View tracker

Mitt liv består väldigt mycket av de människor jag umgås med. De är viktiga i mitt liv och jag älskar de här människorna extremt mycket.

Ibland uppstår det dock konsekvenser. Vi tycker olika om saker, och självklart gör man det. Ingen människa kan tänka exakt likadant som en annan om precis allting. Det funkar inte så. Det värsta med det här är att alla mina vänner umgås med varandra oxå. Så bråkar jag med någon förstör det en väldigt massa saker. Saker som jag och vissa människor alltid gjorde ihop går inte att göra längre på grund av, i mina ögon, ett väldigt onödigt bråk.

När man bråkar är man alltid minst två personer och när den ena inte är villig att försöka lösa något så kan den andra inte göra så mycket åt det. Det är tråkigt tycker jag. Känns som vi är så pass vuxna att vi inte ska behöva bråka, ta en diskussion och lös skiten istället. Börja aldrig strunta i varandra helt och hållet. Självklart beror det helt på vad det handlar om men är det bara småsaker så tycker jag att man kan diskutera och lösa saker på plats.

Jag tycker det är skitjobbigt för tillfället faktiskt. Är väldigt glad att jag har så mycket bra personer runt mig men jag saknar de som alltid fanns där en gång i tiden... Åtminstone när det inte var längesen som de gjorde det...


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Godmorgon!

Jag har sovit ungefär 3 timmar inatt så jag är såå jävla trött nu. Första lektionen idag är svenska och vi ska skriva en uppsats. Måste komma på ett ämne att skriva om, har ingen aning om vad.

Efter skolan så ska jag väl hem tror jag. Är hemma runt halv 5 och ska ner till stallet direkt då. Mocka åt min Salsa och ge henne morötter så att hon blir glad ;)

Har inget roligt att blogga om på morgonen så ni får nöja er med det här. Det går fortfarande inte att komma in på horseworld men så fort det funkar ska jag föra över hela min gamla blogg hit igen. Vill inte att alla mina inlägg därifrån ska vara borta...

​Bäst i hela världen 

Likes

Comments

View tracker

Nu har jag bloggat på Horseworld i ungefär 2 år. Bytte härifrån till Horseworld och nu är jag tillbaka här igen. Anledning är för att horseworld har börjat krångla. För tillfället kommer jag inte in på varken min blogg eller själva sidan där man loggar in och det känns som en väldigt opålitlig sida just nu. 2 år av mitt liv finns nerskrivet där och nu kommer jag inte åt det på något sätt, vilket självklart inte är så roligt. Så fort det går att komma in på sidan igen ska jag flytta över hela bloggen hit så att jag har koll på mina grejer.

De senaste månaderna har min uppdatering varit lite fram och tillbaka. Det händer väldigt mycket olika saker i mitt liv men ibland ser dagarna exakt likadan ut. Har inte riktigt haft motivationen till att uppdatera bloggen och ibland har jag helt enkelt inte haft tiden. Vi får se hur det blir med det nu, hade varit kul att blogga bra igen men samtidigt vet jag inte om jag orkar/hinner.

Hoppas ni vill fortsätta följa mig här så hörs vi imorgon! Nu har jag tydligen en jävla massa plugg att göra...


​Spanien, saknar ju inte liteee! 

Likes

Comments

Under så lång tid har människor smutskastat mig. Behandlat mig som skit och sen inte brytt sig mer. Jag trodde aldrig att en vänskap kunde ta slut på grund av en skitgrej. En människa som jag litar på till 100% och älskar kunde vända mig ryggen på tre sekunder. Ett litet snesteg och så var alla våra minnen som bortglömda. Det gick så lätt för dig att vända mig ryggen, trots att vi för inte alls så länge sen satt och berättade våra innersta tankar för varandra och försökte förstå varandras situation... Det gör ont i hjärtat. Att killar kan bete sig så här illa är som en annan person gjort är oxå något som jag inte förstår. Att ena dagen kalla mig älskling för att nästa ha blockat mig från alla sociala medier. Vad hände där? Utan någon förklaring alls utan pang så var jag borttagen från allt. Don't really get it. Vad har jag gjort för att förtjäna att bli behandlad såhär av så många olika människor. Jag är så trött på att bli smutskastad och trampad på av människor som jag faktiskt trodde brydde sig om mig. Jag hade tydligen fel... Det är på grund av människor som er som jag inte litar på andra längre. Det är på grund av människor som er som jag får leka att jag inte tar åt mig, att jag måste vara hård utåt och inte ta åt mig av något. Inte ens komplimanger tar jag åt mig av. För dom brukar ändå inte betyda något med tanke på att jag blir blockad bara dagar efter att personen i fråga har sagt så fina ord till och om mig. Det betyder ingenting för mig längre, och så ska det inte behöva vara. Problem drar sig till mig eller om det är tvärt om. Men på något sätt bär jag det alltid med mig och det var längesen jag bara kunde slappna av och leva. Inte alltid behöva tänka på att jag har så mycket saker att reda ut med olika personer. Alltid. Som sagt, vad har jag gjort för att förtjäna det här? 12398963_886952828086334_106318438_n

Likes

Comments

Nu e jag arg. Arg på att folk som vanligt inte kan se skillnad på mitt och ditt. Arg på att folk inte kan se skillnad på personlighet och val man gör. Arg på att människor är så otroligt falska och dömande. 2015 har vart ett år för mig där jag lärt känna mig själv genom olika beslut som jag har tagit. Många tycker att de här är dom dummaste besluten jag någonsin gjort, och ja kan hålla med dom till viss del. Men de här besluten har även fått mig att hitta mig själv litegrann. Många tror att jag gjort allt "dumt" på grund av de människor som jag har börjat umgås med i år. Jag vill bara säga till er att det stämmer inte på något sätt alls. För jag har alltid haft ett val och det är ingen som tvingat mig till något, så ta bort dom tankarna direkt. Det här inlägget vill jag tillägna några av mina närmaste vänner faktiskt. Det finns folk i min närhet som jag har varit nära förut som inte ser något bra i de personerna jag umgås med på grund av vissa val som de, och jag, har gjort i livet. De dömer de här människorna utifrån vad de har hört och sett men dom känner dom inte på något sätt. Jag skulle nästan vilja att ni lärde känna de här människorna så att ni förstår vilka underbara människor det är. Jag har upplevt så mycket bra stunder med dom och de är nog de ärligaste personerna jag känner, vad jag vet iallafall ;) Till skillnad från vissa andra så snackar dom inte bakom ryggen och fäller dumma kommentarer om andra personer som jag umgås med. De skiter fullständigt i vilka jag umgås med utöver dom, vilket jag tycker är skönt. De här människorna betyder så extremt mycket för mig och jag är jätteglad över att jag lärt känna dom. Dom har hjälpt mig att inse hur fruktansvärt falska och elaka vissa människor i mitt liv kan va. Folk som har betytt mycket för mig och som jag litat på byter helt plötsligt sida och sticker knivar i ryggen istället. Tyvärr så rör det mig inte alls, för jag har inget behov av att ha de här människorna i mitt liv längre då jag, som sagt, har så mycket andra bra människor runt mig. Ni som håller på och snackar skit om mig, mina vänner och de val jag gör. Stick långt bort från mitt liv för jag vill inte ha ett skit med er att göra mer. Massa-bilder-228 Never regret anything that made you smile. 

Likes

Comments

Hej! Dagen idag har rullat på bra. Var i stallet och gosade med min prinsessa. Gick hem sen och gjorde i princip ingenting. Gick ut en sväng sen och träffade Lina och pratade lite med Sandra också. Nu ligger jag i sängen och ska se en film tänkte jag, vänt på dygnet så kommer inte kunna sova än på några timmar... Så det blir! Vi hörs mer imorgon! Sandra-o-jag-077

Likes

Comments

Just nu känns det faktiskt som att jag är tillbaka på bloggen på riktigt. Jag har massor med inspiration och vill bara skriva om allt som händer i mitt liv, för tro mig, jag har ett väldigt händelserikt liv. Det här lovet har jag vänt på dygnet väldigt mycket om man säger så. Jag har inte somnat innan 4 en ända dag, vilket är lite sådär. Det resulterar i att jag sover till ungefär nu varje dag oxå ;) Tanken idag var först att träffa Krille men helt ärligt tror jag att jag bara ska va hemma idag. Orkar inte åka någonstans. Ska gå upp nu tänkte jag och äta frukost och sen bege mig ner till stallet. Det är synd att det är is typ överallt och Salsa har inga broddar och vi kommer nog dö om vi ger oss ut. Pigg ponny plus halt underlag är ingen bra kombination ;) Ska iallafall borsta, gosa och ge henne massor godis. Skämmer bort henne för mycket juuu! Jag tycker absolut att vi hörs mer ikväll, vad tycker ni? 10-11 maj 216 Världsbäst ?

Likes

Comments

Jag vet inte vad jag ska göra. Vad jag ska tro om folk. Det finns människor som utnyttjar mig så himla mycket, och som får tankarna att snurra flera gånger om i huvet. Dom öser beröm över dig tills dom har dig för dom vill, och då hugger dom. Det här är ett känsligt ämne för mig, som jag inte riktigt kan skriva om. Kan inte skriva exakt hur det ligger till även om det egentligen är det jag skulle vilja göra. Som jag sagt så många gånger förr har jag alltid haft lätt för att lita på folk, men det senaste året har det ändrats helt och hållet. Jag har just nu 5 personer som jag verkligen öppnar mig och berättar allt för. För jag kan inte lita på några andra. Jag umgås med väldigt mycket olika människor, men jag kan inte knyta några starka band till folk längre. För jag kan inte lita på dom, även fast jag kanske borde kunna det. Det är så mycket känslor i mitt huvud, vet varken vad jag ska tro eller göra längre. Ena sekunden leker livet och nästa gråter jag och är helt förstörd. Det ska inte behöva va så. Verkligen inte. Frågan är bara hur jag ska få folk att förstå att de inte kan säga vad som helst och tro att jag ska finnas kvar. Och på ett sätt vill jag finnas kvar, för jag vill umgås med personen i fråga. Men allt den här människan gör, och har gjort, mot mig sätter käppar i hjulet och jag vet inte om jag kommer kunna umgås med personen på grund av det. Jag har ingen aning om hur det här kommer sluta, mellan oss två. Men jag vet, att om jag inte gör något nu så kommer jag gå under. large

Likes

Comments

Salsas och min resa har inte varit lätt, långt ifrån. Vi startade våran karriär med flaggan i topp. Hoppade pay N jumper på 60-70 cm och kom alltid hem med minst en rosett. Jag har helt ärligt aldrig kommit hem från en pay and jump utan en ända rosett. Lite kul när man tänker på det! Började hoppa lokalt och regionalt gjorde vi efter ett år och med det kom problemen. Bommar ramlade och vi gjorde stoppstreck i sanden.. En gång var det så illa att jag gick ut från banan med tårar rinnandes på kinderna och jag ville bara sälja hästen där och då. Alla dessa år tillsammans. Tårarna är nära när jag bara skriver om det här, tänker tillbaka på det. Alla helger jag gått upp vid 07 för att jag ska iväg och tävla och alla vardagskvällar som jag kommit hem vid 10 för att jag varit iväg och tränat. Allt det där saknar jag, för trots att det är rätt skönt att inte gå upp 7 varje helgmorgon så gjorde jag det ju ändå för att jag brann för just det där. Sen finns det dom där stunderna som man bara vill glömma. När vi stog i en timme och försökte få på henne på transporten och det resulterade i att vi missade hela träningen. Jag skrattar åt det nu men då var det fan inte roligt ;) När man kollar på våra rosetter som hänger på min vägg så är den sista rosetten blågul. Man kan säga att vi avslutade med flaggan i topp, precis som när vi började. Det var inte vår sista tävling tillsammans. Men vår sista tävling tillsammans slutade också med flaggan i topp. Sista rundan jag gjorde och jag har aldrig varit stoltare över mig själv och min ponny. Trots att jag satt fast med foten i stigbygeln hela banan och klappade henne mitt i alltihopa. Jag saknar allt det här så det gör ont i mig, och vi får se hur länge till det dröjer innan jag har ännu en stjärna som står i stallet. Vem vet vad som händer? Tyskland-och-hoppträning-osv-526         20140704-001111-671489  IMG_0422   The worlds greatest ?

Likes

Comments

Längesen jag skrev något men nu är jag riktigt jävla förbannad. Självklart vill jag också lägga mig i lite i det här med flyktingkatastrofen, jag är inte så insatt nej. Men jag väljer att skriva ändå. Det finns otroligt mycket människor som tycker att vi ska stänga gränserna pang bom och inte släppa in en enda MÄNNISKA. Men alla flyktingar är människor, precis som vi. Det är det som gör mig så arg. Folk verkar inte bry sig om ifall de som flyr från sina egna land och lämnar allt de äger och har dör på vägen. Och jag kan inte förstå att människor bryr sig så lite om andra människor. Vi har haft enorm tur att vi föddes i just Sverige, för Sverige är ett bra land och jag är stolt svensk som kan säga att vi försöker hjälpa så mycket människor som möjligt. Men jag vill inte bo i samma land, inte ens på samma jord, som de människor som inte bryr sig om sina med människor. Alla människor på jorden är våra medmänniskor, inte bara svenskar. Alla! Det finns många terrorister och folk som inte beter sig bra vilket jag har förstått är en anledning till att svenskar inte vill ha in fler flyktingar i Sverige. Men då kommer vi till det här, är Sverige så jävla perfekt? Bor det så jävla perfekta människor här menar ni då? Eller vad menar ni egentligen? Är man terrorist bara för att man är flykting? Hör ni hur sjukt det låter. Det finns extremt många idioter i Sverige också, väldigt många. Och visst, vi kanske borde lägga energin på dom först. Men vi skulle nog börjat med det för länge sen. Inte förrän det händer något som sätter igång alla i Sverige börjar man tänka på det som händer i Sverige. Och nu är vi i en sådan situation att det inte finns tid att tänka längre. Det här händer här och nu, vi måste agera nu. Vi måste hjälpa så mycket människor som möjligt. De kommer hit utan någonting, kanske helt ensamma. Tänk er själva, hur skulle ni känna om ni fick fly från eran ända trygghet, ensam och sen inte få hjälp när ni väl kommit fram dit ni flytt. Hur skulle ni känna det? Om vi vänder på situationen, Sverige har krig. Vi måste fly. Alla ni känner är borta, de kanske har blivit skjutna, dödade. Vad som? Ni behöver fly och ni har inte tid att vänta. Det måste ske nu, fort. Du är skiträdd men du har inget annat att välja på. Tänk dig att du sitter på en proppfull båt med massor av människor du inte känner, påväg till ett land där du inte kan språket. Du har ingen aning om hur deras land fungerar. Men du har inget annat att välja på om du vill fortsätta leva. Hur skulle du då känna dig om det landet, helt plötsligt, bestämmer sig för att dom inte vill ha in fler av er. För ni är terrorister, eller det kan finnas terrorister bland er och ni vill därför inte ta några risker. FÖRSTÅR ni hur många människoliv ni tar genom att göra på det här sättet. Jag mår extremt dåligt över det här, och jag hoppas att ni alla kan tänka till. Tänk er in i situationen, för de som kommer hit gör det inte för att de vill. De gör det för att de måste. large (2)

Likes

Comments