Just nu är vi i Spanien tillsammans med barnen. Känns otroligt bra att kunna ge dom detta efter alla tuffa år. Känns märkligt att tänka tillbaka på hur vårt liv såg ut för bara 4 år sedan. Innan jag började med näringen. Jag trodde verkligen inte att jag hade en chans att bli bättre, vågade absolut inte drömma om att någonsin kunna jobba igen. Trodde att jag bara skulle bli sämre och sämre.

Men så blev det inte. De säger att EDS är en progressiv genetisk defekt som man inte kan bli frisk ifrån. Och frisk låter jag vara osagt, men jag ( och flera med mig) har iaf bevisat att man kan bli många ggr bättre genom näringstillskott och rätt kost.

Och tack vare PM som jag nu åkt utomlands varje år i snart 3 års tid. Och denna sommar även 10 dagar med familjen innan den årliga Europa resan med
PM. Jag är så innerligt tacksam över att jag fick denna möjlighet. Att dels få tillbaka hälsan, men även komma tillbaka till ett arbetsliv utifrån mina egna förutsättningar. Vem hade kunnat ana det här för 4 år sedan? Och att dessutom få jobba med ett av världens största företag inom hälsa och skönhet - det var nog för att jag aldrig slutade tro. För att jag aldrig gav upp hoppet. En del vänner miste jag på vägen pga min EDS, men så många fler som kommit till tack vare PM.


Lucas lärde sig simma första dagen. Och dagen efter dyker han helt obehindrat. Jag är verkligen sååå otroligt tacksam.

Om jag kan lyckas, så kan alla!!

Och om bara 20 dagar så åker jag till Malta med PM tillsammans med alla fina kollegor från både Sverige och övriga Europa. Ibland måste jag nypa mig i armen.

Så om just DU sitter där hemma och läser det här, kanske är du i samma sits som jag var i, att verkligen längta tillbaka till arbetslivet. Längta efter att tjäna dina egna pengar och inte vara fångad i FörsäkringsKassan livet ut. Kanske känner du precis som jag gjorde, att om du bara hittar ett jobb där du kan prestera utifrån dina egna förutsättningar, välja och styra var, när och hur du jobbar. Tveka inte att kontakta mig. Lämna en kommentar eller skicka ett mail till edsmamman@gmail.com så kontaktar jag dig och berättar hur jag gjort och ger dig tips på hur du kan göra.

Om jag kan, så kan du ❤️


Sat Nam ❤️

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments


Ja, det kan låta knasigt för en frisk person, men det är ingen självklarhet när man har en sjukdom, eller på annat sätt inte mår bra, man vill inte må så dåligt som man gör, men det blir tillslut en identitet. Och det är så mycket känslor och tankar det handlar om. "Om jag släpper taget om min sjukdom, om jag tar det här steget, om jag gör det här... vem är jag då? kommer jag fortfarande att vara jag? " osv...

Det handlar egentligen inte om att man vill vara sjuk, utan det handlar mer om känslor. Om rädslor och behov av trygghet. Rädslan för det okända, det som väntar där framme som man inte har någon aning om. Tryggheten att man vet vad man har, men inte vad som väntar. Om man förlorar sin identitet, vem är man då?

Jag har själv gått igenom det så jag vet att det inte är lätt. Men jag vet också hur viktigt det är att få hjälp att komma ur det. Antingen via någon form av terapi, eller att man själv skaffar sig verktygen, men framförallt, att man också är öppen att ta emot hjälp. Öppen att lyssna på det som någon annan säger och inte reagera med att direkt gå i försvar.

Jag såg mig inte som sjuk när jag var yngre, jag var precis som alla andra. Förutom att jag tyckte att skoltiden var rätt tuff. Hade svårt att koncentrera mig, tyckte det kändes jobbigt i kroppen att sitta stilla på lektioner men förstod ju inte då att jag faktiskt hade en genetisk försvagning i bindväven som påverkade leder, ligament, muskler, kärl osv.

Det var egentligen inte förrän jag fött mitt första barn i samband med en del jobbiga händelser som jag började inse att det var något som inte stämde i min kropp. Jag kände tidigt att jag var annorlunda. Och det har inte bara med EDS att göra, utan även med min person, min andlighet. Men jag kunde inte separera dessa känslor då.

Det tog nästan 10 år innan jag fick ett namn på det jag så länge känt på mig. Och det var 10 år av väldigt många läkarbesök. Bytte vårdcentral minst 3 ggr. Och ännu fler läkare. Jag fick höra att jag inbillade mig, att jag borde "rycka upp mig", "börja träna", sen sa de åt mig att sluta träna.

Jag fick även höra att jag var djupt deprimerad, så många ggr att jag tillslut började tro på det. Samtidigt som jag tänkte för mig själv " undrar vad jag är deprimerad över"? Självklart var jag inte deprimerad, men det är otäckt vad man kan bli påverkad utifrån, när man hör en sak tillräckligt många gånger så börjar man bete sig så. Det kan också bli en del av ens identitet. Tankens kraft. Det man ger energi till, får man mer av.

Så när jag till slut fick min diagnos på papper var det en sådan enorm lättnad. Jag hade aldrig hört talas om den här sjukdomen förut, men jag hade en s j u k d o m!!! För mig var det en sån seger att det inte går att förklara med ord. 10 års kamp, och så mycket pengar på alla läkarbesök som inte gett någonting. Nu hade jag en diagnos och jag gick verkligen "all in" i den.

Jag började blogga och blev "EDSmamman". Minns att jag en dag fick ett meddelande av en annan eds bloggare att de hade pratat om min blogg på radion. Då och då damp det ner ett mail från personer som också hade EDS och kände igen sig i det jag skrev. Men även från föräldrar och anhöriga som behövde råd om hur de skulle gå vidare. Jag läste allt jag kunde komma över om Ehlers Danlos Syndrom och alla pusselbitarna föll en efter en, på plats.

Det var en sådan otrolig lättnad efter att ha famlat i mörker i så många år. Jag blev min sjukdom. Jag fick en identitet som jag kunde fylla ut på alla sätt. Äntligen var jag någon. Jag kände mig fylld av det. På internet upptäckte jag andra bloggare, gick med i vartenda EDS forum jag kunde hitta och spenderade oändligt många timmar med att läsa om symtom, smärta, behandlingar, mediciner osv.

Men istället för att få verktyg, råd, tips och stöd för att kunna bli friskare så sjönk jag djupare och djupare ner i offerträsket. Jag tog på mig en riktigt "stickig offerkofta" Det riktiga fallet neråt kom när jag blev inlagd på ortopeden efter en mindre olycka där jag skadade ländryggen. Jag hade oturen (eller turen så här i efterhand) att träffa fel läkare vid fel tidpunkt och en hel rad med (medicinska) övergrepp och grova felbehandlingar, kränkningar tog vid. Det var egentligen här allting tog fart. Jag blev sjukare än någonsin. Allt det här är en hel berättelse för sig så jag ska inte gå in på det just nu. Det viktiga är att det var här som jag både mådde som allra sämst, men även här som jag fann en väg ut ur det sjuka.

Det var här jag insåg att jag hade ett val. Det var leva eller dö. Och jag ville leva, och inte bara överleva. Den ortopedläkare på NUS som kränkt mig på så många olika sätt, som gick över huvudet på mig, som lät mig lida i så många månader, som verkligen missbrukade sin makt på mig, blev också den som fick mig att börja söka efter läkning på annat sätt.

Idag kan jag se att det fanns en mening med allt som jag utsattes för, utan dessa händelser hade jag inte varit den jag är idag. Idag är jag bara så oändligt tacksam. Jag har lärt mig mycket, blivit otroligt stark, mina upplevelser har både sargat mig men är även min motor och drivkraft idag.

Och jag har en berättelse som jag så gärna vill dela med mig av till andra. Den insikt jag lever med idag hade jag aldrig fått om jag levt ett enkelt och smärtfritt liv. Idag har jag ett syfte och jag vet att jag sitter på värdefull kunskap och många verktyg som kan hjälpa väldigt många människor. Och det gör att all den smärta jag fått utstå, alla övergrepp i sjukvården, all misstro och kränkningar har varit värt det. Kan jag bara vägleda en enda människa så har det varit värt det.

Visst är det svårt att leva med en diagnos som innebär smärta både fysiskt och psykiskt, men jag vet att det finns vägar ur smärtan.

Glöm aldrig att det endast är i motvind som en drake lyfter.

SatNam <3

​Bild lånad från Google 

Likes

Comments

Då och då säger människor till mig " du borde skriva en bok Pia, du har varit med om så mycket mer under några få år, än en person hinner med under en hel livstid " Ja, så är det kanske. Och visst har tanken slagit mig. Tids nog kanske jag skriver en bok.

De senaste 5 åren har verkligen så mycket förändrats i våra liv. Jag var svårt sjuk, min man var nära att braka rakt in i den berömda väggen i sina försök att rodda en hel famil, aktiva småbarn, en blivande tonåring, jobb och för att inte tala om alla sjukvårdskontakter, anmälan till patientförsäkring/patientnämd med mera. Barnen reagerade på sina olika sätt när de försökte hantera att deras mamma var så sjuk. Dottern tog automatiskt på sig en mammaroll och fick ett ansvar på sina axlar som man inte ska behöva ha när man bara är 12 år. Vi lyckades hålla oss flytande tack vare att vi hade goda vänner som ställde upp och tog hand om barnen vissa helger för att vi skulle få återhämta krafterna. (ni vet vilka ni är, all kärlek till er)

När en i familjen blir sjuk, så säger många -stackars dig som måste lida så. Men det många inte tänker på är att det är inte bara den sjuke som drabbas. Hela familjen drabbas. Och man drabbas hårt. Den andra parten måste bära ett enormt ansvar på sina axlar, både psykiskt och fysiskt. Det är nästan som att vara ensamstående förälder och ha 2 heltidsjobb samtidigt. Och då tillkommer ju allt man går igenom rent känslomässigt. Hur svårt det kan vara att stå bredvid någon som försämras så kraftigt på kort tid, hur hjälplös man kan känna sig.

Dessutom bodde vi nästan 3 mil från stan vilket gjorde att det blev väldigt många bilresor fram och tillbaka. Det skulle handlas, det var möten på FK, möten på Rehab, möten på sjukhus, möten på hälsocdentral, femtioelva samtal med läkare, samordnare mfl för att styra ihop så att jag snabbt skulle få den hjälpen jag behövde.

Att detta har varit väldigt påfrestande på oss alla behöver nog inte ens understrykas. Och det går nog inte att sätta sig in i, om man inte redan suttit i samma sits, hur det är att leva så här.

Sista 2 åren var jag så dålig att jag hade Avancerad Hemsjukvård. Och samma typ av behandling som man har i livets slutskede. Bara det att det inte var något slutskede för mig/oss. Det var min vardag. Det är inte konstigt att jag, innan jag blev övertalad att testa Fitline, var på väg att ge upp.

Jag kände mig inte längre värd att finnas. Jag kände på riktigt att C och barnen skulle ha det så mycket bättre utan mig, att det skulle laga hans relation med hans familj, att han skulle kunna få tillbaka sitt eget liv, att barnen skulle slippa se mig som jag var.. Det gör ont i mig idag, när jag tänker tillbaka på hur dåligt jag mådde den hösten.

Jag tror inte att det är många som verkligen förstår vad min man gjort för mig, hur mycket han kämpat, vad han fått offra. Vissa i vår närhet vet jag har tyckt synd om honom, tyckt att han borde lämna mig, att jag försört hans liv pga min sjukdom. Vilket även gjorde att vi varit rätt ensamma i den här enormt jobbiga perioden i vårt liv.

Men han har alltid tagit hand mig, om barnen, alltid funnits där, varenda dag har han talat om hur mycket han älskat mig. Och det har gjort att jag orkat vidare. Det gjorde att jag orkade ta beslutet att inte låta min EDS diagnos ta över och kontrollera mitt liv.

När jag sen tog beslutet att börja kämpa mig tillbaka, så öppnades många nya dörrar. Men jag hade aldrig klarat det utan C, han tog sig tex tid att gå alla dessa promenader från början. Först 100 meter, och efteråt var jag totalt slut och hade helt vansinniga smärtor i höften och benen. Jag sov resten av dagen för att nästa dag ladda för en ny promenad. Och så höll vi på. Tillslut var vi uppe i 1,5 timmes promenader, lite styrketräning hemma och yogaövningar. Men allt detta var en evig kamp. Det gjorde så ont och allt var så otroligt jobbigt hela tiden. Många tårar, ännu fler sammanbrott och vissa dagar ville jag bara ge upp. Vissa dagar klev jag inte ens upp, utan låg i sängen och bad till gud att jag skulle försvinna från jordens yta. Men C tappade aldrig tron på mig, och jag lyckades alltid kravla mig upp och fortsätta kämpa.

Inte förrän jag började med Fitline började allt gå lätt. Jag fick en fantastisk återhämtning som jag aldrig tidigare känt. Jag fick en helt ny ork, blev inte längre liggande efteråt. Jag började småjogga, och under den sommaren (2014) sprang jag 5 km för första gången på väldigt många år. Det var då jag började inse vilken fantastisk potential till läkning som vi människor besitter, och att väldigt mycket sitter i våra egna tankar, men att det verkligen kan ske underverk när kroppen och våra celler får det bränslet som de behöver. Och att det är grunden för allt. Att träning utan extra tillskott kan bryta ner istället för att bygga upp.

Så för oss blev sommaren 2014 en viktig vändpunkt. Och sen dess har det bara gått framåt. Tyvärr var det inte så uppskattat av vissa i vår närhet, allt det här med tillskotten och vårt val att börja jobba med det har provocerat nåt enormt och tyvärr skadat relationer, och det har varit jobbigt såklart. Särskilt när man vet att det bara sitter i ren okunskap och missunnsamhet. Och det var en av anledningarna till att vi faktiskt tog beslutet att sälja vårt hus som vi lagt ner så mkt tid och pengar på, och flytta in till stan. Alla dessa konflikter höll på att dränera oss fullständigt. Det hjälpte inte hur mkt vi än försökte förklara. Att sälja huset vi lagt ner så mkt tid och kärlek på, var det svåraste men också det absolut bästa beslutet vi gjort. Förutom distans till allt, så har livet blivit enklare, barnen behöver inte pendla, de kan cykla till skolan, det tar 5 min att köra till träningen, och vi hinner umgås som en familj.

Ibland kommer man till ett val i livet där man ibland måste stänga vissa dörrar för att nya dörrar och möjligheter ska öppna sig. Det är så utveckling fungerar. När man vågar släppa in nya flöden i sitt liv. Och jämför jag med hur jag levde fram till hösten 2013 så är det så mkt lättare idag, tack vare tillskotten, att leva med en sådan komplex diagnos som EDS. Jag är absolut inte frisk. Jag mår bara så mycket bättre på alla sätt.

Vi valde att gå den här vägen och vi valde att göra det tillsammans. Vi ser bara ljust på framtiden och ser fram emot det som kommer. Vi längtar efter att få förverkliga våra drömmar och fortsätta jobba för hälsa och medvetenhet och fortsätta berätta vår historia i hopp om att det kanske kan vägleda någon annan i en positiv riktning.

All kärlek till er som stöttar oss i det!

Likes

Comments


Här är min vackra Tinker valack Nathan!!! kallar honom för Partytinkern för att han helt enkelt är en kul typ.

Han är alltså en renrasigTinker, 2 år gammal och uppfödd på Shiregården. Shiregården ägs och drivs av familjen Bergström, en otroligt fin familj. Ska man köpa Tinker så åk till Shiregården. Helt fantastiskt fina människor, men så har det ju Sveriges bästa tinkrar oxå :-D

Nathan är en 2 årig jättesnäll men väldigt bestämd kille som älskar att trampa omkring i skogen. Det är verkligen det bästa han vet, han kan ta sig fram precis vart som helst, och tackar aldrig nej till några kvistar granbarr. Mums! Nathan är en sån vacker kille, och det roliga är att jag fått följa honom sedan han var 6 veckor gammal. Det var då jag såg honom allra första gången och det var då jag bestämde mig. Jag skulle köpa ett föl. Hur knasigt det än kan låta att man går och köper en unghäst efter 16 års uppehåll med häst. Men man lever bara 1 gång och jag bestämde mig att min EDS inte skulle få hindra mig från att leva det liv jag vill ha. Jag har verkligen varit på botten, så det vet jag hur det känns. Men jag vet oxå hur det känns när livet återvänder och hur läkande det är att ha djur omkring sig.

Hästarna är min rehabilitering. Dom håller mig uppe dagar då livet inte är så enkelt. För såna dagar kommer och går hela tiden. Jag har ju fortfarande min diagnos, EDS. Men skillnaden nu motför för 4 år sedan är att jag aktivt väljer att inte se mig själv som sjuk. Jag väljer att se det friska i mig. Och att mina sämre dagar helt enkelt är något som jag får leva med, dom finns där, men dom är lindringare nu. Och mycket handlar om att jag tillsätter ett högkvalitativt näringstillskott till min kropp. För det MÅSTE man göra, det SKA man göra om man är frisk, men man MÄSTE verkligen göra det om man är sjuk, eller äter mediciner.

Vissa dagar när kroppen gör ont och tröttheten förlamar kan det verkligen vara otroligt motigt att åka iväg till stallet. Men när jag väl är där så tankar jag så mycket energi.
Bara att stå med mina pojkar i hagen och känna deras mjuka päls med min hand, eller dra fingrarna genom deras blanka man är läkande. Hästar är healers!!!!!

Själva arbetet i stallet kan vara otroligt tungt och det tar tid från mina pojkar så därför kommer de att få flytta till ett nytt stall. Där kommer de gå på lösdrift tillsammans med andra hästar, i flock. Precis så som jag vill att mina hästar ska leva. I stora fina hagar med träd och mycket plats för lek och galopp. Jag kommer alltså få mer kvalitetstid med mina pojkar och det ser jag fram emot.

Det gäller att hitta något som man verkligen känner GER energi mer än tar. Och att man har roligt. Skrattar mycket och iaf försöker se positivt på livet.

Jag har så mkt tips till er som livet med kronisk smärta i kroppen och / eller i själen, men det är ett helt annat inlägg.

Nu ska jag slurka upp sista dropparna av min kvällsdrink med mineralerna. Så jag får en bra sömn. Jag och hästarna dricker samma mineraler hi hi. Men det är ju för att dom ger bäst resultat helt enkelt.

Så godnatt!

Puss & Kram

  • 392 Readers

Likes

Comments

Contains affiliate links

Hej hopp!

Nu när ett av våra barn återhämtar sig från sjuka hus symtom, dvs han har under ca 2 års tid varit utsatt för mögel från hans förra skola. En komplicerad och sorglig historia som jag ska skriva om lite längre fram. Mögel är inte att leka med och jag kunde aldrig ana att vi kunde drabbas. Sånt händer andra, tänkte jag. Men så är det inte. Alla kan drabbas. Och när något sånt händer så drabbas hela familjen. Symtomen är diffusa och den traditionella sjukvården kan inget göra så jag är glad att både jag och min man har samma tänk när det gäller hälsa. Och att vi har hunnit samla på oss så pass mkt erfarenheter att vi själva kan göra medvetna val för oss och för våra barn.

De förändringar vi gjort hemma är att vi i den mån vi kan, försöker använda så mkt miljötänk som bara går. Och det finns ju hur mkt som helst att välja på idag. Så här är lite tips på miljövänliga produkter.

1. Bio Washing powder, ett tvättmedel som klarar tuffa fläckar men har väldigt liten påverkan på miljön. Fått bra omdömen, bl.a " Tvätten blir ren mjuk och fräsch, bästa tvättmedlet"

2. Sköljmedel. Ekologiskt textilsköljmedel med krispig doft av pepparmynta, grönmynta och rosmarin. Unik sammansättning som ger en mjuk tvätt. Räcker till ca 17 tvättar. Bra omdömen.

3. Blekmedel och fläckborttagare. Om man som jag har vita sängkläder så vill man gärna att de ska förbli krispigt vita. Utan petrokemiska blekningskomponenter!!! Effektivt mot alla oxiderande fläckar som ex frukt, rödvin, te, kaffe, blod osv. Kan även användas som komplement till maskindiskmedel till hårt nedsmutsad disk. Bra omdömen även här. "tar effektiv bort fläckar från vita kläder" Tummen upp för den alltså :-)

4. Galltvål är nog en produkt som nästan alla har hemma. En effektiv fläckborttagare och rengörare som kan användas till nästan allt som behöver rengöras. Tillverkad av endast naturliga ämnen och därför helt miljövänlig. Fairtrade.

5. 7 Wonders Städkit! Här har du alla produkter du behöver för att städa ditt hem på ett naturenligt och effektivt sätt. UTMÄRKT som present till någon du tycker om. Fått bra omdöme. Det här är en produkter som åker rakt ner i min kundvagn.

Sådär! Nu har jag delat med mig lite av mina mijövänliga tips till hemmet. Så nu kan du tvätta och städa och inte belasta miljön mer än nödvändigt.

Hoppas ni gillade det här inlägget!

Kram och jag önskar er alla en härlig Lördagkväll!

Puss & Kram

Likes

Comments

Godmorgon!

Hade utsläpp imorse och det var så himla mysigt å plumsa i snön till stallet. Nu har jag lite jobb att göra här och självklart laddar jag med bästa produkterna. Annars skulle jag inte orka den här dagen.

Blandar mineraler och ett B-vitaminkomplex av högsta kvalité och renlighet.

Jag och Lucas hade en mysdag tillsammans igår då C och I va i Skellefteå på cup. Och vi äter ju rätt så strikt kost nu eftersom en av oss fått sjuka hus symtom men igår fuskade vi. Och idag känner jag bara..... varför? Så onödigt. Vi köpte tillåmed en liten påse godis... det va visserligen inte ens 20 godisar i påsen men ändå. Till råga på allt åt vi middag på Max. ( sjuuuuukt gott måste jag erkänna) men när man ätit ren mat utan för mkt gifter och annat under en tid och sen stoppar i sig både gluten och dåliga sockerarter.. Ja då mår man inte sådär jättebra.

Men det som fick mig att tappa hakan var att Lucas sa " mamma jag vill inte ha godiset, vi slänger bort det tycker jag". Sockersuget va ngt jag trodde vi skulle få bråka med barnen om men båda tackar faktiskt nej. I vill dessutom hellre ha en nyttig smoothie och plockar själv fram spirulinamixen ur skafferiet.
What!!!!!!

Så vi hänger inte läpp över vårt lilla fusk igår utan ser d som en lärdom. Minimålet på Max va så himla gott. Det kan jag inte blunda för. Men faktiskt inte värt att ha magknip för. Så tillbaka på spåret igen.

Nä, ny rycker jag tag i grepen å mockar färdigt!

Hejhej!

  • 486 Readers

Likes

Comments

För ganska precis 6 år sedan var jag som absolut sämst i kroppen. Då hade jag alla möjlighet olika hjälpmedel. Avancerad hemsjukvård för extra smärtlindring, permobil för att komma mig ut. Rullstol när vi skulle på heldagar på stan, gåbord använde jag mest precis i början. Innan jag bestämde mig för att jag skulle få kontrollen över mitt liv

Det är nästan lite svårt att tänka tillbaka och förstå, att jag varit så sjuk.

Men det har nu gått några år, med enormt mycket slit, hårt jobb. Oändligt många tårar och sammanbrott, uppgivenhet, nya tag, ännu mer motivation. Och idag har jag bytt ut alla dessa styr och åk fordon till bland annat ...., tadaaaaaa en skottkärra.

Idag lastade vi den med massa hö, hinkar o kannor. Maria tog ett kort å tro det eller ej, jag fastnade på bild hahaha.

Fy fasen vad jag gjort det bra!!!

Ge ALDRIG upp!!!
Fortsätt kämpa ni som har diagnoser som begränsar er, allt är möjligt bara man bestämmer sig.

Puss!

  • 551 Readers

Likes

Comments

Det spelar ingen roll hur mkt vitaminer och mineraler jag stoppar i mig. Så länge jag fortsätter belasta min kropp med saker som förhindrar självläkning tex socker, spannmål och mejeriprodukter, så är det lite som att "elda för kråkorna" som det så fint heter.

Visst har jag fått effekt av de målfokuserande näringstillskotten jag använder, absolut! Utan dem hade jag inte ens orkat kliva ur sängen. Jag hade inte haft den livskvalitet jag har idag, och hade mest troligt haft kvar både permobilen och rullstolen, gåbordet och duschpallen med mera. 

Men jag har blundat för att jag har en känslighet för både socker och gluten. Det har nu gått knappt en vecka med en strikt kost där jag plockat bort både spannmål och socker och redan känner jag skillnad. Jag är något piggare. Men jag känner öven en ökad värk i leder nu när skiten ska ut... När kroppen får kraft från tillskotten bland annat, att rensa ut och självläka, så känns det såklart. Och för mig blir det smärta och en ilande värk i leder och muskler. Inte skönt. Men jag vet att läkning inte alltid är skönt.

Det svåra är att få en början. Att ta det där första steget, och övervinna de första dagarna utan socker. Men ju fler dagar som går desto lättare blir det.

Och barnen, jag trodde de skulle skrika och protestera i högan sky, de frågar såklart efter godis, men accepterar att vi bara kort och gott säger "nej, inget godis". De nöjer sig med några klyftor från ett äpple. Otroligt! Så vårt nya liv har börjat, och jag ser fram emot att få in det på rutin, och hitta nya sätt att laga goda mättande maträtter,. Men framförallt så ser jag fram emot att ta min läkning av kroppen till en ny nivå. 

Till lunch gjorde jag en bädd på blandad ekologisk sallad, kokade quinoa, stekte en stjälk broccoli och en fjärdedels fänkål i ekologisk rapsolja med lite buljong (kung markatta, inte helt utan socker men bättre än de vanliga tärningarna) och toppade med fetaos och färsk timjan.

Det blev jättegott och riktigt mättande!



Quinoa är en ört som härstammar från Sydamerika. Både gott och näringsrikt och ett perfekt alternativ till potatis, pasta eller ris. Fritt från gluten, lågt GI och innehåller ca 4 ggr så mkt protein som ris.

Likes

Comments

Hej!

Vad innebär det att välja en hälsosam livstil? Det kan nog innebära olika saker för olika människor tror jag. För mig och för min familj innebär det att vi gör en del aktiva medvetna val.
Bra kost, vara aktiv och röra på kroppen, positiva tankar, målbilder och det viktigaste, ett målfokuserat näringstillskott så vi har energi och ork att skapa vårt drömliv!

Framförallt har vi valt att förstå att näringen i maten inte räcker för en optimal hälsa idag. Så vi har valt att använda ett målfokuserat näringstillskott. Särskilt viktigt har det varit så jag har en bindvävssjukdom, som ska vara progressiv, men jag har faktiskt lyckats vända det progressiva.  Hade jag vetat innan hur pass mkt jag skulle förändra mitt liv hade jag inte trott ett ögonblick på det. Men så är det. Jag fick en helt ny livskvalité, och det fick mig att börja intressera mig för näringens betydelse i kroppen.

Vad är näring? vad i kroppen är det som behöver näring? vad är en cell? hur funkar en cell? enkla frågor för vissa, men frågan är hur många som verkligen förstår innebörden med att ha energi i cellerna. Och vad det innebär att ha det motsatta, energibrist i sina celler... Vad som verkligen sker i en cell, vet du?

Du kan aldrig vara friskare än dina minsta beståndsdelar - cellerna! 

Men det har även varit viktigt för oss att veta att våra barn får i sig det dom behöver. Speciellt när de idrottar flera dagar per vecka. Och särskilt när vi lärde oss om hur mycket näringen minskat i våra grödor. Jag insåg faktiskt inte vidden av den här globala näringsbristen som råder. Med åren som gått har vi dock fått en helt annan inblick och förståelse för näringens betydelse för vår hälsa. 

Och då blev det en självklarhet att se till att barnen också skulle få i sig den näringen som deras celler ville ha. Och vilka resultat.  Vi är en väldigt frisk familj och har inte många vabbdagar per år, så bara där sparar vi massa pengar :-) 

Så när jag sen insåg att jag kunde jobba med det här, så kändes även det som en självklarhet. Självklart ville jag dela det här vidare! Självklart ville jag att andra skulle få chansen att få må så bra som jag och min familj gör. 
Och det här är det absolut mest utvecklande, roliga och fria jobbet jag haft i hela mitt liv. Att få bestämma sin egen tid, som en kär vän och kollega till mig alltid säger, " - Jag är tidsmiljonär!"  Ja så är det! Tidsmiljonärer är vad vi är!  Vi väljer själva vart vi jobbar, med vem vi jobbar, och när vi jobbar. Kan det bli så mkt bättre än det? Dessutom med ett företag som verkligen har hjärtat på rätta stället. 

Fantastiska möjligheter på mina egna villkor! 

Nu söker jag 2 st drivna personer som också vill vara tidsmiljonärer. Som värdesätter att få bestämma helt och håller över sin egen tid och sina egna pengar. Som förstår vad det innebär att vara sin egen chef. 
Att själ få bestämma hur mkt du vill tjäna och när du vill uppnå det målet! 

Är du den personen? Självgående, motiverad och ansvarsfull! kontakta mig! lämna en kommentar med din email så kontaktar jag dig och berättar mer. 
Eller maila mig på 
pia.noren@hotmail.com 
Du får all hjälp och all coachning du behöver. 
Det enda du behöver göra är att ta beslutet! 

Jag finns även på  Instagram eller Facebook 
My Inner Flow


Min fina FitLine bil som jag hämtade ut för snart 3 år sedan.
I sommar så  ska jag lämna tillbaka denna och välja ut en ny :-)
Gissa känslan när jag kvalificerat mig i bonusplanen till en bil,
det bästa är att det här kan ALLA göra!
Världens bästa jobb!
Världens bästa produkter!
#IlovePM














Likes

Comments

Hej !! 

Jag är i startgroparna att starta upp min egna lilla Hälsostudio. Med Healing, Kundaliniyoga, meditation, hälsovägledning samt viss rehabilitering.  

Sedan en tid tillbaka är jag certifierad Reconnective Healing Foundational Practitioner. Och nu erbjuder jag dig att få boka DistansHealing. 

Investering: 700kr/session 

Vid bokning av 3 sessioner får du 600kr i rabatt. 

För bokning, gå till min Facebook sida My Inner Flow och lämna ett meddelande. Alternativt skicka ett mail. Adressen hittar du här till höger. 

 

Likes

Comments