiskt viktigt att lyssna på sin kropp och erkänna när man behöver få vila eller när man vill dansa rumpan av sig. Livet handlar om balans.

Hoppas ni har en fortsatt underbar söndag, mina fina vänner! <3

Likes

Comments

Fullkomligt älskar tysta morgnar när mina tre killar fortfarande sover och det bara är jag som smyger runt med en kopp te och trötta ögon. Sista östersjö-passet ikväll och jag är förvånansvärt taggad.

Jag trodde aldrig att jag var rustad för service yrken då mina tidigare erfarenheter klart och tydligt bevisat motsatsen. Men, jag är faktiskt riktigt glad över att få lov att jobba i en kassa - Något jag aldrig trodde jag kunde göra för jag har dyskalkyli. Men jag gör det. Varje dag. Det är en sån kyss för självkänslan när man bevisar för sig själv att man faktiskt kan. Så roligt! Jag är så stolt över mig själv för att jag kliver ur den där lilla boxen man gärna stannar i, för man är bekväm och rädd. Jag är tacksam för mina arbetskollegor som vet om att jag ibland får panik/ångest och faller för stressen, men fortfarande finns där för mig. Alltid. Det är så fint. Det är helt underbart att hitta ett jobb man trivs med som klickar med vart man är i livet. Så jäkla blessed så ni anar inte.

Likes

Comments

Nu när det är Östersjöfestival så pulserar hela stan av liv och rörelser. Jag har redan jobbat två pass och har två till. Dagarna är fyllda med skratt, slit och en hel del powerking. Men jag är glad. Det är kul att jobba och träffa nya människor och få prata med så många olika personer dagligen.

När jag var på väg hem igår så såg jag denna katten ligga under övergångsstället för katter. Tyckte det såg lite roligt ut faktiskt hihi.

Min kropp skriker på mig att jag behöver vila så det ska jag passa på att göra innan nästa arbetstillfälle! Hoppas ni har det bra, allihopa. Snart har jag en ledig dag så då kanske jag kan knäppa några bilder för att dela med mig. :)

Likes

Comments

Dessa kvinnorna har hjälpt mig igenom två dagar av självhat genom att vara sig själva och gå dela med sig av deras vardagliga liv. Om ni, precis som jag, behöver printa in i skallen att våra kroppar är okej som de är så följ, alla är taggade!

Milly Smith:

En otroligt stark kvinna som lever med kronisk smärta och måste åka in till akuten minst en gång i månaden för att få starkare smärtlindring än vad hon har tillgång till hemma. Trots detta kämpar hon med att visa oss alla att det är okej att leva med kronisk smärta, uppblåsthet och ha dåliga dagar bakom ett leende. Hon är verkligen en kämpe!

KENZIE BRENNA

Den här tjejen är verkligen någon jag med glädje följer. Då jag nyss hittade henne har jag inte sett så mycket av hennes flöde men av det jag sett så säger jag bara; wow. Hon påpekar hur alla modetidningar inte representerar ALLA sortens kroppar, för let's be honest- Det finns alla möjliga kroppar och det är okej. Det är precis som det ska vara.

THECHRISTINECHO

Jag fullkomligt älskar henne! Hon har tagit kontroll över ordet "fet" och ser det mer som en beskrivning av henne precis som att hon är brunett. Ordet har inte längre någon makt över henne och hon är så öppen på instagram. Man får verkligen en blick in i hennes nya liv i London där hon bor nu, efter att ha gift sig i en av de vackraste klänningarna jag nog sett. Shit vilken prinsessa hon var!

GINA SUSANNA

Det den här vackra skapelsen ger mitt instagramflöde är verkligen rå sanning om hur fucked up samhället vi lever i är. Hon tar self love på allvar och skriver från hjärtat. När jag läser hennes ord så träffar dem rakt in i the feels. Hon är mänsklig, vacker, stark och en förebild jag önskar att jag hade när jag var yngre.


Vad dessa kvinnor har gemensamt är att de slåss för oss och sig själva. De har ett tröstande flöde med inspirerande quotes och råa texter som lyfter fram hur sjukt bra vi är som vi är. Allihopa. Hur vi är gjorda av stardust och det enda våra kroppar jobbar för är att hålla oss vid liv.

Jag är tacksam för att jag hittade dessa konton. Body Positivity 4-lyfe.

Likes

Comments

Jag har känt mig konstig i några dagar och igår grät jag över hur äcklad min egen kropp gör mig. Besvikelsen som spred sig som en löpeld och hatet som grodde djupt inom mig. Idag satt jag apatisk i soffan och kände bara ”nä, fy fan för detta. Jag måste gå ner i vikt”. Triggern denna gång var min viktuppgång.

Jag får det att låta som att hela världen går under om jag går upp i vikt, jag vet att det inte är så. Men det känns så. Den där matkritikern som gärna räknar sig blind bakom mina ögon förstör så mycket redan.

Sen fick jag ett mail om yoga mot depression. Det hade inte slagit mig än att det skulle vara en dipp, utan jag har mest gått runt och varit arg, ledsen och riktigt uppgiven över att jag inte kan äta precis vad som helst utan att det är märkbara konsekvenser.

I slutet av övningen skulle man nämna vad man var tacksam för och det uppenbarade sig för mina ögon. Hur kan jag låta så mycket tid gå åt att hata mig själv när jag har ett rikt liv fyllt av kärlek och glädje? Jag har en pojkvän som låter mig vara och utvecklas utan att kväva mig. Jag har så mycket att vara tacksam för i mitt liv. Och jag har Demon.

Min älskade, underbara Demon.

Han är min prins. Min riddare. Jag avgudar marken han går på. Titta bara på denna lilla pinnidioten. Jag älskar honom och är så tacksam för varje minut jag får spendera ihop med honom. Älskade hjärtehund.

Hur är det egentligen möjligt att en fyrbent fluffboll kan få en trasig människa att inse vad som är viktigt i livet? Han är ju viktigast. Jag är så obeskrivligt tacksam för att jag fick det där samtalet för sju år sedan, som sedan gav mig fjärilar i magen och en kärlek vid första ögonkastet. Jag fick hem min bebis. Tacksamhet sätter saker i perspektiv. Och det är jag tacksam för.

Vad är du tacksam för?

Likes

Comments

Det bästa med ledighet måste ju ändå vara att man uppskattar det så mycket mer än om man hade varit ledig hela tiden.

Idag har jag sovit fyra timmar mitt på dagen, ätit god frukost och druckit tre koppar te. Mina yogaövningar var lite väl stela för det var fyra dagar sedan jag hunnit rulla ut mattan. Det fanns till och med lust att skriva ner lite tankar i min dagbok. Jag är väldigt tacksam för dessa tre lediga dagarna. Så jag får en chans att centrera mig igen och återuppta det som är viktigt i livet, min hälsa, till exempel.

Likes

Comments

Härom kvällen så var det bara så himla perfekt ute. Fåglarna lekte och sjöng, temperaturen var behaglig och jag kände mig så tillfreds med allting. Vart jag var i livet och vart jag är på väg.

Jag har två pass kvar sen är jag ledig i tre dagar. Vi har planerat in en picknick under dessa dagarna där vi bara ska vara och mysa med varandra. Hoppas vädret håller i sig.

Det finns så mycket jag vill berätta men jag vet inte hur, haha. Är bara så himla glad just nu! Min älskade sambo vet verkligen hur han ska förvandla en skitdag till den bästa på länge. Åh, finaste <3 Jag är så kär hihi

Likes

Comments

Under ett par dagar har jag haft så obeskrivligt ont i min stackars mage. Jag kämpar under tystnad med att försöka slå bort kaloritänket. Jag försöker få i mig sådant som gynnar min kropp och själ, men faller ofta tillbaka till sockerfällorna då jag får det där ynka lyckoruset.

Jag vet att jag får äta precis vad jag vill

Jag vet att jag ska skita i vad andra tycker och tänker

Jag vet att åsikter inte spelar någon roll

MEN.

Men jag är svag. Jag har insett att skadan redan är skedd. Det sitter i huvudet och det har borrat in sig djupt. Jag är ytlig. Jag vill vara smal för jag har alltid varit tjock. Jag blev mobbad för hur jag såg ut och hur tjock jag var. Det var många som berättade för mitt yngre jag hur mullig/tjock man var.

Är det då så konstigt att man glorifierar revben och en kropp som skakar av kyla?

Jag resonerar så här: Är jag så pass tunn att jag nästan blåser omkull så kan ingen säga att jag är tjock och inte heller kunna använda det mot mig.

Den logiska hjärnbarken skriker dock att det uppenbart är ett fel som behöver jobbas med. Hur kan jag fortfarande, vid 25 år, envisas med att räkna kalorier och vara rädd för att äta vissa saker? Vad är det för liv? Vad är jag för förebild för min lillasyster? För mina vänner? För andra systrar här på planeten?



Min magkatarr har blommat upp. Stressen äter och tär på min insida. Jag känner inte att jag hinner göra annat än att sova och jobba just nu. Hur gör ni andra som balanserar allt i livet? Berätta för mig innan jag drunknar under pressen.

Likes

Comments

Kom ihåg att detta är så viktigt dagligen! Vi vet inte vad andra människor går igenom för helvete dagligen. Gör en god gärning, sprid kärlek och ljus runt omkring er. Ni klev ner på den här planeten för att älska livet och göra allt möjligt som föll er i smak. Jag tror på er! <3

Likes

Comments

Nu kan jag äntligen dela med mig av en mycket god nyhet.

I år hade jag som mål att skaffa mig en fast anställning. Jag har alltså gått från att vara sjukskriven 100%, till arbetsträning i 6 månader och nu har jag en fast anställning. Det känns ganska overkligt med jämna mellanrum, att jag nu har lyckats skaffa ett jobb där jag trivs och har fantastiska arbetskollegor. Men det är en otrolig lättnad att inte behöva vara 'beroende' av alla läkarintyg för att få en form av inkomst så jag kan handla mat. 


Jag har gjort upp en treårig plan:

2017: Fast anställning. (​CHECK​)

2018: Körkort.

2019: Bil. 


Jag vet att jag är lite sen på att skaffa körkort om man jämför med andra 25åringar, men jag har varken haft inkomst eller behov av det. Lyxen med kollektivtrafik. 

Åh, happy days. Jag är så himla stolt över mig själv som har lyckats jobba mig in i arbetslivet igen. Wiiii! 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Det blir lite uppehåll här när livet hinner komma mellan med jobb och såna nödvändigheter. Ber om ursäkt för det.

Inatt vaknade jag klockan tre av att en jävla mygga surrande loss i mitt öra. Jag får seriöst panik av sånt. Det vibrerar i hela skallen och det är så obehagligt. Sen kan jag använda en eltandborste utan problem...

Är ganska trött efter lite sömn och mycket jobb så jag ska faktiskt krypa ner i sängen snart. Imorgon öppnar jag tio, vilket är sjukt lyxigt med tanke på att jag öppnar 06.30 på måndag. Ugh, tidigt!

Likes

Comments

​Den här lilla krabaten satt utanför jobbet härom dagen. Jag dog. 14 veckor gammal fluffboll som var gladast i världen. Som bara valpar kan vara. Älskar alla valpar. Så mycket glädje och världen är enorm. Underbara små skapelser <3

Likes

Comments

Gårdagen bjöd på en inre utmaning. En av de största jag har för tillfället. Jag kämpar med att INTE räkna kalorier i ett kaloriräknar-samhälle. Jag kände mig besegrad efter att ha ätit en kaloribomb och tårarna började pressa sig fram när jag stod och gjorde frallor på jobbet. Ett samtal till hjältesambon och jag kunde försöka svälja tårarna.

På väg hem från jobbet såg jag en humla som såg så otroligt trött ut. Jag tog hem den och bad grannen komma med socker och vatten i en sked så den lille kunde få dricka. Aldrig har jag sett en humlas tunga förrän igår. Det var lite creepy, jag kved lite…

Efter att humlan fått i sig lite kärlek kunde jag och Anders gå ut med hundarna. Vi hamnade framför vattnet i solnedgången. Det var magiskt.

Alla mina tankar tystnade som vid en meditation. Mina andetag synkroniserades med vågorna som dansade lugnt. I den stunden var allting som det skulle vara. Jag var där jag skulle vara. I nuet. Ett perfekt avslut på dagen.

Likes

Comments

Gårdagen var verkligen perfekt. Vädret lika så. Det var så otroligt magiskt.

Under dagen var vi tvungna att dra till city gross för att inhandla alla nödvändigheter för kvällens festligheter. Solen sken men de mörka molnen rullade in ganska snabbt. Vi fick stresspacka allting vi skulle ha med oss för en kväll på landsbygden och fortfarande överleva. Strax innan vi fick skjuts svirade jag om till lite somrigare kläder. En klänning jag inte burit på två år. Kombinerat med min lata och kyliga personlighet i form av en tjocktröja. Fashionista!

Så fort jag kände obehag i själen kunde jag rymma ut till Elises stuga som hon bor i. Vilket jag är oerhört tacksam för, då det blev några gånger under kvällens gång. Framåt fem-tiden började det smådroppa lite. Ljuset var så underbart! Det klickade SÅ med min sinnesstämning och jag njöt riktigt av hur naturen ständigt levererar kunskap och kärlek.

Hoppas att alla andra kunde känna av den förtrollande energin som midsommar för med sig.

Elise fixade dreadbun på mig och Demon var ledsen för han ville leka med de andra hundarna, men också hänga med oss... Haha så jävla söt!

Kärlek

Likes

Comments

Rosor från morgonpromenaden. De var för vackra för att inte föreviga. Titta bara!

Idag tog jag mig tid att göra en riktigt god frukost, havregrynsgröt med jordgubbssylt. Blir alltid förvånad över hur gott det faktiskt är med något så simpelt. Känner mig utvilad, positiv inför vad framtiden har att erbjuda och jag försöker släppa allt behov av kontroll för universum. En himmelsk lättnad sprider sig inom mig med varje andetag jag förser kroppen. Idag ska bli en bra dag.

Midsommar. Jag har alltid tyckt att midsommar är något förtrollande och hedniskt. Hela grejen med att plocka blommor i tystnad och göra en vacker krans, dansa med lätthet och klättra över sju gärdsgårdar för att sedan lägga sju sorters blommor under kudden. Magiskt. Till och med när jag skriver om det vaknar själen till liv och jag fylls av energi. Den här tiden är för att väcka fantasin och återgå till barnasinnet.

Jag är så tacksam för att mina föräldrar läste sagor för mig som barn, att mamma sjöng mig till sömn och berättade hur dimman som kröp fram efter vargtimmarna i själva verket var älvor som dansade. Hur pappa matade min fantasi med troll i skogen och visade mig John Bauers förtrollande konstverk.

Så tacksam för min barndom i skogen
Så tacksam för mina föräldrar som lärde mig att respektera naturen och hålla gamla traditioner vid liv

Så tacksam för ljuset och all kärlek runtomkring mig.

Oavsett hur mörkt livet tycks vara så har vi i alla fall idag. När ljuset håller om oss alla.

Jag önskar er fantastiska människor en underbar midsommar med mycket kärlek, god mat och "ont i magen"-skratt. Ni förtjänar hela universum!

Likes

Comments

<- Bara några dagar efter att de var gjorda. -> IDAG!

<- 1 år. 2 år ->

Shit, pommes! Idag är det två år sedan jag bestämde mig för att skaffa dreadlings. Jag satt på en skrivarkurs i Eringsboda och mådde fruktansvärt dåligt över precis allting. Jag konkurrerade med alla de andra begåvade kvinnorna på kursen och kände bara hur mitt eget ljus slocknade. Efter ett tag peppade jag mig själv att göra tre egna dreads bak i nacken, med metoden twist and rip.

När jag väl kom hem till käraste sambon och fick träffa min underbara själasyster som hjälpte mig med resten av håret blev allting bra igen. Fan vad det är viktigt med familj och vänner som ställer upp och visar det genom att bara fortsätta andas. Vem skulle jag vara utan er?

Så detta är väl den sista bilden på mitt 'normala' hår som hade färgats lila av solnedgången när jag klappar på världens gladaste Tudor. Stark som en oxe var han också, så det var inte mycket att säga till om när han ville fram och lukta på något. Flög efter honom som en liten vante.

Ibland kan jag sakna att köra fingrarna genom håret. Ibland kan jag bli skogstokig på värmen som stängs in under allt fluff. Ibland är det bara så jävla underbart att ha en hårstil jag slipper bry mig om.


Att göra något mot allas vilja som jag suktat efter i flera år, men varit för feg för att ta göra då man bryr sig så överdrivet mycket om 'alla andra' och deras åsikter... Det är ganska coolt. Det är verkligen en spirituell resa för mig och att låta håret göra sin egen grej ger mig så mycket. Jag lägger ju inte lika mycket tid på att fixa håret på morgonen, jag kan bara knyta upp det och det ser automatiskt asnajs ut. Jag älskar mitt hår. Känner att det är JAG. Trollungen delux. HIHI, grattis bebishår på tvåårsdagen!

Likes

Comments

En besvikelse lägger sig över mitt sinne. Besegrad, knäckt, misslyckad. Tillbaka till ruta ett som jag sprungit ifrån i flera år. Ett gigantiskt bakslag och en ilsken törn i mitt självförtroende.

Under en viss tid har jag kämpat med stressrelaterade problem som förvandlat min hud till en flytande sörja, mitt inre till ett svart hål som konstant ömmar. Jag har varit mer död än levande. All min fritid spenderas med att sova, om jag inte sjunger klagosång under stjärnorna.

Det finns så mycket som jag funnit passion för igen. Kreativitetselden har vaknat igen. Fotografering, promenaderna i naturen, att få känna hur en penna virvlar på ett papper i skapandets anda, för att nämna några få.

Men jag kan inte för i mitt liv finna någon som helst ork när jag känner hur människor i mitt liv pissar på mig. När jag själv ser det som en självklarhet att jag är värd mindre än skiten under en sko, knappt klarar av att se min egen spegelbild och försöker gömma min individ bakom cynism, då inser jag att det har gått för långt.

Jag eftersträvar att vara alla till lags, att vara den bästa vännen och starkaste pelaren i era liv. Aldrig är det min mening att vika mig oavsett mitt eget psykiska mående. Det är en börda att vara perfektionist, i tron om att det ska funka i längden.

Jag är färdig. Jag orkar inte längre.

Likes

Comments

I ett par dagar har jag haft en konstig smärta i vänstra delen av bröstkorgen, upptill vid hjärtat nästan. Ibland pulserar det till och lämnar en ilande känsla. Jag tror jag vet vad det är. Det är stressen som försöker ta över mitt liv. Igen. Så jag ska fightas tillbaka genom att ta det riiiiiktigt lugnt och sova ut. Jag älskar sömn <3

Men även om jag vet vad det är så är det en påfrestning för mitt mentala välstånd. Det är inte lätt att gå runt med smärta samtidigt som man ska leverera 110% till jobbet, livet, hemmet. Hoppas och håller tummarna att det känns bättre imorgon.

Är det någon mer som har haft den här smärtan som vet vad jag pratar om och går igenom? Känner mig lite ensam

Likes

Comments