Innan jag tog studenten levde jag ett liv med plugg upp till skyarna och massa fest, typical studentåret. Men jag oroande mig inte så mycket för vad som skulle hända sen. För visst var det så att man fick jobb typ direkt? Eller började plugga, flytta från staden vi alla kom från, blev sambos, backpacking, u name it. Jag var ruggigt taggad på livet efter studenten. Allt jag någonsin vetat och kunnat i mitt liv är allt kring skola och nu skulle den boken stängas och en helt ny bok började. Här med inga gränser och ingen mall att följa, allt skulle vara från egen vilja. Alla sa att dagen efter studenten skulle vara ångestfylld.

Studentdagen var kommen, shittans vad den var overklig. Vetenskapen av att dagen var viktig gjorde det ännu mer overkligt. Let me tell you, jag var på cloud nine dagen efter. Det skrek frihet i hela mitt huvud, att från o med nu kunde jag göra EXAKT vad jag ville med livet. Jag kan ta mitt pick&pack och dra mitt i natten till whatever om det nu var så att jag ville det.

Första månaderna efter studenten var lite av en dröm för mig, jag hade mina savings och utnyttjade dom till tusen då jag tyckte jag förtjänade det innan jag skulle "settle down". Jag hade det riktigt bra dom månaderna, nästan lite för bra.

Sen började perioden då alla skulle återgå till sina jobb eller skola och möjligtvis flytta från Västerås. Det var nu detta vuxentänk slog in hos mig. Jag började typ tänka på BARN, alltså BARN?? what, jag är 19 och är inte alls redo för att skaffa barn. Dock var det inte direkt så jag tänkte utan mest vad vill jag i framtiden. Jag tänkte såhär att jag ville jobba mycket så att jag får ett större sparande, börja plugga för att få en bra utbildning och för att sedan kunna tjäna en lite bättre peng i framtiden. Det var här barntänkandet kom in, typ att jag vill kunna ge mina barn allt och lite till utan att jag och dom ska känna sig begränsad på möjligheter i framtiden.

Men eftersom att detta "liv efter studenten" är så okänt för mig så vet jag inte riktigt hur man hanterar denna frihet som jag i början tyckte va skit coolt och befriande. Nu blir jag bara osäker på mig själv och ibland vill jag gå tillbaka till trean där allt inte var så okänt. Fast å andra sidan så skulle jag inte vilja byta ut min ålder och där jag är nu för någonting. Det är ganska spännande ändå, ovetskapen om vad som kommer hända. Lets see


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hej och hej igen!

Idag har det varit sunday fun-day. Har hängt med mina systrar hela dagen och kvällen avslutades med en liten mysig trip till lillåudden. Vässan kan vara bra fint ibland.

Ni har väl inte glömt att lyssna på tredje avsnittet av podden heller? (promotion sorry).. Jag älskar att podda, man få chansen att vara så personlig som man vill och man kan visa sig på ett annat sätt än tex, instagram, fb och twitter. Nytt avsnitt kommer någon gång under nästa vecka så tune in och kom gärna med tips på vad ni vill höra xx

HÄR finns avsnitt 3

Likes

Comments

Tjenixen!

Nu är jag tillbaka hemma i vässan efter en veckas jobb i Stockholm. Har jobbat, tränat, jobbat och tränat lite mer. Det är alltid lika skönt att komma igång med träningen efter uppehåll. Många börjar det nya året med att sätta mål i träningen hos sig själv och det är lika kul och motiverande varje år, sen är det ju bara till o se hur länge man håller sina löften. Har en känsla på att det kommer gå riktigt bra nu.

Skulle åka från jobbet på Östermalm och hem... gissa hur många gånger jag tappade bort mig, tillräckligt för att det skulle bli kaos. Skulle bli världens text om jag berättade allt, säger bara att jag är en riktig rookie och då kan ni lista ut resten haha.

Likes

Comments

Jag hade tänkt att skriva lite om när jag levde med en psykisk ohälsa. Tycker att man pratar alldeles för lite om det, och det är faktiskt någon som ska höjas istället för att sänkas. Here we go:

Jag kan väl säga att "my type" var ganska mild även fast det verkligen inte kändes så, men jämfört med andra så skulle jag nog säga att den var mild. Det började lite smått vid en incident när jag var 14, men våren 2014 och i ca 1,5 år framåt så var jag deprimerad. Det var många saker som bidrog. Och en psykisk ohälsa eller som i mitt fall, att vara deprimerad är som att man konstant är nedstämd plus massa andra saker. Hela kroppen värker, man är orolig och får måttlig till grov ångest. Jag minns att jag kunde sova bort dagarna och när jag vaknade så var det som att jag aldrig somnat, utan jag var fortfarande trött. I början grät jag bara i princip hela tiden. Kunde vakna på nätterna och gråta, sitta i klassrummet under en lektion och bara brista ut i gråt. Det var en gång som jag skulle gå till affären med min mamma och lillasyster som jag precis över gatan började panik gråta, på vägen till affären grät jag och inne på affären grät jag lite till. Det läskiga är att det kommer när som, man är inte beredd och man kan inte stoppa det när man väl börjat.

När jag var klar med den perioden så började perioden där inget riktigt berörde mig. Det kändes som att jag var stum, jag fick varken ut ord eller tårar. Det var nästan värre kände jag, för då kände jag mig instängd. Livet kändes bara så hopplöst och meningslöst. Att ha ojämnt humör är väldigt vanligt, lättirriterad, sur och aggressiv. Jag var aggressiv. Förstå mig rätt nu när jag säger att jag var aggressiv, jag slogs inte eller skrev och svor i varje mening jag fick ut, men jag var ändå aggressiv. Jag var aggressiv fysiskt och fick "utbrott" då allt blev för mycket och då svartnade allt för mig. Alla utbrott eller liknande var inte jag, det var den aggressiva delen. Eftersom att jag inte kunde uttrycka mig i varken ord eller tårar så blev det istället genom handlingar och att vara aggressiv. Jag var väldigt väldigt skör och kände press på att suck it upp och inte vara en svagis. Vill verkligen klargöra att jag inte är aggressiv alls nuförtiden.

Jag fick även hjärtklappningar. Jag kunde få en hjärtklappning så att jag tappade andan. Allt detta blev så mycket handlingar och känslor som jag inte kunde hantera eller sortera så jag blev verkligen en tickande känsloladdad bomb som så småningom exploderade. Och när den gjorde det så fick jag börja plocka upp bitarna och lappa ihop mig själv så bra som det bara gick. Men detta kunde jag inte göra själv och därför fick jag söka hjälp. Jag gick under sommaren till en helt underbar tjej och när sommaren var över skickade hon mig vidare till en tjej som jobbade på min skola så jag fick möjligheten att gå under skoltid. Man ska inte skämmas över att söka hjälp och inte att man har sökt hjälp för den delen heller. Det var när jag sökt hjälp som jag började gråta igen, visst det låter hemskt men att inte kunnat gråta på månader i det tillståndet jag var i så är det bara mer smärta. Min dåvarande psykolog gjorde en bedömning på mig och ville att jag skulle gå på hälsokontroll. Där tar man olika prover plus samtal med en doktor.

Psykologer är seriöst en gift from god. Jag minns att jag fick göra en tidskarta på alla saker som hänt mig, börjar från när jag var liten till nutid. Jag fick svart på vitt hur mitt liv sett ut, det dåliga då och hur jag känt mig, tagit med mig och hur det har påverkat mig. Det var därefter som jag snabbare lappade ihop mig själv. När jag började bli frisk så kom jag tillbaka till den jag var förut, fast ändå inte. Jag såg livet ur ett helt annat perspektiv. Jag har nya värderingar och respekt till livet. Det är så VIKTIGT att ge sig själv en klapp på axeln för alla små framsteg som man gör. Till exempel, om du en dag orkar gå till skolan bara för 1 lektion istället för att inte gå alls, ge dig själv vred för det. Speciellt tjejer har en tendens att med flit leta eller kolla på små saker som får ens värld att rasa samman bit för bit. Om man tar bort en lite sak sakta men säkert så ska man berömma sig själv.

Har fått lärdomar för livet. Jag har insett mitt värde och har så mycket självrespekt nu. Den respekten krävs väldigt mycket för att ens bryta en gnutta. Jag skapade även twitterkontot känslornasvider där jag under tiden som jag gick igenom en depression skrev av mig anonymt. Det kontot är som mitt barn, där finns jag svart på vitt. Varenda tanke som går igenom min hjärna.

Idag mår jag bra, idag är jag inte deprimerad längre. Jag klarade det och jag är så stolt över mig själv. Jag är faktiskt glad att detta hände mig, annars hade jag aldrig varit den jag är idag. De som kände mig förut skulle inte känna igen mig idag, sån stor skillnad är det.

Några avslutande meningar: Depression är så mycket mer än att bara vara ledsen. Det går heller inte att be en deprimerad person att "rycka upp sig". Man ska aldrig förminska känslorna hos en deprimerad. En deprimerad person är inte svag. Att ta sig ur en depression och söka hjälp kräver en enorm viljestyrka. Behandla alltid personer med respekt för du har ingen aning om vad den kanske går igenom.


Hoppas ni tyckte om detta inlägg och kanske finner tröst eller hjälp i det! Ni är bäst!

Likes

Comments

Utklädnadsshowen: Alltså planeringen och alla träningar efter skolan hade jag ren hatkärlek till. Halva klassen var delaktig mer eller inte, ena dagen kom man och andra dagen hade man gått upp i rök haha. Men all tid var lätt värd det. På utklädnadsshowen skulle alla treor på Rudbeck göra individuellt framträdande på ca 5min och sedan är det prisutdelning o grejer. Roligaste någonsin.

Dagen med stort D, STUDENTEN: Lyckligaste dagen i mitt liv, har jag insett nu efteråt. På studentdagen så visste jag inte riktigt vad som hände, allt kändes så overkligt. Det var ju mest bara festa, supa, dansa utan sova haha. Hade faktiskt gjort allt för att bara få komma tillbaka till Rudbeck och gå i trean för en dag.

NORGE: Hemma i kära Norge, again. Samma sak varje sommar, tröttnar aldrig. Inför Norge resan hade jag skrivit en lista på massa olika ställen jag ville åka till, och en av dom var Fjellstua i Ålesund. Sjukaste utsikten.

Ni ser ju själva?? helt sjukt. Kunde inte greppa hur fint det var.

Geiranger: Let me tell you, resan till Geiranger och att vara där var det sjukaste jag varit med om. Nu kommer jag låta som en Heja-bo-ute-i-naturen människa men jag är så fascinerad av vad naturen kan göra. Det var lätt det häftigaste jag varit med om. Ett måste om man ska åka till Norge.

Kryssningsbåten som man kan ta från och till Geiranger var gigantisk!!!!! Och ett Titanic moment med Heidi.

Min lillasyster fyllde fjortis. Blev också lite konfa partey i Täby då min kusin konfirmerade sig. Sjuka är att hemma i Norge så är inte studenten alls lika viktig som att konfirmera sig. Konfirmera sig = lika viktigt som att gifta sig...

Nyss hemkommen från Norge och blev direkt erbjuden två jobb. Rena drömmen efter studenten. Dock gjorde jag biggest mistake ever. Valde bort jobb i Åre för att vara hemma i Västerås, vilken tabbe.

Min mamma skaffade även en katt som jag ogillade först. Men dom känslorna gentemot katten försvann lika fort som jag sa upp mig från jobbet jag tog hemma i vässan.

19th bday: Ja ni ner ju själva, en före och "under tiden" bild av när jag fyllde 19. No comments...

Oslo NM: Helgen före denna jobbade jag på SM i Västerås och åkte även helgen efter till Norge för att jobba på NM. Det var så sjukt kul att jobba under SM men speciellt NM då det var hemma i Norge.

Ögongodis, ögongodis och mera ögongodis!!!

KÖRKORT: Lätt en av dom bästa dagarna i mitt liv. Idag vet jag ens inte vad jag gjorde före körkortet:/

Hejdå 2016: Jag måste ända få säga att 2016 verkligen var mitt år. Inte bara har jag haft det sjukt kul och fått minnen för livet. Utan jag har mått bra, jag har blivit fri från min depression. Tack tack 2016 <3

(I senaste avsnittet av podden berättar jag hur det var att leva med depression.)

Check it out https://soundcloud.com/user-68461153-89351025/under-tacket-med-emelie-jeanetta

Likes

Comments

Emelie Fagerstad heter jag och är 19 år från lilla vässan aka Västerås aka gurkstaden, hur man nu än vill säga. Är urkass på att introducera mig själv, vem jag är, vad jag gör osv (tänk er hur det går på en arbetsintervju då). Jag har funderat ett tag på hela blogg-grejen och decided to give it a shot. Eftersom jag är så dålig på intro så får ni tune in imorgon eller på tisdag då första avsnittet av "Under täcket med Emelie & Jeanetta" släpps. Vi kommer prata om ex-pojkvänner, mitt sämsta haff, kärlekslivet, och 5 snabba. I podden får ni höra hur jag och min main squeeze Jeanetta pratar om allt från månen och tillbaka. Hoppas ni kommer gilla bloggen och poddis! ciao

Likes

Comments