Idag har jag inte gjort mycket. Jag vaknade, gjorde mig i ordning och drog till skolan. Dagen har bara flugit iväg känns det som. Vid 3 hade jag möte med skolsköterskan. Behöver väl inte direkt gå in på det vi pratade om, men det känns skönt att veta att någon lyssnar, bryr sig och försöker göra något åt det som är jobbigt. Idag vet jag inte riktigt vad jag ska göra.. Jag trodde jag visste, men det blev inte som planerat, vilket är riktigt tråkigt. Imorgon blir det antingen klassfest eller hem till Årjäng med Valter. Vi har inte hittat lokal än, så det blir nog antagligen inget. 

"Dom försvinner aldrig, dom där rösterna i mitt huvud om nätterna. Dom som vägrar låta sömnen ta över min kropp. Dom som tar tryggheten ifrån mig. Jag försöker intala mig själv att det är över nu, men det är inte över, inte för mig. För mig är det allt annat än över. Det är såhär mitt liv ser ut. Jag vet att det finns terapi, där man lär sig att inte vara rädd för det man är rädd för. Men kan man verkligen lära sig att inte vara rädd för sitt eget liv? Sig själv? Jag vill inte längre minnas händerna, ögonen, slagen. Blåmärkena på halsen. Rakbladen och blodet på lakanen. Jag försöker tänka förnuftigt, ångest kan ju inte döda, eller hur?


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments