Just nu är vi i Spanien tillsammans med barnen. Känns otroligt bra att kunna ge dom detta efter alla tuffa år. Känns märkligt att tänka tillbaka på hur vårt liv såg ut för bara 4 år sedan. Innan jag började med näringen. Jag trodde verkligen inte att jag hade en chans att bli bättre, vågade absolut inte drömma om att någonsin kunna jobba igen. Trodde att jag bara skulle bli sämre och sämre.

Men så blev det inte. De säger att EDS är en progressiv genetisk defekt som man inte kan bli frisk ifrån. Och frisk låter jag vara osagt, men jag ( och flera med mig) har iaf bevisat att man kan bli många ggr bättre genom näringstillskott och rätt kost.

Och tack vare PM som jag nu åkt utomlands varje år i snart 3 års tid. Och denna sommar även 10 dagar med familjen innan den årliga Europa resan med
PM. Jag är så innerligt tacksam över att jag fick denna möjlighet. Att dels få tillbaka hälsan, men även komma tillbaka till ett arbetsliv utifrån mina egna förutsättningar. Vem hade kunnat ana det här för 4 år sedan? Och att dessutom få jobba med ett av världens största företag inom hälsa och skönhet - det var nog för att jag aldrig slutade tro. För att jag aldrig gav upp hoppet. En del vänner miste jag på vägen pga min EDS, men så många fler som kommit till tack vare PM.


Lucas lärde sig simma första dagen. Och dagen efter dyker han helt obehindrat. Jag är verkligen sååå otroligt tacksam.

Om jag kan lyckas, så kan alla!!

Och om bara 20 dagar så åker jag till Malta med PM tillsammans med alla fina kollegor från både Sverige och övriga Europa. Ibland måste jag nypa mig i armen.

Så om just DU sitter där hemma och läser det här, kanske är du i samma sits som jag var i, att verkligen längta tillbaka till arbetslivet. Längta efter att tjäna dina egna pengar och inte vara fångad i FörsäkringsKassan livet ut. Kanske känner du precis som jag gjorde, att om du bara hittar ett jobb där du kan prestera utifrån dina egna förutsättningar, välja och styra var, när och hur du jobbar. Tveka inte att kontakta mig. Lämna en kommentar eller skicka ett mail till edsmamman@gmail.com så kontaktar jag dig och berättar hur jag gjort och ger dig tips på hur du kan göra.

Om jag kan, så kan du ❤️


Sat Nam ❤️

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

För mig har FitLine inte bara inneburit en bättre hälsa, med kvalitets sömn och en starkare kropp, mindre värk osv. Nä det har oxå inneburit att jag kunde ta upp mitt intresse med hästar igen. Något jag inte ens längre drömde om. Vågade inte tro, men iom att jag fann en vän i vår nya granne kom hästarna tillbaka på riktigt i mitt liv. 

Och nu när jag står och diskar i köket kan jag kika ut och titta på våra fina pojkar som betar i vår nya lösdrift som vi byggt. 

Helt underbart!!! Tack FitLine!! 

Likes

Comments

En bild från förra sommaren, då vi höll på att bygga altanen. Och jag var i så mkt sämre skick än jag är nu. Tänker tillbaka på så mycket som hänt under detta år. Saker jag inte ens vågat drömma om. 
Tänker på hur otroligt tacksam jag är. 
Tack Ann för att du introducerade mig i FitLine världen... 


Hej Kära du,

Jag kan fortfarande knappt förstå att jag kommit så här långt på bara 6 månader. Om nån sagt till mig  att "om ett halvår kommer du må så bra att du kan gå ner i sjukskrivning och starta eget företag" så hade jag skrattat dom rakt i ansiktet. Och här står jag nu. 6 månader senare med en inkomst från PM, med en helt ny livskvalité och på väg att starta eget företag.

Jag får fortfarande nypa mig i armen för att inte tro att det bara är en dröm.  Det är ingen dröm. Det är sant.

De resultat som jag har fått av Fitline på den här relativa korta tiden är för mig helt fantastiska. För ett år sedan trodde jag inte att det fanns något som dessa unika produkter. Och ändå är det inga mirakelmedel. Det varken botar eller lindrar. Det är bara ett av de verktygen som kroppen saknat för att kunna självläka.

Vår kropp ÄR självläkande.

En del som ännu inte testat Fitline tror att det är en bluff. Men det är ingen bluff. Det är sant. En kvinna inom PM sa "det finns bara en negativ sak med FitLine, det är att folk tror inte att det är sant" och det är verkligen så. Det är den enda nackdelen med produkterna.

Men det finns en nackdel till. Och det är att det är så många människor som lider varje dag. Som inte känner att de har någon livskvalité, som känner att de inte orkar leva det liv som de vill leva. Människor som har drömmar och mål, men som är för rädda eller för nedtryckta av vårt samhälle för att våga stå på sig och varje dag leva för att nå dessa mål.

Man pratar idag om det nya medvetandet. Att vi förändras. Vi är på väg att mer och mer börja leva från våra hjärtan. Med kärlek och tacksamhet. Och jag tror att bolaget PM international är en del av den nya tiden, det nya medvetandet. Ett bolag som ger alla människor en bättre hälsa, och en chans att själva avgöra hur mkt eller hur lite pengar de vill tjäna. Hur långt de vill komma. En chans att nå sina drömmar och mål och samtidigt hjälpa människor till en bättre hälsa. Allt på lika villkor.

Jag har aldrig kommit i kontakt med ordet "Pyramidspel" så många gånger som jag gjort det senaste halvåret. Sedan jag började jobba med PM. Det går så mkt rykten. Självklart från människor som inte vet vad de pratar om. Och det jag märker är att de flesta inte ens vet vad ett pyramidspel är.

PM Sweden finns registrerat i Direkthandelsföreningen. Det är inget pyramidspel.
Klicka HÄR så kommer du direkt till PM Swedens sida på direkthandelsföreningens sida. 

Vad är då ett Pyramidspel? Klicka HÄR så får du läsa om vad som utgör ett Pyramidspel.

Kortfattat så när det gäller pyramidspel så sitter det oftast 1 person på toppen och håvar in mesta delen av alla pengar. Man måste ofta gå in med en viss summa pengar i insats. Man lockas ofta att köpa in ett stort lager med svårsålda  produkter och syftet är oftast inte att sälja en produkt utan att värva deltagare som var och en får satsa en summa pengar. Pyramidspel dyker oftast upp en kort tid, de tjänar pengar och sen försvinner dom. Och de som satsat pengar står sen med förlusten.

PM International är ett av världens största bolag inom hälsa och skönhet. De finns i 44 länder, och omsätter över 250 milj dollar per år. De har inga skulder i bolaget och 2013 blev de årets gasell företag i Sverige.

Kriterierna för att bli ett Gasellföretag är extremt hårda. Mindre än 1 % av Sveriges aktiebolag klarar kraven för att utses till gasellföretag. Som ni förstår finns det ingen chans i världen för ett pyramidspel att bli ett gasellföretag. Och de som är kunniga inom affärsvärlden förstår det fina i att bli utsedd till ett gasellföretag.

Klicka HÄR för att läsa mer om gasellföretag.

Så slutligen, FitLine är varken en bluff eller ett pyramidspel. Men om det är någon som fortfarande är fundersam och har frågor så ställ dem gärna till mig så ska jag göra mitt allra bästa att svara på dessa.

Önskar er en fortsatt fin dag. Själv ska jag ta mig lite Restorate och Activize. Och läsa på om Livsstilsprogrammet.

Kram P

Framöver kommer inlägg om 
* Niacin, vitamin B3 och Flush
* Metabolt syndrom
* Näringsbristen som man inte pratar om och människors ohälsa idag. 
* Fitline & Träning
* Fitline och smärta
* Att vara rädd att förlora sin identitet som sjuk. 

Likes

Comments

Hej Kära Du,

Nu är det nära nog ett halvår sedan jag började med Cellnäringen. Och alla pratade om den där flushen som var så häftig, som verkligen var beviset på att man verkligen kände hur snabbt näringen gick ut i cellerna. Men jag kände inte någon flush, jag kände nog ingenting särskilt när jag tog min morgondrink. Tog en extra, eller 2 extra, men ingen flush så långt ögat nådde.

Samtidigt så kände jag ju att det var som alla sa, att även om flushen inte är synlig i huden så jobbar det ändå på, inne i kroppen. Våra kroppar är ju som superdatorer och vet alltid bäst vart hjälpen behövs bäst.
Med det menar jag att näringen förmodligen var så upptagen i början med att jobba djupare i min kropp, och att jag förutsatte och förväntade mig att jag skulle få vissa effekter redan direkt och när det inte hände så blev jag lite besviken.

Effekterna har såklart varit helt fantastiska för mig, på alla sätt och vis. Och jag vet att det finns vissa som blir väldigt provocerade av denna cellnäring. (i stort sett alla motståndare som jag stött på är sådana som inte själv testat, och jag VET att de skulle ändra uppfattning om de gav det iaf 3 månader, men jag vet också att de aldrig skulle riskera att låta sig ha fel)
Men jag ville ju ha den där Flushen!!

Nu har jag insett att talesättet "Var sak har sin tid" inte är så tokigt ändå... Så är det. Var sak - har sin tid. Och när det gått 4 månader så började jag helt plötsligt en dag att känna flushen!! Jiihaa!! det pirrade och stack som små nålar uppe i hårfästet. Otroligt häftigt. Och att man får bevis på att det verklige är som de säger. Att NTC gör att näringen tar sig ut i cellerna på 7-10 minuter. Det är den tiden det tar från det att jag dricker morgondrinken med Activize tills flushen kommer.

Det är nu snart 6 månader sedan jag började. För ca 3 veckor sedan blev jag förkyld. Fick feber och slutligen bihåleinflammation. Har varit riktigt dålig faktiskt. Men samtidigt har jag "bara" varit sjuk. Förut, innan jag började med cellnäringen så klarade jag inte av en sådan här infektion i kroppen, jag fick sådana fruktansvärda eds smärtor i kroppen att jag ibland fick åka in och få extra smärtlindring, och ibland fick jag hjälp av sjuksköterskor som kom hem (via vårdsamordnare och AHS) och gav extra morfinsprutor. Så såg mitt liv ut då. Jag var livrädd för minsta lilla förkylning.

Så även om jag varit väldigt sjuk i 3 veckor, så har jag inte känt av min eds. Och det är ren sanning. Jag trodde inte att det kunde vara så här. Och jag önskar att fler med min sjukdom vågade testa. En del vågar, och de känner skillnad som jag. Men vi är så många med denna sjukdom.

Så våga ge detta en chans!! Maila mig och jag hjälper dig. Även om du inte blir frisk, så kan du bli så mycket piggare och få mer ork. Men nu har jag hållit på så pass länge och sett andras resultat på nära håll och jag förstår inte varför inte alla tar detta. Många vet inte om att det finns, men de som vet och mår dåligt och väljer att inte ens testa....  det har jag svårt att förstå... men de vet ju inte.

Det häftiga är att nu efter bihåleinflammationen så sprider sig flushen i ansiktet. När jag blev sjuk så fick jag åka in till akuten då jag en kväll fick extrem huvudvärk, det visade sig då vara bihåleinflammation men bara på höger sida ansiktet. Fick göra en Röntgen på ansiktet/huvud och där såg de att jag hade svullnad i höger kind, ut mot höger öra och högt uppe i pannan var det väldigt svullet. Fick tyvärr äta penicillin. Vill inte ta det men man måste välja sina strider. Så jag tog det.
Och det började hända saker redan efter några dagar.

När jag tog morgondrinken så började jag känna att flushen spred sig till exakt de ställen som läkaren pekade ut att han sett rejäla svullnader på röntgen! Är inte det bara så otroligt häftigt! Jag vet inte om jag någonsin kommer att sluta förvånas över vilka fantastiska produkter detta är. Och jag tror att detta är min väg tillbaka till ett socialt liv igen.

Om jag kan, så kan du....

Kram <3 p="">

Likes

Comments

Hej Kära du,

Jag har nu använt FitLines cellnäring i 4 månader. Massor har hänt. Om någon hade sagt till mig i höstas, att i februari/mars kommer du att planera för att kunna återgå till arbetsmarknaden så hade jag skrattat dem rakt i ansiktet och sagt, "kul skämt!"... För det var något jag faktiskt inte ens vågade drömma om. Även om det var något jag innerst inne drömde om, så vågade jag inte erkänna den tanken eller den drömmen för mig själv, av rädsla att bli besviken när verkligheten skulle träffa mig som en blöt surhandske i ansiktet.

Samtidigt som jag, oavsett hur sjuk jag än varit, hur ont jag än haft, tydligen har haft en jäkla fighting spirit. Det säger min man iaf. Under alla de här åren med denna hemska smärta som aldrig lämnade mig ifred, och alla symtom som jag inte kunde förlika mig med, som att jag fick svårare och svårare att svälja, något som faktiskt har blivit något bättre nu när jag tänker på det. Det är inget symtom jag pratat så mycket om, än med min man. Som vet allt. Och jag antar att det symtomet hör ihop med eds. Att det händer ngt med muskulaturen i svalget, och att det gjort att jag sväljer fel hela tiden då jag dricker något, ex vatten. Man tar ju för givet att man ska kunna svälja utan att sätta fel i halsen och få en hostattack, men EDS är en sådan komplex sjukdom, eller syndrom, så precis vad som helst kan hända. Man vet liksom inte. Det finns ingen manual som säger "så här kommer ditt liv att bli, det här kommer att hända."

OPTIMALSETET

När man börjar med FitLine så rekommenderas man börja med deras Optimal set, eller "Cellenergiset" som det tydligen kallades förut. Det är egentligen 1 produkt som man delat upp i 3 produkter. Av den anledningen att det är vissa näringsämnen man behöver på morgonen och vissa som behövs på kvällen. Dessutom tar vissa vitaminer, näringsämnen och mineraler ut varandra om de sätts ihop och då försvinner eller minskar effekten, och detta har man på PM International tagit stor hänsyn till och alltså delat på dessa. Biotillgängligheten, alltså upptaget i kroppen är bästa möjliga, tror faktiskt inte att det finns något annat kosttillskott eller näringstillskott som har bättre i upptag idag.

I Optimalsetet ingår alltså 3 olika produkter. Basic som man tar på morgonen, som blandas med Activize. Och Restorate som man tar precis innan läggdags. Om man tränar och vill få ut så mycket som möjligt av sin träning, som elitidrottare ( flera av dem som tog medalj i OS i Sochi, använder Fitline) tar man Activize precis innan man tränar, gärna så man får en flush då man tränar, för allra bästa syreupptag. Efter träningen tar man Restorate, för allra bästa återhämtning.

Viktigt att veta är att man absolut inte ska sära på de tre produkterna som hör till Optimalsetet. Alla 3 produkter hör ihop, och behövs tillsammans för att man ska kunna få ut maximal effekt av dem. De jobbar ihop, kan man säga.
 
Kortfattat om Optimalset
 
Basic: Immunförsvar på burk
Activize: Energi på burk
Restorate: Återhämtning på burk

Min man jobbar som polis, tränar mycket och använder dessa produkter, och är väldigt nöjd. Han har fått fantastiska resultat i sin träning med hjälp av FitLine. Han tar alltid Activize innan, och Restorate efteråt och märker att han inte får lika mkt träningsvärk och han återhämtar sig helt enkelt fortare och har kraft och ork att fortsätta jobba flera timmar till innan han åker hem från jobbet. Han har lovat att skriva ihop några rader om vad han tycker om produkterna.

FLUSHEN
Så nu efter ca 5 månader, vad har hänt? det hände ju massor i början, sen vänjer man sig lite med att må så bra som jag har gjort. Men jag märker faktiskt nu att det måste ha jobbat på bra i kroppen för NU först börjar jag få känna av den här berömde flushen som alla pratar om. Och den ÄR verkligen häftig. Jag längtar varje morgon efter att få känna den där stickande pirrande känslan.

Likes

Comments

Hej Kära Ni som läser,

Eller läser ni fortfarande? jo, det tror jag. Tack för all Ni som sänder mig mail och berättar om era upplevelser. Det värmer att ni vill vända er till mig, att ni känner det förtroendet. Samtidigt så känner jag mig så ledsen för er skull för det är så många som skriver och berättar om kränkningar och nonchalans i vården idag. Varför måste det vara så? Förstår de inte att man bara genom att kliva över tröskeln till sjukvården, så krymper man och blir ordentligt utsatt. Många känner sig som offer. Man känner sig ynklig och utpekad. 

Jag har varit med i den här "sjukvårdskarusellen" i över 10 år. Och jag är inte längre den där ynkliga patienten som sitter och låter mig trampas på. Det har tagit tid, och många samtal med olika människor men det är framförallt en person som har kommit att stå mig väldigt nära, som hela tiden finns där och puttar upp mig på vägen då jag ramlat ner i diket. Som fått mig att förstå att det är jag och ingen annan som har ansvar för mitt liv, och jag bestämmer hur min vård ska se ut, och ska ställa krav på sjukvården och fråga dom "vad kan ni erbjuda mig", och sedan är det upp till mig om jag godtar det eller inte.

Eller som jag fick höra då jag var hos en Terapeut som jobbar med andevärlden, " du är på rätt väg, men ibland trillar du ner några steg på trappan - gör inte det, stå kvar när det är lite ostadigt och fortsätt sedan uppåt...du är på rätt väg"

Jag sitter inte längre och tar emot skit från sjukvården, alla dessa år med olika mer eller mindre roliga upplevelser, samt stöd av min kära "M" har fått mig att säga ifrån. Det är MIN vård det handlar om. MITT liv som JAG och ingen annan bestämmer över. Nu vågar jag ställa krav, det är inte alltid populärt, det kan jag säga. Men det bryr jag mig inte om. Om jag känner att något inte är till gagn för mig så ställer jag inte upp på det. Det är mina pengar det handlar om och så länge som jag själv får betala för min vård så är det jag som avgör hur den vården ska se ut. Och som jag skrev, det är inte särskilt populärt, men dock väldigt nödvändigt.

Det jag tycker är så sorgligt är att jag får så mycket mail från andra i min situation, med min diagnos och som varit till Smärtrehab. Som åker dit med ett hopp om att få stöd, att få någon som äntligen tar deras problem och smärta på allvar, men som får åka därifrån med tårar som rinner och en självkänsla som fått sig en rejäl törn. Jag tycker denna instans är smått patetisk. Det kostar en hel del pengar att gå på dessa möten med deras team. Men kompetensen verkar obefintlig. Hur kan det komma sig att en instans som ska ta hand om och samla upp personer med kronisk värk, har så otroligt dålig kompetens?

De säger själva att de anser sig ha goda kunskaper och lång erfarenhet av smärta och olika typer av smärta samt hur man kommer vidare och lär sig leva med sin smärta. Men hur kan det då komma sig att så många människor kommer därifrån och känner sig trampade på, nonchalerade, kränkta. Varför får de så många människor att bryta ihop?

Det är en sak att anse att man inte bör ta starka opiater mot kronisk värk, men man måste ändå ta hand om personens känslor, respektera och känna empati och erbjuda en annan lösning. Ibland kan man få akuta smärtor som är så olidliga att man lider, och när man inte själv har insikten hur man ska hantera detta så anser jag att man bör få hjälp att få bli av med smärtorna för en tid. Ibland kan man behöva hjälp akut med att bryta ett skov. Och min erfarenhet är att det är bättre att smärtlindra först och sen prata om långsiktiga lösningar istället för att låta smärtan härja hos en kropp där personen som bär smärtan inte har kunskap eller insikt att själv hantera det på det sätt man faktiskt kan hantera en smärta på. Då är det bättre att gå in och bryta smärtan. Men det är MIN erfarenhet och min åsikt.

Det känns lite som att Smärtrehab förmodligen har goda avsikter, tanken är god, på vissa sätt. Men deras bemötande av personer i svåra situationer är förfärlig.
De pratar mycket om att man måste lära sig leva med sin smärta. Och jag håller med i det. Men att lära sig leva med sin smärta kräver att man måste våga släppa allt det man tidigare hållit fast vid. Man måste våga släppa taget om både tanken om sig själv som ett offer, som sjuk, och om sin smärta. Det är ingen lätt sak. Och det gör man inte genom att känna sig nonchalerad och kränkt. Snarare så stöter man iväg personer ännu längre ifrån en lösning. Man får personen att tappa hoppet. Och tappar man hoppet så tappar man fotfästet och vad har man då?

Och de vet själva och har sagt till mig många gånger att om man går med långvarig smärta så kan hela smärtsystemet bli förstört. Man får en "centraliserad" smärta. Så man måste väl hjälpa personen att för en tid få hjälp med smärtan, för att sedan få en sportslig chans att dels orka tänka på en annan lösning än läkemedel, dels orka börja träna kroppen och dels orka sitta och lyssna och lära sig om hur man lär sig leva med och bemästra sin egen smärta. Lära sig ta kontrollen över något som styr över hela ens väsen.

Jag vet detta för jag har och befinner mig i precis just denna situation. Och jag har fått så många insikter den senaste tiden, men det har krävt massor med tid, tårar, ilska, glädje. Jag har pendlat mellan hopp och förtvivlan. Rasat ihop för att sedan inse att den ENDA som kan förändra mitt liv är JAG. Och då har jag fått samla ihop alla trasiga bitar av mig själv och sen försöka sätta ihop den till en tillfällig varelse som ska representera mitt jag för en tid. Tills jag blivit starkare och kan flytta om vissa pusselbitar som hamnat lite fel... och så håller jag på..

Jag har starka smärtstillande mediciner, men har även själv bestämt mig för att pröva att trappa ur dessa starka mediciner för att se om min starka tro och mina kunskaper som jag fått genom utbildningar i yoga, healing, meditation, andning, mindfulness kan ge mig styrkan att faktiskt bemästra min egen smärta och om jag kan ta kontrollen över min situation och få mig att läka.

Jag har MASSOR att skriva om. Men var sak har sin tid. Det viktigaste just nu är att jag har bestämt mig för att bli frisk. Och ja, jag vet att jag har en diagnos, en genetisk försvagning i min bindväv. Men att bli frisk i mina ögon innebär inte att fokusera mig på att läka mig från EDS, det innebär för mig att bli av med smärtan som plågar mig. Jag VET att tanken har en otrolig kraft. Jag har lärt mig så mycket genom allt jag förkovrat mig i så att bli FRISK för mig innebär att få tillbaka kontrollen över mitt liv. Smärtan ska inte få ta kontrollen över mitt liv. Den kanske alltid kommer att finnas där som en del. Men det gäller att istället för att se den som min fiende, som förstör mitt liv, istället se den som en del av mig som finns där, men jag omfamnar den och säger till den att "va där du, men du kan inte styra mig. Det är jag som bestämmer över mitt liv, vi ska samarbeta du och jag".

Fortsättning följer..... :-)

En av mina fina malor 
som är tillverkade av Maja Tellegård
Här på min sons nattduksbord intill en Buddafigur. 
Stenar ger ifrån sig energier, de läker och stäker. 

Likes

Comments

Alla vi som lever med kronisk smärta vet ju att mediciner ofta ställer till det så att magen inte fungerar. Mitt bästa tips till Dig för att slippa en massa magmediciner och sånt som ofta bara gör att man får magknip, är att varje dag koka vatten. Och sen dricka ett par koppar kokt varmt vatten varje dag. Gärna med cocosolja eller ghee i. Ghee är renat smör och det gör man enkelt hemma på osaltat smör. 

Se till att du över dagen får i dig några klunkar varmt vatten då och då. Jag lovar! Du slipper äta bulkmedel, eller ta laxoberaldroppar, klyx och gud vet allt vad det är. 

Och jag vet att det funkar, jag har haft morfin som smärtlindring i många år och vet hur jobbigt det är med en magen som är totalt stopp vad man än gör. Och jag tar inga som helst medikament mot trög mage. Min mage har aldrig fungerat så bra som nu. 

Tänk vad lite kokt varmt vatten kan göra gott för kroppen :-)

Namaste!
P

Likes

Comments

 
 
Hej!
 
 
Nu har jag ett fint erbjudande till er som är lite extra shoppingsugna så här på sommaren.
 
Barnrummet.se är en nätbutik som säljer inredning, möbler och kläder till barn. På bilden ovan har jag plockat ute mina favoriter. Eftersom jag har så mycket värk och jag vet att många av er som läser min blogg har det likadant så valde jag att visa vetevärmare och vetetofflor.
 
De värms lätt i mikron på full effekt i ca 2 minuter, men kan även läggas i frysen för kylande effekt. Ger finfin tröst, värme och god doft till små barn som kanske ramlat och slagit sig, har värk på grund av sjukdom, eller som helt enkelt bara är lite extra frusen.
 
Men de säljer annat oxå, som möbler, kläder mm.
Kika in HÄR för att se hela deras sortiment.
 
Och om du vill utnyttja rabatten så bara skriver du rabattkoden SOMMAR10 i kassan och det gäller såklart  på hela deras sortiment.
 
Så kika in!
Själv ska jag handla de fina lantliga tofflorna och värma mina värkande fötter och fotleder med, samt varsin till pojkarna att ha som tröst då de är ledsna.
 
 
Kram
P

Likes

Comments

Hej alla!

Jag har liksom tappat rutinen på bloggningen. Egentligen har jag velat dokumentera allt här och berätta för er om min otroliga inre resa som jag gör just nu. Men orken tryter och jag har fokuserat på annat. Dokumenterat har jag gjort, lite i dagboksform, men för mig själv.

I våras bestämde jag mig för att be att få remiss till smärtkliniken, först var det tänkt att jag skulle få hjälp med att göra en sk, "opioid-rotation", dvs att man går från ett morfinpreparat till ett annat. I mitt ville de sätta mig på Metadon. Eftersom det är mindre biverkningar, mindre abstinensrisk och mindre risk för beroende.

Men någon vecka innan besöket bestämde jag mig för att trappa ut allt morfin och försöka få kroppen så ren som möjligt. Jag hade då planer på att åka till Indien, och en Ayurvedisk klinik och stanna där i 3 veckor.

Självklart klappade de händerna av lycka på smärtkliniken då jag berättade om mina planer och snabbare än jag hann blinka hade de hjälpt mig med ett uttrappnings schema. Jag lovar att jag säkerligen var deras favoritpatient i alla fall den veckan ha ha ha.

Nåväl, Ivrig som jag är så ville jag sätta igång o-m-e-d-e-l-b-a-r-t!! Vilket jag även gjorde.. Tanken var/är att jag ska bli av med morfinplåstret först. Och nu ska vara riktigt ärlig. Det är INGEN lek att trappa ut morfin. Fy tusan vad jag mått dåligt. Jag har kräkts och kräkts och kräkts, mitt huvud har gjort så ont att jag inte kunnat lyfta det från huvudkudden och jag har mått så dåligt att det enda jag fått i mig vissa dagar är en piggelinglass och lite cocacola.

Jag har varit extremt trött och sovit otroligt mycket. Dessutom har jag inte tagit något av de preparat som de skrev ut mot abstinens symtom. Alltså jag hade väntat mig och ställt in mig på abstinens som ex myror i kroppen, svårt att sitta stilla, rastlös, krypningar.... osv.. Men inte hade jag den blekaste tanke på att jag skulle bli så dålig. Två ggr har jag varit så dålig och så sjuk att min man fått ringa sjukvårdsrådgivningen och det har varit nära att jag fått läggas i med dropp. Men piggelinglassen har räddat mig från sjukhus båda gångerna.

Tack vare Kundaliniyogan och Ayurvediska behandlingar så har nedtrappningen ändå gått bra, jag känner sån enorm trygghet i Kundaliniyogan och många gånger har jag haft känslan att något "större" tagit över och varsamt men bestämt styrt mig framåt, steg för steg. Jag har haft ett otroligt lugn i kroppen, som är väldigt svårt att förklara men som gett mig ett fokus och målmedvetenhet jag aldrig tidigare känt. Det gör mig ännu mer övertygad att om vi bara ber om hjälp så får vi det. På ett eller annat vis.

Så ni undrar säkert hur det är med värken och smärtorna nu då jag trappat ner, för jag har nu trappat ner mer än hälften, har bara två sänkningar kvar och sen är jag kvitt dessa plåster. Men, jag ska erkänna att plåstret haft finfin effekt på mina smärtor, för jag har betydligt ondare nu än innan. Men ändå inte lika mycket som jag trodde. Sen är jag tröttare, morfinet gjorde mig faktiskt piggare även om vissa tror att det är tvärtom. Många blir piggare med morfin. Jag är en av dom. Det som känns så skönt ändå, är att jag får mer ut av yogan ju mer jag trappar ut morfinet. Utan yogan hade jag aldrig kunnat fixa det här!!!

Jag lägger absolut ingen värdering i andras beslut att ta kraftiga smärtstillande preparat, alla är vi individer, med olika förutsättningar, olika sjukdomsbilder, olika symtom osv. Inte hade jag någonsin orkat komma dit jag är idag om det inte vore den underbara läkaren som direkt han såg mig satte in smärtlindring som steg 1. Att alla har rätt till adekvat smärtlindring är lag i vårt land. Ingen ska behöva lida bara för att man råkar ha fått en kronisk åkomma, som oftast inte syns utanpå men som desto mer känns inuti. Dessutom när det gäller min diagnos EDS, så är den så otroligt individuell. Vissa är enbart överrörliga men har ingen värk, andra är mindre överrörliga men har mer värk, vissa har typiska symtom, andra inte. Och man får inte glömma att det är den som lever med tillståndet som är den verklige experten.

Själv gjorde jag ett val, att bli av med alla läkemedel. Och det är ett val som långsamt fått växa fram i och med att yogan fått ta mer och mer plats i min vardag. Jag hade nog inte tagit detta beslut om jag inte hade något annat som stöttade upp.

Tack vare att jag gjort min dagliga yoga, men egen Sadhana på mitt eget sätt, och tagit olika Ayurvediska behandlingar en gång i veckan, så jag har lyckats hålla den värsta abstinensen borta. Förra veckan blev det ett uppehåll, av olika anledningar yogade jag inte på en vecka och det blev ett glapp på mer än en vecka mellan behandlingarna. Och jisses så sjuk jag blev. Jag mådde så dåligt att jag blev jätterädd. Trodde jag skulle kolavippa faktiskt!!!!! Så yoga är kraftiga grejjer!

Jag har en dröm. Och det är att först och främst trappa ut mina mediciner, hitta ännu mer hjälp i yogans värld. Och använda mina erfarenheter till att hjälpa andra i liknade sits. Att få visa andra att det finns andra vägar. Det behöver inte vara så att man blir sämre och sämre av EDS. Man kan stoppa upp den progressiva utvecklingen och kanske till och med bli bättre. Få bättre hälsa, mindre smärta, starkare kropp. Men, det är ingenting man fixar på en kafferast. Det kräver mod, kraft, ork, och enormt mycket vilja. Vilja är ledordet. Vill man inte så går det inte. Men VILL man, så finns det så mycket man kan göra och det är det jag vill berätta.

SÅ nu vet ni vad jag går igenom just nu. Håll en tumme för mig och skicka gärna många fina stärkande tankar till mig. De kommer fram och det hjälper! Jag lovar!!!

Har ni gått igenom något liknande? Skriv gärna och berätta.

För övrigt så kommer jag mer och mer att gå över till min andra blogg.
AndbäckensHvita
Anledningen är att namnet EDSmamman är för mycket fokus på sjukdomen. Jag vill lägga det bakom mig, det handlar inte om att förneka att jag har EDS, utan det handlar om att jag vill fokusera på det jag tycker om och det friska i mig. Som intresset för byggnadsvård, renovering, pyssel, träning, foto, familjen, hundar, loppis, mat och bak och allt annat som gör livet gott att leva. Men tillsvidare så blir det lite både och.

Tack för alla mail jag får, alla kramar och stärkande tankar och ord! De behövs och de värmer!!

Puss och Kram
P


Likes

Comments

Idag vilar jag från träningen. Vilade igår oxå. Kände att jag började känna mig sliten och jag försöker ha min kloka eds vän Reneè's ord i åtanke. Att vara rädd om mig, inte slita ut kroppen och riskera att hela systemet går sönder.

Så idag hade vi bokat in besök med min vårdsamordnare. Vet inte om jag skrivit så mkt om just den instansen jag har tillgå g till. Men om jag har nämt nångång att ssk från AHS har varit hem till mig så är det vårdsamordnar instansen jag menar. Vet bara inte vad jag ska kalla det så AHS är enklast. Fast egentligen är det inte alls samma sak. AHS jobbar med palliativ vård alltså vård i livets slutskede. Mestadels i alla fall. Så beskriver de för mig.

Vårdsamordnare kom till som ett projekt, det är rätt nystartat och ska fånga upp patienter som har mkt täta kontakter med vårdcentral och sjukhus. Och att min läkare skickade en remiss dit är nog det bästa som hänt mig i hela den här "sjuk-svängen".

Min vårdsamordnare kom på ett hembesök. Det var nog inte tänkt att det skulle bli så långdraget som det blev men hela mitt "fall" är så komplext. Det är mkt som jag vill få fram som jag upplevt och som hänt, som känner är viktigt att min samordnare får vetskap om. För att böttre kunna förstå mig. Så på det stora hela blev det ett riktigt bra möte. Vissa saker som berörs är känsliga på grund av det trauma som jag fick utstå på ortopeden och visst trillar tårarna då och då. Men det är viktigt det också, att de får se hur mkt det här påverkat mig. Så kanske de har lättare att förstå mina reaktioner vid smärtgenombrott osv.

Så tänk på det ni som åker ut och in på sjukhus, som nästan har klippkort på vårdcentralen. Kanske kan vårdsamordare vara något för dig med? Diskutera med din läkare för kanske kan det vara en lösning som förenklar och förbättrar ditt liv?

En vårdsamordnare blir som spindeln i nätet. Den som håller i alla trådar. Som för din talan då du själv inte orkar. Som regelbundet ringer för att höra hur du mår, hur det fungerar hemma tex, är smärtan hanterbar ( i mitt fall ) eller ska det göras någon åtgärd, i mitt fall smärtlindring eller kontakt med läkare osv.

Vårdsamordnaren har ett stort kontaktnät och är ofta van att röra sig i sjukhusets korridorer och vet hur saker och ting fungerar, vet hur man går tillväga i de fall där man själv sitter och kliar huvudet och inte vet varken ut eller in.

Jag vet att det finns många fler av er EFS:are ( och andra patientgrupper oxå) som inte har någon riktig handlingsplan att ta till då livet blir jobbigt pga tillståndet i kroppen, som inte kan känna en trygghet i att veta vad som händer om man blir extra dålig i ett skov tex. Som känner att det blir övermäktigt ibland att hålla i alla trådar själv. En del beskriver det som ett heltidsjobb att vara sjuk. För det är så mkt papper som ska hållas reda på. Så mkt information som man kämpar med att försöka hålla samman så att det inte blir ett enda kaos.
Jag vet av egen erfarenhet hur jobbigt det är att ex ha tid för provtagning på lanb men inte orken att ta sig till hälsocentralen. Eller att vara tvungen att boka om ett viktigt läkarbesök för att man helt enkelt är för dålig för att sitta i bilen, men samtidigt vet man ( ofta tyvärr av erfarenhet ) att det inte tjänar något till att åka in på akuten eftersom det som kronisk smärtpatient ofta inte får någon hjälp alls och att snarare bara gör allt ännu jobbigare.

Det är precis just vid dessa tillfällen som iaf jag känt en enorm lättnad och trygghet i att min vårdsamordnare finns där för mig, och som försöker lösa allt till det allra bästa.

I mitt fall bokade de vid ett tillfälle en ambulans som hämtade mig här hemma och som körde in mig till min läkare på vårdcentralen så att jag fick träffa henne eftersom det var så pass viktigt och inget som kunde vänta tills jag hade en bättre dag.

Eller när min vårdsamordnare skickade ut en av deras ssk för att ta några blodprover som jag annars inte kunnat lämna just för att jag helt enkelt inte orkade ta mig till hälsocentralen. Vi bor ju drygt 2 mil från själva stan så självklart blir det en enorm påfrestning på kroppen att sitta upp i en bil.

Vid ett tillfälle för något år sedan då jag oxå då hade ett smärtskov och stora smärtor, stelhet och låsningar i landryggen, så ringde jag och bokade sjukresa, liggande. Något jag aldrig i hela mitt liv kommer att utsätta mig för igen. Att ligga på en plan hård bår utan kudde eller filt med en låsning och inflammation i ländryggen, upptryckt mot taket i skuffen på taxin..... Nä det var allt annat än behagligt. Och jag hade betydligt ondare så den smärtling jag fick hos min läkare sen, gjorde knappt nån verkan.

Alla vet vi nog att otrygghet skapar onödiga spänningar i kroppen så A och O tycker jag är att ha en trygg plan när det blir jobbigt med som i mitt fall smärtor.
Vem kan jag ringa?
Vad får jag för hjälp? Hur ska det hanteras på bästa möjliga sätt.

Och det är så skönt att faktiskt kunna lämna över vissa uppdrag till vårdsamordnaren, för oss har det skapat ett andrum för både mig och min man.

Jag har väldigt mycket insatser och kontakter idag. Men det har varit en lång kamp på drygt 10 år. 10 år som format mig på gott och ont men som lärt mig väldigt mycket och det än är så har hela den här "livsresan" fått mig att inse att det finns en mening med allt som händer och jag vill faktiskt inte - hur konstigt det än låter - byta bort någonting.

Det har inte alltid känts så. Under perioder har jag känt både bitterhet, nedstämdhet, hopplöshet, orättvisa - varför just jag? Och väldigt mycket ilska. Men idag ser jag det som att det här som händer mig är en del av mitt karma. Och det finns för att jag ska lära mig något i det här livet.

Den insikten jag fått genom hela den här resan, all den kunskap och erfarenhet, empatin och förmågan att kunna se saker från olika håll, det vill jag absolut inte vara utan. Jag känner snarare en enorm tacksamhet över de insikter jag fått. Och jag ser ändå ljust på livet, att vi är en del av ngt mycket större. Att vi har så oändligt stor potential. Att kroppens egen förmåga att läka är större än vi idag förstår.

Allt som vi gått igenom som familj, som man och hustru, som föräldrar, allt detta har svetsat oss samman och även om vi haft svackor som ibland gjort att hjärtat nästan gått itu, så har vi ändå rest oss och tillsammans har vi kämpat sida vid sida och min man har verkligen gjort allt han förmått för att hjälpa mig och stötta mig genom de svåra perioderna som varit.

Men det har naturligtvis varit en enorm påfrestning för honom också. En sån här sak, när en förälder eller ett barn drabbas av ohälsa på ett eller annat sätt, så drabbas hela familjen. Alla påverkas mer eller mindre.

Så återigen, att jag nu fått en vårdsamordnare, och blivit inskriven i deras projekt eller klinik eller vad man ska kalla det, är säkerligen en oerhört lättnad för min man och jag är rätt säker på att det var / är en stor lättnad även för honom.

Så säga vad man vill om dagens samhälle och om dagens landsting och primärvård, trots allt negativa finns det ljusglimtar här och var och den här satsningen med vårdsamordnare är en riktigt bra satsning.

Hoppas bara att fler i min situation får möjlighet att få hjälp av dem för att få en tryggare och mer stabil tillvaro.

Kram P

Skriv gärna till mig och berätta om dina erfanheter.

edsmamman@gmail.com





Likes

Comments