Header

Idag är det exakt 80 dagar kvar tills planet lyfter och jag är påväg mot mina drömmar. De sista två veckorna innan avresan ska spenderas på Teneriffa med min familj, det ger mig alltså 64 dagar att fixa allt som är kvar att fixa. Jag visste att det var mycket att fixa men inte så mycket! Jag måste skaffa internationellt körkort, skaffa försäkring, säga upp abonnemang, skaffa nya linser, sälja bilen och väldigt mycket mer. Bara alla sakerna jag var tvungen att köpa är mycket! Men dock är det varje liten sak att göra ett stort steg inför resan.

Som sagt är det bara 80 dagar kvar. Herregud vad galet! Jag längtar så ooootroligt mycket men paniken finns där under ytan också. Känns som om dessa månader kommer bestå av mycket gråt, kan knappt tänka på att jag ska vara utan mina närmaste utan att börja gråta. Jag vet att man inte ska tänka så men det är inte så lätt. Men längtar tar oftast överhand. Jag längtar så mycket över att få bygga ett eget liv under ett år. Jag kan göra nästan precis vad jag vill. Det känns otroligt bra. men först gäller det bara att hinna med allt.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

I detta nu är det fredag kväll, jag har jobbat eftermiddag varje dag utan idag denna vecka och ska under helgen jobba två 12,5 timmars pass. Känner mig just nu rätt sliten och tanken på att klockan kommer ringa vid 5:15 imorgon bitti suger ur min livsglädje just nu. Men i dessa stunder, när man sitter och inte har någon ork, tvingar jag mig själv att låta tankarna vandra iväg till när jag backpackar Australiens östkust och alla roliga saker jag kan göra tack vare att jag gått upp tidigt och jobbat många slitsamma timmar. Jag är dock otroligt tacksam för mitt jobb, de gav mig en chans att få jobba trots att de visste att jag inte skulle kunna jobba mer än några månader. Att vara maskinoperatör som jag är låter kanske fruktansvärt tråkigt, men jag måste faktiskt säga att det inte är så pjåkigt. Kanske konstigt att skriva att man ÄR maskinoperatör, kanske bättre att skriva att jag jobbar som maskinoperatör. Dock väljer jag nog det första alternativet för det är i princip hur jag definierar mig just nu, jag jobbar mest hela tiden, bara för att sen kunna leva.

Likes

Comments

Hur är det ens möjligt att dagar kan kännas så fruktansvärt långsamma men samtidigt gå så fruktansvärt fort? Jag längtar så enormt mycket tills dagen då jag reser, men den dagen ser jag även på med fasa. Det är den dagen jag ska säga hejdå till hela mitt liv. Jag ska säga hejdå till min familj, min älskade älskade pojkvän och mina fina vänner. Jag ska säga hejdå till mitt rum, min säng och till nästan alla mina saker. Jag ska åka bort och livet här hemma kommer inte pausas, alla kommer leva vidare som vanligt. Det känns väldigt jobbigt, det känns nästan som att det kommer bli som att jag är död. Jag kanske är saknad ett tag i början men sen kommer alla bli så vana vid att jag är borta och helt enkelt glömma bort mig. Väldigt konstig tanke måste jag säga och alla runt omkring mig kommer förmodligen tycka att jag är knäpp när de läser det här. Men jag känner att jag vill få utlopp för hur jag känner och att få det genom att skriva känns bäst.


Likes

Comments

Hur sjutton ska man planera sin livs drömresa när man vill göra så mycket att man inte vet var man ska börja? Ett år kan tänkas vara mycket tid men det kommer nog inte räcka till för hälften av sakerna jag vill checka av från min bucketlist. Jag har börjat planera första destinationen på mitt äventyr, vilket är BALI!!. Dit har jag velat åka enda sedan min morbror gifte sig med min älskade moster från Bali. Då var jag kanske 8 år eller nått? Och att få träffa hennes familj och se hur hon växte upp blev snabbt en av mina största drömmar. Så att åka till Bali kändes som en självklarhet när jag ändå var på den sidan jordklotet. Känns helt sjukt att jag äntligen ska få åka dit. Tre veckor ska spenderas på Bali och en vecka av dem ska bestå utav ett surfcamp. Hur härligt? Jag ska lära mig surfa! Vilket också är en punkt på min bucketlist! Under mitt år på andra sidan jordklotet ska jag lära mig att surfa och campet på Bali blir nog en bra början. Blir så himla taggad av att veta att om fyra månader kommer jag vakna upp till palmer och värme varje dag! 

Likes

Comments

Nu är min visumansökan klar, den är klar för att skickas in till den de Australienska myndigheterna som ska granska den och bestämma om jag, Emelie Holmström, får bosätta mig i Australien i ett år. För varje fråga jag fyllde i bubblade magen mer och mer, tänk om de inte accepterar mig? Tänk om de anser att jag måste göra en hälsoundersökning i Göteborg för 5000 kr? Tänk om jag råkat skriva något fel så när jag väl står där på Sydneys flygplats inte får komma in för att det står ett a istället för ett e i mitt namn? Mycket kan gå fel, men det kan ju inte gå rätt om man inte ens chansar. Så här sitter jag nu, har fyllt i allt och det enda som saknas är ett klicka på skicka.

Tre dagar senare klickade jag. Den 19 Juli 2017. I det ögonblicket började tårarna rinna, om det var på grund av glädje, rädsla eller ledsamhet över att lämna mitt hem i ett år vet jag inte. Några minuter senare ändrades statusen på ansökan till granted. Den blev godkänd. Då kom lyckan, jag ska åka till Australien!! Det är inte längre bara en dröm utan det kommer bli min verklighet. Gud vad sjukt

Likes

Comments