yo, längesen ja va här nu. Tänkte bara upptadera er kring vad som händer just nu...

Mitt sommarlov har, trots alla omständigheter, varit jävligt bra, jag har umgåtts med min familj väldigt mycket och jag tror att det har varit bra för mig litegrann, att inte umgås med alla andra personer i min närhet ett tag. Även om jag har träffat andra, nya människor så har jag varit lite mer för mig själv, vilket jag tror är bra.

Det har hänt en del grejer i sommar, spridits en del rykten, hänt grejer som har påverkat relationer me andra människor, osv. Och det har absolut påverkat mig, jag har fått en annan syn på vissa mäniskor, och även en annan syn på mig själv. Men det känns ändå bra på något vis för att det ger mig nån form av grund att fortsätta utvecklas på, och det vill jag göra.

En annan sak som sker är att jag har lite beslutsångest över en grej. Just nu så känner jag att fotbollen inte är riktigt lika rolig som tidigare, även om jag fortfarande tycker om att göra det. Och jag känner mig samtidigt väldigt inspirerad och motiverad till att jobba hårt inom skådespelarområdet. Men jag vet samtidigt om att jag har jävligt kul när jag är med dom flesta av mina lagkamrater och med mina tränare, så jag är kluven. En sak som jag även måste lägga en tanke till är vad jag ska göra med min tid ifall jag slutar med fotbollen. Ska jag lägga den på att plugga mer? Utvecklas inom teatern? Träning? Som sagt, jag ör kluven.

Innan jag tröttnar på att skriva här så måste jag säga att jag är rätt taggad på att komma tillbaka till skolan, eller, jag vet inte kring själva utbildningsdelen, eftersom att jag har hört att 8:an är svåraste årskursen, men jag är jävligt taggad på att träffa alla vänner igen, ska bli kul att se hur folk har förändrats.


Tack för att ni pallat läsa, gonatt.

Likes

Comments

Tjo, kan vi bara ta in att klockan är 23:30 när jag skriver det här? Jag vill egentligen ligga och sova nu, är sjukt trött efter en äckligt lång dag och ett bra träningspass nu på kvällen. Men, jag behöver skriva ut. Och skiter faktiskt fullständigt om det här är cringe eller inte lol. 

Okej så det första jag vill säga är att jag vad i stan igår med min bror, och jag hade en live på instagram. Min bästakompis visste redan att jag hade en youtubekanal, och så sa jag det i min live av nån anledning, Och jag har faktiskt haft en riktg suckig känsla över att folk ska få reda på att den här kanalen finns, för att jag vet att folk kommer tycka att jag typ är dum i huvudet som tror att jag är något som skapar en youtubekanal. Och jag är ärlig talat fett trött på att folk säger åt mig att jag leker känd osv. Me för det första så har jag typ ingen respekt för dom här personerna så jag tar inte t mig överhuvudtaget, och för det andra så vet jag om att det inte stämmer, så det är inte vad dom kallar mig som är probleme, utan mer att dom gör det. Och nu vill jag inte dra alla över en kam, för jag et att det finns väldigt många människor i mitt liv som stöttar mig i det jag gör, men jag vet också att det finns för många människor som inte gör det. Men nu är det skitsamma för folk vet om att den finns och jag kan stå upp för att jag har gjort den om dom vill snacka skit om den. Och jag ska försöka att tänka likadant när det kommer till den här "bloggen", tycker det är ett dåligt namn egentligen. Jag är ingen bloggare, utan se det här mer som typ en berättelse om alla mina små i-landsproblem hihi. 


Nästa sak jag tänkte säga var att jag har komit fram till att jag är sjuukt singel. No fucking shit egentligen men asså jag börjar liksom sitta och tänka på att jag behöver nån som älskar mig och som jag älskar. Jag sitter hela luncher och tänker på det och blir typ ledsen elelr vad man ska säga. För mig är det sjukt för att jag vet att jag oftast bara kan stänga av domdär känslorna när jag vill och move on liksom, men nu går det inte. Och jag vet ju inte vem de är, eller när vi kommer träffas, men jag typ saknar henne eller vad man ska säga haha. Vill bara vara med någon som jag mår fruktansvärrt bra med. Som tur är så har jag det i mina två allra bästa vänner. En av dom går inte ens i min skola men vi träffas fortfarande ofta och när vi tre är med varandra så har jag iallafall  sjukt kul och mår sjukt bra. Sådär bra som jag mår när jag är på inspelning. 



Det tredje jag ville säga var att jag har min sista dag på gåsmamman den 29:de (rip mig vet inte hur jag ska klara mig nu utan gåsmamman) och sedan ska jag börja spela in fröken frimans krig efter sommaren. Det är då samma maskör på båda inspelningarna och hon kommer att behöva klippa mig innan sommaren för att jag ska ha kort hår i fröken frimans. Min tanke är då att jag vill snagga mig hahha, för grejen är att jag vill ha en förändring typ och käns ine som att jag  har så mycket att förlora på det. jag tror inte att jag snaggar mig helt, uta att jag lämnar det lite längre längst upp. Men då pratar vi några millimeter längre, och jag vill fortfarande ha det väldigt kort...

Anyway nu har jag skrivit ut och det känns bra så nu kna jag sova lugnt. Tack för att du läste och sov gott eller godmorgon eller godnatt eller vad det nu är när du läser detta. 


Likes

Comments

Okej, är lite pissed på mig själv för att jag skriver en blogg just nu. Har dock insett att jag behöver prata ut nånstans utan att folk tar illa upp och det känns som att detta är rätta stället.

Lite backstory; Har dom senaste månaderna haft sjukt mycket grejer i skallen att tänka på och har tänkt att jag vill prata med nån om det, men inte vetat vem. Tanken att skriva en blogg har slagit mig, men sedan slagits bort igen för jag pallar verkligen inte. Men nu hade jag lite tid över så jag gjorde en blogg liksom.

Okej nu ska vi snacka problem, lol nej skoja är fett överdramatisk. Har lite lovelife stories att berätta. Så det började med att jag började känna den här tjejen via en av mina bästavänner som går i min klass, hon och den här tjejen går på samma idrott tillsammans och jag visste vem hon var och sen lärde jag känna henne via min kompis. Hon var, och är, sjuukt trevlig och snäll. Hon bryr sig verkligen om sina medmänniskor och jag beundrar det asmycket. Det är delvis därför som jag började få ganska seriösa känslor för henne. Anyways, till en början var vi bara nära kompisar. Vi skrev till varandra ofta osv och träffades nån gång ibland, och det var najs såklart. Sen vettefan vad som hände, tror det hände nån gång i februari när hon kommenterade på min live jag hade i Skinnskatteberg. Hon skrev snälla saker osv typ att jag va rolig och va värsta calvin clein modellen (detta va på skoj dock). Sen efter det började vi skriva asmycket, typ varje dag och jag märkte av att hon typ kände något för mig, vilket va härligt för jag kände något för henne oxå. Och jag snackade med mina närmaste kompisar om det och även några av hennes kompisar också för dom listade ut det eftersom att jag suger på att hålla sånt hemligt. Och tillslut så sa jag då till henne att jag hade lite känslor för henne och jag blev fett glad när hon skrev tillbaka att hon också hade lite känslor för mig. Men efter det här hände något som gjorde mig rätt arg. Hon slutade skriva till mig helt av nån anledning och när jag väl skrev till henne så va hon så jääävla kylig mot mig o bara skitdryg vilket såklart gjorde mig arg. Jag försökte fråga om jag hade gjort något eller vad fan som hade hänt och hon svarade hela tiden på samma kyliga sätt "men nej Edvin det är inget du har inte gjort nått". O tillslut lackade jag ur och skrev en lång text till henne där jag sa det jag kände och först då svarade hon att hon blev rädd när hon fick känslor för mig och att det var därför hon bara backade. Vi pratade ändå ut om det och löste det, typ. Nu är det typ ganska bra mellan oss, jag är inte arg på henne på något sätt. Jag blir faktiskt väldigt glad när hon skriver till mig och när jag träffar henne. Vi är bara kompisar men jag tänker ganska ofta på henne (läs detta utan att tänka på mig som värsta klängiga killen för det är jag inte) och jag tänker på vad som hade kunnat blivit. Men så blev det inte, det blev en jävla käftsmäll istället. Livet kommer ge dig tusen käftsmällar, tro inte att d kan undvika dom. Du måste bara lära dig slå tillbaka hårdare. Jag blir egentligen fett motiverad när jag får motgångar, jag tänker hela tiden på att jag kan komma tillbaka med mer erfarenhet och att det ger mig möjligheten att komma tillbaka starkare. O dehär är ingen klyscha utan det stämmer faktiskt 100% legit bro. Nu ska jag rehabträna o bara tänka på livet. Fan, nu mår man...eller nått.

Hejdå :)

Likes

Comments