Vet att det har gått en vecka sedan jag bloggade senast.. För det första har mitt internet krånglat lite, sen har jag inte haft någon blogglust och så har jag försökt att hitta på saker istället för att dega vid datorn! Så jag ber iallafall om ursäkt för det. Idag hade jag bara en lektion så det var inte direkt någon lång skoldag.. Imorgon blir det att gå upp vid 5 för att göra sig i ordning till Luciatåget på Scandic. Vi ska samlas där 06:30.. Sedan har jag bara en bildlektion vid 13:35, sen blir det hem till Årjäng med Valter när han slutar skolan! Idag vet jag inte riktigt vad jag ska göra.. Amanda skulle egentligen sova här, men vet inte om det blir något av! Nu ska jag nog kolla på en film eller så, så vi hörs! Puss 

gammal bild <3


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Tiden går så fort så snart är det jul och sedan nyår. Längtar så mycket! Ska fira med min moster och mina kusiner som jag inte firat jul tillsammans med på hela 13 år! Sen kommer min storasyster Charlotte också, saknar henne massor. Nyår firas väl antagligen i Karlstad med Valter och lite fler folk skulle jag tro.. Som sagt, detta året har gått så otroligt fort. Känns som om det bara var några månader sedan jag fyllde 14 och nu inväntar man sin 17:onde födelsedag. Jag har redan gått första halvåret av gymnasiet och jag kan inte förstå att det har gått så fort. Men tiden går ju fort när man har kul!

Uppträdde ju som sagt i Våxnäs idag med Valter. Det gick faktiskt bra trots allt.. För när jag och Valter satt i bilen kom vi ju på att shit, det är ju utomhus och där finns det ju inget piano haha! Så han fick låna Antons gitarr och med tanke på att han är vänsterhänt fick han spela åt fel håll och uppochner, imponerande! När vi kom hem till lägenheten igen drog vi till affären och handlade smultrondricka och muffins, hihi. Så ja, min dag har varit trots huvudvärken.. Tror nog att jag börjar få feber eller något, men det går nog över!

Imorgon har vi idrott första lektionen, tror vi ska dansa eller något! Kommer bli tufft att gå upp halv 7, men det går nog bra ändå. På fredag blir det att åka hem till Årjäng och faktiskt spendera hela helgen där. Blir första gången på 4-5 veckor som jag är där hela helgen. Sen på söndag ska jag till Norge för att fira min lilla kusin Christian som fyller år samt träffa farbror och min andra kusin Caroline. Ska bli mysigt, har ju inte träffat dom sen juni då vi var i Turkiet tillsammans! På tal om Turkiet, så vill jag så oerhört åka tillbaka dit någon gång snart! Men nu får det bli duschen och sen sängen för mig.

Puss


Likes

Comments

Smärta.

Det behöver inte bara vara när man råkar skada sig. Det kan vara ord, det kan vara minnen. Det kan vara slag. Men det är inte bara slagen som gör ont. Smärtan inombords kommer fram när personen man trodde man var älskad utav höjer näven och slår. I det ögonblicket vet man att man har förlorat hela sin värld. Det som betydde något. Man tänker att det var ens egna fel. Att man antagligen förtjänade det. Även fast man inte gjorde någonting fel, så tänker man "Han var väl arg, jag måste nog ändra på mig..."

Det är inte bara fysiskt, det är också psykiskt. Det blir det i längden. Rädslan övervinner kroppen. Rädslan av att någon ska bryta sig in och göra en illa, rädslan för att kunna lita på en annan människa igen. Man blir rädd för omvärlden, man dubbelkollar att man låst dörren varje gång man går in. Man låser in sig i sig själv och stänger ute allt annat. Samtidigt känner man sig ensam, man känner sig inlåst i en kropp man inte vill vara i. Man känner sig stum och osynlig för omvärlden. Ingen ser, ingen hör. Ingen vet. Och framförallt så börjar man undra, varför jag? Vad gjorde jag som var så fel, för att få mitt liv förstört?

Att använda våld emot en oskyldig människa är fel på alla möjliga sätt. Och det är inte bara kroppen som förstörs av alla slag, sparkar och stryptag. Personen kan bli förstörd helt och hållet och måste tillslut söka hjälp. Personen börjar drömma mardrömmar. Mardrömmar som påverkar hela ens vardag, sådana mardrömmar man inte kan glömma, sådana man tänker på dagligen och som får en att må ännu sämre än vad man redan gör.

Att anmäla är nog något av det sista man börjar tänka på. Man tänker att det inte är värt det. För i dagens samhälle är det gärningsmännen som går ut ur rummet som ett offer och själv blir man lämnad ensam kvar som den dåliga människan. Sen så får man leva med det, ända tills kroppen väljer att släppa det för gott. Men ibland sitter det kvar i flera år. Det lägger sig på psyket. Man fortsätter att leva sitt liv, fast ett liv fyllt av rädsla och oro för att bli skadad igen.

Likes

Comments

Efter cirka en vecka utan internet är jag nu tillbaks igen! Och jag har faktiskt klarat mig rätt bra utan internet. Idag har jag varit med Valter, sen drog jag iväg med familjen i huset för att kolla på en slags välgörenhetskonsert där folk ifrån skolan uppträdde. Otroligt bra var det! Imorgon är det dags för mig & Valter + Ruth och Anton att uppträda i Våxnäs! Längtar men är ändå pirrig.. Men nu tänkte jag dra mig mot affären och unna mig något gott! Puss



Likes

Comments