Det är en fråga jag inte tål.
​Vi pratade om det där med att våga unna sig som småbarnsmamma. Och jag säger såhär -Visst, för några hundra år sedan
var det väl meningen att man som kvinna skulle ge upp hela sitt liv, sin fritid, allt, för att man blev Mamma. Men guys, det är 2016 nu. På den tiden var det väl även meningen att männen skulle ut och försörja familjen med hela sin lön, jag ser sällan sånt hända nu för tiden heller, men det verkar ju inte vara något problem? Vi har blivit mer jämnställda, delar lika på hushållsarbetet och hyran, jobbar lika många timmar om dagen, men fortfarande är kvinnan mycket mer förälder än mannen. Varför då? 

När jag som sagt gick ut för första gången efter min förlossning, då Adrien var 3 månader gammal, så fick jag rejält mycket skit utav en person. Min Mormor satt hemma med Adrien, eftersom att jag hade reunion med min gamla skola. Stefan fyllde år samma helg så han ville jättegärna oxå gå ut och köra ett litet lill-firande, och titta på det grymma bandet nere på Teatern som spelade. Min mormor har tagit hand om betydligt mycket mer barn än vad jag har, och är det någon som A är trygg med så är det min mormor. Trots det gick jag hem kl 19.00 då A skulle sova, och nattade honom som vanligt. Sen ut igen.
"Wow, vänta är du ute?Hur gammal är ditt barn nu egentligen? 3 Månader!? VA!? Oj... eeeh, ah himla coolt av dig att du är ute. Du är verkligen jättecool som går ut och festar när du har en liten bebis.Pfff"  Ungefär så lät min konversation med den här Tjejen. Sen gick hon, och jag stod kvar med hakan i marken. "Kolla, hennes unge är 3 månader, och hon är ute och festar liksom? *fnys*" Hör de jag henne säga till en person hon gick till, och pekade på mig. Har vi inte kommit längre än så? Jag blev såklart stött, ledsen och väldigt väldigt arg. 

Stefan åkte till Fjällen i 4 dagar, vad fick han? En High five, "Big up! Ta en öl och slappna av!"... Jag kan inte ens gå till en nattklubb som ligger ett stenkast från min ytterdörr i ett par timmar utan att förtjäna dåligt samvete. Kom igen nu. Jag har aldrig varit en bullmamma, jag vill att Adrien ska ha precis samma kontakt med Stefan som han har med mig. Jag säger inte att ni andra inte får vara bullmammor, mer än gärna! Men varför klanka ner på dom som inte vill vara det? Jag ÄR ingen dålig mamma för det, trots att vissa tydligen fått för sig det. Addo mår prima, och är världens gladaste barn. Och det som glädjer mig mest- han är så himla trygg med folk runt omkring sig. Han älskar folk, är socialaste ettåringen jag träffat, och till och från vill han hellre följa med mina vänner hem än stanna hemma med mig. Och jag mår prima, när jag får piffa till mig och gå ut en sväng. Och vad brukar man säga- En glad Mamma är ett glatt barn.
Så varje gång ni grattar en Pappa till barnfri kväll, kasta inte nån jävla skit på en Mamma när det är dennes tur. Pappan är inte "barnvakt" åt sitt eget barn när Mamman inte är hemma. Dags att lära sig det nu.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments