Idag har jag varit ledig från mitt vanliga jobb på Ica, men vad är det som säger att man ska vara ledig när man kan jobba? Man kan ju extraknäcka med lite hobby-jobb... En gammal klasskamrat till mig är precis i startgroparna att starta upp sitt företag Stylingbyrån. Idag har jag agerat fotograf till henne och tanken var bilder på inspirerande bröllopsdukningar. I det snöiga vädret begav jag mig således till Hovdala i morse för att utföra lite fotojobb. Vädret var på min sida, vem vill inte ha så mycket ljusinsläpp som möjligt när man är inomhus, och inomhus i Hovdala slotts Orangeri är det ju redan en helt fantastisk miljö, vad kan gå fel?! Här kommer en liten del av dagens jobb.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Nu tänkte jag faktiskt försöka skaka liv i denna bloggen. Jag är en person som alltid vill göra allt "perfekt" och det är väl en av anledningarna till att ett sånt här projekt egentligen inte passar mig så bra, för när man har de ambitionerna så tar det ju så mycket mer tid. För hade jag inte brytt mig så mycket hade jag inte behövt fundera så mycket på det perfekta genomtänkta inlägget... men jag ska försöka utmana mig själv. Det kanske inte blir så bra i början, men jag kanske lär mig något på vägen. Och nu när det finns en resa vi ska påbörja inom kort vill jag inget hellre än att kunna dokumentera det! Mer om den resan i ett annat inlägg! Detta skulle ju faktiskt handla om min stora kärlek Levis!

Levis är en liten hund, för mig är han mer än så! Jag känner mig som hans mamma och han är min lilla envisa bebis. För fyra år sedan blev vi med hund ganska så plötsligt. Jag hade länge suktat efter en söt liten valp. Man blir ju helt salig när man ser de små liven. Och just franska bulldoggar är jag en extra svag för. Vi hade några gånger sagt att tänk att ha en liten hund, så mysigt. Men så en kväll såg jag en annons på nätet och visade min sambo. Det var en liten bedårande söt frallavalp, den sista kvar och jag övertalade min sambo att vi i all fall kunde åka och titta på den. Sagt och gjort, dagen därpå åkte vi för att titta på den lilla killen. När vi kom dit klättrade han rakt upp i mitt knä. Kärlek vid första ögonkastet brukar man säga och oj som det kan stämma! Vi fick med oss honom hem direkt då han var leveransklar och det var precis vid jul så vi hade lediga dagar framför oss att ta hand om vår lilla kille. Det var så mysigt att åka hem med den lilla knutan som sov i mitt knä. Han var så lugn och fin så man kände verkligen att han kände sig trygg hos sin nya familj. Det var mycket jobb med nattkiss och att lära sig de bästa knepen för att få det att fungera. Tillslut lärde vi oss att om han bara kunde vara i sin säng på natten sa han till när han behövde ut. Då slapp vi att torka kiss och bajs i lägenheten. Så sängen var omringad av ett galler på tre sidor av sängen med en öppning mot vår säng så att man kunde ta ner sin arm till honom när han behövde lite närhet. Han skulle inte få sova i sängen... Efter att vi haft honom i en månad sprang han och busade och trillade så illa att armbågen på vänster framben bröts illa. Han fick opereras och vårt jobb som hundmamma och hundpappa blev ännu lite svårare. Vi som skulle börja på valpkurs och lära honom att gå i koppel.. istället fick vi kissa på samma lilla gräsplätt och Levis fick en tröja för att skydda sitt ben från att klia på klämmorna som höll ihop snittet. Han haltade fram i nästan två månader utan att använda sitt ben tills att stiftet som satt så illa in i muskeln togs bort. Äntligen kunde vi börja rehab men vår lilla kille hade ju tappat alla muskler kring benet så det var en lång väg tillbaka. Vi började på fortsättningskurs och ledaren sa något som gjorde att man bara kunde beundra den lilla krabaten "det är helt fantastiskt att han kan vara så glad som har gått igenom något sånt, han är så liten och nästan hela hans liv har varit svårt, han har ett starkt psyke" och det har han. Han är helt fantastisk vår lilla kille. Den gosigaste man kan hitta. Och han är nog den envisaste hund jag vet. Går man inte hans runda så går man typ inte alls... vi har haft de mysigaste upplevelserna med honom! Det har hänt en del på vår resa med honom. Två år efter den första frakturen åker han på en ny. En spricka på precis samma ställe igen. Ny rehab och för en busig 2,5 åring är det inte så kul att få restriktionen strikt burvila. Vi trodde aldrig att det skulle gå, men han bara låg på samma ställe där man la honom under hela läkningen. Utan varesig bur eller galler. Så himla duktig. Han har fått en speciell gångstil efter sina olyckor och vispar som en galning med bakbenen när han promenerar. Det är klart att man har en oroskänsla i kroppen att det skulle vara något som inte stämmer med honom, men de har inte kunnat se något fel på honom mer än att han råkar ha en ryggkota med än han ska och lite början till diskbråck. Han är i varje fall den gladaste lilla pricken jag känner och han sover i vår säng varje natt, det gick inte att motstå att ha honom hos sig när han var så liten och ledsen efter att ha brutit benet. På kvällen lägger han sig i sin älskade korg för att sedan vid 4-tiden komma till mig och vilja upp i sängen. Där lägger han sig på mig och somnar om. Jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan honom och jag kan inte tänka mig att man skulle kunna älska något mer. Han är verkligen min lilla bebis och han är den finaste jag vet. Oj så mycket jag skrivit nu. Hoppsan! Han är ju det allra finaste jag har så känslorna bara svämmar över när man tänker på honom, och det känns som att det är en speciell liten hund som varit med om så mycket men ändå är den härligaste. Jag hoppas alla får uppleva det någon gång. Kärleken mellan en hund och en människa är verkligen så stor!

Bilderna är tagna av
(Jag och Levis Emma Axelsson)
(Levis ensam Sofia Åström)

Likes

Comments

I måndags hade jag den stora äran att föreviga ett bröllop! Med tung betoning på ÄRAN. Jag är ju verkligen en amatör och förstår inte hur man vågar ta risken att välja mig för ett sådant speciellt tillfälle. MEN, det gick bra, jag har boostat mitt självförtroende och är nöjd med en hel hög bilder. Det är ju så kul att man lyckas pricka in rätt inställningar på ett par bilder. Det är ju en hel vetenskap med ljuset och vilken koll man behöver ha hela tiden, man blir ju alldeles nervös när tiden är slut och man inte vet om minneskortet har en enda användbar bild. Tänkte visa er mina favoriter!  

Plats:Bojsökloster

Likes

Comments