För några månader sedan stod jag inför ett vägval. Jag fick ett jobberbjudande som säljare på ett förtag som jobbar med hälsa- & egenvårdsprodukter, erbjudande om att vara aktivitetsledare för Ving i Kroatien och jag kom in på Lunds Tekniska Universitet på linjen Civilingenjör Maskinteknik. Tre väldigt olika men intressanta möjligheter!

När jag tittar tillbaka på det måste jag känna mig stolt över vilka möjligheter jag fick. Ett jobb som säljare för företaget som har produkter jag länge stått och sålt i Hälsobutik låter fantastiskt. Jag har länge älskat att jobba med deras produkter och tänk att nu få ta steget upp och jobba med teamet som utvecklar dem.
Men att vara aktivitetsledare på ett hotell i soliga Kroatien låter inte minst som ett drömjobb det med. Sista möjligheten att få plugga på ett av de främsta universiteten när det kommer till tekniska utbildningar var också svårt att motstå.

Vilken väg tog jag då?
Som ni kanske ser är inte mitt flöde fyllt med härliga soliga bilder från Kroatien☀️Inte heller sitter jag med näsan i skolboken så... 🤓Numera jobbar jag på Hälsa-och Egenvårdsföretaget Inekogruppen AB i Malmö. Det var två brödrar som startade det för ex antal år sedan, nu har de även en försäljningschef och sen är det lilla jag 🙋🏼 De jobbar bl.a. med förkyldningsprodukter, detoxprodukter men är även framgångsrika inom den ekologiska hudvården. Här jobbar jag som säljare och stormtrivs! Jag jobbar med ett otroligt härligt team men också med roliga och utmanande uppgifter. I ett annat inlägg förklarar jag närmre vad jag gör om dagarna. Ciao!




Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Såhär ser det ut varje lunch när vi kört slut på oss på gymmet. (Det är mina kära kollegor som ligger helt döda på golvet)

Det finns ingen bättre känsla än när ett träningspass är avklarat. Endorfinerna bara dansar ut i kroppen... Lyx att få känna det varje dag på jobbet. 2 timmars lunch är vad som behövs för ett litet pass på gymmet och att få mat i magen.

Att jag inte tidigare kommit på att det inte krävs mer än 20 min för att köra helt slut på sig själv, längre tid behövs inte. Vanligtvis är det bara ett simpelt cirkelpass med 4-6 övningar, klockan ställs på 20 minuter, ingen vila. Vikter bestämmer man efter bästa förmåga och vill man(i detta gänget är det mer en regel) så kan man ta ut sig ordentligt med högre vikter. Oftast blandar vi övningar för olika muskelgrupper, där man inte har träningsvärk dagen efter kör man slut på då.

Träningen har jag kört sedan jag börjande på jobbet för 2 månader sedan och jag märker redan stor skillnad. Färre dagar med träningsverk men framför allt allmänt mer ork. Energin man får med sig när man går ut från gymmet är obeskrivlig!

Något jag aldrig trodde skulle komma från min mun är: numera kan jag längta efter en löptur. Sa jag nyss det där??

Förra lördagen var jag första gången på länge ute och sprang och märkte att det var ju inte fruktansvärt jobbigt. Inte för att jag sprang långt, men 3 km brukar ta kål på mig.
Igår begav jag mig ut igen för att springa 3 km. Men när jag var påväg in i mål så tänkte jag att jag klarar nog 500 m till, och sen 500 m till och sen 1 km till och helt plötsligt sprang jag i mål på 5 km. Stolt är bara förnamnet, trodde aldrig jag skulle klara det. Framförallt trodde jag inte att det skulle gå så bra. Verkar som att vardagsträningen gjort susen!

Likes

Comments

Dagens frukost- en helt vanlig onsdagsmorgon..

När jag bodde hemma, innan jag träffade Lukas, så var frukost inget speciellt. Frukost var bara något jag slängde i mig på 2 minuter och sen sprang jag iväg till bussen. Jag gick alltid upp lite för sent för att sedan stressa med att packa väskan, sedan slänga i mig frukost och för att borsta tänderna i farten när jag knöt skorna. Jag har aldrig värdesatt hur viktigt det är med en lugn och avkopplad morgon för att sätta en bra start på dagen.

När jag träffade Lukas så ändrades allt detta. I deras familj går alla upp och äter frukost tillsammans, oavsett om det bara är en som ska till jobbet kl.07.30. Man tar sig tid att göra en smoothie eller steka ett ägg till frukost. Något som tidigare inte existerade i min värld. Nu har jag förstått hur mycket det betyder att få den lugna stunden på morgonen och njuta av det viktigaste

Jag går hemifrån med en bra känsla när jag hunnit sitta ner och dricka en kopp te eller äta en gröt på morgonen. Sen har jag haft väldigt tur med att ha den gulligaste killen som gör denna frukost till mig varje morgon. Jag har aldrig varit en morgonmänniska och skulle inte säga att det har förändrats, men jag har iallafall lärt mig att tycka om varje morgon!

Likes

Comments

Det finns inget bättre än spontana komplimanger från helt främmande människor. Förstå mig inte fel, det är underbart att höra det från nära och kära med. Men på något vis känns det så ärligt och rakt från hjärtat när det kommer från någon man inte känner. Någon som tagit sig tid och ork att gå fram och säga precis vad det tycker. Något jag själv ska försöka göra oftare, vem vet, det kanske gör någon annans dag.

Idag stod jag i omklädningsrummet på gymmet efter ett träningspass och en tjej som tränade precis bredvid mig inne på gymmet kommer fram och säger;"Wow, vad du kämpade på starkt där ute! Jag är imponerad." Det bara värmde i hela kroppen och det gjorde verkligen min dag. Själv har jag inte ens reflekterat över att övningarna på gymmet är 10 ggr lättare nu än vad de var för en månad sedan, jag har blivit starkare. Denna tjej gav mig en självförtroende-boost som jag tror vi alla behöver någon gång ibland.

Sedan jag slutade träna truppgymnastik och inte tränar i lag längre så känns det som att det krävs mer energi för att dels ta sig till gymmet men också för ut så mycket som möjligt av träningen. Nu är det inte längre mina bästa vänner jag ska träffa och träna med och ingen som peppar en till max. Jag saknar det otroligt mycket! Men vem har sagt att man inte kan försöka sprida den positiva andan på gymmet med? Något jag ska försöka ta med mig och leva efter framöver.

Likes

Comments

Sol, värme och bad - det var efterlängtat! Nu väntade en hel månad med semester och att bara ha det skönt. Vad har vi gjort de senaste 4 månaderna då? ;) Vi landade på Bali sent på kvällen och tog taxi ut till Changgu där vi stannade på ett hostel. Vi hade det skönt i några dagar då vi bara låg och degade vid poolen. Tyvärr hade de i receptionen hört fel och bokat in färre nätter än tänkt. Vi lämnade därför för att åka in i landet till Ubud. Där mötte vi upp ett amerikanskt par som vi träffat några dagar tidigare. Spontant hyrde vi en villa tillsammans för 200 kr natten, lyx med pool och allt. På kvällarna kunde vi njuta av Ubuds fina utbud på restauranger och fik, samt en mysig stor marknad. En eftermiddag tog vi mopeden till ett vattenfall i närheten, inte var det lika blått som i NZ men det var fortfarande en härlig omgivning. Vi satte oss i en glänta ovanför vattenfallet och svalkade fötterna i den 30 gradiga värmen.

Från Utbud tog vi oss ner till Sanur som är en lite större stad. Där låg vi på stranden i en dag innan vi tog båten 30 min ut till en ö som heter Nusa Lembongan. Så skönt att komma ut till ett ställe med mindre turister och ett helt annat lugn. Det kändes som det Bali vi upplevt när vi var här med familjen för ex antal år sedan, det har hunnit förändras mycket.

Väl därute så bodde vi på ett jättehärligt hotell som låg lite avskilt. Stället bestod av 10 bungalows och en pool, en natt sov vi helt själva på hotellet. Minst sagt avkopplande att befinna sig där! Vi fick dagarna till att gå genom att ligga å läsa en bok under parasollet, gå en runda ned till stranden eller också äta 25 kronors skaldjursrätter på vår favorit restaurang bredvid hotellet. På eftermiddagen när värmen lagt sig lite så gick vi ner till "Devils Tear", där kunde vi se ett skådespel av vågorna som slog upp mot klipporna. Spektakulärt och vackert! En kvälll lyxsade vi till det och satte oss på en lite finare restaurang intill klipporna. Sista dagen tog vi en mopedtur över till andra ön för att se Blue Lagoon och även åka en tur runt vår ö. Det var snabbt avklarat på förmiddagen och sen tog vi vara på de sista timmarna vid poolen.

Efter en vecka tog vi oss in till Bali igen och bokade nästa båttur ut till Gili Islands. Det var 1,5 h båtresa ut till de 3 små öarna som ligger vid nästa stora ö - Lombok. Vi åkte till den "största" lilla ön Gili Trawangan. Vilken vallfärd det var med asiater som hoppade av båtarna, helt sjukt! När jag och min familj var här för några år sedan så var det en avskild liten paradisö med 2 gator och några hotell, inga motorfordon. Visserligen var där inga motorfordon nu heller men gatorna sträckte sig över hela ön och vi gick förbi restaurang efter restaurang och hotel efter hotell, men framförallt dykarskolor. 37 dykarskolor finns det totalt på dessa små öarna. Förr fanns det knappt ett hus på de andra två små öarna. Vilken förändring!

Vi hamnade iallafall först på ett väldigt sunkigt hotell så vi bytte till ett helt nyrenoverat hostel som vi trivdes väldigt bra på! Första dagen regnade det tyvärr ganska mycket men sen begav vi oss ut på en snorkeltur. Båten lämnade kl.10 och vi hann med 3 olika snorkelstopp innan vi var tillbaka kl.15. Vi fick se 3 havssköldpaddor och massor av fiskar. Men det mest imponerande var absolut sköldpaddorna som var så stora, häftiga varelser!

Tyvärr blev Lukas sjuk sen så jag beslutade mig för att ta dykarcertifikat på egen hand. Dessutom har den stackaren så grov astma att han inte hade varit tillåten att få dyka i vilket fall som... :( Jag begav mig dit kl.10 för en introduktion. Det var jag och en annan kille i gruppen tillsammans med en grym dykarinstruktör och en assisterande dykare. Vi övade på nödsituationer i pool hela förmiddagen, vad som tex. skulle hända om vi tappar masken eller om luften tar slut på 18 meter djup. Sen på eftermiddagen fick vi göra vårt första dyk, wow vad häftigt! När man kommer ner under ytan till revet så är det som en helt ny värld. En orörd fantastisk värld med massor av olika färglada koraller och fiskar. Vi fick även se en och annan havssköldpadda som låg och mumsade på koraller på botten. De var häftigt att få vara på besök i deras undervattensvärld. Jag var där i ytterligare 2 dagar då vi fick göra 3 dyk och även ett skriftligt prov innan vi blev certifierade dykare. Check! Det var några riktigt häftiga dyk när vi fick se gigantiska sköldpaddor men också bläckfiskar och 6 st revhajar. Coolt!

Vi firade med en drink i solnedgången och ett restaurangbesök på ett finare ställe! Lagom till när Lukas tillfrisknat så tog vi båten tillbaka till Bali och sedan taxi till Uluwatu som ligger i de allra sydligaste delarna på Bali.

Det slutade med att vi spenderade våra sista dagar på ett riktigt fint hotell. Öde låg det men vi hade pool och även moped för att ta oss till restaurangen och stranden. Uluwatu var verkligen surfarnas paradis, på restaurangerna var det surfbrädställ istället för cykelställ. Dagarna gick fort och vi hann besöka ett tempel, 5 olika stränder och njuta för fullt av de sista dagarna på vårt stora äventyr! Tiden gick fort och vips så var vi hemma igen hos vår saknade familj och vänner. Oändligt tacksam över allt jag fått uppleva och den dröm som gick i uppfyllelse!

Likes

Comments

Då vi anlände i Australien så var vi förväntansfulla på ett nytt äventyr. Vi tog tåget direkt från flygplatsen till våra familjevänner på berget Mount Tambourine. De tog så väl hand om oss och visade oss nationalparken och de fina regnskogarna i området. De lagade även god mat till oss och körde oss runt. Bortskämda blev vi! De var ett jobbigt förväl när de släppte av oss i Surfers Paradise, nu stod vi på egna ben igen och utan vår kära bil/hem? Surfers Paradise är en häftig stad med skyskrapor hela vägen ut till strandkanten. Man får en liten känsla av att befinna sig i ett mini-Miami. Där låg vi på stranden, levde nattlivet och gick i butiker.

Med buss tog vi sedan oss vidare upp till Brisbane där vi spenderade några dagar. Vi var inte speciellt imponerade av storstaden. Förutom den konstgjorda stranden mitt i stan så kändes den som vilken annan storstad som helst.

Några timmars bussresa därifrån fann vi hipster-staden Byron Bay. Vi hittade ett mysigt hostel precis vid stranden. Dessvärre blev jag sjuk i feber och dagrarna gick. Som vanligt skämde Lukas bort mig med god mat och tog hand om mig. Sista morgonen tog jag mig upp och vi åkte kl.05 till Byron Bays fyr för att se den världsberömda soluppgången. Vi väntade och väntade, det blev ljust men ingen sol gick att skymta. Det ösregnade och vi kunde inte ens se himmeln skifta i färg, förutom i de grå nyanserna.

Därefter tog vi oss vidare på en 10 timmars bussresa ner till Sydney och åkte över den berömda Harbour Bridge lagom till soluppgången. Kl.07 checkade vi in på hostelet och direkt märkte vi att detta är en stad mer i vår smak. Efter en tupplur så begav vi oss ut i solskenet på en promenad. Vi gick till Operahuset och sedan Harbour Bridge, vilka overkligt stora ikoner. Häftigt! I dagarna tog vi även en promenad till Bondi Beach för att bada och sedan Darling Harbour för att se de stora båtarna.

Vi bokade en heldagstur från Sydney ut till nationalparken Blue Mountains. Dagen började kl.8 då vi satt 10 personer från olika nationer i en minibuss med den bästa guiden jag någonsin haft. Denna killen var så fantastisk kunnig, jordnära och rolig. Väl framme vi nationalparken så gick vi en vandring ner i canyonen medan han berättade om djur och natur. På hela rundan fick vi se 14 spektakulära vattenfall och fantastiska vyer. Vi åkte sen ut lite längre i nationalparken och tog ett häftigt foto på en klippavsats. Sydney visade sig från sin bästa sida!

Nattbussen tog oss 10 h längre ner till det lite kallare Melbourne. I den 12 tradiga "värmen" blev det inget strandhäng trots att vi bodde i det härliga området St.Kilda, vid strandpromenaden. Vi fick däremot se pingvinerna när de kom in till stranden på kvällen. Melbourne levererade även bra shopping och fina marknader där Lukas valde att avsluta Australien med en fin köttbit från marknaden. Melbourne överraskade oss med mysiga fik, god kaffe och härliga strandpromenader samt fin shopping. Ett fint avslut på en månad i Australien!

Likes

Comments

När vi väl nått nordön så började vi ta oss norrut ganska fort. Vi hade haft vädret på vår sida hela tiden- fram tills nu haha.. Nu ösregnade det dag ut och dag in, det blåste även en hel del. Men det man inte kan styra är det inget att lägga energi på, dessutom var vi så glada över all sol vi fått tidigare. Vi tog därför tillfället i akt att serva vår gamle blå fara, bilen, och sen kolla upp vad vi ville hinna med innan vi skulle bege oss vidare till nästa land. Eftersom vi hade varken internet eller ström i bilen där vi sov så spenderade vi en hel del tid på biblioteket där vi fick ladda om batterierna.

När solen äntligen tittade fram så befann vi oss på nordöstra kusten i Napier. Där träffade vi på en kompis Viktor av rena slumpen på en camping. Härligt att få höra en svensk stämma ;) Viktor hängde vi med i några dagar och han följde även med oss när vi åkte in i landet. Wow vilket häftigt landskap som visade sig! Det kändes som om vi befann oss i "Hobbit-landet" med de grästäckta kullarna som stärkte sig till horisonten. Vi campade en natt helt ensamma vid en flod omringad av fantastisk natur. En magisk kväll då vi satt ute och spelade kort med tända ljus och det enda vi kunde höra i bakgrunden var vattnet som porlade fram.

Vidare tog vi oss in till Tongariro Nationalpark. En nationalpark med 3 berg/vulkaner, som fortfarande är aktiva. Än en gång såg vi ett landskap vi inte tidigare hade skådat. Vi gick den längsta vandringen vi gjort på 6 h, 20 km, upp och ner för vulkanen. Inte blev vi besvikna denna gången heller. Sådana naturfenomen!

Vi körde sen vidare ut till västkusten till en öde liten by som hette Kawhia. Familjärt och trevligt nära havet. Här hade de en strand med vulkanisk aktivitet. VI gick ut en kall höstdag och kunde se vattnet bubbla upp i strandkanten. När vi ställde oss på sanden och borrade ner fötterna så brände vi oss så varmt vattnet var. En spade hade vi med oss och Lukas började gräva ett hål som senare kom till att bli en pool. Vår egen lilla naturliga jacuzzi, en märklig men häftig upplevelse!

Därefter tog vi oss vidare till ett annat område i Nya Zealand där vi skulle få se häftiga gejsrar och varma källor. På vägen stannade vi vid en flod som var så ofattbart klar och blå att vi inte kunde tro våra ögon. Här tas 80 % av Nya Zealands dricksvatten, dvs, det är så rent det bara kan bli och det flyter fram i naturen. Nu var det tråkiga vädret tillbaka och just när vi skulle få en bild på de klara vattnet så började det smattra på ytan. Regnet tog inget uppehåll när vi åkte vidare till staden Rotorua där vi skulle få se gejstrarna och de vulkaniska källorna. Det var tyvärr mindre roligt i ösregn, speciellt när man bor i en bil och har svårt att hålla allt torrt. Det drog även in en kraftig storm till råga på allt.

När solen tittade fram så tog oss sedan upp till en turistfälla Cathedral Cove som är en "tunnel" mellan två stränder. Lukas hoppade i vattnet innan jag ens hann blinka. Han trivs i vågorna! Därefter åkte vi till ett par familjevänner som mina föräldrar bodde hos när de var här och backpackae för 30 år sedan. En söt gammal tant som tog väl hand om oss i några dagar i Mount Manganui. Vi tog en promenad upp för berget för att ta del av den härliga utsikten. Svindlande härliga höjder att sitta och läsa en bok på.

Därefter städade vi bilen och fixade det sista innan vi begav oss till storstaden Auckland, inv. 2 milj. Med tanke på att hela NZ har ett antal invånare på 4 miljoner så var det en stor kontrast att komma till Auckland, tidigare hade vi mest sett får och kor ;) Där skulle vi försöka sälja vår bil i lågsäsong.. Det var inget lätt men vi hade tur och vi lyckades sälja den med 2 veckors marginal till när vi skulle bege oss vidare till Australien. Vilken lättnad det var! Därefter gjorde vi det vi gjorde bäst, chillade, i väntan på nytt land och nya äventyr. Next: Australia!

Likes

Comments

Vad jag skulle vilja kalla det vackraste landet i världen. Alla borde få en möjlighet eller ta möjligheten att åka till Nya Zealand någon gång. Jag har aldrig sett ett land som på en sån liten yta levererar allt från snötäckta berg och glaciärer till turkost vatten, vita stränder och regnskog.

Jag och min pojkvän reste dit i februari 2017 med målet att stanna där i 3 månader. När vi kom ner så hade vi inget planerat förutom att vi skulle bo på ett hostel i Christchurch, på sydön, i 4 nätter. Så fort som möjligt köpte vi en bil, lika lätt sagt som det var gjort. Det kryllar av färdiga backpackerutrustade bilar i NZ som köps och säljs hela tiden. Så vi köpte en 20 år gammal bil för 20 000 kr, utrustad med precis allt vi behövde för att bara bege oss ut på vårt äventyr.

Vi begav oss så långt söderut i NZ som man kunde komma. Möttes av ett vackert landskap med regnskog och vattenfall precis överallt. Jag tror vi tappade räkningen på hur många vattenfall vi stannade vid. Där nere fick vi även se pingviner och sjölejon. Oj vad jag tycker om djur, speciellt de små söta pingvinerna som wobblar fram. Faktiskt världens minsta pingviner. Så söta!

Det var så härligt att bara kunna ta dagen som den kommer och köra en eller två timmar om dagen för att komma till ett nytt och fantastiskt ställe. För så är det verkligen, NZ slutar aldrig att imponera med deras fantastiska natur. Många gånger kändes det som vi befann oss i en "Sagan om ringen"-film.

Vi begav oss senare ut mot västkusten och fjordarna. Där möttes vi av spektakulära berg på 1500-2000 m. Jag tror aldrig jag sett något vackrare. Vi stannade längs med en knallblå flod som rann ned från berget, man kunde tro att någon stod på toppen av berget och tappade i karamellfärg i vattnet. Där åt vi lunch och bestämde oss för att bära med oss ett tält upp för berget. 3 h vandrade vi genom skogen för att nå en obegripligt vacker syn - sjön Lake Marian. Den här sjön var helt knall blå som omringades av berg med snötäckta toppar och det enda som hördes var vattenfallen som hittade sin väg ner för bergen. Vi var nästintill ensamma och hoppade snabbt i badkläderna för ett dopp i det iskalla glaciärvattnet. Därefter satte vi upp tältet och i vår ensamhet somnade vi under den klara stjärnhimmeln.

Dagen efter åkte vi ut på en båttur vid fjordarna och det var även vackert på sitt sett. Jag fylldes av lycka och värme när delfinerna tittade fram under vår båt och även hoppade i vågorna bakom. Pingviner och sälar låg och solade sig i morgonsolen och det kändes som en enda stor sagovärld. En helt underbar känsla att få se de vilda djuren så orädda och i harmoni, tänk om alla djur hade det så.. Det tog oss dagar att ta in alla intryck och vyer vi hade sett, var det verkligen på riktigt?

Därifrån åkte vi upp till äventyrsstaden Queenstown som ligger vid foten av ett berg och i mynningen på NZ största sjö. Här var det högt tryck, mycket folk, klubb varje kväll och hamburgarställe som stängde kl.05 på morgonen och öppnade kl.09 igen. Allt annat än vad vi sett i NZ hitintills. Här hoppade vi Bungy Jump, häftigt men inte alls lika läskigt som vi trott. Efter det satte vi sikte på landets högsta berg- Mount Cook. Vi satt bara och gapade över hur landskapet kunde förändras så fort. Efter en timme var det torrt och täppa med kullar som sträckte sig mot horisonten. Efter ytterligare en timme började landskapet bli grönare och vi såg vatten som var lika klart som vid fjordarna. Därefter fick vi syn på de snötäckta bergen i bakgrunden och den knallblå sjön som sträckte ut sig framför.

Vi bestämde oss för att gå den 3 h långa promenaden upp till glaciären och det var nog den mest turistiga hitintills. Fortfarande inte speciellt mycket folk. Väl framme kunde vi sitta och njuta av utsikten och värma oss i solen. Det forsade vatten ner för bergsväggarna och det var tydligt hur fort glaciärerna smälter. Vi kunde nog inte förstå hur stort det var och hur mycket is det fanns för det kändes som att glaciären skulle kunna tina bort på en månad i den takten.

Efter det åkte vi och besökte våra vänner och sov även där i en vecka. Därefter begav vi oss ut till västkusten igen men denna gången på andra sidan bergskedjan. På vägen fick vi se ett otroligt landskap som snabbt förändrades från regnskog till glaciärer. Vi spenderade en natt där uppe innan vi begav oss norrut. Längst uppe på sydön så besökte vi vingårdar och åkte även ut till en nationalpark som bara var tillgänglig via båt. Här var det vita stränder och regnskog i kontrast med havet. När vi paddlade runt på förmiddagen så fick man nästan en känsla av att man befann sig i Thailand med de vita stränderna och blå havet. På eftermiddagen tog vi båttaxin ut till en strand där vi solade och badade.

Sydön av NZ blev vår absoluta favorit då vi aldrig sett något vackrare och just att det fanns så många olika landskap på en sån liten ö. Helt fantastiskt! Det slutade med att vi inte kom därifrån för ens efter 2 månader. Vi åkte med en tacksamhet för allt vi fått se men också med en nyfikenhet över att få komma tillbaka och någon gång få se allt där finns kvar att upptäcka.

Likes

Comments

Inga drömmar är för stora. Länge har jag drömt om att få bege mig ut i världen på obestämd tid. Att få möta nya platser och nya människor. Att äntligen få ta kontroll över mitt eget liv och få göra mina vägval. När gymnasiet var avslutat så tog jag snabbt tag i att försöka tjäna ihop pengar, pengar som skulle gå till min drömresa. Det låter klyschigt men för mig var det stort. Jag minns hur jag och min kompis Johanna kunde sitta i mellanstadiet och blicka upp mot stjärnorna med så många frågor om hur världen såg ut där ute. Redan då var jag nyfiken och hade siktet inställt, målet släppte jag aldrig.

Efter ett halvår av jobb efter gymnasiet så beslutade jag mig för att bege mig ut och hade turen att ha träffat en kille som hade samma mål. Jag har aldrig trivts ensam, men gillar inte när det blir allt för komplicerat. Det kan ju lätt bli så när man har två åsikter om allt, men vi fick chansa och satsa. Hur ska man annars kunna veta?

I februari 2017 lyfte vi med flyget från Kastrup och satte full fart ut i världen. Vi nöjde oss inte med halvvägs utan åkte så långt bort ifrån Sverige som det bara gick. 30 h senare landade vi i Nya Zealand och äventyret kunde börja.

Väl medvetna var vi om att alla dagar kommer inte vara fantastiska, alla dagar kommer vi inte vilja spendera tillsammans och allt kommer inte gå som planerat. Kanske var det vår inställning som gjorde att det kändes så enkelt. Tiden gick och efter 3 månader hade vi gjort Nya Zealand. Konstigt nog kändes det som om vi hade alldeles för kort tid där och att vi inte hunnit utforska hälften. Det låter märkligt att 3 månader är för lite tid när man i vanliga fall på en semester har max 2 veckor på sig att upptäcka ett land.

Efter Nya Zealand så flög vi till grannlandet Australien. Vår besvikelse gick inte att dölja när vi tog oss igenom Australien. De 3 senaste månaderna hade vi ju levt i något liknande en sagovärld och nu kom vi till något som var snäppet under + tusentals turister. Inte speciellt charmigt.

Efter en månad i Aussie så satte vi oss på flygplanet igen för att landa i Indonesien på Bali. Turisterna blev ju inte färre, men det var vi beredda på. Nu fick vi chansen att njuta av värme och snorkla i fint vatten så vi fick absolut den månaden till att gå. Rätt vad det var så var vi hemma igen och tillbaka till verkligheten. Inget hade förändrats.

Likes

Comments