Bebis
Hej allihopa!

Det var ett tag sedan senaste inlägget publicerades här, flera veckor innan lilla Ellen kom till världen. Äntligen är det vi har väntat på i 9 månader, här. Hon har redan funnits hos oss i snart 9(!!) veckor och jag tycker tiden går alldeles för fort. Att jag numera är mamma till en liten tjej (som vi var så säkra på var en kille) är helt fantastiskt. Det var så svårt att förstå i början. Det kändes lite som att vi snodde hem en bebis från BB och bara lånade.

Och WOW vilken upplevelse allt var gällande förlossningen. Jag har ännu inte skrivit ner min förlossningsberättelse och jag måste verkligen sätta mig och göra det innan minnet sviker allt för mycket. Jag märkte efter återbesöket hos barnmorskan, när jag fick min förlossningsjournal, att jag knappt minns hälften av allt. Så med andra ord är det dags!

Är det något ni skulle vara intresserade av att läsa?

Om vi byter ämne helt och riktar in oss på bloggandet så förstår ni säkert att det inte är det lättaste att få till ett inlägg när man samtidigt tar hand om en 2 månaders bebis. Visst kan man försöka när hon sover, men som de flesta mammor vet och säkert har upplevt själva, så vaknar bebis i de flesta fall när man ska äta, gå på toa, duscha, städa eller nu..blogga. Ellen ligger i sin babysitter och vaknade i samma sväng som jag började skriva inlägget. Så jag varvar med att gunga henne och skriva inlägget. Så fort jag slutar, blir hon sur. Det är nu man skulle behöva fyra armar. Justja, jag ska också hinna dricka mitt kaffe, så fem armar vore perfekt.

Nu lyckades hon somna, kanske i nån minut bara men då hinner jag snabbt skriva klart här.

Det vore så kul att höra era ord om ni vill att jag ska dra igång med bloggandet igen. Jag kommer inte kunna skriva varje dag som ni förstår, men några gånger i veckan ska jag allt få till.

Sköt om er så länge!

/Emily


JAG ÄR VÄRLDENS STOLTASTE MAMMA!


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Åderbråck, foglossning och stödstrumpor, det är precis det min graviditet består av. Jag hade aldrig kunnat tänka mig att jag skulle må dåligt både psykiskt och fysiskt pga. det. Jag är evigt tacksam att jag fick turen att bli gravid då jag inte kan önska mig något större och bättre, men att ständigt känna sig fängslad i sin egen kropp, gör mig så frustrerad. Att inte kunna känna att man kan göra det man vill göra utan att smärtan påminner en, gör fruktansvärt ont i mig. Jag som alltid vill vara i rörelse, träffa kompisar och vara glad, har under en längre tid istället känt mig nedstämd och många gånger ledsen.

Jag har under ETT till TVÅ tillfällen gått med shorts denna sommar offentligt. Så fort jag är iväg och shoppar så kollar jag alltid in LÅNGklänningar, LÅNGA kjolar eller byxor som täcker både mina stödstrumpor och åderbråck. Nu har vi inte heller haft en jättevarm sommar (hörde dock att det är påväg nu) men att känna att man skäms nå oerhört med att gå runt i sköna sommarkläder som förr, är så jobbigt.

Jag är 21 år gammal, blir 22 och jag har aldrig haft problem med mitt självförtroende. Jag har på något vis alltid känt mig fin på mitt sätt och det är väll lite det min mamma och pappa alltid har sagt till mig, att man är fin på sitt egna sätt. Det gäller givetvis nu också trots allt detta som har uppstått under dessa snart 9 månader, men problemet är att jag inte längre känner så.

Jag känner mig fin som gravid (så missförstå mig inte på den biten) och jag kan inte vara mer lycklig över att vi snart kommer få träffa vårt lilla hjärta. Men vägen hit har varit otroligt tuff och det var inget jag hade räknat med när jag plussade i Januari. Det är en ren lärdom att gå igenom något sånt här, iallafall för mig. Jag vet att jag efter denna graviditet kommer växa ännu mer som person. Jag känner redan nu att jag har gjort det och det är jag så glad över.

Det finns dagar då jag inte orkar träffa någon. Jag som är den sociala, glada och framåt personen, har börjat känna att det även för mig, existerar dagar då man vill vara helt ensam. Det blev en stor omställning för mig när jag beslutade mig om att bli sjukskriven pga. min foglossning. Att inte längre träffa mina kollegor varje dag eller möta på nya kunder, gjorde mig panikslagen.

Det har gått 2 månader sedan jag gick hem från jobbet som sjukskriven pga. foglossning och jag är glad att jag där och då valde att lyssna på min kropp, men jag saknar jobbet, kollegorna och rutinerna nå oerhört ibland. Det var ett stort beslut för mig men framför allt, en rejäl omställning.

Det jag mest vill säga med allt detta är att det inte alltid är en "dans på rosor" att vara gravid som många kanske ser det som. Alla påverkas inte på det här sättet som mig, vissa påverkas mindre och vissa mer. Men det är inte alltid lätt och det behöver det inte alltid vara heller. Det är okej att må dåligt ibland också.

/Emily

Likes

Comments

Hallå och god morgon!

Det här med att blogga från mobilen insåg jag var mycket smidigare än vad jag trodde. Mitt förra inlägg skrev jag via nouw-appen och allt blir bara så mycket enklare.

Jag sitter just nu och kikar när Mimmi får sina naglar fixade på Tips to toes. Jag fixade mina för 1 vecka sedan men ska dock förbi den nagelsalongen idag efter att vi har varit här och fixa till lite. Efter det åker vi vidare till Erikslund för att möta upp Jonna och spendera dagen där med lite shopping.

I helgen har vi äntligen målat om huset och det blev så bra. Att måla som höggravid är dock inget jag rekommenderar då jag fick ta smällen senare under dagen. Hela kroppen värkte och både förvärkar och sammandragningar spökade så mycket att jag ringde till förlossningen.

Förvärkarna och sammandragningarna dämpade sig senare mot eftermiddagen/kvällen så jag beslutade mig för att inte åka in. Bebis sparkade på hejvilt i vanlig ordning och nu börjar det kännas att det börjar bli trångt där inne. Vi gick in i vecka 36 i fredags och bebis är snart helt färdig. Det är endast lungorna som behöver utvecklas lite mer, sen är det bara lite extra vikt som läggs på.

Vi längtar så otroligt mycket och känner att dessa 31 dagar kan gå fort nu om nu bebis inte bestämmer sig för att stanna en stund till.

Ha en toppen vecka och måndag!
/Emily

Jag, Mimmi och Jonna var förbi Glass & Berså i lördags. Glassarna var verkligen 5 av 5👌🏻

Likes

Comments

Hej!

Jag måste nog säga att jag är rätt så dålig på att hålla en jämn uppdatering här. Nästan så man skäms lite med tanke på hur långt det går mellan varje inlägg.

Men bortsett från min dåliga uppdatering, så är allt bra med mig och bebis i magen. Den växer för fullt och vi har redan hunnit gå in i vecka 35. Imorgon går vi in i vecka 36 (35+0) och nu mina vänner, är det inte långt kvar. 4 veckor kvar till BF eller 6 veckor till igångsättning. Det beror helt på om bebis vill komma ut på beräknad dag eller vara kvar och mysa en stund till i magen.

Det börjar bli tungt nu och det är väll inte jättekonstigt med tanke på att bara bebis väger cirka 2,5 kilo nu + all vätska på det. Besöket hos barnmorskan förra veckan gick jättebra och allt såg bra ut. Hjärtat dunka på så fint och låg lite lägre nu än tidigare besök, men enligt barnmorskan är det vanligt när man närmar sig BF. Nu är det endast 35 dagar kvar och ska jag vara helt ärligt känns det lika overkligt nu som när jag plussa.

Alla förberedelser med att tvätta upp kläder, förvara kläder, hämta vagn (se bild) m.m är klart. Det är lite småfix kvar som att fixa alla smågrejer till skötbordet och bädda i påslakan i sängen, sen är allt klart och då saknas det bara en liten bebis. Vi längtar så mycket nu!!

Jag har verkligen kommit ner i varv nu från jobbet. Det tog sin lilla tid men nu när det har gått en tid, känner jag hur glad jag är att jag tog beslutet att gå hem tidigare. Foglossningen blir tyvärr värre trots att jag går hos en naprapat och får akupunktur-behandling. Jag får försöka tänka att det inte är många veckor kvar nu.

Hoppas ni får en toppen torsdag!
/Emily

I måndags var jag hemma hos Mimmi med några vänner och åt denna goda brunch som Mimmi så fint hade ordnat åt oss. Hur gullig?

Likes

Comments

Vår vardag

Snart en vecka sedan jag bloggade sist.

Det känns som att jag alltid säger det men tiden swishar bara förbi även om jag är sjukskriven. Jag som var så orolig att tiden skulle gå så sakta när jag “bara” skulle gå runt hemma, där hade jag så fel.

Men vad har hänt nu senast?

Jag har blivit totalt överraskad av så fina människor. I söndags, när jag trodde att jag, mamma och storasyster skulle shoppa lite i Västerås så blev jag överraskad med en babyshower. Allt var så välplanerat och att se så många som stod där för min och Lillis skull, alltså WOW.

Mamma hade strax innan det bett mig att skriva när jag var utanför deras lägenhet. Sagt och gjort, så skrev jag till henne. Jag fick nästan direkt svar att jag kunde komma upp en stund då hon inte hade fixat klart sig. Så jag parkerade bilen vid porten och åkte upp. Kliver in och där står en del av familjen och vännerna och säger “SUPRISE!”. Jag trodde verkligen inte att jag såg rätt. Jag blev så paff och samtidigt rörd när jag såg alla stå där. Min gudmor som jag inte har träffat på över 1 år, stod också där och kom emot mig med ett fint sidenband som det stod “mom to be”. Då kom glädjetårarna kan jag säga!

Fika, presenter, glädjetårar och mängder med glädje och kärlek var precis var min eftermiddag bestod av. TUSEN TUSEN tack igen mina fina vänner och familj för allt.

Utöver detta, har jag hunnit träffa kompisar, varit hemma på gården, målat spjälsängen som jag pratade om tidigare och bara tagit det lugnt. Jag har verkligen varvat ner nu men det tog sin lilla tid. Jag har varit ifrån jobbet i 1 månad nu och det känns fortfarande jobbigt till och från då jag ständigt tänker på mina fina kollegor. Men tiden kommer gå fort och snart är jag tillbaka igen.

Jag var även iväg till barnmorskan idag för att lyssna på Lillis hjärta och med mig fick jag en hel del papper som ska med till BB när det är dags. Allt såg så bra ut och bebis buffla på en hel del när hon skulle lyssna på hjärtat och mäta magen. Älskade lilla!

Om en stund kommer Mimmi hit på lite fika som jag har ordnat. Nybakad kladdkaka med lite bär och vattenmelon. Självklart en kopp kaffe på det också.

På lördag väntas det en dag på Mall of Scandinavia med mamma och storasyster. Så mysigt! Och nästa vecka får Martin äntligen gå på semester och då ska vi åka till Öland och Köpenhamn. Stödstrumpor och fogbälte ska givetvis packas ned.

Hoppas ni alla får en fortsatt trevlig dag! /Emily

Alltså kolla allt detta (på bilderna). Jag finner inga som helst ord!! Lillis har redan nu världens bästa människor runt om sig. TACK TACK TACK IGEN!

Likes

Comments

Tankar och funderingar

Tankar och funderingar..

Det finns så mycket som dagligen cirkulerar i mitt huvud och man kan väll nästan säga att det har gjort det sedan jag plussa.

Vissa dagar känner mig sig så ensam med att vara gravid. Det är som att ingen förstår en även om jag vet att jag har mina fina vänner och familj som förstår och bryr sig om en.

Det är inte alltid en dans på rosor med att vara gravid och det var väll inget jag heller trodde, men så tufft som det är vissa dagar, just DET hade jag inte kunnat föreställa mig.

Jag är en person som nästintill aldrig sitter still. Jag har alltid varit en person som håller igång och helst gör flera saker samtidigt. Att jag för 3 veckor sedan tog beslutet att gå hem från jobbet pga. foglossning gjorde att hela min vardagsrutin försvann och jag kände mig plötsligt så tom. Jag hade absolut inte räknat med att behöva gå hem så tidigt som jag gjorde och tanken att bara gå runt hemma, gjorde mig panikslagen.

Jag är alltså sjukskriven och är mestadels hemma. Jag är ständigt trött, jag blir tyngre och tyngre och foglossningen blir värre och värre. Vissa dagar kan jag knappt stå för att det gör så ont och att varje dag känna olika grader av smärta i fogarna, gör mig så frustrerad. Jag kan ha planerat något jag ska göra under dagen, men pga. smärtan måste jag skjuta upp det.

Något jag var rädd för i början av min graviditet var hur relationen mellan mig och mina vänner skulle bli. Skulle den förändras? Skulle jag tappa kontakten med någon? Många gånger blir jag förvånad att man har valt att sluta bry sig och tar förgivet att jag är den som ska ringa/smsa av den ENDA anledningen för att jag är sjukskriven och “bara är hemma”. Hur sjukt låter inte det?

Jag är så lycklig och tacksam över vad jag får vara med om just nu. Jag kan inte önska mig något finare av den person jag älskar av hela mitt hjärta. Han har valt att ge mig den finaste gåvan man någonsin kan få, ett barn som är blandning av oss TVÅ.

Men ibland känner jag att det är okej att må som man vill. Varje dag lär man sig altid något nytt och varje dag är ett steg närmare BF. Jag har växt så otroligt mycket under dessa månader och det känns så skönt.

Dock är jag otroligt rädd för förlossningen. Det är något jag ständigt funderar på. Kommer det göra ont? Kommer det ta lång tid? Kommer jag ha bra sköterskor och läkare? Även om man har pratat med bekanta som själv har fött barn och har sina historier, får det mig att fundera ännu mer på hur min förlossning kommer bli just för att alla har haft olika upplevelser på förlossningen. Jag är helt säker på att det är så häftigt men hela biten med smärtan, får mig att bli så rädd.

Jag kan inte göra allt jag vill göra och jag kan inte heller följa med på allt som mina vänner gör nu i sommar. Det känns många gånger surt och det är jag ärlig med att säga. MEN att ha det absolut finaste och dyrbaraste i magen som gör att alla dessa “roliga händelser” får vänta, får mig att förstå hur underbart livet är. Jag är så redo för detta och vill ha min lilla bebis i famnen nu.

Mamma och pappa längtar efter dig Lillis och det vet jag att många fler gör. Låt dessa 2 månader gå fort nu.

Likes

Comments

Hallå måndag och juli-månad!

Nu var det ett tag sen...IGEN som jag uppdaterade här. Det är nästan så man får skämmas med tanke på att jag ändå tänker DAGLIGEN på att jag ska skriva ett inlägg, men så kommer det givetvis något annat emellan.

Hur som helst, dagarna rullar på här hemma och jag som var så orolig i början av min sjukskrivning att jag knappt skulle ha saker att göra, DET FINNS saker att göra om man säger så. Nu i efterhand, när veckorna går, är jag glad att jag gick den tid jag gick. Foglossningen blir värre för varje dag som går och magen växer för fullt nu. Kan knappt förstå att det “bara” är 8,5 vecka kvar tills BF.

I helgen har vi haft mamma, pappa och Martins kompisar över då vi har rivit ut en del av köket och bytt till nytt. En ny diskho, underskåp och diskmaskin(äntligen!!). Nu slipper jag stå och handdiska i en höjd som var alldeles för låg. Vi har höjt upp diskbänken och har lite småfix kvar nu tills det är helt klart. Jag är så nöjd!

Nu i veckan har jag lite allt möjligt inplanerat men inte FÖR MYCKET som det lätt kan bli när man heter Emily. Jag var in och storhandla idag vilket behövdes en aning och sen har jag umgåtts med Martins familj som var över.

Precis nu kom Martin hem efter att ha jobbat sen tidigt imorse. Så jag ska ta vara på tiden med honom innan det är dags att sova för oss båda.

Vi har även gått in i gravidvecka 31 (30+3) och lillis har kommit på att det är jätteroligt att sparka mami på revbenen, älskade lilla hjärtat.

Hoppas ni har haft en bra start på veckan!
/Emily

Likes

Comments

God kväll!

1. Det gick sådär att hålla en jämn uppdatering. 2. Dagarna går alldeles för fort. 3. Mycket har hänt under dessa dagar jag inte har skrivit något.

Såå..Vad har hänt? Jag har gått och blivit sjukskriven, Martin har haft sin 25-års fest och jag har gått in i en ny vecka med graviditeten.

För 1 vecka sedan (förra tisdagen), valde jag att lyssna på kroppen och tog då beslutet att sjukskriva mig. Jag kände mer och mer hur kroppen försökte säga ifrån och det var fruktansvärt jobbigt att åka till jobbet och berätta hur jag faktiskt mådde. Det slutade med en sjukskrivning och även om det fortfarande är svårt att förstå att jag kommer vara ifrån jobbet och mina fina kollegor i minst 1 år framöver, så känner jag för varje dag som går, att jag tog ett klokt och vettigt beslut för min och bebis skull. Jag träffade två av mina fina kollegor i måndags och fick då en jättefin blomma med lite krims krams runt om. Jag blev tårögd och så tacksam över vilka fina vänner jag har på jobbet, underbaringar!

Martin hade även sin 25-års fest i helgen och den blev riktigt lyckad. Familj, släkt och vänner kom och firade honom och stämningen var på topp under hela kvällen.

Och hur mår jag/vi?

Jag mår okej, trots att jag fortfarande tycker att sjukskrivningen är jobbig att ta in. Graviditeten rullar på och vi är nu inne i vecka 29 (28+5). Otroligt hur fort tiden faktiskt går nu även om vissa dagar känns segare än andra. När man tänker att “om 10 veckor(!!) är jag fullt gången”, blir allt så overkligt. Det har varit overkligt sedan jag plussade i Januari men nu när jag är sjukskriven och börjar varva ner så börjar verkligheten komma ikapp mig. Bara det att jag under två nätter har drömt om bebis (det har inte skett tidigare) får mig att förstå att hela biten med att bli mamma, börjar kännas mer och mer.

Igår fick jag hjälp av min fina svärmor i trädgården. Vi rensade två rabattkanter och planterade ner lite nytt. Det blev sån skillnad och jag kan inte bli mer nöjd. Idag ska jag försöka ta tag i spjälsängen som står ute i förrådet och snygga till den. Det är nämligen så att vår lilla älskling ska få sova i min gamla spjälsäng och med tanke på att det var några år sedan jag sov där (no shit!) så ska jag göra rent den och snygga till den lite här och var. Jag kommer givetvis visa före-och efterbilder.

Dags att avrunda, gå ut i det fina vädret och påbörja fixet med spjälsängen. Lite senare nu på förmiddagen väntas besök av mina kusiner och Ella. 

Ha en underbar onsdag! /Emily

Bild 1. En av rabattkanterna som fick lite extra kärlek igår. Vi snickrade även ihop ett stöd för jordgubbsplantan som ni ser bredvid rabarberna.

Bild 2. Skolavslutning för mina fina kusiner förra veckan. Izac börjar första klass i höst och Zacke går sista året på mellanstadiet. Kan inte vara mer stolt över dessa två!

Likes

Comments

Hej på er!

Nu var det ett tag sen jag la in en uppdatering här. Det har varit fullt upp som vanligt, framför allt med jobb. Vissa veckor jobbar jag mer än heltid vilket gör att det inte finns tid till annat, knappt till att träffa kompisar. Man inser nu när man har jobbat i några år, hur bekvämt det faktiskt var under tiden man gick i skolan när man dagligen fick träffa sina kompisar och efter skolan, umgås ännu mer.

Hur som helst, dagarna går i ett och jag har hunnit gå in i vecka 28. Idag är det vecka 28 (27+4) och bebis sparkar för fullt, precis som vanligt. Jag var iväg till läkarn i torsdags och en naprapat i fredags för att kika hur min kropp faktiskt mår. Jag har under en ganska lång tid känt en värk i kroppen som jag har uteslutit är en foglossning. Men för att få veta exakt vad det var, valde jag att åka till läkarn och naprapaten. Dom kunde direkt bedöma att det är en foglossning vilket inte kändes jättebra.

För att få detta att kännas lite bättre, använder jag alltid stödstrumpor från märket Mabs på jobbet (rekommenderas starkt!). Med tanke på att jag aldrig har haft problem med värk eller annat i kroppen förut, så känns detta givetvis jättekonstigt. Ännu mer konstigt är det när man för varje vecka, lägger på sig extra kilon när man även där, aldrig har upplevt det förut.

Igår hann jag avverka en storstädning i huset. Jag damma, dammsög, tvätta, diska och sortera bebiskläder. Jag var iväg till stan för några dagar sen med min fina vän Johanna och hittade en hel del bebiskläder både från Lindex och Kappahl. Så mycket gulligt och litet. Har sorterat upp det tillsammans med det jag köpte i Ullared, samt kläder jag har fått låna från nära och kära. Det blev en hel del och plötsligt räckte inte byrålådan till. Hoppsan!

Nu ska jag svira om till kläder jag kan åka iväg till jobbet med.

Hoppas ni alla får en helt fantastisk tisdag! /Emily.

Här är kläderna jag fyndade på Lindex och Kappahl. Hur gulligt?

Likes

Comments

Hallå!

Vilket dåligt väder denna helg bjöd på när jag hade ledig helg och allt. Trots det, har min helg varit bra. Jag har tagit rejäla sovmornar, träffat vänner, umgåtts med en del av släkten och bara varit tillsammans med min lilla familj.

Den här helgen känner jag nu var så välbehövlig. Min kropp har levt sitt egna liv denna helg då både värk och trötthet har tagit över. Jag ska ringa till läkarn imorgon och försöka få en tid så fort det går så jag kan få några klartecken på varför jag känner som jag känner.

Imorgon är det en ny vecka och för vissa är det långledigt som gäller, dock inte för mig tyvärr. Jag jobbar både imorgon och på tisdag och det gör inte mig något alls. Det är alltid lika skönt att “komma in i rutinerna” igen efter några lediga dagar, känner inte ni också så?

Och apropå något helt annat, många har funderat på om bebis är en tjej eller kille. Här har ni svaret..
Vet inte. Vi har faktiskt valt att inte ta reda på det just för att det blir ännu mer spännande då. Dock är både jag och Martin nästan helt säkra på att det är en liten kille utifrån vår egna magkänsla men det är inget vi vet till 100%.

​Nu ska jag avsluta och bara ta det lugnt resten av kvällen.
​Hoppas ni alla har haft en jättebra helg! /Emily

Någon som blev väldigt nöjd över sin nymålade och nyrenoverade koja som Martin fixade till här i veckan.

Likes

Comments