Det här blev ingen bra början på helgen. Våra småkillar ska sova över hos våra fina vänner R och M och deras 3 barn. När vi käkat middag åkte vi  i väg. Allt gick bra, vi lämnade 2 glada goa killar och körde hemåt för att ha en avslappnad och mysig kväll tillsammans bara jag och mannen.

När vi kommit in till själva Hössjö så rasslade det plötsligt till nånstans kring bakdäcket på höger sida, alltså passargerar sidan... "Vad tusan va det där" utbrast vi förvånat och tittade på varandra samtidigt som mannen saktade in. "bara det inte var en katt" sa jag oroligt...  Jag kände hur det knöt sig i magen.

Vi vände bilen och körde tillbaka... jodå... visst va det en katt som vi kört på. Den låt död på sidan av vägen. En jättefin ljusgul kisse...... fy vad jag fick ont i magen av ångest..... Nu har vi förstört helgen för någon stackars familj, tänkte jag..... Vi körde in till det närmsta huset och frågade dom som bodde där om det var deras katt. Dom hade oxå en gulaktig katt men tack och lov så va det inte deras... Dom sa åt oss att det nog var granngården som ägde katten...

Vi åkte tillbaka till katten, drog den till sidan av vägen så ingen annan skulle köra på den och sen gick mannen upp till huset. Efter en stund kom han tillbaka med en kvinna.... och det var hennes katt... en 15 år gammal katthona, jag minns inte vad hon hette. Men kvinnan blev så ledsen men tackade för att vi stannat... jag berättade för henne att vi inte såg den, att den troligtvis hade sprungit rätt under bilen, och att i inte hade kört särskilt fort heller.. hon förstod men jag såg hur ledsen hon var.

Det kändes riktigt sorgligt då vi satte oss i bilen, såg kvinnan som bar kissen i famnen, hennes son som höll en arm över hennes axlar som tröst... jag har nog aldrig känt mig så hemsk någonsin. Men vi kunde ju inte hjälpa det, vi hann aldrig se den...

Så nu värker det i själen över att vi har förstört deras helg och tagit deras fina kisse ifrån dem. Tänk så fort det kan gå. Ena stunden finns man och nästa inte. Och om det känns så här hemskt att köra över en katt, hur ska det då kännas för dem som kör över en människa......

Sänk hastigheten och kör lugnt är mitt råd.

:-(

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Dock göras mig dagarna långa
ibland i min gröna berså.
Är jag en av de mycket för många
eller en av de mycket för få.

Jag också, skulle man tycka
kunde väl finna en bro
som leder, om inte till lycka
så bara till vardagsro..

Nils Ferlin

Likes

Comments