Hur Allting Började/ Min Historia del 2

*
DESSA INLÄGG KAN VARA TRIGGANDE*


Del 2 av min historia då...

Jag bytte skola efter några år och jag tyckte verkligen om den nya skolan. Jag fick kompisar som jag verkligen tyckte om och det gick väll helt okej för mig i skolan. Jag har alltid legat lite över medel, vissa ämnen bättre, andra sämre. Jag tyckte om hur allting rullade på. Även när jag kom upp i högstadiet så tyckte jag att allt gick bra. Min klass var helt ok och jag hade ganska bra lärare.

Efter ett tag in på högstadiet i åttan så märkte jag hur min motivation började falla. Jag har aldrig tyckt att skolan var rolig men det som började hända var på en helt ny nivå. Jag blev tröttare och tröttare, även fast jag gick o la mig vid 9 på kvällen, jag började få svårare att koncentrera mig och jag kände mig allmänt inte lika glad längre.

Jag var så sjukt trött på skolan och varje dag var en pest att ta sig igenom. Jag började hata alla rutiner, gå upp samma tid varje morgon, gå i skolan, komma hem, sova, upp nästa morgon osv... Jag började också långsamt trötta på mina kompisar då det inte var lika kul att hänga längre eller bara vara i andras sällskap. Jag började dra mig tillbaka mer och mer och ville alltid vara ensam. Det var extremt skönt att komma hem efter skoldagen men det var inte bra det heller. Det enda jag gjorde var att ligga i min säng och inte göra någonting. Jag kunde inte göra någonting. Jag hade ingen energi alls och kunde fysiskt inte längre ex plugga, det gick bara inte.

I åttan hände inte mycket mer än så utan resten av året rullar bara på. Jag tyckte inte om det men jag kände inte att jag hade något val så jag fortsatte som vanligt. Det var i nian som allting förändrades på riktigt.

I nian tappade jag hela min koncentrationsförmåga, mitt minne försämrades, jag blev bara tröttare även fast jag sov mycket, jag blev aldrig pigg och "batterierna" laddades aldrig om utan energin var bara borta. Jag blev mer lätt irriterad och allt kändes svårt. Från att det var enkelt att ta en dusch till att det var nästan omöjligt, jag kunde inte längre städa mitt rum eller ens försöka läsa en bok. Det gick bara inte. Det var inte normalt.

Jag började få ångest, grov ångest och var alltid stressad även fast vi inte hade någonting speciellt i skolan. Jag var aldrig glad och jag visste inte ens vad lycka va längre. Allting kändes meningslöst och värdelöst. Det fanns ingen mening med någonting. Jag gjorde ingenting och kände mig helt värdelös. Min familj började märka av detta beteende och började bli oroliga men jag berättade ingenting för dem. När jag väl gjorde det så blev det mer oroliga.

Mamma bestämde sig att jag var tvungen att prata med någon. Vi började med att ta kontakt med familjeläkaren. Men det är ett annat kapitel...


----
Förlåt för långt avsnitt men det kunde inte kortas ner.

Jag kommer som sagt blanda mitt innehåll men det är viktigt att få bakgrundsinformation innan man går in på andra ämnen.

Det kommer såklart mer delar av min historia men fokuset kommer inte vara lika allmänt utan jag kommer gå in på olika ämnen istället.


Hoppas ni tyckte om del 2 och att ni vill läsa vidare av min "serie".

Kram, Ebba

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Hur Allting Började / Min Historia del 1

*DESSA INLÄGG KAN VARA TRIGGANDE*


Mitt liv började som vems som helst liv. Det var "vanligt". Jag bodde i en villa med mina båda föräldrar och syster, gick i en vanlig skola, hade många vänner och blev bortskämd av mina mor- och farföräldrar.

När jag växte upp var jag en väldigt glad och sprallig tjej. Jag hade det roligt med mina kompisar och livet var... bra, antar jag. Hade inte mycket annat att jämföra med. Livet rullade på liksom. Däremot kan jag inte säga att någonting spännande någonsin hände, även då jag önskade att det skulle ske. Jag var aldrig riktigt nöjd. Jag ville alltid växa upp i ett annat land och inte leva i kalla tråkiga Sverige. Jag tror jag hade för höga förväntningar på livet redan som liten. Det kanske var det som gjorde att livet blev en sådan besvikelse...

Jag menar hur kunde denna glada tjej börja hata sitt liv? Hur kunde denna glada tjej bli så ledsen att hon inte kunde gå upp på mornarna? Det är en fråga inte ens jag själv har svaret på.

Men jag ska försöka berätta det jag vet.


🖤


Förlåt för att jag lämnar er i en "cliffhanger" men jag vill inte göra mina inlägg alldeles för långa. Nästa depressions- inlägg kommer vara del 2 av "Hur Allting Började/ Min Historia". Hoppas ni vill läsa det och det kommer ut snart!


Kramar Ebba

Likes

Comments

Hej...

Som jag skrev i mitt första inlägg så kommer jag berätta om hur jag mår. Jag har tänkt lägga ut ett inlägg lite senare om symptom jag har och mer hur jag mår genom min depression. Jag kommer även lägga ut inlägg som detta. När jag bara vill få ur hur jag känner.

Jag har märkt att väldigt långa inlägg inte alltid är populärt så jag kan försöka göra hyfsat korta inlägg om ni vill det. Det är bara att kommentera vad ni vill läsa.

----

Idag lördag och igår har varit två väldigt jobbiga dagar. Igår var jag i skolan som vanligt men man kan säga att jag har bra och dåliga dagar. Ibland kan jag må jättebra i flera dagar i sträck men ibland... ibland säger mitt psyke ifrån och allting blir väldigt jobbigt. Som igår, fredag.

Ni förstår ändå sedan min depression blev allvarligare så har jag tagit mer avstånd från mina kompisar. Inte medvetet, det kanske låter konstigt men det är svårt att alltid försöka vara glad när man inte är det. Så jag märker på dem att de ibland gör samma sak tillbaka vilket är väldigt jobbigt för mig då jag nu skulle behöva någon att prata med... Så igår under hela dagen då jag kände att jag mådde väldigt dåligt, mkt stress, ångest och allmänt andra symptom (jag tar upp i ett annat inlägg). Sedan det som gjorde mig mest ledsen var att det inte kändes som om någon brydde sig om mig, alls. Jag mådde skit men ingen frågade ens hur det var. Det sårade mig. Och visst man märker inte alltid och det är inte så att jag visar att jag mår väldigt dåligt men det känns som om de på riktigt brydde sig så skulle de sagt någonting... Det är svårt att förklara exakt. Jag kommer förklara mer i det andra inlägget, jag ville bara få ur mig detta om vad som hände.

Förlåt om inlägget var väldigt flummigt... behövde bara få ur mig detta.

----

Det inlägget jag pratar om håller jag på att jobba med. Det tar väldigt lång tid att skriva då det är mycket jag vill få med. Jag vet inte än om jag ska lägga ut det i ett enda stort inlägg eller dela upp det. Om ni har önskemål så säg gärna till! Bara så att ni vet så om det blir ett inlägg så kommer det att bli väldigt långt.

Haha vad hände med att jag skulle skriva korta inlägg...? ❣️

Förresten förlåt att jag inte har uppdaterat tidigare! Jag ska försöka mer.

Ha en fortsatt bra helg.

Kramar Ebba

Likes

Comments



Jag tänker tyvärr inte lämna ut någon detaljerad information om mig själv som hur jag ser ut eller vart jag bor då jag inte är redo för det. Just nu känner jag att jag vill vara anonym. På min blogg så står mitt namn, det är Ebba. Det är tyvärr det ändå jag kommer att ge ut och att jag är 16 år gammal. Jag kommer att ge ut mer info senare när jag känner mig säkrare i mitt skrivande och jag märker att några kanske vill läsa min blogg.

En annan sak är mina bilder. Jag kommer att lägga upp bilder också, både bilder jag själv tagit men också bilder från ex Google. Jag hoppas det går bra med er och att jag inte behöver skriva på varje bild vart jag hittade bilden.

Förlåt för tråkigt inlägg men jag kände att jag behövde förklara. Det kommer roligare inlägg, lovar!

Jag kommer också börja använda mer emojis och sådant då texten ser roligare ut att läsa men jag vill också att min blogg ska vara en seriös plats då jag kommer skriva om allvarliga saker och händelser som jag vill dela med mig.

Texterna kommer vara väldigt olika med olika innehåll men jag hoppas det går bra. Annars är det bara att meddela mig om ni har någon kritik att ge mig då jag är en ny bloggare.

Jag kommer försöka uppdatera så ofta som möjligt, förhoppningsvis några gånger per dag men det kan också variera väldigt mycket då jag kanske uppdaterar mer några dagar än andra dagar. Jag vill också att ni ska veta att det kan vara svårt att uppdatera ibland för jag har ganska mycket i skolan nu så hoppas ni har förståelse för det. Jag vet, typ alla säger så och det är segt att höra men det är så just nu....

Kramar, Ebba

Likes

Comments

Hej allesammans!

Eller hur börjar man nu egentligen... Jag har aldrig skrivit en blogg förut men jag tänkte att det kunde vara roligt. Jag har skrivit dagbok till och från i hela mitt liv och det har varit väldigt skönt att få ur mig vad jag känner. Men varför inte berätta för andra hur jag känner? Jag skriver denna blogg för att kanske kunna hjälpa andra eller för att berätta för andra att de inte är ensamma om hur de mår. För sanningen är att jag inte mår bra och det är väldigt viktigt att dela med sig av, för det är ingenting att skämmas över.


Meningen med min blogg är att man ska kunna relatera till min blogg eller bara att de vill läsa någonting som inte handlar om solsken och hjärtan hela dagarna. För det är inte så livet ser ut. I alla fall inte mitt.

Såklart kommer inte hela bloggen handla om deppiga saker som händer utan jag kommer prata lite allmänt om vad som händer i mitt liv och vad jag tycker om också. Ett blandat konsept helt enkelt.

Hoppas ni kommer tycka om min blogg.


Välkommen❤️

Likes

Comments